onsdag 31 december 2008

Oppositionens krav på tio miljarder till kommuner och landsting.

Idag den 30/12 2008 angriper oppositionen regeringen för att den ännu inte givit kommuner och landsting bidrag om tio mdr kr extra mot lågkonjunkturen (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=868673).

Alliansen är väl medveten om att lågkonjunkturen i den privata sektorn medför risker för kommuner och landstings ekonomi, skatteunderlag och utgiftsfinansiering. Akut är det dock finanskrisens och lågkonjunkturens effekter på företag, företagare och privatanställdas inkomster och jobb som alltjämt står i fokus.

Oppositionen har inte mer skatteintäkter än regeringen, och Sveriges kommuner och landsting skulle idag ha ett sämre skatteunderlag - bl a färre i sysselsättning - om oppositionens politik fått råda. Med litet variation mellan partierna - de är inte överens - vill s, v och mp hålla högre skatter 2009 än alliansen. Oppositionens alternativ är därmed i strid med läroböckers råd vad gäller skattepolitik i lågkonjunkturläge. Det talar oppositionen tyst om när ropen på finanspolitisk expansion skallar på debattsidorna.

Alliansens tredje steg i jobbskatteavdragspolitiken är däremot expansiv finanspolitik. Det är riktat till låg- och medelinkomsttagare. Därtill kommer bl a sänkta arbetsgivaravgifter till unga på arbetsmarknaden (under 26 år), ökade infrastruktursatsningar, arbetsmarknads- och utbildningssatsningar, mm.

Sista ordet är dock inte sagt från alliansens sida i frågan om resurser till kommuner och landsting, och någon dörr har inte smällts igen, men den akuta frågan för Sverige och dess kommuners och landstings ekonomi, är att skydda kommuners och landstings skattebaser mot lågkonjunkturens härjningar.

Vi måste se till att finanssektorn fungerar bättre! Åtgärder för fortsatta och normala lånemöjligheter för företag är det viktigaste för jobb, tillväxt och välfärd. Att regeringen - som i julbudgeten (32 mdr kr), decembers tilläggsförslag (8 mdr kr) och fordonsindustristöd, januaris tilläggsbudget - ger förutsättningar för lägre räntor, nya arbetsmarknadspolitiska insatser, fler och snabbare infrastrukturinvesteringar, en jobbstimulerande finanspolitik i form av sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare, FoU i fordonsindustrin, och sänkt skatter på ungas arbete, kommer därnäst. Allt detta och mer därtill är regeringens första försvarslinje för att skydda offentligt och privat finansierad välfärd.

[Efterfrågan på humantjänster ökar med stigande inkomster. På sikt måste en del av den finansieras på annat sätt än över skattsedeln, men det är ett struktur- snarare än ett konjunkturproblem, som bottnar i den s.k. Baumols lag.]

Alla kommuner och landsting inte är likadana och kommer inte nödvändigtvis att utnyttja statliga bidrag på samma sätt för att hålla uppe sysselsättning och offentlig service. De flesta är någorlunda välskötta, men ett mindre antal är vanskötta. Det komplicerar en politik riktad mot kommuner och landsting. I en kris som dagens vill alliansen ha maximal effekt på sysselsättning och utbud av vård, skola och omsorg.

Beträffande bankerna bör vi överväga att tillfälligt under 3-5 år (sic!) tillföra ägarkapital eller sk hybridkapital för att öka bankernas tillgångar och därmed deras utlåningskapacitet. Enligt Mats Odell bereder man frågan i finansdepartementet (DI 18/12, DN 29/12). Ett problem är att bankerna lurpassar på varandra och blockerar varandras önskemål. Ett odellskt alexanderhugg vore kanske på sin plats.

EU-samarbetet i fråga om krisbekämpning har dessvärre tagit paus och riskerar övergå i långbänk. Det måste bli effektivare vad gäller finansmarknaden och finanspolitiska stimulansåtgärder.

I DN-artikeln klagar författarna på de "tysta varsel" som nu kommer. Jo, men de beror ju på LO:s orubbliga tilltro till LAS - en tilltro som har full uppbackning av socialdemokraterna och vänsterpartiet. LAS skyddar etablerade "insiders" på arbetsmarknaden och stänger ute nykomlingar dvs unga, invandrare, många kvinnor som vill gå upp i arbetstid, vikarier, etc. Utan LAS hade fler av dessa haft fasta jobb när lågkonjunkturen kom. De "tysta varslens" orsak håller socialdemokrater och vänsterpartiet väldigt tyst om.

Inga kommentarer: