tisdag 30 november 2010

Ekonomiprofessor: Irlands och Greklands kriser beror inte på euron

De pågående kriserna i euroländerna har fått euroskeptikerna att vakna till liv. Men det finns inga enkla samband mellan den gemensamma valutan och problemen, skriver professorn i nationalekonomi Mats Persson (Dagens Industri den 30/11 2010).

Greklands- och Irlandskriserna (och de Portugal- och Spanienkriser som ¬lurar bakom hörnet) har väckt starka känslor bland dem som ogillar europeiskt samarbete. De säger: ”Kriserna visar att en gemensam valuta inte fungerar. Därför bör eurosamarbetet upphöra!” Det ¬påståendet kan emellertid ifrågasättas.

För Greklands del vet vi att landet har förfalskat sina nationalräkenskaper. Skulle Grekland inte ha förfalskat räkenskaperna om man hade stått utanför valutaunionen?
Det är svårt att säga, men troligen skulle räntan på grekiska statsobligationer, denominerade i drachmer, ha blivit ganska hög om låntagarna hade vetat vilken oordning statsfinanserna egentligen befann sig i. Och därför kanske den grekiska regeringen hade frestats att mörka det verkliga förhållandet, även om den hade haft kvar den egna valutan.

När så bubblan brast, och de verkliga siffrorna upptäcktes – skulle då Grekland ha kunnat klara sig lättare om landet hade haft en egen valuta?
Många debattörer tycks tro att Grekland då skulle ha kunnat devalvera och inflatera bort statsskulden i en handvändning, och så skulle alla problem vara lösta. Men så enkelt är det inte.

Om de personer som köper grekiska statsobligationer tror att det skulle finnas den minsta risk att Grekland skulle hitta på att inflatera bort sin statsskuld – ja, då skulle landet få välja mellan två alternativ.

Det ena är att låna pengar i inhemsk valuta, men då skulle långivarna kräva kompensation för inflationsrisken i form av en riskpremie på räntan. Greklands låneränta skulle då ha blivit kanske 30 eller 40 procent, och det hade knappast varit hållbart i längden. Då skulle landet frestas ännu mer att ¬inflatera bort skulden, och så skulle räntan ha blivit ännu högre för att kompensera för denna risk – allt i en ond spiral.

Det andra alternativet skulle ha varit att ingen ville låna ut pengar mot obligationer denominerade i grekiska drachmer. I stället skulle landet ha fått låna enbart i dollar eller i euro, och då är landet i exakt samma situation som i dag: det kan inte inflatera bort sin statsskuld. Så att påstå att en egen ¬valuta skulle ha kunnat ¬lösa Greklands problem stämmer inte.

Och Irland – beror landets problem på euron? En del debattörer påstår det. De säger, att om Irland hade stått utanför eurosamarbetet skulle landet ha kunna kyla av sin ekonomi genom att höja räntan under överhettningen 2006-2007, och då skulle inte kraschen ha blivit så stor när bubblan sprack.
Men Irland hade en mängd möjligheter att kyla av sin ekonomi under överhettningen 2006–2007, även om man inte förfogade över just räntevapnet. Det var bara viljan som saknades.

En alltför expansiv byggsektor 2006-2007 var den främsta drivkraften bakom bubblan – och om landet hade velat bromsa upp byggandet ¬hade det kunnat höja momsen, eller ¬införa en investeringsavgift på byggandet.

Och om man hade velat dämpa investeringarna i allmänhet hade man kunnat bromsa bankernas kreditgivning. Den irländska regeringen gjorde inget av detta. Därför är det knappast troligt att den skulle ha använt räntevapnet heller, även om den hade kunnat.

I själva verket är den irländska ¬krisen väldigt lik den isländska krisen – och det torde vara svårt att skylla den senare på euron, eftersom Island inte är med. Liksom den irländska regeringen var den isländska regeringen i högsta grad medskyldig till att bubblan tilläts växa, och det hade ingenting att göra med huruvida landet hade ¬euro som valuta eller inte.

I båda länderna fanns en hel uppsättning ekonomisk-politiska instrument som man inte brydde sig om att använda. Resultatet blev att bubblorna växte – och regeringarna hjälpte till att blåsa upp dem.

Varken i fallet Grekland eller i fallet Irland finns det ekonomiska argument för att krisen skulle bero på eurosamarbetet. Kriserna beror på oförmåga att kontrollera statsfinanserna (Grekland) och en fastighetsbubbla som fick växa tills den brast (Irland), och båda dessa fenomen skulle ha uppstått även om de två länderna hade haft egna valutor.

I fallet Irland är det möjligt att bubblan skulle ha blivit värre om landet hade kunnat starta en egen inflation.

Det uppstår naturligtvis problem om länder ska ha en gemensam valuta. Och man kan möjligen säga att Sverige tjänade på att ha en egen valuta under krisen 2008–2009. Men de speciella problem som drabbat Grekland och Irland kan inte skyllas på euron.


Mats Persson, professor i nationalekonomi, Stockholms universitet

1 kommentar:

Anonym sa...

Vore verkligen kul att få din minnesbild av nedanstående inlägg.

http://schlaug.blogspot.com/2010/08/lekstuga-for-politiska-passioner.html

Det här låter som något som BS måste minnas fel, man gaddar väl inte ihop sig i förväg med journalister för att sedan få sin intervju inspelad?