FP kommentar till Socialdemokraternas satsning idag på stärkt konkurrenskraft.

S-förslagen är:

-- Sammanlagt 2 miljarder kronor avsätts för strategiska samverkansprogram tillsammans med näringslivet under 2014 till 2018. För 2014 budgeteras 500 miljoner kronor för uppstart av ett samverkansprogram för klimatinnovation och ett samverkansprogram för Life Science.

-- 2 miljarder kronor avsätts till en fond för finansiering i tidiga skeden. Fokus ska ligga på att genom samverkan få till flexibla och fungerande lösningar för finansiering i tidiga skeden. Den nya fonden kapitaliseras genom att outnyttjade resurser hos Fouriertransform förs till den nya fonden.



FP-kommentar till S-utspelet

Socialdemokraterna lyfter fram att Sverige har halkat ner något i World Economic Forums (WEF) konkurenskraftsindex och anser därmed att regeringen har misslyckats med att stärka Sveriges konkurrenskraft.

Men de politikområden som WEF tycker är mest problematiska beträffande Sverige är skattenivåerna och reglerna på arbetsmarknaden. På de punkterna lär knappast socialdemokraterna förbättra läget eftersom S vill höja både direkta och indirekta skatter och om något göra arbetsrätten mera tvingande och besvärlig för företagen att leva med. Socialdemokraterna har tidigare föreslagit högre skatter för företagen: höjda arbetsgivaravgifter, höjd restaurangmoms och höjd bolagsskatt. Detta, och en mer rigid arbetsrätt, skulle definitivt försämra företagens konkurrenskraft.

S och MP säger nej till ökat skydd för skattebetalarnas pengar. Går emot förslag om stramare budgetregler.

Idag kan man notera ett första offret i konflikten över sänkt marginalskatt och höjd brytpunkt i inkomstskatteskalan.

Reformer som föreslagits i Budgetprocessutredningen ska skydda skattebetalarna mot kostsamma framstötar i riksdagen som hackar sönder budgetförslagen. Förslagen om - i sista hand - ett bättre skydd för skattebetalarna är dessvärre både socialdemokrater och miljöpartister emot.

S och MP - liksom V - förkastar sålunda flera förslag om en uppstramad budgetprocess i regering och riksdag. Utredningsförslag har avvisats, vilket lämnar skattebetalarna mera oskyddade mot opinionsstormar och motstridiga, oklara riksdagsbeslut, om S och MP får som de vill.

S och MP vill reducera frågan till en fråga om för-eller-emot att etablerad riksdagspraxis ska lagfästas, vilket Alliansen vill. Men mera står på spel eftersom S och MP nu samtidigt planerar att själva bryta mot praxis. S och MP undergräver sin egen trovärdighet med sitt motstridiga beteende: De säger att man kan lita på praxis istället för lagreglering, men planerar själva redan i november att bryta mot etablerad praxis.

Den rödgröna oppositionens beteende kan allvarligt riskera framtida stabilitet i den ekonomiska politiken om denna mera lösliga linje i budgetpolitiken skulle dominera efter ett val. Dvs i värsta fall blir det hela havet stormar med S, MP och V i budgetpolitiken, med risk för finansiell oro och stigande räntor som följd.

I grunden måste det finnas en vilja hos de deltagande tongivande partierna att skydda budgetprocessen mot att den styckas sönder i olika delar, backas och medverka till att helheten i budgeten förloras. Det måste finnas en vilja att följa intentionerna med budgetlagen och Riksdagsordningens bestämmelser om stram budgetprocess. Saknas den politiska viljan och saknas insikterna om riskerna hos de tongivande partierna är Sverige illa ute.

Två repliker: Magdalena Andersson slarvar med sanningen.

(Nedan återfinner du två texter som båda är repliker på artiklar av Magdalena Andersson (S) den 4 september i dels Dagens Industri, dels Expressen.)

 

Från Dagens Industri 4/9 2013

 

Socialdemokraterna talar allt oftare allt mer illa om Sverige. Det var uppenbarligen viktigt för Magdalena Anderson när USAs president landar här att betona att vårt land inte alls är så bra som Barack Obama skulle ha hört (DI 4/9). På detta följde en sifferspäckad svartmålning.

 

Men Andersson luras med sanningen. Det gäller inte minst jobben. Sverige har idag den högsta sysselsättningsgraden – andelen av arbetskraften som är i arbete – av alla EU-länder näst efter Holland. Trots den ekonomiska krisen har sysselsättningsgraden också ökat för nästan alla åldergrupper. Det gäller särskilt unga och äldre.

 

Långtidsarbetslösheten ökar i krisens spår. Sverige tillhör ändå länderna med lägst långtidsarbetslöshet i Europa. Den svenska ungdomsarbetslösheten är hög, men består till stor del av studerande som söker extrajobb. Arbetslösheten bland de unga som inte studerar är inte mycket högre än i andra EU-länder. De sociala umbärandena till följd av studenters arbetslöshet är begränsade, och mindre än bland t ex medelålders rotade familjeförsörjare med barn. Det här betyder inte att det inte finns problem, men att vi bör fokusera på de svåra arbetslöshetsproblemen: dels ungdomar utan fullgjord gymnasieutbildning, dels unga arbetslösa med utländsk bakgrund.

 

De förslag som Andersson presenterar är ofta gårdagens S-politik i repris, och som prövats under andra beteckningar. Ändå är det inte gammal S-politik som skulle följa med Andersson som finansminister. Då skulle nämligen S-förslag vridas om åt vänster av Gustav Fridolins Miljöparti och Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet. Det skulle bli ännu större och mer vittomfattande skattehöjningar än med en gammeldags S-regering, och därtill sjöstedtskt företagspisk mot vinster och privatanställda.  

 

Anderson kritiserar regeringen för att driva en ”ofinansierad [finans]politik”. Det bör förvåna alla som läst grundkursen i nationalekonomi. Under den djupa lågkonjunkturen och med en Riksbank som redan satt räntan rekordlågt har det varit i linje med beprövad finanspolitik i Keynes anda att söka hålla uppe den inhemska efterfrågan genom underskott, särskilt som den svenska statsskulden är mycket låg internationellt sett (ca 40 procent av BNP). Statsfinanserna riskeras på intet sätt av den mycket måttliga upplåningen och Sverige har under överblickbar tid mycket starka statsfinanser jämfört med i stort sett alla jämförbara länder. Sannolikt blir det fallande statsskuld kommande år.

 

Andersson vill driva en politik där Sverige mekaniskt och med bortkopplat nationalekonomiskt förnuft stramar åt så att Sverige skulle få överskott, eller balans, i statsfinanserna men underskott i sysselsättning, trots att Sverige har små budgetunderskott och liten offentlig skuld. Det är en sorglustig felsyn att söka balansera statsbudgeten när det i själva verket är samhällsekonomin som ska vara i balans. Om Andersson får sin vilja igenom skulle denna felsyn medföra ett medvetet – och helt obehövligt – val av lägre inhemsk efterfrågan och en högre arbetslöshet.

 

Pressa ned arbetslösheten, även med lånade pengar!

 

Carl B Hamilton, professor i nationalekonomi och ekonomisk-politisk talesperson (FP)

 

 

Från Expressen den 4/9:

 

"Bisarra påståenden från Andersson"

 

Magdalena Andersson, S, hävdar att sänkt skatt leder till sämre sjukvård och skola . Det stämmer inte, varken i teorin eller i alliansens politik.

 

Hur mycket resurser som finns beror inte främst på skattenivåerna, utan på om vi har tillväxt i skattebaserna, det vill säga hur snabbt den svenska ekonomin växer. De totala skatteintäkterna har sålunda ökat med cirka 150 miljarder sedan regeringen tillträdde år 2006. Men höjda skatter – S favoritpolitik! – minskar dessvärre ofta tillväxten och skadar skattebaserna.  

 

Sverige har under de senaste åren haft den högsta tillväxten av alla jämförbara EU-länder. Bra för skatteintäkterna! Och vi har fortsatt en stor offentlig sektor: de offentliga utgifterna för sjukvård, utbildning och äldreomsorg har ökat med cirka 190 miljarder kr sedan 2006. De har även ökat som andel av BNP, från 26 till 27 procent. Även antalet anställda i välfärden har ökat. Utgifterna för skola, vård och omsorg är i dag 130 miljarder högre än 2005, och ligger på samma andel av BNP som då.

 

Jag nämner inte detta för att jag skulle älska offentlig sektor, utan för att påvisa hur bisarra Anderssons påståenden är om att regeringens skattepolitik utarmar den offentliga sektorn. Det är att luras!

 

Andersson kritiserar också regeringen för att den från en mycket låg nivå lånar för att hålla uppe inhemska efterfrågan. Då ska man veta att Sverige har bland EU:s allra minsta skulder. Hade regeringen istället följt Anderssons åtstramande råd hade arbetslösheten blivit väsentligt högre och mer långvarig. Bisarrt på min ära!


Carl B Hamilton är Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson