måndag 14 november 2011

Replik om fackens fonder

”Sparande till framtidens pensioner är viktigt.” Så skrev jag i min artikel om fackliga fonder på DN debatt (2011-11-08).

PTK väljer i sitt svar att avsiktligt misstolka i repliken publicerad på DN-debatts webbplats 2011-11-09. Cecilia Fahlberg, ordförande, PTK och Per-Olof Westerlund pensionsexpert på PTK ifrågasätter om jag tycker att tjänstepensioner har en funktion att fylla.

Tjänstepensionerna spelar en central och allt viktigare roll i det svenska pensionssystemet. Men det betyder inte att fackligt kontrollerade fonder som skickar pengar till facken, LO och PTK, är en oundgänglig eller välfungerande del. Jag tror tvärt om att det skulle vara bra för pensionsspararna om deras fackliga företrädare koncentrerade sig på att förhandla fram rimliga avtal med arbetsgivarna. Fondförvaltandet och pensionsadministrationen finns det andra som kan sköta. Därtill bör fristående, utomstående experter ha uppdraget att utvärdera förvaltning och avkastning, och också bestämma hur det ska publiceras och presenteras. Jämförbarhet och transparens är nyckelord.

PTK-företrädarna hävdar att upphandlingarna som de ansvarar för ”leder till åtskilliga tusenlappar mer i plånboken som pensionär”. Det påståendet vill jag ifrågasätta. Det är avkastningen efter avgifter som avgör hur pensionskapitalet utvecklas. I min artikel berättar jag om den dåliga avkastningen i PTK:s tjänstepension ITP. Åren 2007 till 2010 blev den genomsnittliga avkastningen minus 12,7 procent. Det urval som PTK ställt till förfogande gick alltså väsentligt sämre än genomsnittet för hela fondutbudet i Sverige, som gav en avkastning på minus 7,2 procent samma period. Detta är redovisat i en artikel i DN 2011-09-21.

Fahlberg och Westerlund påstår att det är för kort tid att utvärdera deras upphandlingar efter tre år. Det är ett märkligt påstående med tanke på att deras eget bolag, Collectum, har genomfört en utvärdering av precis samma period. I ett pressmeddelande hävdade Collectum att upphandlingarna givit högre avkastning, men för att nå det resultatet krävdes att de jämförde med rena börsplaceringar.

http://www.collectum.se/sv/Annat/Pressrum/Pressmeddelanden/Pressmeddelanden1/Tre-ar-med-upphandlade-forvaltare-59-procentenheter-hogre-avkastning-till-tjanstepensionsspararna/

Är det verkligen i PTK-medlemmarnas intresse att bara utvärdera systemet efter tre år om slutsatsen är att PTK valt rätt väg? Den utvärdering som DN publicerade, och som visade att PTK valt en väg som gav sämre avkastning, kan inte viftas undan så lättvindigt.

TCO:s Roger Mörtvik har publicerat en annan replik på min artikel som indikerar ett allvarligt missförstånd.

http://www.utredarna.nu/rogermortvik/2011/11/08/hamilton-gar-vilse-i-debatten-om-tjanstepensionerna/

Mörtvik lanserade idén att tillväxten i de fackligt kontrollerade fonderna beror på att de ”kommer att ha en mångdubbelt bättre avkastning på sitt pensionskapital de närmaste åren jämfört med andra marknadskonkurrenter”. Det är helt fel. McKinseys framskrivning som jag har refererat modellerar tjänstepensionsmarknadens tre viktigaste komponenter; premieinbetalningar, pensionsutbetalningar och placeringstillgångar. De större tillgångarna framöver drivs av demografisk utveckling, reallönetillväxt och ökande andel av lönen som betalas in i premier vilket är reglerat i kollektivavtalen. Alecta, AMF och Folksam ökar särskilt mycket enligt McKinsey eftersom parterna på arbetsmarknaden utsett dem till ickevalsalternativ.

Grundfrågan kvarstår efter PTK:s och TCO:s repliker. Är det rimligt att gigantiska pensionsfonder helt eller delvis kontrolleras av facken? Är det önskvärt med en situation där parterna på arbetsmarknaden plockar ut stora summor ur de bolag de kontrollerar för att finansiera ”informationsverksamhet”? Det är bra att Finansinspektionen nu ska utreda saken.

Löntagarfonderna avskaffades för 20 år sedan. Svenskt Näringsliv bör sluta medverka till att långt större fonder sätts i fackens händer idag.

1 kommentar:

Pär Ola Grane sa...

Den McKinsey utredning du refererar till är finansierad av SEB och ursprungligen publicerad 2008. I tidningen Pensioner och Förmåner publicerades förra året (nr 4, den 23 mars 2011) en genomgång av analysen där ett antal väsentliga fel lyftes fram. Flera fel kvarstår märkligt nog i den nu publicerade uppdateringen. Ett fel är t.ex. överskattningen av Alectas premie, för 2010 är det hela 6,8 miljarder . Ett annat den antagna snabba avvecklingen av förmånsbestämd pension. Och sen räknar man upp detta i 10 år, vilket inte gör felen mindre. Ett nytt inslag är nu att man lyfter fram placeringstillgångarna, "de 1000 miljarderna". Observera att detta inte bara är tjänstepensionskapital utan även inkluderar privat pensionssparande, premiepensionsfonder och direkt fondkapital. Och sen räknar man upp det i 10 år . . . Det framgår förvisso i en not men det är lätt att förledas att tro att det är tjänstepensionsmarknaden.

Det finns uppenbarligen en stark vilja att lyfta fram partsbolagens storlek på denna marknad samtidigt som samma debatt inte förs om ex storbankernas marknadsandel vad gäller inlåning, bolån, fonder etc. Mer än 50% av marknadens placeringstillgångar, enligt rapporten,förvaltas av andra än "partsbolagen". Är det så att storbankerna har "rätt till" 80 procents marknadsandel att tjäna pengar på? Vad tjänar kunderna mest på?