Idag på DN-debatt skriver socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och partiets ekonomiske talesman Thomas Östros ”att de vill införa förmögenhetsskatt, höja inkomstskatten samt införa skatt på exklusiva villor. I höstens budgetmotion kommer skattehöjningar att föreslås på inkomster kring en miljon kronor samt förslag till skatt på villor med ett marknadsvärde över sex miljoner kronor. En fortsatt sänkning av skatt på arbete avvisas.” (TT:s sammanfattande beskrivning 9/9; http://www.dn.se/opinion/debatt/infor-ny-formogenhetsskatt-o ch-hoj-inkomstskatterna-1.831250 ).
Låt mig peka på fem egendomligheter i politiken och artikeln.
1. Socialdemokraterna tycks dödförklara Keynes och överge dennes recept för jobb-politik i lågkonjunktur.
Ett mantra är att regeringen är särskild klandervärd om man sänker skatter ”med lånade pengar”, dvs. inte höjer andra skatter eller minskar offentliga utgifterna i motsvarande mån.
För det första slarvar Östros och Sahlin med sanningen om orsaken till nuvarande budgetunderskott. Det är inte sänkta skatter på arbete som är någon huvudorsak till underskottet som de påstår: ”inkomstskattesänkningar på lånade pengar … är i själva verket en av huvudorsakerna till de stora underskotten i de offentliga finanserna.”
Tvärtom, det första och det andra steget i jobbskatteavdraget var fullt finansierade, enligt ovan definition. Jobbskatteavdraget har dessutom gjort det mer lönsamt att arbeta, något som forskare räknat ut gör att fler arbetar och därmed även bl a betalar in mer i skatt.
Budgetunderskottet och det ökade upplåningsbehovet beror i stället i huvudsak på hastigt minskade kapitalskatteintäkter samt utgiftsökningar föranledda av lågkonjunkturen. Enligt Ekonomistyrningsverket, som gör prognoser för statsfinanserna, kommer intäkterna från kapitalskatter i år bli ca 60 miljarder kronor lägre än år 2007. Under samma period väntas intäkterna från skatter på arbete minska med ca 4 miljarder kronor.
Enligt EU-kommissionens beräkningar är de svenska offentliga finanserna alltjämt långsiktigt hållbara och Sverige är ett av de EU-länder som bedöms ha allra starkast statsfinanser. Östros och Sahlins påstående att regeringens politik ”gröper ur hela vår ekonomi” är därför att grovt slarva med sanningen..
För det andra hade det varit konjunkturpolitiskt mycket olämpligt att mitt i krisens lågkonjunktur höja skatter/minska offentliga utgifter i samband med tredje jobbskatteavdraget.
För det tredje är Sahlin-Östros nej till ökad statlig upplåning (”lånade pengar”) och att vara emot ökade underskott i lågkonjunktur helt fel konjunktur- och arbetslöshetspolitik – om man hävdar gängse keynesianska synsätt i stabiliseringspolitiken.
Javisst, regeringen driver i Keynes anda en starkt konjunkturdämpande politik genom ökad statlig upplåning och det är därmed naturligtvis riktigt – precis som Sahlin-Östros skriver – att dessa ökade utgifter, liksom efterfrågeökningar åstadkomna genom skattesänkningar, möjliggörs genom ökad statlig upplåning. Ja, ökad temporär statlig upplåning är närmast definitionen av en keynesiansk politik mot arbetslöshet. Däremot är det naturligtvis omöjligt, som Sahlin-Östros gör, att försöka öronmärka upplåningen till just de skattesänkningar som de ogillar, eller just de ökade utgifter som de inte vill prioritera.
