Från LO-tidningen: Sverige behöver mer kärnkraft

(den 3 april 2008)

Det största bidraget till minskade utsläpp av växthusgaser som Sverige kan ge är att bygga nya kärnkraftsreaktorer. Då ökar vi produktionen av koldioxidfri el och tränger ut — konkurrerar ut! — europeisk elproduktion baserad på fossila bränslen som kol och gas.

Sverige bör inte heller tveka inför möjligheten att bli exportör av kolsnål el från kärnkraft. Det gynnar även oss själva genom lägre elpriser.

För Sverige bör slutsatsen av klimathotet vara att vi ska häva det existerande nybyggnadsförbudet för kärnkraft. Svensk klimatpolitik och planering bör inriktas på nybyggnad av reaktorer så snart som möjligt efter nästa val.

Varje nybyggd reaktor, exempelvis av den typ som för närvarande uppförs i Finland, besparar atmosfären utsläpp om cirka tio miljoner ton koldioxid per år.

Kärnkraft effektivare än skatter
Detta tal bör sättas in i sitt sammanhang: En reduktion med 10 miljoner ton per år kan sålunda jämföras med de 22,5 miljoner ton koldioxid per år som är Sveriges maximum (”tak”) för utsläpp från all svensk industri och kraftproduktion inom EU:s handelssystem.

En annan jämförelse är med de 6,2 miljoner ton per år i minskade utsläpp av koldioxid som åstadkoms genom det batteri av skatter, avgifter och andra åtgärder inom sektorerna transport, jordbruk, fastigheter och lätt industri och som nyligen föreslogs av Klimatberedningen (SOU 2008:24).

Skillnaden i termer av de procenttal som man i debatten tvistar om när det gäller lägre utsläpp i Sverige — 30 eller 40 procent — är betydligt mindre än det bidrag som en enda ny reaktor innebär. En reduktion med 10 miljoner ton koldioxid per år, det vill säga en ny ”finsk” reaktor, motsvarar nämligen ensamt en minskning med hela 14 procentenheter!

Släng dig i väggen, Maria Wetterstrand!
Maria Wetterstrand och miljöpartiet kan kasta sig i väggen med sina blygsamma krav på lägre utsläpp i jämförelse medde stora utsläppsminskningar som utbyggd svensk kärnkraft kan åstadkomma!

Tillkomsten av några nya reaktorer är långt viktigare för att bekämpa klimathotet än om Sverige hamnar på de 30 eller 40 procent som figurerar i debatten. Genom att bygga nya reaktorer skulle Sverige lätt kunna minska utsläppen mycket mera — mellan 50 och 60 procent, och ännu högre nivåer.

Kravet på politiker som ska axla ansvar för Sveriges framtida klimat- och energipolitik är tvåfaldigt.

För det första ska Sverige i jämn takt till 2050 minska sina utsläpp av växthusgaser med 75-90 procent, enligt uppsatta EU- och FN-mål.

För det andra ska politikerna samtidigt hantera det faktum att alla Sveriges existerande reaktorer faller för åldersstrecket från 2020-talet. Man kan dessutom notera att en ur klimatsynpunkt önskad samtidig övergång till elbilar och ökad eldriven tågtrafik innebär en ökad elefterfrågan.

Sverige kan inte uppnå klimat målen utan kärnkraft
Dessa flerdubbla krav — ett stort behov av ersättningskraft för nedlagda svenska reaktorer i kombination med ambitiösa FN- och EU-mål om minskade växthusgasutsläpp — gör att det i dag framstår som helt omöjligt för Sverige att uppnå de långsiktiga utsläppsmålen om kärnkraften samtidigt skulle avvecklas.

Tiden fram till dess att beslut om nya kärnkraftverk måste tas för att ersätta nuvarande verk är knappare än vad som är allmänt känt. Nödvändiga lagändringar, förstudier med mera för att bygga till exempel fyra reaktorer som kan ersätta de äldsta av de nu existerande måste sätta igång år 2011, det vill säga tidigt nästa mandatperiod, om Sverige ska kunna säkra ersättningskraft för Oskarshamn 1 och de övriga äldsta tre reaktorerna.

För Sveriges del skulle nedlagd kärnkraft medföra ett stort energiimportbehov från andra EU-länder och Ryssland (el i kabel och gas i ledning). En svensk nedläggning av kärnkraft skulle också driva upp elpriset i Europa eftersom hela EU samtidigt ska minska sina utsläpp med 75-90 procent till 2050.

Snedvriden klimatdebatt
Sverige torde höra till de mest lämpade länderna i världen för kärnkraft. Dels har vi en stabil demokrati, starka regleringsmyndigheter och lång tradition vad gäller internationella nedrustningsavtal, dels har vi en stabil och välundersökt berggrund för slutförvaring av avfallet i kombination med SKB:s sannolikt i världen mest genomtänkta, utforskade och testade förvaringsmetod.

Vi ska inte avvisa några uthålliga kolsnåla energislag, men vår klimatdebatt är helt snedvriden med sitt ensidiga fokus på mer bioenergi, mer vindkraft och mindre transporter när den för Sveriges del helt avgörande klimatinsatsen skulle vara utbyggd kärnkraft.

Istället för att politiskt behandla kärnkraften som något katten släpat in, ska vi vara stolta över våra kärnkraftverk. De är en väsentlig nationell tillgång i den globala kampen mot koldioxidutsläppen.

Vi ska snarast häva nybyggnadsförbudet, och dessutom utbilda fler och bättre kärntekniker, satsa mer på forskning om nya generationer av reaktorer och bränslen. Långsiktig fusionsforskning ska inte längre behöva se sina anslag halverade när övriga EU gör motsatsen och satsar mera.

Carl B Hamilton, riksdagsman (fp) och talesman i energi- och klimatfrågor. Ledamot i den parlamentariska Klimatberedningen.