Oacceptabelt veto mot euroval

(Fylligare version av artikel i Dagens Industri den 10 juni 2010.)

Europas ekonomiska ledare bekämpar nu krisen med beslut om minskade budgetunderskott. Besluten ska vara motmedel mot instabilitet, stigande räntor och spontan strypning av efterfrågan hos konsumenter och företag utan framtidstro.

Den ekonomiska krisen har visat hur beroende de europeiska länderna är av varandra. Misskötta statsfinanser eller spruckna fastighetsbubblor i ett land får återverkningar i andra. Det gäller även Sverige, trots att vi inte har euron som valuta, och trots att vi har Europas bästa offentliga finanser. Därför tjänar Sverige på att fullt ut delta i ansträngningarna som görs för att få ordning på Europas ekonomier. Krisen visar att det krävs både förebyggande och gemensamma åtgärder på EU- och euronivån mot länder som för en släpphänt politik och därmed äventyrar den egna men också andras ekonomiska stabilitet och tillväxt.

Man ska dock inte tro att receptet mot framtida finanskriser är så enkelt som nya regler för budgetdisciplin och frånvaro av budgetunderskott. Grekland, Portugal och Italien har visserligen haft en slapp budgetdisciplin, men inte Irland och Spanien. Deras underskott har istället uppkommit genom en närmast okontrollerad låneökning till fastighetsköp i den privata sektorn. När de överskuldsatta inte kan betala räntor och amorteringar hotas deras banker av smittande konkurser och länders finansiella system av sammanbrott. Då tvingas stater ta över, och privata skulder övergår till att bli statliga budgetunderskott. Spanien och Irland lär oss att det förutom budgetdisciplin krävs tidiga och bestämda insatser mot överbelåning av fastigheter och andra tillgångar.

EU-kommissionen har velat införa kontroller av medlemsländernas budgetprocesser och förslag till budgetar. Förslaget i sin ursprungliga form har fallit men en förebyggande skarp granskning och kontroll av EU-kommissionen har tydliga fördelar, och återkommer förhoppningsvis i modifierad form. Sverige har absolut ingenting att frukta av sådana EU-regler. Vi är idag ett av Europas ekonomiskt mest välskötta länder och har ett starkt eget nationellt regelverk. Det ligger i Sveriges intresse att vara ett föredöme både i ord och handling och att fler EU-länder följer regler liknande de svenska. Sverige ska stötta EU-kommissionen när den vill sätta grimma på spendersamma och riskskapande EU-länder. Den plåga som vissa kan känna av att underkasta sig överstatlig granskning borde vara långt mindre än den nytta som Sverige och Europa kan dra av att alla länder håller sig på den strama politikens matta.

De senaste månadernas krishantering visar tydligt att Sverige, eftersom vi inte har euron, ställs vid sidan av när viktiga formativa beslut om Europas och vår egen framtid fattas. Sverige kan endast få en stark permanent röst om deltar fullt ut i euron och då också får en plats i den europeiska centralbanken (ECB). Vi bör inte sitta på staketet och titta på – som den finske tidigare statsministern Lipponen nyligen uttryckte det. Tack vare Anders Borgs personliga kompetens och engagemang är Sverige med i en särskild grupp för regeländringar, men Sveriges politik kan inte bygga på personberoende. Det vore oansvarigt.

Den tanke som finns i debatten om att socialdemokraterna måste ge klartecken till en ny folkomröstning för att en sådan ska bli av är olycklig. Problemet är att även om socialdemokraterna har kongressbeslut till förmån för euron så vill de begrava frågan, eftersom samarbetspartierna vänsterpartiet och miljöpartiet är helt emot euron. V och MP ges därmed vetorätt över hela Sveriges nationella politik i eurofrågan. Det innebär att vi som land inte skulle kunna införa euron så länge det rödgröna samarbetet fortgår. Det kan vi inte acceptera.

En övergång till den gemensamma valutan bör ske vid en tidpunkt som är lämplig med avseende på den ekonomiska och politiska utvecklingen i Sverige och i euroländerna. Ju förr dess bättre.

