Den förbisedda jokern i budgetprocessen.

Strax läggs den nya regeringens första budget. De flesta av förslagen är redan framlagda, om än inte för riksdagen. Medialt fokus blir på ”vinnare och förlorare” (kvällspressen) och på om budgeten blir nedröstad eller ej (morgontidningarna och etermedia).

En förbisedd joker under riksdagens budgetbehandling är den kommande domen i Högsta förvaltningsdomstolen i tvisten om det lagliga i att bryta ut en budgetpost – förslaget om höjd brytpunkt – ur riksdagens budgetprocess förra hösten. (Konflikten beskrev jag 15 oktober 2013 på DN-debatt http://www.dn.se/debatt/s-braket-om-budgetregler-kan-bli-konstitutionell-kris/).

Å ena sidan bedömde de i konstitutionell rätt kunniga juristerna i riksdagsförvaltningen i en längre utredning, och med stöd av jurister utanför riksdagen, att dåvarande oppositionens agerande inte är förenligt med riksdagsordningen. Budgeten skall tas i ett enda beslut -- inte i flera. Å andra sidan bedömde en majoritet i vår lagstiftande församling – Konstitutionsutskottet (KU) och kammaren – att agerandet är förenligt med riksdagsordningen. Det blev som bekant resultatet av riksdagsbehandlingen hösten 2013, men en pyrrhusseger för Socialdemokraterna et consortes.

Många har säkert glömt att riksdagsbeslutet överklagades, men inte jag. Frågan ska under hösten 2014 – sannolikt nu i november -- avgöras genom en dom i Högsta förvaltningsdomstolen.

I november månad infaller intressant nog även de avgörande veckorna i riksdagens budgetbehandling när oppositionen med hänvisning till rättsstatens likabehandlingsprincip kan komma att aktualisera krav på att bryta ut (budgetförsvagande) förslag, t ex 32000 traineeplatser, som väl får anses vara regeringens viktigaste förslag för att försöka sänka den registrerade ungdomsarbetslösheten.

Om domstolen följer Kammarrätten står KU:s bedömning fast. Men det är inte alls säkert. Konstitutionella frågor av denna dignitet är synnerligen ovanliga och förvaltningsrätterna är något mindre tränade i denna typ av rätt. Likaså aktualiseras den principiella frågan om landet ska styras under lagarna såsom de ligger, eller styras genom ett snabbt och jämförelsevis torftigt berett beslut av en utskottsmajoritet i riksdagen i ett enskilt ärende. Principiellt finns i bakgrunden den gamla frågan om författningsdomstol och lagprövning av politiska beslut, där borgerliga partier och vänsterpartier tidigare haft något olika mening.

Om Högsta förvaltningsdomstolen dömer att beslutet inte är förenligt med lagen, att KU får ett slags bakläxa. KU- beslutet upphävs och skattesänkningen genomförs retroaktivt för 2014. Det är enligt Skatteverket inget större praktiskt problem att göra. Det utfallet är naturligtvis en stor och viktig seger för strävan efter en budgetordning som skänker ekonomisk stabilitet även med minoritetsregeringar, och som långsiktigt gynnar ordning, reda och förutsägbarhet i budgetpolitiken och den ekonomiska utvecklingen. Det har ju också varit avsikten med bestämmelsen om en budget beslutad med ett helhetsperspektiv genom ett enda beslut, och på så sätt att förhindra att en minoritetsregerings budgetförslag plockas isär i riksdagen av olika kombinationer av majoriteter.

Kortsiktigt politiskt skulle ett sådant beslut naturligtvis kunna ses som en motgång för regeringen eftersom regeringspartierna plus SD ju var de som drev igenom KU-beslutet 2013. Men ett sådant beslut kommer trots allt att bli en tur i oturen – a blessing in disguise -- för regeringen: minoritetsregeringar riskerar fortsättningsvis inte att enskilda budgetposter bryts ut, och den nuvarande minoritetsregeringen kan regera lättare. Om dagens opposition genom ett s.k. utskottsinitiativ nu i november påbörjat en process att bryta ut en eller flera budgetposter ur budgeten, t ex traineeplatserna, måste oppositionen dra tillbaka sitt utskottsinitiativ om domstolen skulle underkänna KU:s beslut från i fjol såsom lagstridigt.

