LO-tidningen publicerade nyligen en intressant opinionsundersökning bland de egna medlemmarna om deras inställning till LO:s bidrag till det Socialdemokratiska partiet (den 5/11). Legitimiteten för bidragen är idag svag, enligt undersökningen.
Undersökningen.
Sifo frågade 589 LO-medlemmar: Tycker du att LO enbart ska stödja Socialdemokraterna, politiskt och ekonomiskt? 30 procent svarade ja. 49 procent svarar nej och 21 procent vet ej.
Av nej-sägarna anser 45 procent att LO inte borde stödja något parti alls. 40 procent anser att flera partier borde få stöd och 15 procent har ingen åsikt om det.
Bland dem som vill stödja flera partier nämns alla riksdagspartier. S är det parti som flest vill stödja i någon konstellation, följt av V.
Intervjuerna är gjorda efter valet och under tiden den 27 september till den 21 oktober. Källa: LO-tidningen http://lotidningen.se/2010/11/05/tre-av-tio-vill-ha-kvar-stodet-till-socialdemokraterna.
Min slutsats är att LO bör göra som i Danmark och Tyskland och klippa banden till Socialdemokraterna och att det inte enbart ligger i LO:s intresse.
Att fortsätta som nu innebär tre risker.
Risk 1. De flesta – även borgerliga personer (inklusive undertecknad) – anser att det är bra och viktigt med en väl fungerande fackföreningsrörelse för att tillvarata anställdas intressen gentemot arbetsgivarna. Men om LO envisas med att koppla medlemskapet i organisationen till – i praktiken obligatoriska – bidrag till ett viss politiskt parti, dvs. Socialdemokraterna, stöter LO sig idag med ca 70 procent av väljarna, nämligen alla de som inte röstar på Socialdemokraterna, och med hela 78 procent av det arbetande folket. Endast 22 procent av dem som idag arbetar röstade nämligen på Socialdemokraterna i 2010 års val. Övriga nio procent av partiets väljare var pensionärer och transfereringsmottagare. Av LO:s medlemmar röstade 51 procent på Socialdemokraterna i valet 2010. 49 procent av LO:s medlemmar tvingades sålunda att med sina pengar stödja ett parti som de inte ville stödja i valet. Ja, ett stort antal LO-medlemmar tvingades vara med och betala en valrörelse med udden riktad mot det parti som de röstade på i valet! Vem vill vara med i en sådan organisation?
LO:s vice ordförande Ulla Lindqvist menar att LO-ledningen måste bättre förklara varför man stödjer enbart Socialdemokraterna, och att man misslyckats med detta (TT den 5/11). Det trendmässigt allt svagare stödet bland LO-medlemmar för bidrag till Socialdemokraterna i riksdagsvalen skulle alltså bero på bristande information till LO-medlemmarna? Det är ett ganska grovt underkännande av de egna medlemmarnas förmåga att ta ansvar och att göra egna ställningstaganden.
Risk 2. För Socialdemokraterna finns uppenbarligen också risker.
LO-ledningen brukar hävda att stödet till, och samarbetet med, Socialdemokraterna är viktigt för att få gehör i ”våra frågor”. Det viktigaste LO-inflytandet under förra mandatperioden var dock att framtinga det för Socialdemokraterna katastrofala lappkastet beträffande hanteringen av Vänsterpartiet. LO-ledarna, i vid mening, tvingade fram att Vänsterpartiet, utöver Miljöpartiet, skulle inkluderas i Socialdemokraternas fasta partisamarbete inför valet. Men en sådan politisk-parlamentarisk bedömning tillhör definitivt inte kategorin ”våra” fackliga frågor! LO-ledare gick sålunda långt utöver sitt fackliga revir när man framtvingade en politisk-parlamentarisk eftergift av Mona Sahlin: Marginalväljarna – som måste vinnas för eventuell valseger – finns alltid i mitten, och det behöver man inte vara någon politikens Albert Einstein för att förstå. Det räcker med att lämna känslorna därhän och tänka efter någon minut. Men det gjorde inte LO-folket utan de agerade som om de tror att marginalväljarna finns på vänsterkanten i svensk politik.
Risk 3. Ett tredje förhållande är nutidens fokus på korruption och krav på öppenhet. Årtionden av bidrag och LO-beställningar hos socialdemokratiska regeringar av nya lagar och riksdagsbeslut stinker korruption och bestickning. LO-bidrag till ett (eller flera) politiska partier kan inte ur korruptionssynpunkt ursäktas eller förädlas genom benämningen "fackligpolitisk samverkan" eller historiska rötter. Vi lever nu, och bidragen är avsedda att påverka politikers agerande på ett sätt som inte bestäms i allmänna val.
Legitimiteten hos det svenska politiska systemet undergrävs idag av de stora och mer eller mindre hemliga partibidragen, och det gäller naturligtvis särskilt bidragen till Socialdemokraterna och Moderaterna. Partier som betecknar sig själva som stats- och samhällsbärande kan inte samtidigt tro att det skulle vara demokratiskt acceptabelt att de är ekonomiskt beroende av ekonomiskt stöd utifrån för sina ansvarsbärande uppdrag för nationen. Allraminst kan de ha hemliga givare med oredovisade bindningar till den faktiskt förda politiken.
Alltså: LO bör göra som i Danmark och Tyskland och klippa banden till Socialdemokraterna. Till på köpet vore det bra för svensk demokrati genom att det skulle försvåra för andra partier att acceptera hemlighållna partibidrag.
Visar inlägg med etikett Sahlin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sahlin. Visa alla inlägg
torsdag 11 november 2010
lördag 31 januari 2009
Kärnkraftens slipade motståndare och klimatet sågas av Sahlin
Kristdemokraterna och kärnkraften: Klok väg ur skyttegraven!
¨
KD har idag gjort tänkvärda och kloka ställningstaganden i klimat- och energifrågan. Några invändningar finns dock (DN debatt: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=569 ).
Att häva nybyggnadsförbudet för nya reaktorer är naturligtvis ett minimikrav för en verklighetsanknuten och politiskt trovärdig svensk klimatpolitik. Det går inte att hävda mål att minska växthuseffekten med 80-90 procent till 2050, samtidigt införa elbilar, behålla konkurrenskraftiga elpriser för hushåll och industri utan att minst ersätta de tio reaktorer som Sverige idag har.
Alternativet hotar försörjningstryggheten och skulle leda till import av el genererad från kol eller fossilgas, och högre elpriser.
Vi ska dock inte ta ut segrar i förskott att centern ändrat sig, även om det vore fantastiskt bra för Sverige. Centerpartister förhandlar med minst en räv bakom varje öra, och Ola Alterås (C) positivt avvaktande kommentar till KD-utspelet är för rävaktigt för att vara sant.
KD chansar dock när partiet anger den tid som står till buds till 20 år till dess stängning av reaktorer börjar. Om man inte vill ta risker med ekonomi och säkerhet anbefalls åren 2020-2025 som pensionering av de fyra äldsta reaktorerna, dvs. om 11 - 16 år. Att dra ut på tiden längre stämmer knappast med deras ekonomiska livslängd, som är kortare än den tekniska, och att dra ut på tiden är inte heller önskvärt ur säkerhetssynpunkt. Nya reaktorers grundkonstruktion är säkrare än dagens.
Nya reaktorer uppförs på samma platser som dagens reaktorer finns. Det finns utrymme reserverat.
Vindkraften bör inte byggas ut med statligt stöd, som certifikatsystemet, bortom kapaciteten 10 TWh/år, som accepteras av FP. Denna utbyggnad innebär en femdubbling av dagens produktion på strax under 2 TWh/år vindkraft.(Kd vill gå till 20 TWh/år till 2020.) Att bygga mer än 10 TWh vindkraft blir orimligt dyr el för små- och medelstora företag, och för hushållen.
En så stor utbyggnad kommer dessutom att leda till hårda konflikter med lokalbefolkningen som mycket sällan accepterar parker med vindkraft på grund av miljöstörningar och intrång, men som kan ha svårt att hävda sig och stå emot vindkraftföretagens tryck på kommunerna. Det gäller dessvärre ofta resurssvaga människors liv och miljö i havsbandet, på fjället, och på landsbygden.
En bättre metod är att satsa på energieffektivisering, vilket stämmer bättre med villkoren i en marknadsekonomi, ger inga miljöstörningar, och sannolikt betydligt större klimateffekt.
Med sitt nonsensprat om att sluta med svensk kärnkraft utan att det får negativa effekter för klimatet (se nedan) har Mona Sahlin förverkat all trovärdighet när det gäller socialdemokraternas klimatpolitik. Hon skulle dessutom undergräva Sveriges försörjningstrygghet med sin politik när det gäller elenergi, hon skulle ju lägga landets energitillförsel i händerna på exportörer till Sverige av kol- och gasbaserad el (från 2020-talet), och även bädda för högre elpriser för både hushåll och företag.
**************************************
"Sahlin sågar kärnkraft
Mona Sahlin är kritisk till den tilltagande tilltron till kärnkraft inom alliansregeringen.
- Jag är övertygad om att framtiden för svensk energipolitik inte heter kärnkraft. Jag är också övertygad om att kampen mot klimathotet är oändligt mycket mer bråttom än att satsa på att bygga ny, dyr kärnkraft, som också dröjer väldigt länge, sade hon vid en pressträff i Västerås på lördagen.
- Min energipolitik handlar om att i dag få fram mer alternativ energi, mer förnybara energikällor, mer biobränsle, mer vindkraft. Jag har lärt mig mycket av Finland, hittills är deras reaktor tre år försenad och 60 procent dyrare. Svensk industri behöver besked i dag om hur man får fram konkurrenskraftig el, och det är inte att stå och vänta på att bygga kärnkraft om många år.
