Miljöpartiet är inget miljöparti, utan en ulv i fårakläder.

Miljöpartiet är inget miljöparti, utan en ulv i fårakläder.
Det är dags att ta ned Miljöpartiet från dess miljöpiedestal. Partiet förtjänar inte sitt namn.

Tiden har kommit för en skygglapsbefriad revision av miljöpartiets klimatpolitik. Partiet står för större koldioxidutsläpp i Europa och i svensk energipolitik än alla andra partiet utom Vänsterpartiet. Med Miljöpartiets politik genomförd hade Sverige släppt ut 1,6 miljarder ton mera koldioxid sedan 1970-talet än som faktiskt skett. Vill man säga nej till koldioxid ska man säga nej till Miljöpartiet.

Miljöpartiet vill att Sverige ska snabbavveckla kärnkraften. Samtidigt vill partiet att världen ska minska sina koldioxidutsläpp. Det går inte ihop. För Miljöpartiet är kärnkraftsmotståndet viktigare än klimatet.

Hur stora utsläpp hade Sverige haft utan kärnkraft? Mellan 1970 och 2008 producerade de svenska kärnkraftverken ca 1850 TWh. I sista hand hade alternativet till denna inhemskt producerade el varit el producerad i kolkraftverk (med elimport i en eller annan form) i andra länder.

För varje TWh el producerad med kärnkraft i Sverige besparas atmosfären ca 882 milj. ton koldioxid från de alternativa kolkraftverken. Summerat över perioden år 1970 till år 2008 innebär det att atmosfären besparats ca 1,6 miljarder ton koldioxid. Det är ca 30 gånger Sveriges totala koldioxidutsläpp år 2007.

Slutsatsen är att klimatvänner inte ska rösta på Miljöpartiet. Det seglar under falsk flagg som vill framstå som helgjuten motståndare till koldioxidutsläpp.

Se dessutom på Miljöpartiets politik i Europaparlamentet!

EU:s klimatpolitik är en av de frågor som svenskarna tycker är allra viktigast inför valet till europaparlamentet. Miljöpartiet vill profilera sig som det parti som har den mest ambitiösa klimatpolitiken. Men Miljöpartiet är en ulv i fårakläder.

För det första gör MP motvilja mot att kompromissa att de inte åstadkommer resultat och inte vinner inflytande när politiken bestäms på EU-nivå.

För det andra så skulle deras politik, om den verkligen genomfördes, få negativa konsekvenser för jobb och välfärd inom EU. Ironiskt nog skulle den dessutom få negativa effekter på de globala utsläppen av växthusgaser.

Under 2008 pågick förhandlingar inom EU, både mellan medlemsländerna och i Europaparlamentet, för att komma överens om ett klimat- och energipaket. Den svenska regeringen var pådrivande för att få en ambitiös överenskommelse. Det fanns flera europeiska länder som helst hade sluppit att ta på sig tuffa mål om utsläppsminskningar. Efter en hel del diskussion och påtryckningar kunde dock alla EU-länder till slut enas om alla delarna i paketet.

Visst går det att rikta kritik mot resultatet av förhandlingarna. Alliansregeringen har på hemmaplan också antagit tuffare mål för minskningarna av utsläppen av växthusgaser än det som följer av EU-målen. Men den slutgiltiga kompromissen på EU-nivå tvingade en lång rad andra länder att gå längre än vad de skulle ha gjort på egen hand.

Det är genom att förhandla och kompromissa som man når konkreta resultat i europasamarbetet. Det är inte genom att stå utanför diskussionen, ta avstånd, och söka blockera gemensamma lösningar på gemensamma problem. Hur de svenska EU-parlamentarikerna röstade i klimat- och energipaketet talar sitt tydliga språk.

Miljöpartiets Carl Schlyter var den svenska parlamentariker som i allra störst utsträckning röstade emot de olika delarna i klimatpaketet. Bland annat röstade han emot det direktiv som skapar ett gemensamt europeiskt ramverk för tekniken för insamling och lagring av koldioxid, så kallad CCS-teknik. Tekniken är fortfarande på utvecklingsstadiet, men har potential att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser.

Många länder, t ex i Östeuropa, är fortfarande mycket beroende av kol som energikälla. Kina har de senaste åren byggt två nya kolkraftverk i veckan. Vare sig vi vill eller inte så kommer kolkraften att finnas kvar i världen de närmaste decennierna. En metod för att få bort koldioxiden från utsläppen skulle därför kunna ge ett viktigt bidrag till att lösa klimatfrågan.

Miljöpartiets motstånd mot CCS visar att de bryr sig mer om att hålla sig till luftiga principer, än att ta tag i verkligheten med åtgärder och ny teknik som kan få ner utsläppen av koldioxid.
Miljöpartiets inställning är att de energiskällor som inte är förnybara bör stängas ner idag, även om de inte släpper ut koldioxid. Vad dessa energikällor ska ersättas med är dock oklart. Miljöpartiet pratar om sol, vind och energisparande, men några kalkyler för hur det ska gå till mer konkret redovisas aldrig.

Förutom att avveckla kolkraften vill miljöpartiet också samtidigt lägga ner all kärnkraft i Europa. Men att lägga ner en stor del av Europas koldioxidfria elproduktion från kärnkraftverk och samtidigt kraftigt minska utsläppen av växthusgaser från kolkraft och fossilgas till 2020 är helt orealistiskt.

Miljöpartiet pratar mycket om att deras politik skapar gröna jobb. De undviker dock att prata om vilka effekter deras energi- och klimatpolitik skulle få på befintliga jobb och industriproduktion i Europa. MP vill snabbavveckla kärnkraften i Europa och samtidig minska Europas utsläpp av växthusgaser med 80 procent till 2020. Det skulle kraftigt driva upp elpriserna. Elintensiv produktion skulle stängas ner i Europa och flytta till andra länder med mer klimatskadlig, kolbaserad, energiframställning och där ge upphov till ökade utsläpp av växthusgaser.

Var står MP idag? Miljöpartiet har nyligen bytt fot i EU-frågan och stödjer nu det svenska EU-medlemskapet. Det gör inte MP:s europaparlamentariker Carl Schlyter Schlyter. Om Schlyter fick bestämma skulle Sverige lämna EU-samarbetet helt och hållet. Det säger en hel del om Schlyters brist på genuin vilja till konstruktivt samarbete över Europas gränser. Med en sådan inställning når man inte långt i Europaparlamentet. Men det har Carl Schlyter nog aldrig strävat efter att göra.

Folkpartiet kommer att fortsätta att arbeta enträget för att påverka Europas klimatpolitik i rätt riktning. Vill du bli företrädd av politiker som inte uppnår några resultat, eller av sådana som tror på Europa och som vill påverka den europeiska utvecklingen? Den 7:e juni är det du som väljer.