Om inte budgetprocessen redan skulle se ut att bli komplicerad, så kan den alltså komma att bli ännu mera komplicerad genom att Högsta förvaltningsdomstolens dom kommer först sent i höst, och ingen vet när.

Om domstolen inte håller med KU och alltså underkänner att brytpunktshöjningen stoppades för 2014, vill säkert regeringen för 2015 göra en återställare och sänka brytpunkten – dvs. höja skatten jämfört med 2014. Det borde vara praktiskt möjligt, men jag är osäker på hur det skulle gå till.  

 

                                                                                       ***

Den ideologiska vattendelaren i budgeten är välkänd. Å ena sidan har vi partierna som vill att ökad sysselsättning och lägre arbetslöshet ska avgöras genom beslut i företag som skapar riktiga jobb, dvs. jobb och utbildningsplatser som inte är resultatet av offentlig finansiering med primärt sysselsättningspolitiska motiv. Å andra sidan har vi partierna som nöjer sig med att sänka den registrerade arbetslösheten, oberoende av hur den sänks. Debatten kommer att återgå till frågan om långsiktig arbetslöshet dold genom offentliga åtgärder.

Socialdemokraternas förslag om 90-dagarsgaranti strider mot EU:s statsstödsregler!

Stefan Löfven (S) har den 29 augusti återlanserat sitt partis flaggskepp bland vallöften, ”90-dagarsgaranti för alla unga”.

 

De upplägg som Socialdemokraterna presenterar för ”90-dagarsgarantin” strider dock mot EU.s statsstödsregler. Om det åtgärden ändå skulle bli ”första regeringsbeslutet”, kommer kommuner och landsting att senare tvingas betala tillbaka de otillåtna statsstöden.

 

Vidare: Kravet på att ungdomar ska ingå utbildningskontrakt och annars förlora ersättning faller delvis på att de flesta av dessa ungdomar i utgångsläget inte uppbär något ekonomiskt stöd alls från det offentliga. Då kan de inte heller berövas något stöd om de inte sköter sig enligt ”utbildningskontraktet”. Ungdomarna kan helt istället låta bli att gå till arbetsförmedlingen, och – dessvärre – istället då fastna i utanförskap.

Kostnadskalkylen för 90-dagarsgarantin hänger därtill inte alls ihop med tidigare uppgifter om kostnaden.

 

   

För det första: Otillåten subventionering av 32 000 traineejobb i offentlig verksamhet.

För de föreslagna drygt 30 000 traineejobben skall det utgå ”full lön enligt kollektivavtal”, föreslåt Socialdemokraterna. Magdalena Andersson (S) har tidigare sagt till TT, DN, DI m fl media att lönen för dessa traineejobb ska ”fullt ut finansieras av staten” (dvs. till 100 procent). Traineejobben ska dessutom införas direkt vid ett eventuellt rödgrönt regeringstillträde (”första regeringsbeslutet”).

 

Det låter handlingskraftigt, men då borde Socialdemokraterna veta att sådan här frikostig subventionering av jobb – även i offentlig sektor – prövas och ska eventuellt godkännas av EU-kommissionen eftersom det är ett statsstöd, och t ex skadar andra arbetsgivare än kommuner och landsting.

 

Eftersom vi från början misstänkte att upplägget inte står i samklang med EU:s statsstödsregler har FP låtit Riksdagens utredningstjänst (RUT) göra en juridisk utredning av det Socialdemokratiska förslaget (S-förslaget är ju inte nytt).

 

RUT drar i sin utredning slutsatsen att högst 50 procents subvention av lönen är tillåten enligt EU:s statsstödsregler, och i enlighet med de rättsfall som domstolen avgjort under senare år. (RUT PM Dnr 2014:1265) bifogas i sin helhet, och slutsatsstycket återges nedan).

 

Om Socialdemokraterna struntar i regelverket kommer i slutändan EU-domstolen att döma kommuner och landsting att återbetala 50 procent av stödet till staten. Det lär därför bli färre kommuner som är pigga på att ta emot traineer. Den absolut mest omfattande åtgärden i Socialdemokraternas 90-dagarsgaranti riskerar därmed att falla mer eller mindre platt till marken.

 

För det andra: 13 000 utbildningskontrakt utan bett.

Unga ska med Socialdemokraternas politik tvingas läsa in gymnasiet, oavsett om de själva vill eller ej. Annars ska – enligt Socialdemokraterna – deras ”ekonomiska stöd från samhället” dras in eller nekas. Men det finns en hake: bara 25 procent uppbär något stöd från offentliga kassor, och för de under 20 år är andelen ännu lägre. (Källa: Långtidsutredningen 2011).

 

Hotet biter sålunda inte på 75 procent av målgruppen. Socialdemokraternas villkor kan tvärtom göra att ungdomar avstår från att skriva in sig på arbetsförmedlingen för att undvika att utsättas för tvång. Därmed kan de istället hamna i ett långvarigt utanförskap, dvs. stjälpa istället för hjälpta.

 

För det tredje: Kostnaden mycket svajig för 90-dagarsgarnatin.

Enligt Socialdemokraterna ska det kosta 6 mdr kronor per år att införa 90-dagarsgarantin. Socialdemokraterna uppger att den kostnaden fanns redovisad redan i höstbudgeten 2013. Men på denna punkt säger Socialdemokraterna inte hela sanningen.

 

Hösten 2013, sålunda, avsatte Socialdemokraterna bara 5 miljarder kronor och bara som ett ”första steg” i 90-dagarsgarantin. De som då skulle vara berättigade var alla som varit arbetslösa i mer än 6 månader. Nu ska enligt S blott en miljard ytterligare räcka till att täcka in alla unga som varit utan jobb i mer än 3 månader, dvs. ytterligare tre månaders arbetslöshet skall klaras med 1 mdr kr. Det blir en mycket märklig kalkyl. Att inte mer pengar tillförs förklaras troligen med en kraftig ambitionssänkning beträffande vad personerna i garantin får göra.

 

Bilaga:

Mer precist skriver RUT såhär i sin sammanfattning: ”Så vitt [Riksdagens] utredningstjänst kan avgöra är ett statligt stöd för t.ex. traineetjänster i äldreomsorgen i Sverige förenligt med EU:s statsstödsregler – eller rättare sagt kan undantas enligt gruppundantagsförordningen och behöver inte anmälas – om stödet riktar sig till arbetstagare mellan 15-24 år och om detta stöd medför en nettoökning av antalet arbetsplatser och att anställningen fortlöper under en minimiperiod som är förenlig med ett kollektivavtal. Lönekostnaderna är under dessa förutsättningar stödberättigande under ett år men stödnivån av lönen får inte vara högre än 50 procent.” RUT PM Dnr 2014:1265 kan rekvireras från författaren.

Socialdemokraternas förslag om 90-dagarsgaranti är ogenomförbart.

Stefan Löfven (S) har idag presenterat ”Vallöfte: 90-dagarsgaranti för alla unga”.

 

De upplägg som Socialdemokraterna presenterar för ”90-dagarsgarantin” kan inte fungera. De åtgärder som ungdomarna ska sättas in i kommer antingen inte gå att genomföra i praktiken, eller kommer inte att fungera såsom S-ledaren Stefan Löfvén planerar.

 

Kravet på att ungdomar ska ingå utbildningskontrakt och annars förlora ersättning faller på att de flesta av dessa ungdomar inte uppbär något ekonomiskt stöd alls från det offentliga. De kan helt enkelt istället låta bli att gå till arbetsförmedlingen, och – dessvärre – istället fastna i utanförskap.

 

Den mest omfattande åtgärden, 30 000 traineeplatser, går enligt EU-regler om statsstöd inte att subventionera på det sätt och utsträckning som Socialdemokraterna föreslår. Om det ändå skulle bli första regeringsbeslutet, kommer kommuner och landsting sannolikt att senare tvingas betala tillbaka de otillåtna statsstöden.

 

För det första: 13 000 utbildningskontrakt.

