Wolodarskis artikel innehåller till att börja med två sakfel
som är oacceptabla eftersom texten på dessa punkter är tydlig. Det jag angrep
var den svenska hållningen till europasamarbetet, dvs. att vi som land inte
vill dras in i ansvarstagande och inte vill gå i bräschen för samarbete. På
detta finns ett otal exempel under årtiondenas lopp. Det andra är att
skuldkrisen, och bland andra åtgärder finanspakten, handlar om Europas framtid –
inget mindre än så.
Om Raoul Wallenberg är
för stor för att få hänvisas till som föredöme i nutid och aktuell debatt
förloras rimligen en stor del av meningen med minnesåret 2012.
Att som Wolodarski avslutningsvis gör i sin text, att beskriva
mig med samma formulering som Torgny Segerstedt en gång beskrev Adolf Hitler, är
sällsynt omdömeslöst och orimligt. Det kommer att skada Wolodarskis rykte mer
än mitt.
Inlägg
6 kommentarer:
Glöm det, det är du som än gång för alla har framställt dig som en riktig byfåne genom att jämföra din hållning till att stötta upp banker med Wallenbergs heroiska gärning. Orkar inte kommentera dumheterna men jag konstaterar att även flera av dina egna partikamrater har tagit avstånd från det du skrev. Och jag klipper in vad motpol skrev som träffar mitt i prick (framför allt att du aldrig nämner demokrati när du debatterar, folkviljan är ju bara i vägen!)
----------
Folkpartisten Carl B Hamilton har varit ute och tyckt till om en svensk anslutning till eurosamarbetet tidigare. Det är således inte första gången han gör bort sig offentligt. Han har exempelvis, i gott sällskap av andra folkpartister, varnat för ett "riskfyllt utanförskap" om Sverige inte lägger sig platt för EU.
Denna gång står han dock utan tvivel för det värsta övertrampet hittills. Sverige - eller snarare: regeringen och Socaldemokraterna - säger ja till att ingå i den så kallade europakten. Några krav ställdes, däribland att Sverige självt ska bestämma om vi vill införa euron eller ej samt att deltagandet inte medför några rättsliga förpliktelser. Detta anser Hamilton vara själviskt och osolidariskt.
Hamilton jämför, tydligen på fullt allvar, en svensk anslutning till europakten med att Raoul Wallenberg "tog ansvar inte bara för Sverige utan även för Europa" när han hjälpte ungerska judar undan den tyska förintelsemaskinen. Jag häpnar över denna hårresande jämförelse som, även med Carl B Hamilton-mått mätt, är anmärkningsvärt idiotisk.
"Ser ni inte parallellerna och paradoxen?" frågar sig Carl B Hamilton. Nej, han är nog tämligen ensam om det. Däremot ser vi en svårt förvirrad person som drabbats av värsta tänkbara EU-hybris, så till den milda grad att all kritik mot EU eller eurosamarbetet av Hamilton jämställs med stöd till folkmord.
Hamilton har redan fått kritik av sina egna. LUF-ordföranden Adam Cwejman tycker att det är "intellektuellt ohederligt" att använda Wallenberg på detta sätt. Det är dock mer än så. Det Hamilton i praktiken gör, och det är i sig inget nytt även om det blev särskilt smaklöst denna gång, är att jämställa EU- och eurokritiker med de mörkaste krafter som härskat på vår kontinent i modern tid. Samtidigt som han själv ger blanka tusan i vad svenska folket tycker. Det är talande att Hamilton inte använder ordet "demokrati" en enda gång i sin text. Folkviljan har sedan länge kommit att betraktas som ett hinder för EU:s makt.
Carl!
När man befinner sig i botten av en grop bör man sluta gräva. Släpp spaden!
Din jämförelse mellan Wallenberg och svensk europolitik var minst lika osmaklig som Margot Wallströms uttalande i Theresienstadt.spoanton
Det blir lätt så att dumheter bemöts med dumheter. Ditt inlägg i DN visar framför allt på att det inte finns särskilt många vettiga argument för det du vill genomdriva. Därför försöker du få fram en helt absurd koppling till Wallenberg för att vinna sympatikänslor. Det fungerar inte. Jag vill se ekonomiska argument för att vi skall vara med i euron. Finns det något argument utöver att valutarisken minskar för export/importföretag? I så fall vilka? Uppväger dessa fördelar nackdelarna?
/ Olof
Carl,
om du inte inser hur osmaklig din jämförelse är undrar jag hur det står till med ditt omdöme.
Det är genant att du får sitta som ordförande i EU-nämnden och det är förolämpande mot det svenska folket.
Självfallet har var och en rätt att jämföra ett visst beteende med sina ideal. En marxist kan ställa sig frågan om riksdagen lever upp till principen ”från var och en efter förmåga och till var och en efter behov”, och jämföra hanteringen av europakten med det. En kristen skulle kunna fråga sig om Sverige fullt ut agerar som den barmhärtige samariten. Hamilton ställer upp Wallenberg som föredöme - ett föredöme som det förvisso är omöjligt att leva upp till - och finner att riksdagen befanns bristande. Självklart är den det eftersom idealet är så oerhört högt ställt, men det är ändå ett helt rimligt sätt att resonera. Men att hävda att det innebär att skända Wallenberg är absurt och kränkande, liksom det skulle vara befängt att påstå att en kommunist skändar Marx genom att kritisera att någon inte lever upp till det som han anser vara marxistiska principer eller att en kristen skändar Jesus genom att påstå att någon inte lever upp till det som den kristne ser som sina etiska principer.
Däremot är det skändligt att som DN jämställa meningsmotståndare med Hitler. Den som gör det sägs följa Godwins lag. Sådana personer brukar anses ha förverkat rätten till en plats i det offentliga samtalet. Den som i sin trygga position missbrukar Torgny Segerstedts modiga ord från en riskfylld tid har gett Godwins lag sitt ansikte.
I normala fall skulle det vara Wolodarski som skulle få sitt anseende anfrätt men din djupt tragiska jämförelse gör att saken kommer att ses på det sättet att Wolodarssk gav dig ett välförtjänt tjvnyp.
Skicka en kommentar