Sverige har allt att vinna på att fullt ut delta i krishanteringen med euromedlemskap.

Replik på artikel av Karl Sigfrid och Mats Persson (SvD 31/5 2010). (Detta är en något längre version av artikel i SvD den 2/6 2010).

Finanskrisen följs nu av en skuldkris. USA, Japan, Storbritannien, Italien, Portugal, Frankrike, Irland och Grekland har alla skulder som är större än 80 procent av BNP. Vissa av dessa är euroländer, andra inte. Vi kan därför föra undan påståenden att euron är orsaken till krisen och att devalveringar del av lösningen. Den nationella ekonomiska politiken är avgörande för utvecklingen i ett land – med eller utan euron. Driver man en vettlös ekonomisk politik hjälper det inte vilket valutasystem man har. Utan eurosamarbetet hade Europa plågats av valutakaos och konflikter alltsedan krisen inleddes 2008.

Den ekonomiska krisen har visat hur beroende de europeiska länderna är av varandra. Misskötta statsfinanser och spruckna fastighetsprisbubblor i ett land får återverkningar i övriga länder. Det gäller även Sverige, trots att vi inte har euron som valuta. Därför ligger det i Sveriges intresse att fullt ut delta i alla ansträngningar som görs för att få ordning på Europas ekonomier. I motsats till Karl Sigfrid (M) och Mats Persson i deras artikel den 31 maj 2010 menar jag att Sverige inte har något alls att frukta av striktare förebyggande och gemensamma åtgärder på EU-nivå och riktade mot länder som med sin politik äventyrar den egna och andras ekonomiska stabilitet. Just nu är detta närmast övertydligt: Sverige är bäst i klassen vad gäller offentliga finanser och det vore synnerligen bra om andra EU-länder vore lika duktiga som Sverige.

De förebyggande EU-regler som kan komma ifråga är budgetregler av typen vi redan tillämpar i Sverige: utgiftstak, saldomål, regler som begränsar nationella parlaments möjlighet att på egen hand öka utgifter och minska inkomster, samt därtill pensionsreformer av svensk typ. I motsats till Sigfrid och Persson menar jag att det vore mycket bra för Sverige om EU-kommissionen utrustad med den här typen av budgetkriterier examinerade alla EU-länders budgetar innan de sätts i sjön. Det skulle starkt gynna stabiliteten i vår ekonomiska omgivning utan att vi skulle behöva ändra någonting på hemmaplan.

Oberoende av om man tycker det vore bra eller dåligt tror jag inte på någon ”EU-skatt” inte bara på grund av den brittiska grundhållningen utan även inställningen numera i Tyskland – ett land som är helt avgörande i sammanhanget, men som Sigfrid och Persson helt försummar att omnämna.

De senaste veckornas händelser och krishantering visar att Sverige ställs vid sidan av när viktiga beslut för vår egen framtid fattas. Sverige kan endast få en stark permanent röst i utformningen av det sammantvinnade Europas ekonomiska regelverk och politik om vi är med i euron och tar plats i den europeiska centralbanken (ECB). Vi ska inte sitta på staketet och titta på – som den finske tidigare statsministern Lipponen nyligen uttryckte det. Tack vare Anders Borgs personliga kompetens är Sverige för tillfället med i en särskild grupp för stabiliserande regeländringar, men Sveriges politik kan inte bygga på personberoende. Det vore oansvarigt.

Finland har haft euron i mer än tio år och har ingen tanke på att lämna eurosamarbetet. Inte bara Lipponen utan hela allmänna opinionen är för euron, liksom landets företagare och ekonomer. Finland har under dessa tio år kommit ikapp Sveriges BNP/person, arbetslösheten har gått ned och budgetsaldot ligger nära Sveriges. Vad är det som personer som Sigfrid och Persson förstått, men som hela Finland inte begripit på tio år?, kan man fråga sig.

Sverige bör så snart som möjligt införa euron. Övergången bör ske vid en tidpunkt som är lämplig med avseende på den ekonomiska och politiska utvecklingen i Sverige och i euroländerna. Beslutet bör tas under nästa mandatperiod.