Tyskt kärnkraftsbeslut jätteviktigt för klimatet. Seger om partifinansiering. Minst 15 000 jobb bort i försvarsindustrin vid rödgrön valseger. Resurser Ohlys blinda fläck.
Beslutet om livstidsförlängning av tyska kärnkraftverk besparar atmosfären ca 2300 miljoner ton koldioxid.
Tyskland utökar livslängden på sina 17 kärnkraftverk med i genomsnitt tolv år, meddelar miljöminister Norbert Röttgen.
Förutsatt att det tyska beslutet genomförs besparas atmosfären stora mängder koldioxid eftersom alternativet är ökade utsläpp från nybyggda tyska kolkraftverk och kolkraftverk med förlängd livstid.
Antalet ytterligare reaktorår blir 12*17=204. Om man, som i Tyskland, räknar med knappt 10 TWh/reaktorår innebär det ytterligare ca 1800 TWh koldioxidfri elproduktion i Tyskland. Det, i sin tur, besparar atmosfären ca 1800*1,3 miljoner ton CO2, dvs. utsläppen blir ca 2300 miljoner ton CO2 lägre än de annars blivit. En oerhört kraftfull insats för klimatet med andra ord!
Seger om partifinansiering.
Socialdemokraterna har svängt om partifinansiering, enligt Dagens Nyheter idag. Det är ett välkommet besked efter det att partiet i årtionden har mörkat om sina miljonbidrag från LO. Beslutet är en viktig delseger för oss som i åratal kartlagt och kritiserat S-LO:s hemlighetsmakeri, och som fortfarande pågår, märk väl.
Hemlighetsmakeriet blev alltså till slut ohållbart, och så kommer det också visa sig vara för Moderaterna. Min bedömning är att detta är sista riksdagsvalet utan öppenhet om partiernas finansiering.
Mer än halverad vapenexport och sysselsättning vid rödgrön valseger.
Det blev tydligt i SVT-utfrågningen av Lars Ohly i SVT igår att tusentals jobb försvinner i försvarsindustrin om de rödgröna vinner valet. Samma budskap har tidigare miljöpartiet givit, och det upprepades av Peter Eriksson i TV4 idag på morgonen. Det gäller ca 15 000 jobb på ett stort antal platser, framför allt i Linköping, Karlskoga, Arboga, Karlskrona, Stockholm, Göteborg, Mölndal, m fl orter. Boende på dessa orter och de anställda i aktuella företag gör klokt i att rösta på Alliansen, och om Alliansen ändå förlorar valet, att omgående gå med i a-kassan.
Ohlys blinda fläck är frågan: ”hur skapas resurser?”.
För Lars Ohly är välfärd detsamma som offentliga utgifter. Mer välfärd åstadkoms genom ökade offentliga utgifter. Dessa i sin tur finansieras med skatter och avgifter. Men varifrån kommer resurserna ur vilka det betalas skatter och avgifter? Den frågan verkar Ohly aldrig ha funderat över utan han utgår från att det kommer fram resurser någonstans ifrån som sedan kan beskattas och avgiftsbeläggas. (Apropås SVT utfrågning av Ohly igår 5/9).
Visar inlägg med etikett miljöpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett miljöpartiet. Visa alla inlägg
måndag 6 september 2010
tisdag 17 augusti 2010
Får energipolitiken kosta vad som helst för MP?
I det valmanifest för bland annat energipolitik som idag presenteras berättar MP i stycke efter stycke i energiavsnittet (nr 5) hur stora kostnader som man planerar för i olika investeringar.
MP använder sig av ett utgiftsmål, och mäter sina målsatta ambitioner i kostnader. Politiken är bättre ju högre kostnaderna är. Det här innebär problem för medborgarna, som ska stå för kostnaderna, men även för den politiska logiken.
Högre kostnad kan inte vara ett vettigt mål.
Som väljare, elkonsument och skattebetalare får man ingen uppgift om vad totalsumman är för folkhushållet med MP massiva subventionspolitik. Vad blir folkhushållets summa kostnad för framtida el betalat över (a) elpriset före skatt och certifikatpålägg, (b) med skatt, och (c) med certifikatpålägg, t ex uttrycket i procent av BNP, eller miljarder kronor? Uppskattningar av kostnaden för ett genomsnittligt hushålls högre elprisräkning finns inte heller med. Är det inte ett rimligt krav att ställa att väljarna ska upplysas om dessa ökade pålagors storlek? Eller anser MP det som ett onödigt, och kanske t.o.m. ett vulgärt, krav när det gäller förnybar energi?
En restriktion på vindkraftsutbyggnaden är medborgarnas allt mer intensiva protester. Vill MP tvinga på kommuner och medborgare vindkraft och ta bort den kommunala vetorätten?
Närmast jublande konstaterar MP att vår "ökning av kvotplikten i elcertifikatsystemet skulle innebära en ökning av investeringarna i vindkraft med i storleksordningen 8 miljarder kronor under mandatperioden, jämfört med regeringens politik." Ökad produktion av biokraftvärme ska få kosta lika mycket, dvs 8 mdr kr. MP ska alltså genom elcertifikatsystemet dra in 16 mdr kr till nya investeringar som inte är lönsamma på marknadens villkor.
De ökade kostnaderna läggs på ett allt högre elpris, men det vågar MP tydligen inte öppet skriva. Till denna kostnad kommer ökade stöd - över elpris och skatt - för den dyrare havsbaserade vindkraften, som regeringen nu inte längre stödjer. Havsbaserad vindkraft kostar 100-150 procent mer än vindkraft baserad på land, som i sin tur inte klarar konkurrensen med kärnkraft och vattenkraft.
Varför är inte målet klimateffekten utan kostnaden?
MP är fixerat vid ökade kostnader för energi som ett mål i sig. Som väljare kan dock målet knappas vara ökade kostnader, utan t ex klimateffekten av vidtagna åtgärder. Men effekten på CO2-utsläppen anges inte, och väljaren får inte reda på vad kostnaden är per minskat ton CO2 är av de olika MP-åtgärderna.
Varför är det bättre att få ned CO2-utsläpp med en tio gånger så dyr åtgärd som solenergi i Tyskland och Sverige, som med kärnkraft?
Som väljare vill man gärna veta vilka alternativa politiska åtgärder som skulle lett till samma minskning av CO2-utsläppen, och vad alternativen skulle ha kostat.
Tag solenergi. MP ska subventionera solenergi som i Tyskland - dvs med tio gånger priset för kolkraft. Då vill man som väljare veta om solenergi här verkligen är det kostandseffektivaste sättet att nedbringa utsläpp av CO2, eller hur?
Ska skogen brännas upp, och vad händer med skogsindustrijobben?
MP anger att den förnybara energin i Sverige har "mycket stor potential att byggas ut under lång tid framöver" (s 9) och hänvisar till mer vind, vatten och skog. Men vattenkraften är redan fullt utbyggd. Det som går att bygga ut är mycket marginellt. Vindkraften fungerar när det blåser, men det gör det inte när det är smällkallt och stiltje på vintern, eller när det blåser riktigt hårt. Kraftnäten måste byggas ut och motsvarande reglerkraft måste också byggas ut, men reglerkraft är ju vattenkraft, och den är redan utbyggd i Sverige. Återvändsgränd där alltså. Måhända ska framtida kärnkraftteknik utvecklas så att kärnkraft kan balansera vindenergins variationer?
