Sverige måste våga stå emot tysk-fransk utpressning!

Sverige måste våga stå emot tysk-fransk utpressning!

Som EU-ordförandeland måste Sverige försvara EU:s konkurrenspolitik. De stora EU-länderna vill kohandla om olika EU-beslut mot att få ge regelvidrigt stöd till sin bilindustri. Sverige måste våga ta konflikten om Tysklands och Frankrikes stödpolitik.

(Kortversion publicerad i Dagens Industri den 18 juni 2009)

Obama är inte Sveriges vän. Merkel och Sakozy inte heller. De tre ledarna har startat en för Sverige förödande konkurrens mellan statskassor.

Den långsiktiga trenden är att bilproduktionen i Europa och Nordamerika sannolikt minskar med ca en tredjedel. En del läggs ned. Annan flyttar till Asien.

Svensk bilindustris överlevnad handlar bara kortsiktigt om konkursjuridik. I grunden gäller det att svenska företag får konkurrera på lika villkor om bilkundernas gunst, inklusive kunderna i USA, Tyskland och Frankrike.

Mer allmänt: Sverige med sin mycket exportinriktade industri kan aldrig hävda sig i en konkurrens med stora länders statskassor.

Omgående, och som ordförande i EU, måste Sverige därför kraftfullt motarbeta de tysk-franska försöken att underminera den fria konkurrensen på EU:s inre marknad. EU:s konkurrensregler måste hävdas även när ett sådant svenskt agerande kommer i konflikt med stora länders politik, som idag Tyskland och Frankrike. De två stora ländernas villkor för att godkänna Barrosso som ny kommissionsordförande måste Sverige som ordförandeland orka stå emot, när dessa villkor innebär ökad protektionism.

Globalt ska Sverige - inte minst som EU-ordförande - hävda WTO:s regler om likabehandling av inhemsk produktion och import, framför allt gentemot Obama-regeringens massiva statsstöd till Chrysler och GM.

Statsstödet, dvs. diskriminering till förmån för amerikatillverkade bilar, får för Volvo och Saab samma effekt som en amerikansk tull på deras USA-export. Angela Merkels stöd till Opel fungerar som en tysk tull. Likartad effekt har de franska stöden.

Statsstödet till amerikansk bilindustri går till amerikaägd bilproduktion lokaliserad i USA. Det innebär att det blir svårare för andra länders bilproducenter att sälja bilar och bilkomponenter i USA. Stöd från Obama till bilindustrin är också till nackdel för (ännu) osubventionerade inhemska Ford. Subventionerna till Chrysler och GM kan få som konsekvens att även Ford drivs till konkursens brant, och kan leda till att statligt stöd även ges till Ford.

Volvo PV skadas sålunda dels på sin direktexport och sin lokala USA-produktion av statsstöden till konkurrenterna GM och Chrysler, dels genom att dessa stöd försvagar Volvos osubventionerade ägare, Ford. (Skadan gäller naturligtvis inte bara Ford, utan all icke-subventionerad bilproduktion i USA.)

Den stora faran för Europa är om EU:s inre marknad de facto upphör för bilar. Den tyska regeringens subventionerade lån och garantier är oacceptabla för de av oss som vill skydda och bevara EU:s kronjuvel: den inre marknaden.

EU-kommissionen och andra EU-länder måste protestera mot de tyska stöden. Inte minst små länder som Sverige och Belgien har allt att vinna på att en stark kommission upprätthåller EU:s förbud mot statsstöd. I annat fall förlorar vi..

Vad värre är, svävande över de akuta bilproblemen vilar hotet om att subventionskriget övergår till ett permanent tillstånd av handelskrig med nya, högre och mer permanenta gränshinder: biltullar, bilkvoter, minimiprisregler för importerade bilar (och bildelar), och - inte minst - direkta påtryckningar från stora länder mot mindre länder - Sverige! - och deras företag att bromsa sin bilexport. Handelshinder beträffande färdiga bilar sprider sig lätt till bilindustrins underleverantörer. Att tufft bromsa dessa hot måste stå i fokus för Sveriges närings- och handelspolitik, särskilt under EU-ordförandeskapet.

Ska regeringen följa Merkel och Sarkozy och "agera", som bl a oppositionen återkommande kräver?

Det är lättare att fatta beslut att börja subventionera än att ta beslut om att dra sig ur en subventionspolitik. Oppositionen verkar inte ha inte tänkt på detta. De som har ansvar för ekonomisk politik måste dock bedöma riskerna med att Sverige går in i ett eskalerande internationellt subventionskrig.

Riksdag och regering är i händerna på billtillverkarna. Det är dessa som sitter på information om vilka kostnader och risker staten drar på sig om Sverige följer en Sahlin-Obama-Merkel linje beträffande Volvo och Saab. Säger någon bilfabrikant att det rör sig om X hundra miljoner så blir det kanske i slutändan tiofalt hundra miljoner kr, eller ännu mer.

Sist och viktigast: Det är människor som blir arbetslösa. Det är inte företag, inte branscher och inte heller exportvaror som blir arbetslösa. Vi ska fokusera på stöd till drabbade människor - inte till bilar!