Magdalena Andersson (S) talar med dubbla tungor om pensionärsskatten.

Magdalena Andersson, Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson talar med dubbla tungor.

 

Å ena sidan säger hon till TT att ”Det är fel att pensionärer betalar mer i skatt än vanliga löntagare” (19/4) och till DN att ”Den här regeringen har infört en skatteklyfta mellan pensionärer och löntagare”, och S lovar reducera den med 50 kr/mån om partiet kommer till makten efter valet (20/4).  

Å andra sidan har Socialdemokraterna accepterat inte mindre än fem gånger att Alliansregeringen infört jobbskatteavdrag, nu senast den 1 januari 2014, dvs. för mindre än fem månader sedan. Anderssons minne beträffande omsvängningen i den egna politiken är kort. Den här skillnaden mellan pensionärer och dem som arbetar beror på jobbskatteavdragen, som alltså Socialdemokraterna har gått med på, alla fem, med sexmånaders fördröjning varje gång.

Under tiden som regering har Alliansen sänkt skatten för pensionärer fem gånger, Socialdemokraterna sänkte den aldrig någonsin.

TT: Enligt S är det orättvist att pensionärer betalar högre skatt än dem som arbetar.

Svar: De som arbetar har utgifter som inte pensionärerna har, för resor, luncher, kläder och annat (”utgifter för inkomsternas förvärvande” som det stod på deklarationsblanketterna som nog nästan alla pensionärer fyllt i). Och tanken med skillnaden är att man ska premiera de som arbetar framför dem som inte arbetar. Det gäller att höja sysselsättningsgraden (andelen som är sysselsatt i varje årskull), att göra det attraktivt att arbeta längre upp i åldern, vilket också skett, och öka totala sysselsättningen i Sverige. Under Alliansens tid har också sysselsättningsgraden ökat både bland dem under 65 år och dem över 65 år, och bland utlandsfödda. Sedan regeringen tillträdde har totala sysselsättningen ökat med inte mindre än en kvarts miljoner personer, dvs. betydligt mer än befolkningsökningen.

Socialdemokraternas filosofi är däremot att främst premiera de arbetslösa. För pensionärerna, och jag är själv pensionär, är dock det viktigaste inte att man som Andersson (S) prioriterar att man som pensionär får 50 kronor mer i månaden utan att nödvändig vård och omsorg fungerar den dagen man behöver den. Ska det finnas en god ekonomi i kommuner och landsting – som finansierar vård och omsorg – måste politiker och nationen satsa på dem som faktiskt arbetar, producerar och uppmuntra till en hög sysselsättningsgrad.

Här står Sverige inför ett stort finansieringsproblem som pensionärsorganisationerna är tämligen svarslösa och handfallna inför, trots återkommande påpekanden från bl. a ekonomiska utredare i stat och kommuner under många år. Pensionärsorganisationerna, med sitt ensidiga fokus på (50 kr i) sänkt inkomstskatt och friska yngre pensionärer, förmår dessvärre att alls ta tillvara alla pensionärernas intresse av mångfald och ökad omfattning av en väl fungerande vård och omsorg när behovet infinner sig – obönhörligen.

Senast i raden som skriver om frågan, igen, är Rikard Murray i DN idag den 21/4 (länk: http://www.dn.se/debatt/att-finansiera-valfard-med-avgifter-skulle-ge-fler-jobb/ .

Magdalena Andersson och Socialdemokraterna verkar litar på att pensionärerna skulle vara litet smådumma och inte genomskådar Magdalena Andersson tal med dubbla tungor. Låt oss korrigera henne på bland annat den punkten!