Valutgång utan feel-good-känsla. USAs "fiscal cliff" kan störta även Europa ned i avgrund.

Mycket återstår att göra i USA och Europa
USA-valet blev en folkomröstning om kandidaternas förmåga att styra upp den amerikanska ekonomin, men också om fördelningen mellan rika och fattiga.


Expansion eller åtstramning?Å ena sidan stod erfarenheten av Obamas klassiska keynesianskt stimulerande finanspolitik understödd av Federal Reserves expansiva penningpolitik. Den bar frukt de senaste månaderna, men feel-good faktorn förefaller ändock bräcklig.



Å andra sidan stod Romenys krav på lägre skatter för dem med högre inkomster - dvs expansion! - och lägre offentliga utgifter - dvs åtstramning! - men med högre utgifter för militära ändamål - dvs expansion, men mest utomlands. Detta något komplicerade budskap i kombination med Romenys historia av ombytlighet och flip-flop gjorde rimligen prognosen svår för väljarna om vilken ekonomisk politik Romeny faktiskt skulle komma att föra.



Dock, utom på en tydligt skiljaktig punkt: Obamas fördelningspolitik har tyngdpunkten på lägre inkomst- och bidragstagare, och Romeny på de mer välbeställda med högre inkomster och med en förlitan på att deras välstånd sipprar ned (trickle down) till de fattiga. Ett val mellan politiskt styrda fördelningspolitiska åtgärder, eller tro på trickle down till politiskt odefinierade mottagare.

Avgrunden på nyårsdagen.
Nu står Obama inför uppgiften att förhindra att hotet om "fiscal cliff" - dvs drakoniska automatiska skattehöjningar och utgiftsminskningar - utlöses den 1 januari. Misslyckas Obama nå en uppgörelse störtar USA sannolikt ned i recession igen, och drar då med sig bl a det alltjämt ekonomiskt mycket sköra Europa. I Europa råder alltjämt djupa kort- och långsiktiga ekonomiska problem, och man ska inte luras av några veckors stiltje i krisprognoserna.


Sista ordet är inte sagt -- Forward!