(S)tudielön till vissa ungdomar - ett orättvist förslag.

Idag föreslår Socialdemokraterna att många ungdomar i utbildning ska få en hel eller nästan hel avtalsenlig lön. Men hur reagerar de ungdomar som utbildar sig för egna eller lånade pengar på det förslaget? De anser det djup orättvist, är erfarenheten.



Förslaget om en sådan ersättning bortser från att om staten betalar personer som är i utbildning en hygglig, eller t o m avtalsenlig lön - som är socialdemokraternas förslag - riskerar vi att kommer tillbaks till en ohållbar situation som rådde för ett antal år sedan, dvs. att det i samma klassrum (utbildningssituation) sitter, dels personer som får en god statlig ersättning (lön) för att de studerar, dels andra personer som tvingats låna hos CSN eller hos andra långivare för att finansiera sina studier.



Att de facto införa studielön för vissa, men inte för alla, leder till att de människor - dvs. de som inte får den statliga studielönen - upplever sig utsatta för en starkt upprörande statligt organiserad orättvisa. Stora spänningar uppstår. En statlig politik som innebär en ekonomiskt helt olikartad behandling av människor i likartade undervisningssituationer har inte accepterats i det förgångna, och kommer nog inte heller att göra det framdeles.



Brist på innehåll i svar i SVT Agenda den 30/9:

Låt mig också ta upp bristen på svar frågan vad som händer med dem som inte fått jobb eller utbildning efter ett år i temporär åtgärd i Socialdemokraternas nya program för långtidsarbetslösa.

Magdalena Andersson (S) svarade svepande att "[jag] tror säkert det finns något för alla" i Agenda. Men så förhåller det sig dessvärre inte, och detta är ett faktum som svenska regeringar har brottats med i årtal, dvs. problemet med att hitta verkningsfulla och accepterade åtgärder för den hårda kärnan av långtidsarbetslösa. När det gäller åtgärder för denna grupp duger det inte med gottköps-svar när Socialdemokraterna vill ersätta den nuvarande faktiska politiken med något nytt, och på denna avgörande punkt helt okänt och oklart.



Paletter i politiken, nej tack.

Till sist: Kan vi inte slippa uttryck som "palett av åtgärder" i det politiska språket. Nu börjar även Magdalena Andersson tala om sin "palett".