Har Thomas Östros flyttat till Grekland?

Har Thomas Östros flyttat till Grekland? Frågan infinner sig osökt när jag läser hans beskrivning av politiken och läget i landet (Svenska Dagbladet den 27/3) och ser en TV-debatt med Anders Borg (26/3).

(En något komprimerad version av denna text är införd i Svenska Dagbladet idag den 31 mars 2010.)

Låt oss fokusera på Sverige! Ingenstans i Östros artikel nämns att Sverige och världen genomgått en abrupt och djup finanskris. Idag är Sveriges BNP ungefär 95 procent av vad den var sommaren 2008. Det krävs mindre arbete för att producera 95 än 100 procent. Därmed har även antalet jobb minskat i antal.

Regeringens politik - särskilt skattepolitiken! - har därför bland annat gått ut på att återhämta nedgången genom att dels uppmuntra till en ökad efterfrågan på varor, tjänster och därmed efterfrågan på arbetsinsatser, dels till ett ökat utbud av arbete ("det ska löna sig bättre att arbeta"-typ insatser, t ex jobbskatteavdraget).

Som nation kan vi vara stolta över att vi förefaller vara på god väg att lyckas med återhämtningen, och bättre här än i grannländerna. Men om man som Östros helt förtiger den dramatiska händelseutvecklingen 2008-10 blir naturligtvis den förda ekonomiska politiken i Sverige svårbegriplig.

Sysselsättningen i Sverige ökar nu stadigt. Den har inte alls sjunkit på det sätt som prognosmakarna så sent som 2009 fruktade att den skulle göra. Våra motåtgärder har fungerat!

Samma sak gäller arbetslösheten. Vi bedömde att den skulle toppa på nära tolv procent 2011. Den toppar sannolikt redan första halvåret 2010 på en nivå strax över nio procent. Det är alldeles för högt, javisst, men dock betydligt lägre än vi fruktat, och innebär en bättre utveckling här än i övriga EU (ca tio procents arbetslöshet i år för euroområdet).

Östros lamenterar över stora svenska budgetunderskott som han menar orsakas av sänkta ("ofinansierade") skatter.

Sanningen är att Sverige har bland de bästa offentliga finanserna i Europa. Istället för att förtala Sverige bör Östros söka glädje i att Sverige idag är ett av de få länder - kanske det enda när facit sammanställs - som med god marginal inte bryter mot Stabilitetspaktens krav på högst tre procents budgetunderskott, och vi har i god keynesiansk anda kunnat bekämpa arbetslöshet med bland annat skattesänkningar. Skattesänkningarna har pressat tillbaka arbetslösheten, vilket Östros förbigår med en talande tystnad.

Men även om det har vänt är farorna är långt ifrån över. De kommer från två håll, dels från risken för en ekonomisk stagnation i utlandet, dels från en valseger i höst för den svenska vänstertrojkan (MP+V+S). Den förra risken kan vi inte göra mycket åt. Den andra kan vi förhindra.

Som framgår av Östros text skulle vänstertrojkan - för dem som arbetar - vilja höja både den genomsnittliga skatten och marginalskatten (dvs. skatten på den sist intjänade 100-lappen), jämfört med Alliansen. De som arbetar - särskilt de med utbildning - skulle få mindre kvar efter skatt. De som inte arbetar skulle få mer bidrag (främst a-kassa). Till dem som inte arbetar skall alltså mer varda givet, och till dem jobbar och sliter skall mindre varda givet. Konsekvensen blir starkt anti-luthersk: det lönar sig sämre att arbeta, det blir högre arbetslöshet och lägre sysselsättning.

Kanske ändå att Östros hör mera hemma i Sydeuropa?

Ekonomiskt moras blir konsekvensen av Miljöpartiets valmanifest.

Miljöpartiet har idag fallit tillbaka i gamla tiders ekonomiska flum och lättsinne. Efter att partiet i åratal har arbetat på att bygga upp ett förtroende som företrädare för en hållbar ekonomisk politik har Miljöpartiet nu bytt fot. I en artikel på DN Debatt redovisas partiets valmanifest (30/3; se nedan).