Hade regeringen följt Sahlin-Östros linje att inte låna för att få fart på inhemsk efterfrågan hade den kortsiktiga arbetslösheten blivit rejält högre, liksom den långsiktiga jämviktsarbetslösheten. Sahlin-Östros är sålunda i sällskap med både den reaktionäre amerikanske 1920-tals presidenten Herbert Hoover och vänsterledaren Lars Ohly. En stor intellektuell och ideologisk förvirring hos socialdemokraterna, alltså
2. Socialdemokraternas skattepolitik är oförenlig med deras angivna kunskaps- och utbildningspolitik.
Sahlin-Östros vill satsa på mer kunskap, utbildning och forskning. Dock, samtidigt annonserar de i DN-debattartikeln 9/9 att de vill sänka avkastningen på utbildningsinvesteringar genom skärpta skatter på välutbildades inkomster. ”Hälften kvar” är inte att tänka på. Tvärtom ska progressiviteten i skattesystemet skärpas. Men då hänger inte deras politik ihop: man kan inte samtidigt driva ståndpunkten att det är rätt att sänka premien och avkastningen på utbildning, och tro allt fler då skulle vilja avstå från inkomst under studietiden, arbeta med mer eller mindre krävande utbildningar, och dessutom skuldsätta sig hos t ex CSN. Det är inte rationellt och det kommer inte att ske.
3. Helt orealistiska S-löften till pensionärerna.
”Pension … ska inte beskattas hårdare än lön”, skriver Sahlin-Östros. Det låter sig sägas, men var ska pengarna tas?
Att utsträcka jobbskatteavdraget (de tre första stegen) till alla pensionärer innebär minskade statliga skatteintäkter på 37 mdr kr år 2009 och 38 mdr kr år 2010, enligt Riksdagens utredningstjänst. Såvitt vi kunnat utröna från socialdemokraternas budgetmotion har partiet bara avsatt 1,8 mdr kr per år för åren 2009-11 för att sänka skatten för pensionärer. Återstår alltså ca 35-36 mdr kr i socialdemokratiska skattesänkningar för pensionärer – och utan ”lånade pengar” och underskott. Det blir väldigt häftiga skattehöjningar och utgiftsneddragningar, och naturligtvis långt mer än de fem mdr kronor/år som socialdemokraterna tidigare skrivit om på DN-debatt (http://www.dn.se/opinion/debatt/infor-ny-formogenhetsskatt-o ch-hoj-inkomstskatterna-1.831250 ) .
Till detta kommer att Sahlin-Östros skall ”reparera arbetslöshetsförsäkringen”, vilket låter som det innebär många miljarder kronor i ökade statsutgifter – och utan ”lånade pengar” och underskott.
4. Permanent ökade (S)tatsbidrag till kommunerna.
Krisen innebär att kommunerna tappar skatteintäkter. I sin artikel väljer Sahlin-Östros att nästan bortse från de tio mdr kronor som regeringen, förutom tidigare sju mdr kronor, nu valt att temporärt kriskompensera kommunerna med. Regeringen kritiseras för att ge ”bara tillfälliga tillskott till kommunerna” och samma kritik framförde Östros till TT och gruppledaren Österberg i SVTs Rapport (7/9). Dessa uttalanden måste rimligen tolkas som att socialdemokraterna i sin budget avser tillföra permanent högre statsbidrag till kommunerna. Var ska dessa miljarder kronor tas någonstans?
Skattehöjningar livar alltid upp ledande socialdemokrater. Det är alltid receptet att gripa till vad än det politiska problemet råkar vara. Medborgarnas plånböcker och bankkonton kan dock inte tömmas hur många gånger som helst. S står än en gång för ”Staten Som Snor Slantar från Svensson”, som det egensinniga socialdemokratiska oppositionsrådet Johanna Graf i Solna självkritiskt konstaterar i sin kommentar till dagens DN-debattartikel (Aftonbladet 9/9).
5. Oriktigt om arbetslösheten i Sverige jämfört med andra länder.
Arbetslösheten i Sverige i juli 2009 var 9,2 procent och i euroländerna 9,5 procent. Sahlin-Östros tal om att Sverige ”halkar efter” Europa är sålunda oriktigt, om de inte anser att bl a de f d kommunistdominerade länderna är vad vi bör jämföra oss med. Regeringen har dock andra ambitioner än Sahlin-Östros på den punkten.
Dessutom – i en seriös jämförande analys – har alla länder litet olika förutsättningar för sin ekonomiska utveckling och ekonomiska politik. Sveriges exportföretag har drabbats hårt av tvärstoppet i världsekonomin. Att dra stora slutsatser från vår utveckling i förhållande till genomsnittet - som Sahlin och Östros gör - är därför att göra saken otillåtet enkel för sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar