Finland visar vägen: Riksdagen röstade idag fram två nya reaktorer.

Finland visar vägen i energipolitiken med sitt beslut idag om två nya reaktorer. Finlands beslutskraft tydliggör den svenska oppositionens tankefel att vänta-och-se.

Två förhållanden är sålunda viktiga för oss i Sverige att idag notera:

För det första, detta finska riksdagsbeslut innehåller inget om statligt stöd av något slag för att möjliggöra byggandet av reaktorerna. Finland har inte heller i det förgångna gett statligt stöd för sina reaktorbyggen. Mot bakgrund av den svenska debattens fokus på frågan om statligt stöd bör man observera att i Finland planeras alltså två reaktorer att uppföras utan några statliga subventioner eller annat stöd. Sverige och Finland tillhör dessutom samma nordiska elmarknad, vilket bland annat innebär att priset på output - dvs el - är detsamma i de båda länderna. Alltså: det är inte så att priset på el från finsk kärnkraft skulle vara, eller bli, högre i Finland än i Sverige.


För det andra, det finns i den finska riksdagens beslut dels en uppskattning att det tar fyra år för det i sammanhanget erfarna Finland för byggfasen, dels att reaktorerna beräknas bli klara för drift tidigast 2020. Det innebär att planeringsfasen och intrimningstiden tillsammans är minst sex år, och byggfasen minst fyra år. Sålunda skriver den finska regeringen i sitt pressmeddelande att "efter uppskattningsvis fyra års byggande [skulle det] sedan vara dags för ansökan om drifttillstånd enligt kärnenergilagen. Enheterna skulle kunna tas i drift tidigast kring årtiondeskiftet." (Arbets- och näringsministeriet, Pressmeddelande, den 1.7.2010 10.18).

För att få en reaktor klar till 2020 krävs det i Finland - trots landets högre kompetens bland betydligt fler konstruktörer och byggare - minst tio år. Den finska tidplanen är sålunda en effektiv dementi av påståenden från bl. a oppositionen i Sverige att man kan vänta i "lugn och ro" och "i lagom takt" med besluten om svensk kärnkraft (citat av Mona Sahlin i partiledardebatten 16 juni 2010). Det är helt enkelt osant. Besluten i Finland visar detta.

*

Låt mig utveckla detta. Att man kan vänta i flera år med besluten om svensk kärnkraft är det allvarligaste tankefelet från oppositionens sida. Den argumenterar och målar upp en verklighetsbild som om oppositionen har kontroll över tiden som står till buds; i "lugn och ro" och i "lagom takt". Men den kontrollen har ingen politiker, eftersom kärnkraftverken av ekonomiska skäl och säkerhetsskäl stänger av sig själva när de blir strax över 50 år. Det betyder att vi i Sverige måste vara beredda från 2022 - när de äldsta reaktorerna faller för åldersstrecket. Det tas nämligen ingen "hänsyn till sysselsättning och välfärd" - som är oppositionens språkregel för enighet i energifrågan - beträffande reaktorernas åldrande. Det tas ingen hänsyn till den takt kärnkraftselen kan ersättas med förnybart när reaktorerna faller för åldersstrecket. Det tas ingen hänsyn till lugn och ro och lagom takt den dag 2022 då den första reaktorn ska stängas för att den inte längre håller måttet.

Tidpunkten för avvecklingen av nuvarande reaktorer bestäms alltså av teknikens begränsningar och av säkerhetskrav, icke av politiker.

Med nuvarande politik från oppositionens sida kommer Sverige att försättas i ett tvångsmässigt beslutsläge utan handlingsfrihet vad gäller elförsörjningen - ett Sverige som ju närmare vi kommer 2020-talet får leva med kniven på strupen inför säkra nedläggningar av koldioxidfri elproduktion och osäkra, oklara ersättningsalternativ. Oppositionen är därför i energipolitiken ett osäkert och otryggt alternativ när det gäller elförsörjningen, elpriserna och jobben i företagen.

Men, säger några - inte minst Maria Wetterstrand - det finns ett elöverskott. Ja, det finns det. Det finns där temporärt till dess att första reaktorerna måste stängas ca 2020-2022, dvs vid en tidpunkt som politiker inte behärskar och inte kan bestämma.

Elöverskottet beror på att det har varit en kraftig uppgradering av existerande reaktorer med nio terawattimmar mellan 2009 och 2015. Men lägg då märke till att både Miljöpartiet och Vänsterpartiet alltid har varit emot uppgradering av reaktorerna! Hade deras vilja fått råda hade Sverige strax fått börja importera el. Det blir hycklande när t ex Maria Wetterstrand står i riksdagen (17/6) och hänvisar uppskattande till uppgraderingen av reaktorer, som hennes parti är emot, och när hon likaså talar uppskattande om elöverskottet. Men det har inte Maria Wetterstrand medverkat till, utan det har hon och Miljöpartiet motarbetat.


Finlands konkreta kärnkraftspolitik tydliggör den svenska oppositionens tankefel, glädjekalkyler och önsketänkande i energipolitiken.