Inför möjligheten att hamna i regering i höst väljer partiet att satsa på stora ("ofinansierade") budgetförsvagningar. Manifestet innehåller kraftigt ökade utgifter och minskade intäkter för svenska staten och kommunerna. En enkel summering stannar på minst 17 betydande budgetförsvagningar och 1 intäktsökning (höjda miljöskatter).

Om partiets valmanifest skulle genomföras leder det till underskott på många hundra miljarder kronor i offentliga budgetar nästa mandatperiod, åtaganden därefter om fortsatta budgetunderskott 2014-2018, stigande inflationstryck och en permanent högre räntenivå som krävs för att finansiera de årligen återkommande underskotten, och för att finansiera omsättningen av en växande statsskuld.

Kort sagt: Med Miljöpartiets valmanifest blir Sverige ett ekonomiskt Sydeuropa. Partiets efterföljare i regeringsställning skulle likt Lettland och Greklands regeringar kunna tvingas tigga om hjälp hos Internationella Valutafonden (IMF).

Ekonomisk politik handlar oftast om två enkla frågor: "Vad kostar det?" och "Vems pengar ska vi ta?" I miljöpartiets valmanifest saknar de uppräknade 17 större skattesänkningarna och utgiftsökningarna finansiering, och med undantag för höjd klimatskatt sägs ingenting om vems pengar som ska tas, vem som drabbas av underskotten och vem som får lida av den högre inflationen.

Dagens DN Debattartikel är en vattendelare. Idag föll Miljöpartiet tillbaka i det egna 80- och 90-talens beteende att vara ett oseriöst parti och alla goda gåvors givare, utan hänsyn till ekonomiska konsekvenser för enskilda medborgare, företag och för nationen Sverige.

Referens: http://www.dn.se/debatt/vi-vill-sanka-momsen-for-foretag-i-tjanstesektorn-1.1070029

Hur många mackar har lagts ned i onödan? Oförblommerat fräckt i SVT:s Rapport.

Döm om min stora förvåning när jag på SVT:s Rapport ser inslaget idag om pumplagen och mackdöden i landsorten. Andreas Carlgren (C) och Karin Svensson-Smith (MP) står framför kameran och försöker se oskyldiga ut som nyfödda bebisar när de förklarar att pumplagen kan behöva rivas upp, och att den i alla händelser kommer att förses med så generösa dispenser att den i praktiken avskaffas.

Detta sägs av företrädare för Miljöpartiet som tillsammans med Socialdemokraterna - trots en massiv kritik från remissinstanserna - ursprungligen genomdrev pumplagen, men också parti i Alliansen som senare försvarat lagen, mot bl. a Folkpartiet som önskade avskaffa lagen för flera år sedan, innan mackdöden slog ut alltför många mackar. Se exempelvis vår artikel på DN Debatt i 4/10 2008 (http://www.dn.se/debatt/regeringen-maste-stoppa-mordet-pa-bensinmackarna-1.761237 )

Hur många nedlagda mackar och småföretag har inte dessa partier på sitt samvete? Hur mycket försämrad service i landsorten, och hur många extra bilresor, extra koldioxidutsläpp och ökade kostnader har de inte åsamkat landsbygdens människor och småföretagare? Dem som på grund av pumplagens stängning av mackar tvingats köra extra mil till en längre bort belägen mack. Och klimatet inte att förglömma.

Självklart är det bra att förnuftet äntligen segrat. Men det hindrar inte att ansvar och förklaring bör utkrävas av dem som inte tidigare begrep konsekvenserna av sitt handlande.

Avtalsrörelsen i media.

Har LO-tidningen börjat utkomma på söndagar? Frågan infinner sig osökt när jag idag läser Dagens Nyheters nyhetsbevakning av avtalsrörelsen.

