Stoppa drevet!

Jag tycker det är motbjudande med medias och oppositionens lustfyllda frosseri i Sofia Arkelstens felsteg. Nu gäller att maximalt smeta ned henne, helst knäcka henne, och få pluspoäng hos redaktionsledningen genom att öka belastningen och åstadkomma hennes avgång. Hon ska bli omöjlig för Reinfeldt att behålla.


Sakfrågan stuvas undan och nu pågår dramaturgins nästa steg: spelet och spekulationerna om avgång, och sidoarbete typ intervjuer med andra riksdagsledamöter om deras eventuella resor på andras bekostnad. Idag efter lunch har sålunda DN, SvD och Expressen alla tre ställt ungefär likalydande frågor om resor till alla ledamöter. Fantasin förefaller begränsad. Syftet är naturligtvis att gallra fram några namn och sedan locka dem att säga något för Sofia Arkelsten belastande.

Och varför inte fylla på med några samtal med dem som deltog i resan (för två år sedan!) på temat: ”Hur mycket vin drack ni?”


Detta skede brukar också inkludera några uttalanden av någon länsförbundsordförande eller några obskyra kommunpolitiker i det egna partiet. Eventuella positiva omdömen från dessa inkluderas dock inte i rapporteringen. Sofia Arkelsten har vid det här laget upphört som människa och reducerats till slagträ.


Saknar Sofia Arkelsten goda egenskaper som kan väga upp hennes felbedömning? Naturligtvis inte. Finns det en preskriptionstid? Ja, självkart – eller talar vi om statsministermord? Och dessutom …


Förlåt, men varför reagerar inte media och opposition på alla LO-anställda och LO-förtroendevalda som under årtionden har tjänstgjort i riksdagen och fyllt bland annat arbetsmarknadsutskottet med sina betalda beställningar från LO? Det ställe i Sverige där den för LO avgörande lagstiftningen fastläggs.

Opponerade media mot att Hans Karlsson – f.d. hög förtroendevald i LO – blev arbetslivsminister och ansvarig för alla ”LO-frågor” i Göran Perssons regering? Inte vad jag kan minnas.

Och hur korruperande är inte LOs bidrag till socialdemokraternas valrörelser? Även om summorna numera är tämligen välbekanta – kontant 80-90 milj kr – vore det konstigt om inte summorna hade påverkan på s-ledamöter och deras ställningstaganden.


Självklart har bland annat dessa 80-90 milj kr i LO-gåvor – bestickning! – en påverkan. Alla de som nu talar om korruption bör för sin trovärdighets skull även ta ställning till LOs oblyga köp av inflytande över rikets största politiska parti. Här är det fråga om en massiv bestickning under årtionden. Den blir inte ädlare eller mera moraliskt försvarbar för att den kallas ”facklig-politisk samverkan”! Och …


Förlåt, igen, men hur är det med alla socialdemokratiska ledamöters nära band till arbetarrörelsens olika kommersiellt verkande bolag – på lokal- och riksnivå – som Folksam, Riksbyggen och mängder av bostadsbolag, alla landets sparbanker och sparbanksstiftelser, A-lotterierna, konsumentkooperationen, osv. Aldrig några resor? Aldrig några goda middagar? Påverkas inte dessa genom tiderna hundratals s-riksdagsledamöter på ett otillbörligt sätt av sina ofta långvariga uppdrag i alla dessa företag?


Jämfört med den resa som nu läggs Sofia Arkelsten till last är dessa uppdrag och LO-pengar med vidhängande styrelsearvoden, resor, internat, middagar, etc. naturligtvis minimal småpotatis.

Alltså, bästa redaktionsledningar, besinna er!

När dammet lagt sig vore det också intressant att diskutera sakfrågan i ett förkovransperspektiv: vilka studieresor och träffar över måltider är OK att riksdagsledamöter tackar ja till? Vilka styrelseuppdrag är bra för verklighetsförankring och kontakt med företagare och företag? Bör allt styrelsearbete vara förbjudet för riksdagsledamöter? För min egen del är det helt OK att avstå från alla externa kontakter med företag och att tacka nej till middagsbjudningar, men gör det mig till en bättre ledamot av Sveriges riksdag?