Unga ska tvingas läsa in gymnasiet, oavsett om de själva vill eller ej. Annars ska – enligt S – det ”ekonomiska stöd från samhället” dras in eller nekas. Men bara 25 procent uppbär något stöd från offentliga kassor, och för de under 20 år är andelen ännu lägre. (Källa: Långtidsutredningen 2011). Hotet biter sålunda inte på 75 procent av målgruppen. Socialdemokraternas villkor kan tvärtom göra att ungdomar avstår från att skriva in sig på arbetsförmedlingen för att undvika att utsättas för tvång. Därmed kan de istället hamna i ett långvarigt utanförskap, dvs. stjälpa istället för hjälpta.

 

För det andra: 32 000 traineejobb i offentlig verksamhet.

För dessa traineejobb skall utgå ”full lön enligt kollektivavtal”, skriver Socialdemokraterna. Magdalena Andersson (S) har sagt till TT, DN, DI m fl media att lönen för dessa traineejobb ska ”fullt ut finansieras av staten” (dvs. 100 procent). Traineejobben ska införas direkt vid ett eventuellt rödgrönt regeringstillträde (”första regeringsbeslutet”).

 

Det låter sturskt, men då ska man veta att sådan här subventionering av jobb – även i offentlig sektor – ska prövas och eventuellt godkännas av EU-kommissionen eftersom det är ett statsstöd. Eftersom vi misstänkte att upplägget inte står i full samklang med EU:s statsstödsregler har FP låtit Riksdagens utredningstjänst (RUT) göra en juridisk utredning av precis denna fråga (S-förslaget är ju inte nytt).

 

RUT drar i sin utredning (se nedan) slutsatsen att högst 50 procents subvention av lönen är tillåten enligt EU:s statsstödsregler, och i enlighet med de rättsfall som domstolen avgjort under senare år. Om Socialdemokraterna struntar i regelverket kommer i slutändan EU-domstolen med stor sannolikhet att döma att kommuner och landsting att återbetala 50 procent av stödet till staten. Det lär därför inte bli så många kommuner som är pigga på att ta emot traineer. Den absolut mest omfattande åtgärden i 90-dagarsgarantin riskerar därmed att falla platt till marken och inte gå att genomföra.

 

För det tredje: Kostnaden för 90-dagarsgarnatin.

Enligt Socialdemokraterna ska det kosta 6 mdr kronor per år att införa 90-dagarsgarantin. Socialdemokraterna uppger att den kostnaden fanns redovisad redan i höstbudgeten 2013. Men S säger inte hela sanningen.

 

Hösten 2013, sålunda, avsatte Socialdemokraterna 5 miljarder kronor som ett ”första steg” i 90-dagarsgarantin, och det innebar då att alla som varit arbetslösa i mer än 6 månader skulle omfattas av garantin. Nu ska enligt S blott en miljard ytterligare räcka till att täcka in alla unga som varit utan jobb i mer än 3 månader. Det är en märklig kalkyl. Att inte mer pengar tillförs förklaras troligen med en kraftig ambitionsminskning i vad personerna i garantin ska få göra.

 

Bilaga:

Mer precist skriver RUT: ”Så vitt [Riksdagens] utredningstjänst kan avgöra är ett statligt stöd för t.ex. traineetjänster i äldreomsorgen i Sverige förenligt med EU:s statsstödsregler – eller rättare sagt kan undantas enligt gruppundantagsförordningen och behöver inte anmälas – om stödet riktar sig till arbetstagare mellan 15-24 år och om detta stöd medför en nettoökning av antalet arbetsplatser och att anställningen fortlöper under en minimiperiod som är förenlig med ett kollektivavtal. Lönekostnaderna är under dessa förutsättningar stödberättigande under ett år men stödnivån av lönen får inte vara högre än 50 procent. Sammanlagt får inte heller stödet vara högre än tröskelvärdet, som uppgår till 5 miljoner kr per företag och år.” (RUT PM Dnr 2014:1265).

Harpsundskommentar: Var det rätt att sänka skatterna när de nu ska höjas igen? Och bankskatt och tajming.

En förutsägbar anklagelse från oppositionen när regeringen nu aviserar skattehöjningar 2017-2018 är att skatten aldrig skulle ha sänkts. En sådan plus/minus-bild av finanspolitiken är emellertid alltför enkel, och den bortser från jobbskatteavdragens (JSA) långsiktiga (strukturella) samhällsekonomiska effekter. Eller annorlunda uttryckt: invändningen blandar ihop statsfinansiella effekter med samhällsekonomins funktionssätt.

 

Jobbskatteavdragen.

JSA är den stora skattereformen, och de har två effekter: de har stimulerat efterfrågan genom att medborgarna fått mer pengar i plånboken (konjunktureffekt) – ca en månadslön. Den effekten har varit utomordentligt viktigt under lågkonjunkturen sedan 2009 för att hålla nere arbetslösheten. Den andra effekten är strukturell: arbete har blivit mer lönsamt än icke-arbete. Fler har gått ut i arbetslivet, gått från deltid till heltid eller arbetar över när så behövs. Den effekten har höjt sysselsättning med 250 000 personer och tillväxten i ekonomin långt över EU-genomsnittet – faktiskt även om man ur genomsnittet räknar bort de allra värsta krisekonomierna. JSA har därmed långsiktigt både understött välfärdsstatens (skatte-)finansiering, och medfört högre privata inkomster.

 

Svaret på kritiken är därmed att JSA varit en väsentlig och värdefull strukturförändring som förbättrat svensk ekonomis sysselsättning och tillväxt. Utan JSA hade såväl sysselsättning som tillväxt varit lägre. (Det är naturligtvis också ett av skälen till att oppositionspartierna S och MP i efterhand accepterat JSA fem gånger!).

 

Att räkna skatteeffekter och finanspolitik med kulram är för enkelt. Men i valrörelseretoriken återgår S och MP till retorik som ställer skattesänkningar mot välfärd.

 

Invandring.

Ökad invandring är en strukturell förändring som på 5-10 års sikt leder till högre produktion och samhällsekonomisk vinst. Man ska komma ihåg att de som kommer ofta är unga och har en återstående arbetstid på kanske 30-45 år. I debatten sker emellertid en återkommande sammanblandning av kortsiktiga (< ca fem år) statsfinansiella effekter och långsiktiga samhällsekonomiska effekter (mer än fem år, säg). Det är två olika beräkningar och sammanblandningen är mycket olycklig.

 

Obs: De skatteändringar som föreslås skall inte träffa arbete och företagande, dvs. det som skapar ökade resurser.

 

Konjunkturen - timing

Nu ska ekonomin inte stramas åt de närmaste åren, märk väl.  En (1) procent överskott ”bör” uppnås 2018, och ”Utformningen av finanspolitiken bör ta hänsyn till att resursutnyttjandet de närmaste åren är fortsatt lågt. För att värna jobb och tillväxt bör finanspolitiken därför inte föras i en riktning som håller tillbaka återhämtningen i ekonomin 2014-2016. … Om en ny allvarlig störning drabbar svensk ekonomi och ekonomin hamnar längre från balans bör de budgetförstärkande åtgärderna förskjutas längre fram i tiden.” De automatiska stabilisatorerna ska verka, och politiken ”kalibreras” efter den aktuella situationen. (Min kursivering).

 

Bankskatt – storleksordning och vem som betalar.

En höjd arbetsgivaravgift i den finansiella sektorn har diskuterats länge, och därför på mitt initiativ kortfattat utretts av Riksdagens utredningstjänst (RUT), med bl a Danmark som förebild. En enkel beräkning grundad på lönesumman i hela svenska finansiella sektorn ger vid handen att 5 procent höjning av arbetsgivaravgiften skulle ge drygt 2 mdr kr i ökade intäkter. (Därmed på intet sätt sagt att det är just denna procentsats som blir aktuell framöver). Det ger en uppfattning om storleksordningen, dvs att 1 procents höjning kan ge ca ½ mdr kr i ökade skatteintäkter.

Skatteministeriet och Centralbanken i Danmark gör bedömningen – enligt RUTs referat – ”att det inte finns något som tyder på att skatten skulle ha påverkat sektorn negativt. Deras analyser tyder på att skattebördan åtminstone till viss del har hamnat hos kapitalägarna.” (RUT PM Dnr 2014:1228).   
                           

