Gustav Fridolin (MP) skriver att krisen på Irland till stor del är eurons fel, och att länder i eurozonens periferi har drabbats hårdast av finanskrisens efterdyningar (Svenska Dagbladet den 25/11).
(Detta är en något längre replik än den publicerad i Svenska Dagbladet den 28/11).
Man kan lätt konstatera att Fridolin har fel genom att vända blicken österut. Finland, en liten ekonomi i Europas utkant och lik vår egen, har klarat krisen ungefär lika bra som Sverige även med euron som valuta sedan 1999. Förklaringen är att finska politiker dels har fört en ansvarsfull ekonomisk politik, dels inte har tillåtit någon fastighetsbubbla och bankkris att utvecklas.
Sanningen är att när ett land driver en vårdslös och slapp nationell ekonomisk politik går det åt skogen oberoende av valutasystem.
På Irland släppte regeringarna fram en fastighetspris- och låneboom utan motstycke. Politikerna ingrep inte med nödvändiga nationella åtgärder. Visst gjorde euron att man i Dublin inte kunde höja räntan, men mot en fastighetsprisbubbla finns betydligt effektivare metoder än räntepolitik, och som irländarna borde ha satt in. Den lättsinniga irländska finanspolitiken bestämdes inte i Frankfurt utan helt i Dublin. I fallet Grekland var det statistikfusk, en korrupt politisk kultur, och slapp finanspolitik som är grundproblemen – inte att räntan varit för några procentenheter för låg.
Att tro att dessa grundläggande brister inte skulle ha funnits om länderna behållit sin nationella valuta sedan 1999 är osannolikt naivt.
Utan euron hade situationen i Europa i dag varit värre. Glöm inte att Västeuropa ända sedan 1960-talet sökt hantera de negativa externa effekterna – som konkurrensdevalveringar – av varandras ekonomiska politik med olika valutasamarbeten (”valutaormen”, EMS, osv.) Det finns alltså återkommande och djupt liggande orsaker till samarbetet, och de skulle inte försvinna med euron.
Sverige har ett starkt intresse av att andra länder sköter sin ekonomi och sitt bankväsende, följer strikta budgetregler och inte sprider negativa externa effekter till omvärlden. Därför välkomnar FP de förslag som EU-kommissionen lagt, även när de innebär steg mot överstatlighet med makroekonomisk övervakning och gemensamma strängare budgetregler. Ett starkare ekonomiskt samarbete är bästa medicinen för Sveriges och Europas ekonomiska stabilitet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Det ligger en hel del i det Hamilton skriver, men man bör nog även titta lite på hur de Irlänska bankern har skött sig, det ligger ju faktiskt ett ansvar även på dem att inte låna ut utan säkerhet. Skall sanningen fram så var den Irländska staten vid god kassa, men var tvungen att gå in med garantier och köpa upp banker för att förhidra att bankernas förtroende rasade i botten vilket skulle leda till att alla sparare skulle ta ut sitt kapital från bankerna varpå man hade hamnat i samma situation som ledde fram till den stora depresionen under mellankrigstiden. Därför var den Irländska staten så illa tvungen att göra som de gjorde, och därför är de där de är idag. Fastighetsbubblan var iofs ett resultat av en korkad skattepolitik, men det är inte något som säger att bankerna inte skulle kunnat vidta mått och steg själva för att stoppa den.
Skicka en kommentar