Det är en yrkesskada hos många arbetsmarknadsreportrar att se sig som sigillbevarare av ”den svenska modellen”. Det glider dessvärre lätt över i ställningstaganden på nyhetsplats för parternas och arbetsrättens traditionalister.
Avtalsuppgörelsen natten till lördag mellan Unionen och Sveriges Ingenjörer, å ena sidan, och arbetsgivarna, å den andra, är något tydligt negativt och närmast oansvarigt enligt DN:s nyhetsredaktion. Den har skett ”till priset av splittring” och ”priset var högt” vet DN.

DN:s förklaring till den för DN felaktiga uppgörelsen är synnerligen nedsättande för de inblandade: Uppgörelsen gjordes av ”en ny och oprövad ledning” för de två fackförbunden. Underförstått de två förbunden, och de två kvinnorna i deras ledning, förstår inte vad de nu ”ställt till med” när de brutit med LO-upplägget, när stället snällt borde ha inväntat Metall och de andra LO-förbundens förhandlingar. ”Den före detta flygvärdinnan har tagit sitt förbund [Unionen] med på ett steg ut i det okända.”

DN värnar istället om LO och Metalls syn: ”samarbetet ute på arbetsplatserna … kan också lida skada av att tjänstemännen nu gått sin egen väg.” Avtalet som ingenjörsfacket gått med på är ”precis vad arbetsgivarna har önskat sig i alla år.” Avtalet förrädarstämplat av DN, alltså.

Svenska Dagbladets referat idag är mer balanserat, så det går att göra. Men båda tidningarna, liksom andra media, ser som sin uppgift att värna, och varna för avsteg från, vad de kallar den svenska modellen på arbetsmarknaden.

Som sagt: Det är en yrkesskada hos många arbetsmarknadsreportrar att se sig som sigillbevarare av ”den svenska modellen”. Släpp taget! Vi lever i globaliseringens och kunskapens tidevarv och framtiden behöver inte vara lika med gårdagens Sverige.

Greklands sak är Europas och vår. Ja till mer finanspolitiskt samarbete, och nej till överreglering av finansmarknaderna.

Grekerna har ansvaret för Greklands framtid, men inte ensamma. Likaväl som Sverige fått hjälp av EU med att reda upp situationen i Lettland ska vi stödja de goda krafterna i EU när det nu gäller att reda upp situationen i Grekland. Det innebär inte att vara lojal med fusk eller fuskare, utan tvärtom att vara lojal med dem som tar på sig den otacksamma uppgiften att stävja fusk och driva på för impopulära förändringar.

Krisen visar att det som krävs i EU är mer av finanspolitisk union och samarbete, inte mindre. Vi i FP bejakar detta.

När förfrågan kommer - för den kommer - bör Sverige bejaka både fördjupat och mer överstatligt finanspolitiskt EU-samarbete - som tuffare skuldförebyggande regelverk på budgetområdet - och strikt villkorade nödlån till Grekland.

Förbättrad tillsyn är den mer uthålliga åtgärden för en väl fungerande och stabil europeisk finansmarknad. Nya regleringar av finansmarknader blir lätt slag i luften mot skurkarna men enbart mer krångel för de laglydiga och omdömesgilla.

Ökad EU-reglering av finansmarknaderna får inte leda till överreglering. Snarare än mer reglering bör fokus ligga på skärpt tillsyn och att tillsynsmyndigheter ges mer resurser, större befogenheter och mer kurage. Förbättrad tillsyn är den mer uthålliga åtgärden, som varken ständigt släpar efter eller föder nya bestämmelser mot kreativa kringåenden.

[Kort sammanfattning av två budskap vid pressträff den 19/3 med Carl B Hamilton, riksdagsman (FP) och Olle Schmidt, europaparlamentariker (FP)]

SVT Agendas RUT-statistik

Med statistik kan man visa olika saker. Resultatet blir inte mer begåvat och rättvisande än de data man laddar in, som i sin tur beror på de antaganden och avgränsningar som man gör vid datainsamlingen.

I SVTs Agenda 14 mars 2010 drevs tesen att det är viktigt för bedömningen av RUT-avdragens värde för samhället att avdragen används av personer med låga inkomster. SVTs antaganden om vad som är av värde för samhället finns förborgade i en beställning till SCB, som i programmet ställdes mot en undersökning med andra antaganden från Almega.