Glädjande stark arbetsmarknadsstatistik idag!

Idag släppte SCB sin arbetskraftsundersökning (AKU) för juli månad, samt viss analys av AKU-siffrorna för det andra kvartalet i år. Detta är den sista AKU:n innan riksdagsvalet, vilket gör den extra intressant. Här kommer en kort analys.

AKU för Juli 2014:

·         Sysselsättningen fortsätter att utvecklas starkt. Antalet sysselsatta (15-74 år) har ökat med 77 000 personer på ett år. Säsongsrensade siffror visar att antalet sysselsatta har ökat starkt också jämfört med de närmast föregående månaderna. Även sysselsättningsgraden har ökat jämfört med tidigare månader. Trenden de senaste månaderna är alltså tydligt uppåtgående. 

 

·         Framförallt går det mycket bra för ungdomarna. Drygt hälften av den sysselsättningsökning som skett sedan förra året består av ungdomar. I juli vad det ca 39 000 fler ungdomar som hade ett jobb jämfört med ett år tidigare. Det har också gjort att arbetslösheten bland unga har fallit. I juli var 17 000 färre unga arbetslösa jämfört med ett år innan. Ungdomsarbetslösheten har fallit med 3 procentenheter på ett år (säsongsrensade värden), till 20,7 procent. Det är den lägsta uppmätta nivån på ungdomsarbetslösheten sedan hösten 2008.

 

·         Ungdomsarbetslösheten låg i juli på ungefär samma nivå som i juli 2006. Den snabba jobbtillväxten för unga har gjort att ungdomsarbetslösheten nu ligger nära nivån som rådde i juli 2006. Då var ungdomsarbetslösheten (säsongsrensade värden) 20,0 procent, i juli i år var den 20,7 procent. Enligt dessa siffror ligger alltså ungdomsarbetslösheten nu på ungefär samma nivå som 2006. 

 

·         Alliansregeringen har uppnått S tidigare sysselsättningsmål om 80 procent. 81,9 procent av befolkningen i åldern 20-64 år var sysselsatt i juli. Rensar man bort säsongeffekten var sysselsättningen 80 procent, vilket betyder att Alliansregeringen uppnått den gamla (S)-regeringens 80 procents-mål som S själva aldrig uppnådde. I juli 2006 var sysselsättningsgraden i åldern 20-64 år 79 procent (säsongsrensat), vilket alltså betyder att den är något högre nu än 2006. Sysselsättningsgraden för dem mellan 15-74 år låg i juli dock på ungefär samma nivå som i juli 2006, vilket främst beror på demografiska faktorer.

 

·         Arbetskraften fortsätter att öka. Arbetskraften (15-74 år) har ökat med 75 000 personer på ett år, vilket betyder att fler söker jobb, ett bra tecken på arbetsmarknaden är på väg åt rätt håll.

 

·         Det gör dock att den registrerade arbetslösheten sjunker långsamt. Trots ökande sysselsättning har därför arbetslösheten minskat endast marginellt jämfört med för ett år sedan, med 2 000 personer. Säsongsrensat var arbetslösheten i juli 7,9 procent.

 

SCB släppte idag också analyser av arbetskraftsundersökningarna för det andra kvartalet 2014:

 

       ·   Antalet jobb inom handeln ökar kraftigt. Antalet lediga jobb inom handeln var under det andra kvartalet i år ca 50 procent fler än under samma kvartal förra året. Totalt fanns det 9 000 lediga jobb i sektorn. Det visar på att det just nu sker en kraftig ökning av jobben inom handeln.

·         I och med att den internationella konjunkturen fortsätter att vara relativt svag är tillväxten i den inhemska tjänstesektorn central för att jobben ska bli fler. Att jobben ökar just i denna sektor har säkerligen också bidragit till att det är ungdomar som i hög utsträckning fått jobb under det gångna året.

·         Totalt sett ökade under det andra kvartalet antalet lediga jobb med ca 15 procent jämfört med samma kvartal förra året. Antalet vakanser, alltså där det råder akut arbetskraftsbrist, ökade med ca 30 procent jämfört med förra året. Det är ett tecken på att arbetsmarknaden nu snabbt och kraftigt förbättras.

