Vämjeligt och enfaldigt. Om domkyrkoförsamlingens i Luleå inställda minnesstund för Förintelsens offer.

Den 27 januari 1945 öppnades utrotningslägret Auschwitz portar av Röda Armén. Omvärlden såg för första gången den fulla vidden av vad tolv år av nazistiskt styre åstadkommit.

Över hela Sverige anordnas den 27 januari varje år manifestationer för Förintelsens offer. Men i Luleå hålls inte den årliga gudstjänsten på minnesdagen. Domkyrkoförsamlingen beslöt att ställa in på grund av kriget i Gaza. Prästen Bo Nordin uppger till Sveriges Radio Norrbotten att det "känns obekvämt".
- "I det här läget, då kriget i Gaza gett oss alla stor sorg och upptagenhet, kan det kännas konstigt med en stor högtid om Förintelsen", säger Bo Nordin. Tyvärr finns det fler i vårt land som resonerar lika vämjeligt, historielöst, och obetänksamt som domkyrkoförsamlingen i Luleå.

Förintelsens offer har inget att göra med den tragiska konflikten mellan Israel och Hamas.
Sex miljoner judar mötte sitt öde i nazisternas dödsläger. Två miljoner polacker avrättades. Hundratusentals funktionshindrade och romer dödades. Tusentals Jehovas vittnen och homosexuella mördades. En och en halv miljoner judar mördades i Ukraina utan att kommit till något läger. Talen och ondskan är ofattbar. Genom att minnas dessa människor och tala och skriva om dem motverkar vi att de reduceras till tal i en makaber statistik. Det är alla dessa offer som vi väljer att hedra den 27 januari.

Att kritisera regeringens i staten Israel politik är en sak - anse att det fruktansvärda kriget i Gaza skulle upphäva behovet av att högtidligen minnas Förintelsens offer är något annat. Att koppla samman statens Israels agerande med judar i allmänhet är enfaldigt och leder farligt fel politiskt. Det innebär att antisemitismen lätt drar på sig en ny kostym. Bara för att Israel är en judisk stat betyder det inte att judar i allmänhet - levande, döda, förintade, eller ofödda - skulle ha del i det som händer i Israel. Ett obetänksamt och sorgligt feltänk. Kanske mångas protester idag även mot luelåprästernas hållning väcker människor till besinning och urskiljning.

Sedan kriget i Gaza bröt ut har antalet hot och attentat mot judar ökat i Sverige. Vårt land är inte riktigt tryggt för judar. Den Judiska församlingens lokaler i Helsingborg har antänts vid två tillfällen. I mitten av januari utsattes Kapellet på gamla judiska begravningsplatsen i Malmö för ett brandattentat. Polisen rubricerar händelserna som "grov mordbrand". En judisk demonstration i Malmö utsattes för attacker häromdagen.

Det har sällan varit viktigare att högtidlighålla minnet av Förintelsens offer än 2009. Vi säger "aldrig mer", men som dessa attentat visar kan vi inte ta demokratin för given. Utan kunskap om Förintelsen kan vi aldrig förstå bakgrunden till vår tids händelser.

De dröjde inte många decennier efter att ekot från nazistiska stöveltramp där tystnat förrän människor i Jugoslavien mödade varandra i "etnisk rensning". Omvärlden såg alltför länge på. I Rwandas slaktades 800 000 människor av "fel" stam brutalt på mindre än 100 dagar. Omvärlden såg på. I Sudans Darfur pågår ett folkmord där hudfärgen spelar stor roll för mördandet. 300 000 har dödats och två miljoner har fördrivits från sina hem. Omvärlden ser fortfarande på.

Förintelsens tragedi minskar inte över tiden. Den dag vi väljer bort att inte minnas, som domkyrkoförsamlingen i Luleå, ökar risken för att det fruktansvärda händer igen. Den polske författaren och juden Isaac Bashevis Singer skriver om Förintelsen: "Vi får aldrig glömma att det var tigande och anpassliga människor som beredde väg för barbariet". Vi ska fortsätta att minnas offren för Förintelsen. Och annan etnisk rensning. Om inte banar vi väg för barabariet - igen.


(I samarbete med Birgitta Ohlsson, fp-ledamot i riksdagen.)