En stor skillnad mellan Almegas och Agendas antaganden är att Almega räknar per person (som definition av användaren) medan Agenda räknar per hushåll. Det är inte konstigt att resultatet blir fler höginkomsttagare när man definierar RUT-användaren som hushåll snarare än som person eftersom det sannolikt finns ett stort antal låg- och medelinkomsttagare som är gifta med höginkomsttagare.

Sambeskattningen av personer i ett hushåll avskaffades redan i början av 1970-talet och SVT kan kanske fundera på om det inte är dags att ta till sig skälen för detta i en undersökning gjord år 2010. Det handlade främst om kvinnas frigörelse från mannen i ekonomiskt avseende. Bara som en idé om varför senare tids definition är rimligare.

Den andra stora skillnaden mellan Almegas och Agendas undersökningar ligger i definitionen av höginkomsttagare. Enligt Almegas undersökning definieras en person som höginkomsttagare som har som inkomst minst 499 000 kr om året (dvs. 41 583 kr per mån). Agendas definition av höginkomsttagare är helt annorlunda, nämligen de 25 procent som har högst inkomst i varje grupp (sammanboende och ensamstående med och utan barn under 18). Det ger det anmärkningsvärt låga gränser för vad som definieras som höginkomsttagare, nämligen hushåll med personer med en inkomst över 25000 eller 30000 i månadsinkomst.

För det tredje, data både för Almega och SCB är i sammanhanget gamla, från 2008. Sedan dess har användningen av RUT exploderat, vilket antalet ansökningar om RUT-rabatt hos Skatteverket vittnar om . Det i sin tur innebär att fler och fler medelinkomsttagare använder hushållsnära tjänster, liksom personer med särskilda behov (t ex pensionärer, småbarnsfamiljer, m fl).

Kvarstår gör naturligtvis frågan om varför inkomsten hos köparen är så viktig i detta fall jämfört med t ex köpare med ROT-avdrag eller köpare av produkten hos Saab. Eller observationen att saldot för det offentliga av en persons övergång från svartjobb/arbetslöshet/socialbidrag till vita jobb är förmånligt för de offentliga kassorna om man betänker kostnaden per nytt (vitt) jobb hos kategorier arbetssökanden som visat sig ytterst svårplacerade på arbetsmarknaden.

Men det är en annan historia än den som berättades i Agenda den 14 mars 2010. Men kanske mera relevant för både samhället och de offentliga budgeterna?

Nedan finns länkar från Agenda och SCB:

http://svt.se/2.103800/1.1927582/statistik_rut-avdraget?lid=puff_1864921&lpos=extra_2

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2009K02_TI_12_A05TI0902.pdf

Det blir inga nya gruvor om MP får bestämma. Det blir ingen uranbrytning i Sverige om vänstertrojkan kommer till makten.

Socialdemokraterna ansluter sig till Vänsterpartiet och Miljöpartiets åsikt och stänger dörren för uranbrytning i Sverige. ”Vi ser inte framför oss någon uranbrytning i Sverige och avser i regeringsställning att genomföra de förändringar av lagstiftningen som är nödvändiga för att säkerställa detta principiella ställningstagande.” Konsekvenserna för potentiella jobb och inkomster i berörda kommuner nämns däremot inte alls (se betänkande 2009/10:NU14, s 30).

Miljöpartiet skiljer ut sig genom en mer gruvfientlig hållning än något annat parti. Hela balansen i tillståndsprocesserna för gruvdrift ska ändras i mer restriktiv riktning. Gruvorna som nu planeras öppnas i Pajala, Svappavaara, Dannemora m fl orter kommer med största sannolikhat inte att godkännas om Miljöpartiet får bestämma. Partiet vill så långt det är möjligt förhindra nya gruvor, prospektering mm med hänvisning till miljöproblem. Konsekvenserna för potentiella jobb och inkomster i berörda kommuner nämns däremot inte alls. Gruvfacket förefaller helt överkört.