Skogen har alternativ användning för produktion av skogsindustriprodukter. Vari ligger poängen med att dränera skogsindustrin på råvara till förmån för mer bioenergi (biovärme kan dock gå även på avfall, kött, mm). Var finns den "mycket stora" potentialen?
Sammanfattningsvis:
MPs text är full med förslag på olika stödsystem som ska införas för att öka produktion och användning av förnybar energi. I rapporten framstår det som att det inte kostar medborgarna eller staten särskilt mycket, och inte någon annan heller - eller i alla fall inte hushållen. I verkligheten skulle alla dessa extra styrmedel när det gäller elproduktionen leda till kraftigt höjda elpriser och skatter för konsumenter och företag.
MP använder sig av ett utgiftsmål, och mäter sina målsatta ambitioner i kostnader. Politiken är bättre ju högre kostnaderna är. Det här innebär problem för medborgarna, som ska stå för kostnaderna, men även för den politiska logiken.
Högre kostnad kan inte vara ett vettigt mål.
Som väljare, elkonsument och skattebetalare får man ingen uppgift om vad totalsumman är för folkhushållet med MP massiva subventionspolitik. Vad blir folkhushållets summa kostnad för framtida el betalat över (a) elpriset före skatt och certifikatpålägg, (b) med skatt, och (c) med certifikatpålägg, t ex uttrycket i procent av BNP, eller miljarder kronor? Uppskattningar av kostnaden för ett genomsnittligt hushålls högre elprisräkning finns inte heller med. Är det inte ett rimligt krav att ställa att väljarna ska upplysas om dessa ökade pålagors storlek? Eller anser MP det som ett onödigt, och kanske t.o.m. ett vulgärt, krav när det gäller förnybar energi?
En restriktion på vindkraftsutbyggnaden är medborgarnas allt mer intensiva protester. Vill MP tvinga på kommuner och medborgare vindkraft och ta bort den kommunala vetorätten?
Närmast jublande konstaterar MP att vår "ökning av kvotplikten i elcertifikatsystemet skulle innebära en ökning av investeringarna i vindkraft med i storleksordningen 8 miljarder kronor under mandatperioden, jämfört med regeringens politik." Ökad produktion av biokraftvärme ska få kosta lika mycket, dvs 8 mdr kr. MP ska alltså genom elcertifikatsystemet dra in 16 mdr kr till nya investeringar som inte är lönsamma på marknadens villkor.
De ökade kostnaderna läggs på ett allt högre elpris, men det vågar MP tydligen inte öppet skriva. Till denna kostnad kommer ökade stöd - över elpris och skatt - för den dyrare havsbaserade vindkraften, som regeringen nu inte längre stödjer. Havsbaserad vindkraft kostar 100-150 procent mer än vindkraft baserad på land, som i sin tur inte klarar konkurrensen med kärnkraft och vattenkraft.
Varför är inte målet klimateffekten utan kostnaden?
MP är fixerat vid ökade kostnader för energi som ett mål i sig. Som väljare kan dock målet knappas vara ökade kostnader, utan t ex klimateffekten av vidtagna åtgärder. Men effekten på CO2-utsläppen anges inte, och väljaren får inte reda på vad kostnaden är per minskat ton CO2 är av de olika MP-åtgärderna.
Varför är det bättre att få ned CO2-utsläpp med en tio gånger så dyr åtgärd som solenergi i Tyskland och Sverige, som med kärnkraft?
Som väljare vill man gärna veta vilka alternativa politiska åtgärder som skulle lett till samma minskning av CO2-utsläppen, och vad alternativen skulle ha kostat.
Tag solenergi. MP ska subventionera solenergi som i Tyskland - dvs med tio gånger priset för kolkraft. Då vill man som väljare veta om solenergi här verkligen är det kostandseffektivaste sättet att nedbringa utsläpp av CO2, eller hur?
Ska skogen brännas upp, och vad händer med skogsindustrijobben?
MP anger att den förnybara energin i Sverige har "mycket stor potential att byggas ut under lång tid framöver" (s 9) och hänvisar till mer vind, vatten och skog. Men vattenkraften är redan fullt utbyggd. Det som går att bygga ut är mycket marginellt. Vindkraften fungerar när det blåser, men det gör det inte när det är smällkallt och stiltje på vintern, eller när det blåser riktigt hårt. Kraftnäten måste byggas ut och motsvarande reglerkraft måste också byggas ut, men reglerkraft är ju vattenkraft, och den är redan utbyggd i Sverige. Återvändsgränd där alltså. Måhända ska framtida kärnkraftteknik utvecklas så att kärnkraft kan balansera vindenergins variationer?
Skogen har alternativ användning för produktion av skogsindustriprodukter. Vari ligger poängen med att dränera skogsindustrin på råvara till förmån för mer bioenergi (biovärme kan dock gå även på avfall, kött, mm). Var finns den "mycket stora" potentialen?
Sammanfattningsvis:
MPs text är full med förslag på olika stödsystem som ska införas för att öka produktion och användning av förnybar energi. I rapporten framstår det som att det inte kostar medborgarna eller staten särskilt mycket, och inte någon annan heller - eller i alla fall inte hushållen. I verkligheten skulle alla dessa extra styrmedel när det gäller elproduktionen leda till kraftigt höjda elpriser och skatter för konsumenter och företag.
tisdag 10 augusti 2010
Vänstertrojkans von oben-hållning mot företagarna.
De rödgröna har i dag lagt fram en gemensam rapport med sex förslagspunkter för att "Stimulera småföretagande och entreprenörskap".
Rapporten är förvånansvärt tunn i flera bemärkelser. Hållningen är nästan genomgående von oben, med attityden att företagare nog inte vet sitt eget bästa.
Det enda nya förefaller vara att oppositionen vill ha mer stöd till biogasmackar på landsbygden, men vänstertrojkan nämner inga belopp, eller hur det ska finansieras. De flesta av rapportens förslag fanns med redan i det rödgröna budgetförslaget i maj 2010. Man har lagt till några förslag som nog mest syftar till att svärta ner regeringen.
En viktig fråga där det finns skilda åsikter mellan partierna i vänstertrojkan - tjänstemomsen - finns inte alls med i rapporten.
Huvuddragen i de sex punkterna:
1. "Avskaffa sjudagarnstvånget". Punkten kritiserar att Alliansregeringen, som en del i reformeringen av de sociala trygghetssystemen för företagare, har förlängt det lägsta antalet karensdagar från 3 till 7 dagar. De rödgröna lovar nu att företagare ska kunna välja att endast ha en karensdag, mot att betala en högre avgift. Samtidigt glömmer dock oppositionen att nämna att avgifterna som företagaren behöver betala har minskat.
Det är talande att de rödgröna i första hand riktar in sig på något som företagarna inte alls sätter främst, men som går i vänstertrojkans invanda hjulspår, nämligen att tala om ersättningssystemen, snarare än om företagens möjligheter att verka och göra vinst. Von oben! Att vara företagare och anställd är inte samma sak. Att vara företagare är mer riskfyllt, och bör kunna ge rejäl utdelning om företaget blir framgångsrikt.
Alliansregeringen har ökat valfriheten för företagare vad det gäller karenstid. Tidigare, under socialdemokraternas tid vid makten, kunde egenföretagaren endast välja mellan 3 och 30 dagars karenstid. Nu har företagaren möjlighet att välja mellan 7, 14, 30, 60 eller 90 dagar, och avgiften anpassas därefter. Dessa förändringar vill de rödgröna behålla, men de vill alltså även lägga till valmöjligheten 1 karensdag. Litet magert förslag för att vara högst upp på agendan?
