Skattehöjningarna mörkas i Vänsterpartiets budgetmotion

Vänsterpartiet presenterar idag i sin vårbudget en lång lista på utgiftshöjande förslag. Men -- frågan inställer sig omedelbart -- var ska pengarna tas? Vem pengar ska tas?

Skatter:

Budgeten innehåller minimal information om hur alla V:s förslag ska kunna finansieras. Ulla Andersson, V:s ekonomiska talespeson, uppgav på pressträffen att V:s skatteförslag från höstbudgeten tills vidare ligger fast och utgör finansiering, och att ”vi har ett underliggande tabellverk”, som dock – tydligen – ska hållas hemligt för bl a media och väljarna. Det kan därför vara av intresse som konsumentupplysning att påminna om vilka skatter det är som V alltjämt säger sig vilja höja.

Vänsterpartiet vill bland annat:

-     Höja den personliga inkomstskatten med nära 19 miljarder kronor per år. V vill sålunda höja skatten (trappa ner jobbskatteavdraget) från inkomster på 28 000 kronor/månaden och avskaffa avdraget helt för inkomster över 50 000 kronor/månaden, samt därtill räkna upp gränsen långsammare för när man betalar statlig skatt. Det räknar V ska ge 16,7 miljarder i ökade intäkter 2013 och 18,8 miljarder i ökade intäkter 2014.

-     Återinför förmögenhetsskatten. V räknar med att det på sikt ger 4 miljarder kr/år.

-     Avskaffa RUT- och ROT-avdragen (enbart avdrag för ”energieffektivisering” tillåts). Avskaffat RUT-avdrag anser V ger ca 2 miljarder i ökade intäkter och sänkt ROT-avdrag ökade intäkter på ca 8 miljarder kr.

-     Fördubbla arbetsgivaravgiften för unga med ca 16 miljarder kronor.

-     Höja bolagsskatten, från dagen 26,5 procent till 28 procent, vilket V räknar med ger ökade intäkter på ca 8 miljarder kr/år.

-     Avskaffa sänkt krogmoms – ger ca 5 miljarder kronor/år.

-     Höj skatten på alkohol med 1,2 mdr kr/år.

-     Höj bensinskatten, vilket enligt V ska ge 3 miljarder kr mer i intäkter 2013 och 4,5 miljarder kr 2014.

-     Införa en klimatskatt på inrikesflyg som ska ge ökade intäkter på 2,8 miljarder kr/år.

Sammantaget höjs skatterna i vänsterpartiets höstbudget med över 60 miljarder kronor per år. Vänsterpartiets skatteförslag innebär en formidabel skattechock för både hushåll och företag, som skulle få dramatiska negativa konsekvenser på jobben och därmed även på de svenska statsfinanserna.

Vänsterpartiet räknar själva inte med några negativa effekter alls på ekonomin eller jobben av sina skattehöjningar. De tror att det går att höja skatterna med över 60 miljarder kronor om året utan att det har några nämnvärda effekter på den reala ekonomin.

Betänk till exempel att företagen får skattehöjningar på över 40 miljarder kronor per år, genom slopat ROT- och RUT-avdrag, höjd bolagsskatt, höjda arbetsgivaravgifter och höjd moms. Självklart får det effekt på jobben och lönsamheten.

Den kraftiga skattechocken på arbete skulle också göra att världens redan nästan högsta marginalskatter på arbete höjs väsentligt, till internationellt sett skyhöga nivåer. Skatten för lärare, sjuksköterskor och andra skulle också höjas betydligt. Det minskar incitamenten till arbete och utbildning, vilket i sin tur ger lägre skatteintäkter, förutom att det driver på utflyttning av personer och företag.

Budgetreglerna.

Vänsterpartiet bryter den rödgröna uppgörelsen gällande det finans- och penningpolitiska ramverket: partiets budgetmotion innebär i praktiken att Riksbankens självständighet återkallas. Den princip som samtliga övriga partier i Riksdagen stått bakom sedan uppgörelsen efter 90-talskrisen och som i väsentliga drag även tillämpas i övriga Europa läggs på hyllan. Den nya, politiskt styrda Riksbanken, ska instrueras av riksdagen och bland annat ska ha ett sysselsättningsmål. Motiveringen är att dagens ramverk inte är utformat för full sysselsättning, hög sysselsättningsgrad och förbättrade möjligheter för kvinnor på arbetsmarknaden.

I de nya riktlinjer för den ekonomiska politiken som Vänsterpartiet skissar är utgångspunkten att ”de offentliga finanserna är inget problem i Sverige” och att finanspolitiken därför inte behöver inriktas på budgetmässiga restriktioner i syfte att säkerställa starka offentliga finanser.

Samtidigt måste man se att det faktum att de offentliga finanserna för närvarande inte utgör något problem beror på det finans- och penningpolitiska ramverk som framgångsrikt tillämpats av Alliansregeringen, socialdemokraterna och den oberoende Riksbanken.

Vänsterpartiet vill också slopa överskottsmålet och ersätta detta med ett balanskrav över konjunkturcykeln, samtidigt som kommunernas balanskrav och utgiftstaken för statsbudgeten slopas. Dessa kontrollmekanismer har dock införts av goda skäl, och risken är överhängande att Vänsterpartiet skulle komma att driva en hyperexpansiv och på sikt med grekiska konsekvenser.