Kristdemokraternas förslag om att byta ut gamla reaktorer mot nya, ger hon inte mycket för.
- Jag känner mig säker på att vi ska byta ut befintliga reaktorer mot förnybar el i den takt vi får fram den, precis som vi gjorde med Barsebäck, sade Sahlin." (TT telegram den 31/1 2009).
¨
KD har idag gjort tänkvärda och kloka ställningstaganden i klimat- och energifrågan. Några invändningar finns dock (DN debatt: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=569 ).
Att häva nybyggnadsförbudet för nya reaktorer är naturligtvis ett minimikrav för en verklighetsanknuten och politiskt trovärdig svensk klimatpolitik. Det går inte att hävda mål att minska växthuseffekten med 80-90 procent till 2050, samtidigt införa elbilar, behålla konkurrenskraftiga elpriser för hushåll och industri utan att minst ersätta de tio reaktorer som Sverige idag har.
Alternativet hotar försörjningstryggheten och skulle leda till import av el genererad från kol eller fossilgas, och högre elpriser.
Vi ska dock inte ta ut segrar i förskott att centern ändrat sig, även om det vore fantastiskt bra för Sverige. Centerpartister förhandlar med minst en räv bakom varje öra, och Ola Alterås (C) positivt avvaktande kommentar till KD-utspelet är för rävaktigt för att vara sant.
KD chansar dock när partiet anger den tid som står till buds till 20 år till dess stängning av reaktorer börjar. Om man inte vill ta risker med ekonomi och säkerhet anbefalls åren 2020-2025 som pensionering av de fyra äldsta reaktorerna, dvs. om 11 - 16 år. Att dra ut på tiden längre stämmer knappast med deras ekonomiska livslängd, som är kortare än den tekniska, och att dra ut på tiden är inte heller önskvärt ur säkerhetssynpunkt. Nya reaktorers grundkonstruktion är säkrare än dagens.
Nya reaktorer uppförs på samma platser som dagens reaktorer finns. Det finns utrymme reserverat.
Vindkraften bör inte byggas ut med statligt stöd, som certifikatsystemet, bortom kapaciteten 10 TWh/år, som accepteras av FP. Denna utbyggnad innebär en femdubbling av dagens produktion på strax under 2 TWh/år vindkraft.(Kd vill gå till 20 TWh/år till 2020.) Att bygga mer än 10 TWh vindkraft blir orimligt dyr el för små- och medelstora företag, och för hushållen.
En så stor utbyggnad kommer dessutom att leda till hårda konflikter med lokalbefolkningen som mycket sällan accepterar parker med vindkraft på grund av miljöstörningar och intrång, men som kan ha svårt att hävda sig och stå emot vindkraftföretagens tryck på kommunerna. Det gäller dessvärre ofta resurssvaga människors liv och miljö i havsbandet, på fjället, och på landsbygden.
En bättre metod är att satsa på energieffektivisering, vilket stämmer bättre med villkoren i en marknadsekonomi, ger inga miljöstörningar, och sannolikt betydligt större klimateffekt.
Med sitt nonsensprat om att sluta med svensk kärnkraft utan att det får negativa effekter för klimatet (se nedan) har Mona Sahlin förverkat all trovärdighet när det gäller socialdemokraternas klimatpolitik. Hon skulle dessutom undergräva Sveriges försörjningstrygghet med sin politik när det gäller elenergi, hon skulle ju lägga landets energitillförsel i händerna på exportörer till Sverige av kol- och gasbaserad el (från 2020-talet), och även bädda för högre elpriser för både hushåll och företag.
**************************************
"Sahlin sågar kärnkraft
Mona Sahlin är kritisk till den tilltagande tilltron till kärnkraft inom alliansregeringen.
- Jag är övertygad om att framtiden för svensk energipolitik inte heter kärnkraft. Jag är också övertygad om att kampen mot klimathotet är oändligt mycket mer bråttom än att satsa på att bygga ny, dyr kärnkraft, som också dröjer väldigt länge, sade hon vid en pressträff i Västerås på lördagen.
- Min energipolitik handlar om att i dag få fram mer alternativ energi, mer förnybara energikällor, mer biobränsle, mer vindkraft. Jag har lärt mig mycket av Finland, hittills är deras reaktor tre år försenad och 60 procent dyrare. Svensk industri behöver besked i dag om hur man får fram konkurrenskraftig el, och det är inte att stå och vänta på att bygga kärnkraft om många år.
Kristdemokraternas förslag om att byta ut gamla reaktorer mot nya, ger hon inte mycket för.
- Jag känner mig säker på att vi ska byta ut befintliga reaktorer mot förnybar el i den takt vi får fram den, precis som vi gjorde med Barsebäck, sade Sahlin." (TT telegram den 31/1 2009).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