En orsak till att den kortaste karenstiden är satt till 7 dagar är att en egenföretagare inte har någon chef som kan bekräfta att personen verkligen inte har arbetat under den första sjukveckan, då inget läkarintyg krävs. Därför har det setts som rimligt att företagare, i utbyte mot en lägre avgift, inte heller får någon ersättning under den första sjukveckan. Regeringen har förutom denna ändring även genomfört flera förstärkningar av de sociala skyddsnäten för företagare, som de rödgröna väljer att inte nämna. Det handlar t ex. om att personer som går från en anställning till att bli företagare under en uppbyggnadsfas av företaget får behålla sin sjukdomsgrundande inkomst från det tidigare arbetet.
2. "Sänk arbetsgivaravgiften." Här upprepas vänsterpartiernas löfte om att sänka arbetsgivaravgiften för mindre företag. För ett företag med 3-4 personer anställda ska förslaget när det är fullt infört (2012) leda till en sänkt kostnad på 50 000 kronor. De upprepar också löftet om sänkt arbetsgivaravgift för de som anställer en arbetslös ungdom.
Vad de rödgröna inte berättar är att de samtidigt vill dubbla arbetsgivaravgiften för alla unga under 26 år som är anställda. För ett företag med två unga personer anställda (givet en lön på 18 000 kr i månaden) leder fördubblingen av arbetsgivaravgiften till en ökad kostnad på ca 70 000 kronor/år.
Nettoförändringen för företaget av de rödgrönas politik blir alltså en skattehöjning med ca 20 000 kronor om året. Företagare som har mer än en enda ung person anställd riskerar att få högre arbetsgivaravgiftskostnader med en rödgrön regering - inte lägre, som vänstertrojkan vill ge sken av. Det skapar inte nya jobb. (De rödgrönas förslag om sänkt kostnad för att anställa en ung arbetslös är i princip något som redan finns idag - och benämns "nystartsjobb för unga".)
3. "Se över sjuklönekostnaderna". De rödgröna skriver att "det är hög tid att se över de små företagens sjuklönekostnader".
Arbetsgivaren betalar i dag kostnaden för de två första veckornas sjukfrånvaro. Tidigare fanns en skyldighet för arbetsgivaren att betala 15 procent av sjukpenningen för sjukskrivningsperioden även efter de två första veckorna.
En av de första saker Alliansen gjorde var att avskaffa denna s.k. medfinansiering. Alliansen har också beslutat om ett generellt högkostnadsskydd när det gäller kostnader för de två första sjukveckorna, vilket är extra viktigt för små företag. Därmed har regeringen redan "sett över" sjuklönekostnaderna och infört förbättringar. De rödgrönas skrivning är extremt luddig och innehåller inget konkret löfte.
4. "Nej till regeringens straffskatt på småföretagare". Med detta avser de rödgröna en obligatorisk och differentierad avgift vid införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring.
De rödgröna hävdar att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med differentierade avgifter kommer tvinga en småföretagare som idag står utanför arbetslöshetsförsäkringen att betala 2 172 kronor per år i a-kasseavgift. Detta är en upprepning av det som sades på (S) ekonomiska seminarium i Almedalen (återanvändning, igen alltså)..
Hur en framtida allmän arbetslöshetsförsäkring kan komma att utformas har Alliansen inte lagt fast ännu. Frågan ska utredas närmare kommande år. Det är därför i sak omöjligt för vänsterpartierna att presentera några exakta kostnader för enskilda personer. Hypotetiska resonemang och skrämskott, alltså. Mig förefaller vänstertrojkan här utgå från att mottagaren är okunnig och litet dum - von oben!
Dessutom så låter vänsterpartierna bli att berätta att alla som betalar skatt redan idag är med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller även dem som inte själva omfattas av försäkringen. Vänsterpartierna vill även minska a-kasseavgiften som den enskilde betalar och istället göra så att skattebetalarna (inklusive de som inte själva täcks av någon försäkring) ska betala en större del. Det är inte - för bl a liberaler - något särskilt rättvist system. Det är då bättre att alla är med och både får fördelarna och betalar för systemet.
5. "Mer riskkapital." Här återanvänder de rödgröna sitt tidigare löfte om att plocka ut 5 miljarder kronor från Vattenfall, som ska läggas i en riskkapitalfond. Den nya fonden ska agera "marknadskompletterande" och ska "stimulera det breda näringslivets kapitalbehov". "Insatser som stärker det svenska näringslivets konkurrenskraft ska prioriteras". De vill också införa ett riskkapitalavdrag.
Det är mycket otroligt att det är politiker som bäst kan bedöma potentialen och vad som är och inte är framgångsrika affärsidéer. Erfarenheterna är dystra, men förträngda av vänstertrojkan. Riskpengarna riskerar därför att hamna i politiskt styrda projekt, istället för där de gör störst ekonomisk nytta.
Att dränera Vattenfall på kapital, genom att plocka ut 5 miljarder kronor ur bolaget, gör också att företaget har mindre resurser att investera i ny elproduktion. Det leder på sikt till högre upplåningskostnader för företaget, lägre investeringar och sämre avkastning (intäkter) för staten i form av aktieutdelning från Vattenfall.
Vänsterpartierna skrev i sitt budgetförslag (maj 2010) att de vill införa ett riskkapitalavdrag, men satte inte av några resurser för att genomföra förslaget.
6. "Entreprenörskap i hela Sverige". De rödgröna vill stärka servicen i glesbygden och bl.a. införa ett stöd för att trygga tillgängligheten till viss grundläggande kommersiell service. De vill också införa ett stöd på 50 miljoner kronor för att stimulera så att internet blir tillgängligt för fler.
Stödet för stärkt service i glesbygd ska bl.a gå till biogasmackar. Detta är den enda åtgärd som nämns specifikt. Detta ligger också i linje med vad Karin Svensson-Smith (MP) sa på MP:s pressträff i förra veckan, då hon flaggade för att den s.k. pumplagen behöver ändras för att se till att det blir fler biogasmackar på landsbygden. Det är dock osannolikt att glesbygdsborna själva anser att biogasmackar är "grundläggande service" och det allra
viktigaste för staten att prioritera på landsbygden.
En typisk von oben-politik: att föreslå och göra det som är politiskt korrekt utan att fråga de berörda människorna till råds.
Rapporten är förvånansvärt tunn i flera bemärkelser. Hållningen är nästan genomgående von oben, med attityden att företagare nog inte vet sitt eget bästa.
Det enda nya förefaller vara att oppositionen vill ha mer stöd till biogasmackar på landsbygden, men vänstertrojkan nämner inga belopp, eller hur det ska finansieras. De flesta av rapportens förslag fanns med redan i det rödgröna budgetförslaget i maj 2010. Man har lagt till några förslag som nog mest syftar till att svärta ner regeringen.
En viktig fråga där det finns skilda åsikter mellan partierna i vänstertrojkan - tjänstemomsen - finns inte alls med i rapporten.
Huvuddragen i de sex punkterna:
1. "Avskaffa sjudagarnstvånget". Punkten kritiserar att Alliansregeringen, som en del i reformeringen av de sociala trygghetssystemen för företagare, har förlängt det lägsta antalet karensdagar från 3 till 7 dagar. De rödgröna lovar nu att företagare ska kunna välja att endast ha en karensdag, mot att betala en högre avgift. Samtidigt glömmer dock oppositionen att nämna att avgifterna som företagaren behöver betala har minskat.
