Ökad ojämlikhet i Riksdagen. Slarv med sanningen.

(Anförande i riksdagsdebatt den 22/8)

"Den ökade ojämlikheten" är rubriken på denna debatt begärd av Vänsterpartiet. Det är en helt missvisande rubrik. Klyftorna i Sverige har inte ökat under Alliansregeringens tid.

 

Och låt mig göra helt klart att vi i Alliansen inte viker ned oss, inte viker ned oss inför påståenden om att Sverige skulle vara ett land med ökade inkomstklyftor.

Sådana påståenden saknar grund. Saknar stöd i etablerade mått och data. Och tillbakavisas dessutom av oberoende forskares undersökningar av saken.

Tvärtom beskriver dessa forskare att inkomstskillnaderna i Sverige under Alliansens tid vid makten varit närmast oförändrade.

Finanspolitiska rådet - en självständig statlig myndighet - har specialstuderat frågan och hittar inte de växande klyftor som oppositionen återkommande påstår skulle ha ökat.

Det etablerade måttet på ojämlikhet - Ginikoefifficienten - är närmast oförändrad sedan 2007.

Det mått som oppositionen lutar sig mot mäter inte fattigdom, inte sociala problem eller misär. Det mäter istället hur sammanpressad nedre delen av inkomstfördelningen är.

Det är ett mått som visar att "relativa fattigdomen" minskade i Grekland 2007 till 2009.

Innebar det att grekerna fick det bättre under dessa år? Nej, tvärtom. BNP föll, arbetslösheten skenade, och människor tvingades emigrera.

Måttet "relativ fattigdom" är inte ett mått på social misär, och OECD varnar för att använda måttet i lågkonjunktur eftersom det då blir missvisande. Men den varningstexten struntade oppositionen i! Det skulle ni inte gjort!

Det stora som har skett under Alliansregeringen är att de disponibla inkomsterna - pengar i plånboken efter skatt och bidrag - ökat mer i Sverige än i alla jämförbara OECD-länder.

 

De disponibla inkomsterna i hela 19 OECD-länder föll mellan 2007 och 2011. I övriga har inkomsterna ökat mindre än i Sverige.

Den lilla fördelningspolitiska förändring som skett är att de som hade inkomster mellan 14 000 och 23 000 kr/mån har haft en något litet större inkomstökning än övriga inkomsttagare. De med högst inkomster har inte dragit ifrån övriga.

Men Alliansens ändrade skatter och bidrag då? Vilken effekt har de haft på inkomstfördelningen?

Jo, Finanspolitiska rådet finner inte heller på denna punkt stöd för oppositionens påståenden om ökade klyftor.

Den korrekta beskrivningen är att den sammanlagda utjämningseffekten av skatter och bidrag mellan 2006 och 2011 har varit oförändrad. Inte ökade inkomstklyftor.

Men, däremot ökade klyftorna väsentligt under åren 1995 till 2006 när Sverige styrdes av socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet.

Så här sammanfattar professor Anders Björklund i Finanspolitiska rådet utvecklingen sedan 1995 vid en riksdagsutfrågning i nu maj:

"Vi [i Sverige] har haft en uppgång i inkomstspridningen mätt med den konventionella Ginikoefficienten, men den uppgången skedde 1995-2005. Sedan 2006, som är före krisen, är det en förbluffande konstant inkomstfördelning."

Anders Björklund konstaterade också vid riksdagsutfrågningen att politiken och utvecklingen under Alliansregeringens tid vid makten har haft "anmärkningsvärt gynnsamma fördelningseffekter".

Smaka på det Ylva Johansson. "Anmärkningsvärt gynnsamma fördelningseffekter" under Alliansregeringens tid vid makten.

Du Ylva Johansson satt själv i S-regeringen 1994-2006, dvs. i de S-regeringar som ökade klyftorna i Sverige. När du var med och styrde Sverige ökade ojämlikheten markant.

Vad gjorde Ulla Andersson parti under samma tid? Jo, V stödde de socialdemokratiska regeringar som ökade ojämlikheten i Sverige.

Alltså: Inkomstfördelningen har varit närmast oförändrad under Alliansregeringen. Till skillnad mot under S-regeringen - stödd av Vänsterpartiet - som styrde Sverige med ökade klyftor 1995-2005.

Läs OECD, statistiska centralbyråns statistik, ta del av Finanspolitiska Rådets analys och finansutskottets utfrågning i maj 2013!

Så till den ideologiska dimensionen. Liberaler och socialdemokrater har olika syn på vad som är ett rättvist samhälle. Vi liberaler tycker det ska löna sig att arbeta, att arbeta övertid, att ta ansvar och risker och att utbilda sig.

Höjden av rättvisa är inte att alla har det exakt lika bra. Orättvisor för oss handlar inte om att bli upprörd över att någon tjänar pengar. Orättvisor handlar om när människor saknar möjligheter.

Våra lösningar handlar om att människor ska ha lika chanser i livet. En skola med fokus på kunskap, en god skattefinansierad sjuk- och äldreomsorg och välfungerande sociala skyddsnät skapar ett samhälle som håller samman.

Lyssnar man på socialdemokraterna och Vänstern, verkar de hellre önska sig den utveckling som vi sett i andra OECD-länder i vilka majoriteten fått det ekonomiskt sämre, men där klyftorna med ett missvisande mått minskat på grund av lägre inkomster.

Och, till oppositionen, sluta tala illa om Sverige. Sluta med er systematiska svartmålning av Sverige. Var stolta över vårt land, och vad vi i Sverige åstadkommit under dessa för andra länder svåra krisår. Sluta tala illa om Sverige!