Miljöpartiets politik hotar viktig industri i Sörmland.

(Debattartikel publicerad i Södermanlands Nyheter den 20 augusti 2014).

Om olyckan är framme och de fyra rödgrönrosa partierna vinner flest röster i riksdagsvalet kommer S-ledaren Stefan Löfven att vilja samregera med Miljöpartiet (MP). Då ska man veta att MPs politik driver på nedläggning av viktig skogs-, kemi och verkstadsindustri. Därför är det hög tid att närmare granska vad en S-MP regering skulle betyda för företagen, jobben och välståndet. Väljarna bör veta vad som väntar dem vid en rödgrönrosa valseger.

 

Miljöpartiet planerar stora skattehöjningar på det mesta som rör sig: Det ska bli dyrare att åka bil, och att utföra transporter på lastbil och med flyg. Dessutom ska vägsatsningar ersättas av större fokus på mer cykelvägar. Utbyggd kollektivtrafik är förvisso viktigt, men kan ofta inte ersätta lastbils- och personbilstransporter – särskilt inte på landsbygden.

 

Men framför allt planerar Miljöpartiet att kraftigt höja elpriset för både industri och familjehushåll genom högre skatter på energi och ett minskat utbud av el. Partiet vill lägga ned kärnkraften som står för drygt 40 procent av Sveriges elproduktion: två av tio reaktorer vill MP lägga ned inom fyra år. MP vill inte ersätta dessa med moderna, säkrare reaktorer. Man hänvisar istället vagt till mer förnybar energi, men undviker att berätta om kostnaderna för detta, de högre elpriserna, de många nya vindsnurrorna och att det skulle krävas allt högre skattesubventioner. Sannolikt blir det istället ökad import av fossilgas om kärnkraften skulle läggas ned. Det vore mycket dåligt för klimatet.

 

Det man bör komma ihåg att svensk industri ofta är mycket elenergiintensiv. Chockhöjda elpriser kan mycket väl driva stål-, kemi- och skogsindustrins investeringar, produktion och jobb från Sörmland och Sverige.

 

Men den effekten av MPs politik förefaller inte bekymra Miljöpartiet. Språkröret Åsa Romson ser helst att t ex svensk pappersindustri lägger ner: ”Jag är inte jätteglad i att svenska värdefulla träråvaror görs till blöjor och näsdukar och att vi exporterar pappersmassa” (Romson i Dagens Industri den 12 mars 2014).

 

Ungefär 5000 personer är anställda i basindustrin i Sörmland. De som i Oxelösund, Eskilstuna, Torshälla och på andra håll funderar på att rösta på Åsa Romson och MP bör tänka om och besinna konsekvenserna. Svensk basindustri ger tusentals människor både inkomster och jobb, och bär upp den offentliga sektorn i många av Sveriges regioner och samhällen.

 

Folkpartiet vill tvärtom: behåll kärnkraften genom att byta ut gamla reaktorer mot moderna och säkrare, förädla skogens, kemins och verkstadsindustrins processer och produkter.

 

Men lämna fossila bränslen (kol, gas, olja) kvar i jorden, för klimatets skull.

Stefan Löfvens drömmar, brister och kunskapsluckor (TT-intervju 12/8).

Detta är en kommentar till den TT-intervju som S-ledaren Stefan Löfven gav den 12 augusti. Här är ett centralt avsnitt om den tilltänkta S-politiken:

 

”Vi ställer upp för dig [ungdom], men då får du faktiskt ta och genomföra det här. Annars kan det bli så att du inte får någon ersättning. Du är skyldig som individ att se till att du blir anställningsbar och ställer upp. Det är gammal hederlig moral, säger Löfven. För en del kan det bli traineeplats i äldreomsorgen, som behöver rekrytera mycket personal framöver. Regeringens YA-jobb har liknande upplägg och där går det trögt att få fram platser. De har inte skickat med några resurser, säger Löfven, som satsar mer pengar i sitt förslag. Efter ett år upphör anställningen. Då har de unga fått en halvfärdig undersköterskeutbildning. Vi är övertygade om att just för att kommunerna måste sörja för personalförsörjningen, kan de ta över anställningen och fortsätta att kombinera med utbildning. Det ligger i kommunernas eget intresse”, säger Löfven.

 
Fungerar detta? Knappast.

1) S vill att dessa ”trainees” ska läsa in undersköterskeutbildning samtidigt som de jobbar 75 procent i äldreomsorgen. Men det är omöjligt att läsa in en undersköterskeutbildning på 25 procent av heltid på enbart ett år. Enligt Svensk vård och kompetensutvecklings hemsida tar det 1,5 års heltidsstudier att bli färdigutbildad undersköterska.

Frågan uppstår därför: vad händer sen, när efter max ett år när YA-jobbet senast upphör? Ska kommuner och landsting anställa mindre än halvutbildade som inte gjort färdigt sina kurser och praktik? Ska staten tvinga arbetsgivarna – hur då? –  att betala för resterande studietid med lärare, lokaler etc.? Skall dessa trainees ta CSN-lån, som andra studenter? Alltså: Vem betalar den eventuellt utvidgade och förlängda undervisningen?

Löfvens svar är att det ska kommunerna göra. Men det räcker inte med att hänvisa till deras egenintresse. Kommunerna kräver ersättning från staten enligt den s.k. finansieringsprincipen, dvs. statliga krav på kommunerna som kostar skall betalas av staten.

2) S vill subventionera YA-jobben, vilket sannolikt är helt nödvändigt för att jobben ska bli attraktiva hos arbetsgivare och studenter. Frågan blir då – å andra sidan – om en stark subventionering är förenligt med EU:s regelverk för statsstöd. Sannolikt inte, och särskilt inte när det påverkar konkurrenssituationen för privata företag. (Se även artikel i Dagens Industri den 11/8). Utan stark subventionering går det antagligen inte att få tillräckligt många sökande till YA-jobben. EU-reglerna som skall förhindra konkurrenssnedvridande statsstöd tillåter dock inte stark subventionering.

 

Andra frågor är om det finns handledare, och hur mänga yrkeskunniga anställda i äldreomsorgen som måste avdelas för handledning. Finns lärare?

 

Det finns dessvärre också uppenbara risker för patientsäkerheten med outbildad personal, t ex att några är elaka mot dementa, senila och olyckliga människor som blir besvärliga från tid till annan.

 

3) Löfven hotar med att dra in ersättningen för de ungdomar som inte gör som S vill. Men hur mycket är hotet värt?

 

Hållhaken är vid närmare betraktande väldigt klen. Enligt Riksdagens utredningstjänst, RUT, var det i augusti förra året endast ca 14 procent av de inskrivna på Arbetsförmedlingen mellan 18 och 24 år som hade rätt till a-kassa.

Hur många av de arbetslösa ungdomarna som får socialbidrag finns inga färska siffror på, men enligt Långtidsutredningen (2011) var det 2008 ca 25 procent av de inskrivna på Arbetsförmedlingen i åldern 20-24 som fick socialbidrag. Inkluderar man även yngre ungdomar blir andelen rimligen ännu lägre.

En stor majoritet av de arbetslösa ungdomarna får alltså inte någon ersättning alls från politiskt styrda kassor. De kan därmed heller inte hotas av Löfven med att berövas någon ersättning. Därför har de allra flesta ungdomar inga ekonomiska skäl att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Socialdemokraternas upplägg riskerar snarare att leda till att ungdomar helt sonika låter bli att skriva in sig på Arbetsförmedlingen för att slippa dras in i något tvång. Resultatet kan bli att de ungdomar som kanske har störst behov av stöd inte får någon hjälp alls, utan riskerar hamna i långvarigt utanförskap.

En viktig praktisk rättvisefråga blir också vad som händer med dem som får behålla t ex sin a-kassa när de läser på Komvux, men sedan hoppar av. Blir de återbetalningsskyldiga? Utan återbetalningskrav finns varken en hake på ungdomarna att fullfölja utbildningen, eller rättvisa i systemet. Samtidigt kan återbetalningskrav bli ett besvärligt ekonomiskt problem för unga som har svårt med skolan, och hjälper dem knappast att få jobb.