Det är talande att de rödgröna i första hand riktar in sig på något som företagarna inte alls sätter främst, men som går i vänstertrojkans invanda hjulspår, nämligen att tala om ersättningssystemen, snarare än om företagens möjligheter att verka och göra vinst. Von oben! Att vara företagare och anställd är inte samma sak. Att vara företagare är mer riskfyllt, och bör kunna ge rejäl utdelning om företaget blir framgångsrikt.
Alliansregeringen har ökat valfriheten för företagare vad det gäller karenstid. Tidigare, under socialdemokraternas tid vid makten, kunde egenföretagaren endast välja mellan 3 och 30 dagars karenstid. Nu har företagaren möjlighet att välja mellan 7, 14, 30, 60 eller 90 dagar, och avgiften anpassas därefter. Dessa förändringar vill de rödgröna behålla, men de vill alltså även lägga till valmöjligheten 1 karensdag. Litet magert förslag för att vara högst upp på agendan?
En orsak till att den kortaste karenstiden är satt till 7 dagar är att en egenföretagare inte har någon chef som kan bekräfta att personen verkligen inte har arbetat under den första sjukveckan, då inget läkarintyg krävs. Därför har det setts som rimligt att företagare, i utbyte mot en lägre avgift, inte heller får någon ersättning under den första sjukveckan. Regeringen har förutom denna ändring även genomfört flera förstärkningar av de sociala skyddsnäten för företagare, som de rödgröna väljer att inte nämna. Det handlar t ex. om att personer som går från en anställning till att bli företagare under en uppbyggnadsfas av företaget får behålla sin sjukdomsgrundande inkomst från det tidigare arbetet.
2. "Sänk arbetsgivaravgiften." Här upprepas vänsterpartiernas löfte om att sänka arbetsgivaravgiften för mindre företag. För ett företag med 3-4 personer anställda ska förslaget när det är fullt infört (2012) leda till en sänkt kostnad på 50 000 kronor. De upprepar också löftet om sänkt arbetsgivaravgift för de som anställer en arbetslös ungdom.
Vad de rödgröna inte berättar är att de samtidigt vill dubbla arbetsgivaravgiften för alla unga under 26 år som är anställda. För ett företag med två unga personer anställda (givet en lön på 18 000 kr i månaden) leder fördubblingen av arbetsgivaravgiften till en ökad kostnad på ca 70 000 kronor/år.
Nettoförändringen för företaget av de rödgrönas politik blir alltså en skattehöjning med ca 20 000 kronor om året. Företagare som har mer än en enda ung person anställd riskerar att få högre arbetsgivaravgiftskostnader med en rödgrön regering - inte lägre, som vänstertrojkan vill ge sken av. Det skapar inte nya jobb. (De rödgrönas förslag om sänkt kostnad för att anställa en ung arbetslös är i princip något som redan finns idag - och benämns "nystartsjobb för unga".)
3. "Se över sjuklönekostnaderna". De rödgröna skriver att "det är hög tid att se över de små företagens sjuklönekostnader".
Arbetsgivaren betalar i dag kostnaden för de två första veckornas sjukfrånvaro. Tidigare fanns en skyldighet för arbetsgivaren att betala 15 procent av sjukpenningen för sjukskrivningsperioden även efter de två första veckorna.
En av de första saker Alliansen gjorde var att avskaffa denna s.k. medfinansiering. Alliansen har också beslutat om ett generellt högkostnadsskydd när det gäller kostnader för de två första sjukveckorna, vilket är extra viktigt för små företag. Därmed har regeringen redan "sett över" sjuklönekostnaderna och infört förbättringar. De rödgrönas skrivning är extremt luddig och innehåller inget konkret löfte.
4. "Nej till regeringens straffskatt på småföretagare". Med detta avser de rödgröna en obligatorisk och differentierad avgift vid införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring.
De rödgröna hävdar att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med differentierade avgifter kommer tvinga en småföretagare som idag står utanför arbetslöshetsförsäkringen att betala 2 172 kronor per år i a-kasseavgift. Detta är en upprepning av det som sades på (S) ekonomiska seminarium i Almedalen (återanvändning, igen alltså)..
Hur en framtida allmän arbetslöshetsförsäkring kan komma att utformas har Alliansen inte lagt fast ännu. Frågan ska utredas närmare kommande år. Det är därför i sak omöjligt för vänsterpartierna att presentera några exakta kostnader för enskilda personer. Hypotetiska resonemang och skrämskott, alltså. Mig förefaller vänstertrojkan här utgå från att mottagaren är okunnig och litet dum - von oben!
Dessutom så låter vänsterpartierna bli att berätta att alla som betalar skatt redan idag är med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller även dem som inte själva omfattas av försäkringen. Vänsterpartierna vill även minska a-kasseavgiften som den enskilde betalar och istället göra så att skattebetalarna (inklusive de som inte själva täcks av någon försäkring) ska betala en större del. Det är inte - för bl a liberaler - något särskilt rättvist system. Det är då bättre att alla är med och både får fördelarna och betalar för systemet.
5. "Mer riskkapital." Här återanvänder de rödgröna sitt tidigare löfte om att plocka ut 5 miljarder kronor från Vattenfall, som ska läggas i en riskkapitalfond. Den nya fonden ska agera "marknadskompletterande" och ska "stimulera det breda näringslivets kapitalbehov". "Insatser som stärker det svenska näringslivets konkurrenskraft ska prioriteras". De vill också införa ett riskkapitalavdrag.
Det är mycket otroligt att det är politiker som bäst kan bedöma potentialen och vad som är och inte är framgångsrika affärsidéer. Erfarenheterna är dystra, men förträngda av vänstertrojkan. Riskpengarna riskerar därför att hamna i politiskt styrda projekt, istället för där de gör störst ekonomisk nytta.
Att dränera Vattenfall på kapital, genom att plocka ut 5 miljarder kronor ur bolaget, gör också att företaget har mindre resurser att investera i ny elproduktion. Det leder på sikt till högre upplåningskostnader för företaget, lägre investeringar och sämre avkastning (intäkter) för staten i form av aktieutdelning från Vattenfall.
Vänsterpartierna skrev i sitt budgetförslag (maj 2010) att de vill införa ett riskkapitalavdrag, men satte inte av några resurser för att genomföra förslaget.
6. "Entreprenörskap i hela Sverige". De rödgröna vill stärka servicen i glesbygden och bl.a. införa ett stöd för att trygga tillgängligheten till viss grundläggande kommersiell service. De vill också införa ett stöd på 50 miljoner kronor för att stimulera så att internet blir tillgängligt för fler.
Stödet för stärkt service i glesbygd ska bl.a gå till biogasmackar. Detta är den enda åtgärd som nämns specifikt. Detta ligger också i linje med vad Karin Svensson-Smith (MP) sa på MP:s pressträff i förra veckan, då hon flaggade för att den s.k. pumplagen behöver ändras för att se till att det blir fler biogasmackar på landsbygden. Det är dock osannolikt att glesbygdsborna själva anser att biogasmackar är "grundläggande service" och det allra
viktigaste för staten att prioritera på landsbygden.
En typisk von oben-politik: att föreslå och göra det som är politiskt korrekt utan att fråga de berörda människorna till råds.
torsdag 5 augusti 2010
Maria Wetterstrand (MP) upprepar: Det blir avskaffat RUT-avdrag om oppositionen vinner valet.
RUT är en av Alliansens bästa valarbetare. Det oroar uppenbarligen Miljöpartiet och Maria Wetterstrand.
