Hur blir Socialdemokraternas EU-politik framdeles?

Är Socialdemokraterna alltjämt statsbärande eller har media svårt att orientera sig i samtiden? Dag efter dag radas sannolika och osannolika ordförandekandidater (S) upp och får tävla om hur man kan säga nej.

Mona Sahlin följs överallt av en skara reportrar, verkar det. Undrar om inte de mest skakade av socialdemokraternas valförlust är landets politiska reportrar som verkar ha tappat snuttefilten? Låt mig därför föreslå fokus på en viktig sakfråga snarare än nostalgi och personer.


****

Mona Sahlin är klockren EU- och Europavän. Gäller det också efterträdaren? Det kan vi dessvärre inte vara säkra på. Beträffande Sveriges inställning till europasamarbetet får därför valet av socialdemokraternas nästa ledare betydelse långt utanför det egna partiet.

Man kan komma ihåg att i början av 1990-talet var Mona Sahlin tidigt ute offentligt och tog ställning för tanken att Sverige borde bli fullvärdig EU-medlem. Socialdemokraterna skulle 1991-94 i allt väsentligt stödja regeringen Bildts mål och förhandlingar. Min bild är att hon - förutom Ingvar Carlsson naturligtvis - var mycket viktig internt för att få partifolket att stödja EU-ansökan. Sahlin var också djupt engagerad på ja-sidan i folkomröstningskampanjen.

Sedan dess har EU blivit mycket mer och bättre än någon trodde 1994. Alla socialdemokrater ser det dock inte så, och särskilt inte bland dem som betecknar sig som "vänster". Det kan bero på folkhemsnostalgi att vilja vara "oberoende" och bestämma folkhemmets regler själva. Oberoende defineras då ungefär som frihet-från-samarbete. EU-tanken att landets suveränitet, säkerhet, miljö och välstånd ökar genom samarbete med andra länder är dessa EU-skeptiker främmande.

En annan grund för EU-skepsis bland socialdemokrater finns i flera LO-facks förkrympta perspektiv på EU-samarbetet som en facklig tvångströja, med Laval-domen och Ruffert-domen som hindrar t ex Byggnads från att göra som man vill.

Men EU är större än så. Dess attraktionskraft hos människor som levt under diktatur och fattigdom är oomtvistligt. Dess möjliga påverkan på global säkerhet, miljö och klimat är historiskt unik. Dess potential för framtida krisbekämpning och gränsöverskridande brottsbekämpning ännu inte uppnådd. Listan kan göras lång.

Min starka förhoppning är att det framtida socialdemokratiska ledarskapet ska klara av att formulera en politik för alla dessa globala, internationella, europeiska sakområden - inte odla och en inåtvänd nationell EU-skepsis. EU-vänner i alla partier har anledning att poängtera för de stridande S-fraktionerna hur viktigt EU-samarbetet är för hela landets framtid.