Efter EU-toppmötet
står det klart att det finns ett tydligt vägskäl. Sverige bör ansluta sig till
den nya stabilitetsunionen för ökat politiskt och ekonomiskt samarbete. Det
skriver Jan Björklund, Birgitta Ohlsson och Carl B Hamilton (FP).
I förra veckan träffades EU-länderna till toppmöte.
Resultatet blev ett skarpt vägskäl för samarbetet. En övervägande del av
länderna är genom den så kallade stabilitetsunionen nu på väg mot ökad
ekonomisk och politisk integration, nya budgetregler som liknar Sveriges och
ett djupare finanspolitiskt samarbete.
Vi ser med stor oro på Sveriges tvekan inför huvudfrågan:
Sveriges tillhörighet i Europa. Ska vi gå med Europavännerna eller med
Europaskeptikerna? Ska vi prioritera ekonomisk integration framför riskfyllt
utanförskap som sätter Sveriges företag på mellanhand och ger dem motiv för utflyttning?
Vilken roll ska Sverige spela i arbetet med att bygga ett starkare samarbete
mellan Europas demokratier för att möta den globala konkurrensen?
Svenskt inflytande i Europasamarbetet är hotat. Notan för
utanförskap har ökat under den senaste veckan. Därför bör Sverige gå med i
stabilitetsunionen.
Syftet med stabilitetsunionen är att pressa tillbaka
underskotten och för framtiden strama upp EU-ländernas offentliga finanser. I
stora drag går förslaget ut på att varje land skall ha balans i sina statsfinanser
och att ländernas statsskulder ska begränsas. Dessutom ska EU:s förmåga att
gripa in mot länder som inte sköter sig ekonomiskt öka markant.
I sak har Sverige knappast några problem med dessa mål och
ansträngningar. Vi har liknande regler själva. Vi drar nytta av stabilitet och
tillväxt i andra EU-länder som importerar från oss, och vi skadas av ekonomisk
vanskötsel i vår omvärld.
Det är en union i två hastigheter vi nu ser växa fram. De
länder som beslutar sig för att öka samarbetet och stärka regelverket kommer
att utgöra en ny stor kärna i det europeiska samarbetet. gruppen av länder som
väljer att ställa sig utanför är en minoritet som bland annat i frågor om den
inre marknaden lätt kommer att bli överkörd.
Bland dem som ställer sig vid sidan av är Storbritannien
drivande. Det vore mycket olyckligt om Sverige hamnade på samma sida som ett
land vars politiker underblåser en högljudd konservativ EU-fientlig opinion
skeptisk inte bara till valutasamarbete, utan till hela den utveckling som innebär
att de europeiska länderna knyts närmare varandra.
Det brittiska sällskapet är föga att hålla i handen när den
globala konkurrensen tilltar och Asiens stormakter växer sig allt starkare.
Vi tror att Europa måste hålla ihop. Och att Sverige ska vara
med och bygga framtidens europeiska samarbete.
För oss är det därför en självklar utgångspunkt att Sverige
ska vara med i den föreslagna stabilitetsunionen. Vi har själva infört liknande
budgetregler och har tyckt att andra ska göra detsamma. Om något land missköter
sig drabbar det de övriga länderna i Europa snabbt, oavsett valuta. Vårt
välstånd är beroende av handel med de andra europeiska länderna och att Europa
som helhet klarar den tilltagande internationella konkurrensen.
Sverige bör också med full kraft delta i utformningen av de
texter som i detalj utformar stabilitetsunionen och villkoren för de länder som
vill vara med utan att delta i eurosamarbetet.
Skuldkrisen driver fram nya samarbetsformer i Europa.
Samarbeten som ser ut att bli starka och viktiga. Ett ställningstagande från
svensk sida om att ställa oss utanför den nya stabilitetsunionen innebär att vi
tappar kontroll över vårt eget öde. Viktiga beslut som påverkar Sverige kommer
fattas utan att vi är närvarande.
Sverige ska i stället verka i en riktning där mer samordning
gör ett djupare samarbete möjligt i framtiden. Sverige borde därför ansluta sig
till den europeiska stabilitetsunionen. Vårt land ska inte stå vid sidan av.
Sverige ska tillhöra Europas kärna.
JAN BJÖRKLUND (FP)
vice statsminister
BIRGITTA OHLSSON (FP)
EU-minister
CARL B HAMILTON (FP)
ekonomiskpolitisk
talesman
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar