Gaz-krisens konsekvenser för Sverige och EU.

Vi är naiva och letargiska inför konsekvenserna för vårt eget land av den rysk-ukrainska gaskonflikten. Det gäller även om den skulle lösa sig inom kort. Sverige påverkas av konflikten, särskilt som tillförseln till Tyskland nu strypts.

För det första, den planerade gasledningen genom Östersjön tvingar Sverige att ta position i det allt kärvare storpolitiska maktspelet om Europas framtida energiförsörjning. Ju hårdare motsättning mellan Ryssland och bl. a. Ukraina och ju allvarligare störningen av EUs energiförsörjning, desto större storpolitisk betydelse får dessvärre planerna på en direkt gasledning från Ryssland till Tyskland genom Östersjön (Nord Stream).

Den nu pågående konflikten ökar trycket från Tyskland och Ryssland på Sverige att säga ja till Nord Stream-ledningen. Den har dock två betydande nackdelar: dels för miljön i Östersjön, dels säkerhetspolitiskt på grund av den ryska krigsmaktens självpåtagna militära närvaro och ansvar för en sådan ledning. Om en ledning ska läggas bör istället dras över land: Ryssland-Vitryssland-Polen-Tyskland. Det borde Sverige sedan länge aktivt ha agerat för.

För det andra, alla EU-länder kommer nu att flerdubbla ansträngningarna att skapa sig ökad försörjningstrygget (”security of supply”) och oberoende av rysk gas.

Det skedde som resultat av förra konflikten 2006. Så kommer att ske igen, och med större beslutsamhet och långsiktighet i agerandet. Det gäller gasimport från andra än Ryssland, dvs. Kaukasus, Algeriet, Norge, m fl, men även import av gas på LNG-fartyg som kan tas från flera länder.

En för Sverige viktigare konsekvens – för det tredje – är EU-ländernas lätt förutsebara ansträngningar att diversifiera sig bort från gas till andra energislag. Det gäller mer kärnkraft, mer vindkraft, och — dessvärre! – fortsatt kolkraft (med eller utan koldioxidavskiljning, CCS).

Den uppenbara sårbarheten i europeisk energiförsörjning bäddar för en än starkare omsvängning i synen på kärnkraft i EU. Den har redan startat på grund av klimathotet. Kapplöpningen kommer att intensifieras om att lägga order hos producenter av komponenter till kärnkraftverk, med förlängda leveranstider och stigande priser som följd.

Kärnkraftfrågan blir nu med stor säkerhet att bli en viktig fråga i 2009-års tyska förbundsdagsval till hösten. Vinner Angela Merkel valet, vilket idag är mer sannolikt än motsatsen, kommer med säkerhet den kärnkraftsnegativa tyska regeringspolitiken att ersättas av en dito positiv politik.

För det fjärde, EU-länderna har idag som mål att uppnå 20 procents andel förnybar energi år 2020. Som följd av gaskrisen ökar sannolikheten att målet så småningom omformuleras till ett mål om en (högre än 20 procent) andel koldioxidfri energi, snarare än förnybar energi. Det innebär att även kärnkraft och kolkraft med CCS blir acceptabla i EUs klimatpolitik. Omformuleringen gynnar Sverige, men även EU:s klimatpolitik i stort.

För det femte, de starka krav som redan finns på Sverige från de baltiska regeringarna att vårt land snabbt beslutar att bygga en elkabel till Baltikum förstärks av gaskrisen. Det baltiska önskemålet måste Sverige, om inte annat så av solidaritetsskäl, stödja eftersom det ger länderna ett större energioberoende från Ryssland.

(En komprimerad version av texten publicerad den 8 januari 2008 i Dagens Industri.)