"Hur mycket till välfärden?" Kommentar till oppositionens fråga inför Almedalen.

"Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kräver under [Almedals-] veckan svar från alliansen på hur mycket de vill satsa på välfärden. Om regeringen fortsätter att göra fler skattsänkningar lovar oppositionen att lägga motsvarande summa på skola vård och omsorg" (SVT 3/7). Så skriver SVT i ett referat från oppositionens pressträff idag.

I en växande ekonomi kan den offentliga sektorn få högre intäkter även om skattesatser sänks genom att skattebasen växer. Oppositionen förutsätter felaktigt att en lägre skattesats (=skattesänkning) innebär lägre totala intäkter för det offentliga. Men så behöver det inte vara. I Sveriges fall kan vi tvärtom se att lägre skattesatser under senare år har kunnat kombineras med en lägre statsskuld än när regeringen tillträdde. (Talet om sänkta skatter med lånade pengar är därför oriktigt eftersom statsskulden inte ökat utan minskat.)

Oppositionen vallöfte idag förefaller därför vara: Vi lovar högre skatter och att en högre andel av BNP-tillväxten åren 2011-2014 skall omhändertas av det offentliga - om vi vinner valet . Vi lovar att ingenting av BNP-tillväxten, eller endast en liten del där av, skall tillåtas stanna hos väljarna i form av bättre privata inkomster.

Men då återstår ändå den centrala frågan: finns det permanent "reformutrymme"? Nej. Inte med den konjunkturbild vi har nu.

För närvarande finns Konjunkturinstitutets prognos om en temporär möjlig stimulans om 25 mdr kr år 2011 (prognos 23/6). Idag finns ingen ekonomisk information som skulle öppna för ett ökat permanent reformutrymme, dvs. ökade utgifter eller sänkta skatter, de närmaste åren. Det är möjligt att ett sådant utrymme uppstår, men det finns inte idag.

Snarare är aktuella ekonomiska data från omvärlden skakiga eller negativa. Sålunda sammanfattar idag Financial Times om USA: "US jobs data hit at flagging recovery. Figures are significant setback for Obama." (Amerikansk arbetsmarknadsstatistik tyder på försvagad uppgång. Siffrorna väsentlig motgång för Obama. 3/7).

I Europa mal den ekonomiska krisen vidare - utom i Sverige och några få andra länder - och t ex nästa prövosten är s.k. stresstest av bl a tyska och franska banker, som sannolikt medför krisstämning och krav på nya statliga kapitalinsatser i finanssektorn. Financial Times ledare för dagen gäller också konjunkturen i världen, inte bara i USA, och den går i moll under rubriken: "Recession is still a looming menace. Governments must not assume that recovery is here". (Konjunkturnedgången är fortfarande en hotande plåga. Regeringar får inte utgå från att återhämtningen är här.)

Den svenska regeringen kan tvingas gå till val på det ansvarstagande budskapet att det inte finns något permanent reformutrymme år 2011. Vi ser nu visserligen en mycket kraftig återhämtning i svensk ekonomi. T ex beräknar Riksbanken BNP-tillväxten i år till 3,7 procent (30/6). Ändock har Sverige ännu inte kommit tillbaka till de BNP- och exportnivåer som rådde innan krisen knockade världen hösten 2008. På lång sikt - dvs. när återhämtningen är genomlöpt - är frågan om Sverige kan växa så mycket snabbare än ekonomierna i vår nära omvärld. Om vi är skickliga och förmår stå emot återhämtningens och övermodets frestelser kan vi kanske växa marginellt bättre än vår nära omvärld. Nedåtriskerna är dock väsentliga om man i Sverige misstar den pågående återhämtningen för en permanent högre svensk tillväxttakt. Utvecklingen bortom 2011 är naturligtvis ännu mera osäker än 2011.