Miljöpartiet vill alltjämt avskaffa dagens RUT-avdrag för arbete med hushållsnära tjänster. Istället har MP idag lagt förslag om att införa sänkt moms för RUT-tjänster och för vissa andra tjänster, från dagens 25 procent till 12 procent.
Förslaget sågades omgående och hjärtlöst av kamraterna i socialdemokraterna och vänsterpartiet. De vill inte sänka skatt.
Även från en alliansutgångspunkt med fokus på jobb och att underlätta människors livspussel är förslaget dåligt.
MP:s reform skulle enligt förslaget ske i två steg. Först skulle momsen för hushålls- och reparationstjänster mm (dvs bl.a. RUT-tjänster) sänkas. Det kostar enligt MP 2,9 miljarder kr.
Dagens RUT-avdrag är dock betydligt billigare för statskassan - ca 900 milj. kr (enligt Skatteverket) - men har ändå en starkare jobbskapande verkan. Det beror dels på att RUT-avdraget är mera träffsäkert vad gäller att sänka arbetskraftskostnaden, dels att hushållstjänsterna blir väsentligt billigare med RUT-avdraget än med MP:s momssänkning. Sänks momsen på städning från 25 till 12 procent minskar konsumentens pris med maximalt ca 10 procent (hela momssänkningen går ju inte vidare till sänkt pris utan tas om hand av ägaren i form av högre marginal). RUT-avdraget - däremot - halverar arbetskostnaden för hushållstjänster.
Skulle oppositionen vinna valet, RUT-avdraget avskaffas och MP:s förslag hade fått gehör hos de andra oppositionspartierna skulle alltså priset på hushållstjänster öka med ca 80 procent jämfört med dagens RUT-system. Det skulle naturligtvis ge färre jobb, mer svartarbete, större arbetslöshet (bl a hos lågutbildade kvinnor med invandrarbakgrund) och sämre statsfinanser.
Idag beräknas RUT-avdaget ger ca 11 000 personer jobb, motsvarande drygt 7000 heltidstjänster. Många av dessa hotas alltså, även om MP fått gehör för sitt moms-förslag.
I ett andra steg tänker sig MP att momsen på restaurang- och cateringtjänster ska sänkas (kostar statskassan enligt MP ca 9,5 miljarder kronor). MP hävdar utifrån en studie av HUI att det skulle ge mellan 7000 och 19 000 nya jobb. Miljöpartiet tar dock inte hänsyn till de negativa sysselsättningseffekterna på restaurangsektorn av ett annat rödgrönt förslag. Oppositionen vill nämligen fördubbla arbetsgivaravgiften för unga (dvs. <26 år). Det ger ökade kostnader för svenska företag på totalt 9-10 mdr kr/år. En del av denna börda kommer att falla på restaurang- och cateringsektorn, där ungdomar är överrepresenterade. Det skulle kraftigt minska lönsamheten att anställa unga i branschen.
Miljöpartiet verkar vilja ställa jobb i restaurangsektorn mot de jobb som försvinner när oppositionen avskaffar RUT-avdraget. Men det finns ingen anledning att ställa dessa åtgärder mot varandra, eftersom de väsentligen rör olika slags tjänster.
Stänkt restaurang och cateringmoms är ett intressant förslag som står på egna ben och som bl a kan skapa nya jobb. Men dess införande kan inte försvara oppositionens hållning att efter en valseger avskaffa tusentals RUT-jobb i den hushållsnära tjänstesektorn.
Miljöpartiet vill alltjämt avskaffa dagens RUT-avdrag för arbete med hushållsnära tjänster. Istället har MP idag lagt förslag om att införa sänkt moms för RUT-tjänster och för vissa andra tjänster, från dagens 25 procent till 12 procent.
Förslaget sågades omgående och hjärtlöst av kamraterna i socialdemokraterna och vänsterpartiet. De vill inte sänka skatt.
Även från en alliansutgångspunkt med fokus på jobb och att underlätta människors livspussel är förslaget dåligt.
MP:s reform skulle enligt förslaget ske i två steg. Först skulle momsen för hushålls- och reparationstjänster mm (dvs bl.a. RUT-tjänster) sänkas. Det kostar enligt MP 2,9 miljarder kr.
Dagens RUT-avdrag är dock betydligt billigare för statskassan - ca 900 milj. kr (enligt Skatteverket) - men har ändå en starkare jobbskapande verkan. Det beror dels på att RUT-avdraget är mera träffsäkert vad gäller att sänka arbetskraftskostnaden, dels att hushållstjänsterna blir väsentligt billigare med RUT-avdraget än med MP:s momssänkning. Sänks momsen på städning från 25 till 12 procent minskar konsumentens pris med maximalt ca 10 procent (hela momssänkningen går ju inte vidare till sänkt pris utan tas om hand av ägaren i form av högre marginal). RUT-avdraget - däremot - halverar arbetskostnaden för hushållstjänster.
Skulle oppositionen vinna valet, RUT-avdraget avskaffas och MP:s förslag hade fått gehör hos de andra oppositionspartierna skulle alltså priset på hushållstjänster öka med ca 80 procent jämfört med dagens RUT-system. Det skulle naturligtvis ge färre jobb, mer svartarbete, större arbetslöshet (bl a hos lågutbildade kvinnor med invandrarbakgrund) och sämre statsfinanser.
Idag beräknas RUT-avdaget ger ca 11 000 personer jobb, motsvarande drygt 7000 heltidstjänster. Många av dessa hotas alltså, även om MP fått gehör för sitt moms-förslag.
I ett andra steg tänker sig MP att momsen på restaurang- och cateringtjänster ska sänkas (kostar statskassan enligt MP ca 9,5 miljarder kronor). MP hävdar utifrån en studie av HUI att det skulle ge mellan 7000 och 19 000 nya jobb. Miljöpartiet tar dock inte hänsyn till de negativa sysselsättningseffekterna på restaurangsektorn av ett annat rödgrönt förslag. Oppositionen vill nämligen fördubbla arbetsgivaravgiften för unga (dvs. <26 år). Det ger ökade kostnader för svenska företag på totalt 9-10 mdr kr/år. En del av denna börda kommer att falla på restaurang- och cateringsektorn, där ungdomar är överrepresenterade. Det skulle kraftigt minska lönsamheten att anställa unga i branschen.
Miljöpartiet verkar vilja ställa jobb i restaurangsektorn mot de jobb som försvinner när oppositionen avskaffar RUT-avdraget. Men det finns ingen anledning att ställa dessa åtgärder mot varandra, eftersom de väsentligen rör olika slags tjänster.
Stänkt restaurang och cateringmoms är ett intressant förslag som står på egna ben och som bl a kan skapa nya jobb. Men dess införande kan inte försvara oppositionens hållning att efter en valseger avskaffa tusentals RUT-jobb i den hushållsnära tjänstesektorn.
söndag 16 maj 2010
MP är arbetsskyggt och vill inskränka människors valfrihet.
MP är arbetsskyggt och vill inskränka människors valfrihet.
MP vill sänka normalarbetstiden till 35 timmar i veckan. MP-kongressen plockade också bort en skrivning om längre yrkesliv och en öppning för en höjd pensionsålder, i förslaget till valmanifest (TT 16/5).
Miljöpartiet är arbetsskyggt och har nära till pekpinnen och tvånget. Självklart ska människor så långt det är möjligt själva få bestämma sin arbetstid och göra sitt eget val mellan inkomst, arbetstid och fritid. Tanken att ett politiskt parti ska fatta detaljbeslut över vår vardag och våra viktiga livsval är obehaglig. Samma valfrihetsfientliga inställning gäller obligatoriskt tredelad föräldraförsäkring.
När MP både vill lagstifta om kortare arbetstid och om hur småbarnsföräldrar ska använda denna förkortade tid blottläggs partiet ideologi som ofrihetens pekpinneviftare.
(pressmeddelande 16 maj 2010)
MP vill sänka normalarbetstiden till 35 timmar i veckan. MP-kongressen plockade också bort en skrivning om längre yrkesliv och en öppning för en höjd pensionsålder, i förslaget till valmanifest (TT 16/5).
Miljöpartiet är arbetsskyggt och har nära till pekpinnen och tvånget. Självklart ska människor så långt det är möjligt själva få bestämma sin arbetstid och göra sitt eget val mellan inkomst, arbetstid och fritid. Tanken att ett politiskt parti ska fatta detaljbeslut över vår vardag och våra viktiga livsval är obehaglig. Samma valfrihetsfientliga inställning gäller obligatoriskt tredelad föräldraförsäkring.
När MP både vill lagstifta om kortare arbetstid och om hur småbarnsföräldrar ska använda denna förkortade tid blottläggs partiet ideologi som ofrihetens pekpinneviftare.
(pressmeddelande 16 maj 2010)
söndag 18 april 2010
Politiska och ekonomiska konsekvenser av vulkanutbrottet och flygstoppet.
Politiska och ekonomiska konsekvenser av vulkanutbrottet och flygstoppet.
Vad är de ekonomiska och politiska konsekvenserna av vulkanutbrottet och flygstoppet?
Svar: En liten negativ BNP-effekt på kort sikt, men enorm negativ BNP-effekt om stoppet fortsätter under längre tid. På 1800-talet var vulkanen aktiv i 13-14 månader vilket inte kan uteslutas även denna gång.
Rimligen blir det även politiska återverkningar av en större kris med möjliga konsekvenser för utgången av t ex det svenska valet om askmolnet skulle ligga kvar i månader.
Just nu kastas konkurrensförhålladen i ekonomi och näringsliv snabbt om. Om vulkanen i veckor och månader fortsätter med oförändrad styrka och vindarna går mot Europa skapas nya förmögenheter hos dem som förmår fånga tillfällets möjligheter och utraderas tillgångar och förmögenheter hos dem som sitter fast med tillgångar och affärsupplägg som snabbt förlorar i värde eller blir helt värdelösa. De med inkomster över genomsnittet drabbas sannolikt något mer i sin egenskap av både resenärer och kapitalägare än den övriga befolkningen.
Banker och finansföretag som är specialiserade på finansiering av bland annat flygplan tvingas se värdet av sina panter smälta ihop. Den ekonomiska effekten påminner om en bristande husprisbubbla: människor och företag som drabbas blir fattiga, kan inte betala räntor och amorteringar på sina lån, och en kris sprider sig till finansmarknader inriktade på de aktuella tillgångarna (flygplan, och flygets och resandets många direkta och indirekta kringverksamheter).
Om askmolnet och krisen blir utdragen får det politiska konsekvenser. En kompetent hanterad kris, ett agerande som ingjuter trygghet hos väljarna och som får dem att känna stolthet över sin ledare, gynnar sittande ledare och regeringar. Sålunda gynnades Göran Persson ställning genom hans beslutsamma ledarskap i samband med 9/11 och flygplanen som flögs in i World Trade Centre i New York, medan Göran Persson förlorade förtroende genom sitt och regeringens okänsliga och inkompetenta agerande efter tsunamikatastrofen.
Miljöpartiets program innehåller bland annat kravet på att flyg söder om Sundsvall bör läggas ned. MP:s program har hastigt förverkligas. Det kan omöjligen gynna partiet. Dess historia av stolliga förslag kommer åter upp till debatt, och förstärks av partiets förnyade krav på s.k. friår.
Låt oss dela upp frågan vulkanutbrottets ekonomiska effekter i tre stycken delfrågor: konsekvenser för stabilitet (kortsiktig effekt), tillväxt, och fördelning.
Kortsiktig effekt.
På kort sikt drabbas flygbolag och resenärer. Det leder till produktionsbortfall för flygindustrin och dess underleverantörer, som bensinbolag, cateringföretag, taxi, flygplatsbolag, reparation och underhållsföretag, osv. Dessa förluster kan delvis tas igen senare, dvs. högre flygproduktion i vid mening kan med viss fördröjning ändå i efterhand sannolikt kompensera för en stor del av de inställda flighterna och förlusterna i kringverksamheten. Motsvarande gäller många resenärer som tänkt resa i tjänsten. Värdet av deras inställda tjänsteresor, och framför allt förlorade produktiv arbetstid, kan innebära en stor förlust på kort sikt, men kan sannolikt tas igen senare (övertid), eller direkt ersättas med telefon och e-post.
Något som dock inte kan tas igen är förstörda färskvaror som brukar flygtransporteras, som blommor, tomater och andra trädgårdsprodukter (även de som är kvar hos producenten). Ett annat exempel är vissa sjuktransporter. Om patienterna inte kan förflyttas vid viss tidpunkt kanske behandlingen överhuvudtaget inte kan sättas in.
Semester- och fritidsresenärers inställda resor leder till BNP-bortfall på de orter de tänkt semestra, naturligtvis, t ex svenska semesterorter för utlänningar som Åre och Stockholm: Färre hotellnätter och restaurangbesök. Å andra sidan, de i Sverige strandade personerna - besökare såväl som sverigeboende - tvingas att bo mer på hotell och äta mer ute i Sverige, eller öka sin vardagsefterfrågan på varor och tjänster. Resenärernas egen förlust är en förlust för BNP i den mån de inställda flighterna sänker deras framtida produktivitet i arbetslivet. En viss BNP-förlust uppstår p.g.a. att vårtrötta svenskar blir mindre pigga framöver.
Det finns vinnare också. Bussar, färjor och tåg ersätter flyg. Hotell runt flygplatser blir välbokade, osv. Ett positivt tillskott till BNP, alltså.
Nettot på kort sikt: en liten BNP-förlust, men mycket besvär, besvikelser och svordomar.
Tillväxt.
Om askmolnet under många kvartal och år slår ut flyget blir de ekonomiska förlusterna enorma. En hel bransch slås ut och tvingas stänga ned, gå i likvidation eller konkurs. En stor kapitalförstöring inträffar, inte bara för flyget och dess underleverantörer utan för alla företag och resande som byggt sin verksamhet på vår livsstil, byggd på frekventa och pålitliga flygtransporter av gods och människor. Stora investeringar som gjorts blir värdelösa och ägarkapital utraderas.
Istället tvingas man i alla länder avdela stora resurser under många år för investeringar i alternativ infrastruktur, dvs. i mer väg-, järnväg och båttransporter.
Fördelning.
Genomsnittinkomsten för resenärer är sannolikt något högre än genomsnittet för befolkningen, även om skillnaden numera nog är ganska liten jämfört med förr.
Om det blir stor kapitalförstöring drabbas kapitalägare i företag (och staten) mer än de som saknar kapital, eller har kapital nedlagt t ex i sin bostad. Förmodligen har ägare i företag högre inkomst och förmögenhet än övriga. Slutsats: sannolikt drabbas medel- och höginkomsttagare mer än låginkomsttagare. De förra kan dessutom drabbas i sin egenskap av kapitalägare.
Läs mina kommentarer i Dagens Industri
Vad är de ekonomiska och politiska konsekvenserna av vulkanutbrottet och flygstoppet?
