Försvarsfrågan. Är Baltikums sak vår?

Baltikums sak är vår - tillsammans med andra länder. Då vill svensken strida för Baltikum i Baltikum.

Den ekonomiska krisen både förbättrar och försämrar Sveriges säkerhetspolitiska läge.

Det positiva: Den ekonomiska krisen och brustna spekulativa bubblor på råvaru- och energimarknaderna har medfört snabbt fallande priser, inte minst på olja och gas (naturgaspriset följer oljedito med en liten fördröjning). Ryssland har därmed på ett par kvartal blivit betydligt fattigare. Det är idag ett ekonomiskt pressat land. Moskvabörsen rasar med råvaru- och energipriserna. Utländska investerare reser hem och tar investeringskapital och teknisk kunskap med sig. Detta drivs på av en bristande rättssäkerhet i Ryssland, bl a för investerare. Mindre resurser finns därmed tillgängliga för ryska staten för bl a militära ändamål. Inget ont som inte har något gott med sig.

Det negativa: Den finansiella krisen och lågkonjunkturen destabiliserar de baltiska staterna ekonomiskt och i värsta fall även politiskt. De nödvändiga kraftfulla åtstramningarna i Lettland och de två andra länderna är självklart inrikespolitiskt svårhanterliga. Så är det i varje demokrati. I Lettland och Estland finns betydande rysktalande minoriteter som omhuldas av Moskva. Att Ryssland är ekonomiskt försvagat behöver inte hindra att trakasserier och ökat politiskt tryck riktas mot Baltikum. Tvärtom skulle ett sådant ryskt beteende kunna tjäna som en avledande manöver från egna problem och dra uppmärksamhet från ledningens minskade popularitet, och kanske till och med öka ledningens popularitet. En bortschdoftande röra i Baltikum kan bli konsekvensen av den ekonomiska krisen.

Svenska banker är djupt involverade i de tre länderna sedan 90-talet. De är därmed medansvariga och har sannolikt - mer eller mindre medvetet - exploaterat att de verkat i tre politiskt och administrativt ganska "mjuka stater". Nu gör de svenska bankerna stora kreditförluster på sina lån till köp av lägenheter, hus, bilar, osv.

Dessa tre länder är viktiga för Nordens finansiella system, och - inte minst för Sverige - även säkerhetspolitiskt. Av båda dessa skäl har Sverige ett starkt egenintresse av ett stabilt och blomstrande Baltikum. Men det är inte läget idag.

Den föreslagna gasledningen i Östersjön har blivit viktigare för Ryssland och Tyskland på grund av den nyligen avslutade gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina. Rysk militär närvaro i Östersjön för att ansvara för en gasledning blir viktigare - om den skulle komma till stånd. (Gaskonflikten - sett i ett större perspektiv - kommer att få långtgående konsekvenser på olika sätt för Europas energi- och säkerhetspolitik. Jag lämnar dock dessa konsekvenser därhän just nu.)

Låt oss mot denna bakgrund och Georgienkriget begrunda opinionen i några länder, inklusive Sverige, om varifrån hoten i världen kommer, och om man vill militärt försvara de baltiska staterna.

Här redogörs för två opinionsmätningar. Den första är gjord för Financial Times 3 till 15 september 2008 av Harris Polls (http://www.ft.com/cms/s/0/4530e1dc-88f0-11dd-a179-0000779fd1 8c.html). Den andra är gjord av Sifo 6 till 9 oktober 2008 på uppdrag av Folkpartiet. Den första täcker in ett antal europeiska länder, dock inte Sverige. Den bristen har Folkpartiet försökt att rätta till genom att ställa samma fråga - genom Sifo - till ett slumpmässigt urval i Sverige (se tabellerna i bilagan).

Fråga 1 gäller vilket land, om något som du anser är det största hotet mot fred och stabilitet på jorden? I alla länder - paradoxalt nog - utom det i utrikespolitiken normalt sett USA-kritiska Frankrike anser man att USA är ett större hot mot världsfreden än Ryssland, även efter Georgienkriget. Detta gäller särskilt i Spanien och Italien. Skillnaden mellan Ryssland och USA som hot mot världsfreden är dock ganska liten i Sverige, Tyskland och Frankrike. Afghanistan uppfattas ingenstans som ett hot mot världsfreden.

Fråga 2 och 3 gäller inställningen till eget deltagande i försvar av Baltikum. I enkäten är alla länder utom Sverige medlemmar av Nato, precis som de tre baltiska staterna.

Det finns ett ganska starkt stöd - 35 till 41 procent - för att stödja de baltiska staterna militärt i alla länder inklusive USA och Storbritannien. Stödet är dock markant lägre i Tyskland och Sverige. I dessa båda länder är andelen lägre: 26 procent.

Dock i Sverige är viljan att försvara Baltikum mycket hög, förutsatt att Sverige agerar tillsammans med andra länder. I praktiken innebär detta att svenskarna skulle vara betydligt mer villiga att försvara Baltikum när de gör det som deltagare i en militär allians.

Av dem som under fråga 2 svarat att de tycker att Sverige ska stödja Baltikum militärt, tycker ungefär hälften att Sverige ska göra förberedelser för ett sådant stöd på plats i de baltiska länderna, och ungefär hälften tycker inte Sverige ska göra det. Män är mer positiva till förberedelser på plats än kvinnor.

Den som är intresserad av opinionsmätningarna mer i detalj kan skriva ett mail till Carl.b.hamilton@riksdagen.se så sänds de i retur.