Svar: En liten negativ BNP-effekt på kort sikt, men enorm negativ BNP-effekt om stoppet fortsätter under längre tid. På 1800-talet var vulkanen aktiv i 13-14 månader vilket inte kan uteslutas även denna gång.
Rimligen blir det även politiska återverkningar av en större kris med möjliga konsekvenser för utgången av t ex det svenska valet om askmolnet skulle ligga kvar i månader.
Just nu kastas konkurrensförhålladen i ekonomi och näringsliv snabbt om. Om vulkanen i veckor och månader fortsätter med oförändrad styrka och vindarna går mot Europa skapas nya förmögenheter hos dem som förmår fånga tillfällets möjligheter och utraderas tillgångar och förmögenheter hos dem som sitter fast med tillgångar och affärsupplägg som snabbt förlorar i värde eller blir helt värdelösa. De med inkomster över genomsnittet drabbas sannolikt något mer i sin egenskap av både resenärer och kapitalägare än den övriga befolkningen.
Banker och finansföretag som är specialiserade på finansiering av bland annat flygplan tvingas se värdet av sina panter smälta ihop. Den ekonomiska effekten påminner om en bristande husprisbubbla: människor och företag som drabbas blir fattiga, kan inte betala räntor och amorteringar på sina lån, och en kris sprider sig till finansmarknader inriktade på de aktuella tillgångarna (flygplan, och flygets och resandets många direkta och indirekta kringverksamheter).
Om askmolnet och krisen blir utdragen får det politiska konsekvenser. En kompetent hanterad kris, ett agerande som ingjuter trygghet hos väljarna och som får dem att känna stolthet över sin ledare, gynnar sittande ledare och regeringar. Sålunda gynnades Göran Persson ställning genom hans beslutsamma ledarskap i samband med 9/11 och flygplanen som flögs in i World Trade Centre i New York, medan Göran Persson förlorade förtroende genom sitt och regeringens okänsliga och inkompetenta agerande efter tsunamikatastrofen.
Miljöpartiets program innehåller bland annat kravet på att flyg söder om Sundsvall bör läggas ned. MP:s program har hastigt förverkligas. Det kan omöjligen gynna partiet. Dess historia av stolliga förslag kommer åter upp till debatt, och förstärks av partiets förnyade krav på s.k. friår.
Låt oss dela upp frågan vulkanutbrottets ekonomiska effekter i tre stycken delfrågor: konsekvenser för stabilitet (kortsiktig effekt), tillväxt, och fördelning.
Kortsiktig effekt.
På kort sikt drabbas flygbolag och resenärer. Det leder till produktionsbortfall för flygindustrin och dess underleverantörer, som bensinbolag, cateringföretag, taxi, flygplatsbolag, reparation och underhållsföretag, osv. Dessa förluster kan delvis tas igen senare, dvs. högre flygproduktion i vid mening kan med viss fördröjning ändå i efterhand sannolikt kompensera för en stor del av de inställda flighterna och förlusterna i kringverksamheten. Motsvarande gäller många resenärer som tänkt resa i tjänsten. Värdet av deras inställda tjänsteresor, och framför allt förlorade produktiv arbetstid, kan innebära en stor förlust på kort sikt, men kan sannolikt tas igen senare (övertid), eller direkt ersättas med telefon och e-post.
Något som dock inte kan tas igen är förstörda färskvaror som brukar flygtransporteras, som blommor, tomater och andra trädgårdsprodukter (även de som är kvar hos producenten). Ett annat exempel är vissa sjuktransporter. Om patienterna inte kan förflyttas vid viss tidpunkt kanske behandlingen överhuvudtaget inte kan sättas in.
Semester- och fritidsresenärers inställda resor leder till BNP-bortfall på de orter de tänkt semestra, naturligtvis, t ex svenska semesterorter för utlänningar som Åre och Stockholm: Färre hotellnätter och restaurangbesök. Å andra sidan, de i Sverige strandade personerna - besökare såväl som sverigeboende - tvingas att bo mer på hotell och äta mer ute i Sverige, eller öka sin vardagsefterfrågan på varor och tjänster. Resenärernas egen förlust är en förlust för BNP i den mån de inställda flighterna sänker deras framtida produktivitet i arbetslivet. En viss BNP-förlust uppstår p.g.a. att vårtrötta svenskar blir mindre pigga framöver.
Det finns vinnare också. Bussar, färjor och tåg ersätter flyg. Hotell runt flygplatser blir välbokade, osv. Ett positivt tillskott till BNP, alltså.
Nettot på kort sikt: en liten BNP-förlust, men mycket besvär, besvikelser och svordomar.
Tillväxt.
Om askmolnet under många kvartal och år slår ut flyget blir de ekonomiska förlusterna enorma. En hel bransch slås ut och tvingas stänga ned, gå i likvidation eller konkurs. En stor kapitalförstöring inträffar, inte bara för flyget och dess underleverantörer utan för alla företag och resande som byggt sin verksamhet på vår livsstil, byggd på frekventa och pålitliga flygtransporter av gods och människor. Stora investeringar som gjorts blir värdelösa och ägarkapital utraderas.
Istället tvingas man i alla länder avdela stora resurser under många år för investeringar i alternativ infrastruktur, dvs. i mer väg-, järnväg och båttransporter.
Fördelning.
Genomsnittinkomsten för resenärer är sannolikt något högre än genomsnittet för befolkningen, även om skillnaden numera nog är ganska liten jämfört med förr.
Om det blir stor kapitalförstöring drabbas kapitalägare i företag (och staten) mer än de som saknar kapital, eller har kapital nedlagt t ex i sin bostad. Förmodligen har ägare i företag högre inkomst och förmögenhet än övriga. Slutsats: sannolikt drabbas medel- och höginkomsttagare mer än låginkomsttagare. De förra kan dessutom drabbas i sin egenskap av kapitalägare.
Läs mina kommentarer i Dagens Industri
söndag 31 januari 2010
Kylan avslöjar oppositionens energipolitiska Mugabe-politik och brist på regeringsduglighet
(En komprimerad variant publiceras i dagens nummer av Sydsvenskan).
Mörker och kyla har dominerat Sverige. Eltillgången har tidvis varit mycket ansträngd med mycket höga elpriser vissa timmar, samt risk för ransonering vid akut el-brist. Det har varit frekventa strömavbrott för många människor när elnäten tänjs bortom bristningsgränsen.
Den föreslagna åtgärden från den politiska oppositionen är att utan dröjsmål lägga ned nästan halva elproduktionen och avveckla all el från kärnkraft.
Miljöpartiet (MP) vill lägga ned kärnkraften "snabbt och med början omedelbart" (partiprogrammet). Varken avveckling på sikt eller successivt. Det skulle under framtida vintrar dramatiskt öka risken för el-brist - som definitivt framtvingar en ransonering av el. Frågan i det läget är vilka elkunder det är som MP väljer bort, och som bara skulle få ström i kontakten under vissa timmar per dygn? Villaägare, basindustrierna eller Skåne? Några kunder måste ju ransoneras bort som förbrukare av el vid kyla och omedelbar och snabbt nedlagd kärnkraft.
Därtill får elkonsumenterna med MP:s energipolitik betala väsentligt högre genomsnittliga elpriser. Miljöpartiet erkänner den prisökningen utan förbehåll: högre elpriser är bra!
Det är ett problem för en rationell klimatpolitik att MP blandar ihop el från fossila bränslen (kol, gas) som med sina utsläpp hotar klimatet, med el från kärnkraftverk. Det förra bör fasas ut med koldioxidskatt, men inte koldioxidfri kärnkraftsel.
Miljöpartiets gottköpslösning vid el-brist formulerar partiet såhär i sitt partiprogram: "Om det uppstår brist på el [när kärnkraften läggs ned] bör detta lösas genom import av grön el."
Förlåt en oskyldig yngling, men hur då importera? Och varifrån?
MP och övriga oppositionen är ju emot byggande av nya elkablar mellan Sverige och omvärlden. Det är en av de frågor där de tre partierna är eniga. Så hur ska MP:s "gröna" el kunna importeras om det inte finns kablar? Och framför allt - hur skulle "grön el" från andra länder produceras i tillräcklig mängd, och med den kontinuitet i exporten till Sverige som måste gälla?
Om det råder sträng kyla i Sverige är det säkert kallt också i våra grannländer och det blir både ett moraliskt och ekonomiskt problem att som MP i de lägena kräva minskad inhemsk elanvändning till förmån för ökad elexport till Sverige! Om MP-politiken alls skulle gå att förverkliga innebär den att när grannlandets el som bäst behövs hemma för t ex uppvärmning, ska den elen istället överbjudas prismässigt av svenska köpare och på så sätt frigöras för export till Sverige. Denna politik är inskrivet i miljöpartiets partiprogram, märk väl.
Även om det funnes elkablar ska man vara medveten om att den politik som MP förespråkar innebär att potentiella el-exportörer till Sverige kan välja att exportera el till oss, eller att inte göra det. Ett land - t ex Ryssland - skulle kunna utpressa oss, och bildligt talat sätta en el-kniv mot vår strupe. Den som röstar på MP röstar sålunda inte bara på ökad risk för el-brist och högre elpriser, utan också ett ensidigt beroende av importerad el, t ex import av rysk fossilgasbaserad el, eller finsk kärnkraftsel.
Vänsterpartiet är luddigare och mer kortfattad. Så här står det i partiprogrammet: "Kärnkraften skall avvecklas snarast möjligt." Förklaringen på partiets hemsida är att "Vi anser att kärnkraften ska avvecklas av ekologiska, etiska och ekonomiska skäl. [och] . Det finns hållbara alternativ." Väljarna upplyses dock inte närmare om vilka de "hållbara alternativen" skulle vara. Hade de funnits i sinnevärlden hade de rimligen angivits.
Oppositionspartiernas energipolitik är avslöjande. Gamla miljöpartiet lever med sin knäppgökspolitik. Vänsterpartiet drömmer vidare utan krav på sig själv att behöva formulera en sammanhängande politik. Förutom sakfrågan visar energipolitiken därmed också att oppositionen brister i regeringsduglighet. Ingen bör rimligen rösta på partier som med politiska beslut önskar stänga viktiga delar av landets infrastruktur. Det vore att rösta på en energipolitisk Mugabe-politik.
Oppositionen låtsas som om deras avveckling av kärnkraften inte skulle märkas i plånboken, i antal jobb, produktion eller eltillgång. El-politik med bluff, kort sagt.
Mörker och kyla har dominerat Sverige. Eltillgången har tidvis varit mycket ansträngd med mycket höga elpriser vissa timmar, samt risk för ransonering vid akut el-brist. Det har varit frekventa strömavbrott för många människor när elnäten tänjs bortom bristningsgränsen.
Den föreslagna åtgärden från den politiska oppositionen är att utan dröjsmål lägga ned nästan halva elproduktionen och avveckla all el från kärnkraft.
Miljöpartiet (MP) vill lägga ned kärnkraften "snabbt och med början omedelbart" (partiprogrammet). Varken avveckling på sikt eller successivt. Det skulle under framtida vintrar dramatiskt öka risken för el-brist - som definitivt framtvingar en ransonering av el. Frågan i det läget är vilka elkunder det är som MP väljer bort, och som bara skulle få ström i kontakten under vissa timmar per dygn? Villaägare, basindustrierna eller Skåne? Några kunder måste ju ransoneras bort som förbrukare av el vid kyla och omedelbar och snabbt nedlagd kärnkraft.
Därtill får elkonsumenterna med MP:s energipolitik betala väsentligt högre genomsnittliga elpriser. Miljöpartiet erkänner den prisökningen utan förbehåll: högre elpriser är bra!
Det är ett problem för en rationell klimatpolitik att MP blandar ihop el från fossila bränslen (kol, gas) som med sina utsläpp hotar klimatet, med el från kärnkraftverk. Det förra bör fasas ut med koldioxidskatt, men inte koldioxidfri kärnkraftsel.
Miljöpartiets gottköpslösning vid el-brist formulerar partiet såhär i sitt partiprogram: "Om det uppstår brist på el [när kärnkraften läggs ned] bör detta lösas genom import av grön el."
Förlåt en oskyldig yngling, men hur då importera? Och varifrån?
MP och övriga oppositionen är ju emot byggande av nya elkablar mellan Sverige och omvärlden. Det är en av de frågor där de tre partierna är eniga. Så hur ska MP:s "gröna" el kunna importeras om det inte finns kablar? Och framför allt - hur skulle "grön el" från andra länder produceras i tillräcklig mängd, och med den kontinuitet i exporten till Sverige som måste gälla?
Om det råder sträng kyla i Sverige är det säkert kallt också i våra grannländer och det blir både ett moraliskt och ekonomiskt problem att som MP i de lägena kräva minskad inhemsk elanvändning till förmån för ökad elexport till Sverige! Om MP-politiken alls skulle gå att förverkliga innebär den att när grannlandets el som bäst behövs hemma för t ex uppvärmning, ska den elen istället överbjudas prismässigt av svenska köpare och på så sätt frigöras för export till Sverige. Denna politik är inskrivet i miljöpartiets partiprogram, märk väl.
Även om det funnes elkablar ska man vara medveten om att den politik som MP förespråkar innebär att potentiella el-exportörer till Sverige kan välja att exportera el till oss, eller att inte göra det. Ett land - t ex Ryssland - skulle kunna utpressa oss, och bildligt talat sätta en el-kniv mot vår strupe. Den som röstar på MP röstar sålunda inte bara på ökad risk för el-brist och högre elpriser, utan också ett ensidigt beroende av importerad el, t ex import av rysk fossilgasbaserad el, eller finsk kärnkraftsel.
Vänsterpartiet är luddigare och mer kortfattad. Så här står det i partiprogrammet: "Kärnkraften skall avvecklas snarast möjligt." Förklaringen på partiets hemsida är att "Vi anser att kärnkraften ska avvecklas av ekologiska, etiska och ekonomiska skäl. [och] . Det finns hållbara alternativ." Väljarna upplyses dock inte närmare om vilka de "hållbara alternativen" skulle vara. Hade de funnits i sinnevärlden hade de rimligen angivits.
Oppositionspartiernas energipolitik är avslöjande. Gamla miljöpartiet lever med sin knäppgökspolitik. Vänsterpartiet drömmer vidare utan krav på sig själv att behöva formulera en sammanhängande politik. Förutom sakfrågan visar energipolitiken därmed också att oppositionen brister i regeringsduglighet. Ingen bör rimligen rösta på partier som med politiska beslut önskar stänga viktiga delar av landets infrastruktur. Det vore att rösta på en energipolitisk Mugabe-politik.
Oppositionen låtsas som om deras avveckling av kärnkraften inte skulle märkas i plånboken, i antal jobb, produktion eller eltillgång. El-politik med bluff, kort sagt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
