Fokusera inte bara på Sverigedemokraternas (SD) invandringspolitik, som de själva gör. Då missar vi nämligen partiets exceptionella ståndpunkter på en rad andra politikområden; ståndpunkter som är väl så frånstötande som i fråga om invandring.
(Artikeln har publicerats kl 07.00 den 30 maj på Svenska Dagbladets webbplats Brännpunkt.)
SD har sålunda en utrikespolitik som är extremt osvensk och i strid med klassiska svenska intressen. SD gillar Rysslands utrikespolitiska agerande mer än skyddet av våra nära grannar, SD är emot frihandel och därmed våra exportföretag, och SD prioriterar olja och kommers framför stöd till demokrati och mänskliga rättigheter. Det framgår av partiets inlägg och skriftliga reservationer i riksdagens EU-nämnd (s.k. avvikande meningar). Från maj 2011 finns följande tre exempel:
Sverige och EU bör stödja Ryssland i dess konflikter med sina grannar!
Frågan gällde EUs framtida agerande i Södra Kaukasus, som är ett område fullt av frusna konflikter och ett alltid närvarande ryskt inflytande och strävan efter dominans. Många av oss minns Rysslands ockupation av norra Georgien, som alltjämt pågår. Nu vill EU-länderna återigen stödja en försoningsprocess i regionen. Detta är dock SD emot:
Margareta Sandstedt (SD) säger sålunda i EU-nämnden: ”När det gäller konflikter är det bra om vi har så goda relationer till Ryssland som möjligt. Är vi med och stöder [en försoningsprocess] när det gäller den här typen av länder kan det bli en ganska ansträngd relation till Ryssland. Det kan kanske bli litet instabilt. Vi anmäler avvikande mening på den här punkten.” Inlägget föranleder naturligtvis kommentarer från andra i nämnden och SDs företrädare Sandstedt förtydligar sig: ”Vi ska liksom inte störa våra relationer till Ryssland, utan vi ska vara litet försiktiga när det gäller den här typen av länder.” På utrikesminister Carl Bildts direkta fråga om SDs hållning ”axiomatiskt” gäller alla Rysslands grannländer svarar Sandstedt olycksbådande: ”Det är bara det här, just nu i alla fall.” (stenografiska uppteckningar den 20/5 2011).
På sin blogg följer Sandstedt upp sitt ställningstagande i EU-nämnden och kallar Kaukasus för Rysslands ”bakgård” och undrar varför EU ”ska väcka den ryska björnen”: ”då nu EU har ett sådant vagt motiv [som att ”ge lite mänskligt stöd till motparten och exponera litet demokrati”] är det motiverat att fråga varför i herrans namn man envisas med att vara konfliktlösare med risk att störa en supermakt som är stark både militärt och ekonomiskt.” (den 21/5 2011)
Sverige och EU bör motarbeta WTO och frihandel!
Frågan gällde Sveriges och EU:s deltagande i försöken att få fart på de internationella frihandelsförhandlingarna inom WTO, den s.k. Doharundan. Sandstedt säger om ökad frihandel att ”baksidan är att skyddet för svenska arbetstagare, konsumenter och företag kan bli sämre i och med att förhandlingarna kan leda till att inhemsk produktion minskar. Då går vi mot ökad risk för arbetslöshet, och det är ju precis tvärtom mot vad vi vill ha.” Om WTO och Dohaförhandlingarna menar SD att ”Vi delar inte heller riktigt regeringens oro över att de avslutade förhandlingarna skulle kunna skada världsekonomin. Det handlar mer om G20-länderna. De har mycket större betydelse för världsekonomin.” Avslutningsvis sammanfattar Sandstedt SDs avvikande mening som så: ”Vi anser att Doha-förhandlingarna medverkar till en snedvriden konkurrens som kan komma att hota arbetstillfällen.” (den 6/5 2011)
Stöd för mänskliga rättigheter bör underordnas kommersiella hänsyn!
Frågan gällde om EU – i likhet med bl. a. Sverige och USA – regelbundet ska inventera situationen för mänskliga rättigheter i världens olika länder. Det motsätter sig dock SD: ”EUs utrikestjänst (EEAS) ska inte lägga så mycket tid och kraft på den här frågan. … Vi måste faktiskt acceptera att det finns vissa kulturella skillnader mellan länderna. Ibland kanske vi måste acceptera det också för att kunna vinna vissa fördelar. Det handlar om att vi handlar med olja, mineraler och sådana saker. Vi har en avvikande mening på denna punkt!”
Tanken att mänskliga rättigheter är universella värden delas alltså inte av SD, och SD står därmed rimligen inte heller bakom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. SD går emot viktig positiv trend i världspolitiken att lägga allt större vikt vid mänskliga fri- och rättigheter, och att omvärlden inte längre accepterar kränkningar av dessa rättigheter i enskilda länder, som Libyen.
Sammanfattningsvis: SD är inte bara exceptionellt vad gäller synen på invandring utan även Ryssland, frihandel och värdet av mänskliga rättigheter.
Carl B Hamilton, ordförande i riksdagens EU-nämnd, FP.
Nämndens stenografiska uppteckningar finns att läsa på riksdagens webbplats.
måndag 30 maj 2011
onsdag 18 maj 2011
Inför språkrörsvalet. Var står Gustav Fridolin och MP egentligen?
Gustav Fridolin ska inom kort väljas till partiledare för riksdagens tredje största parti. Det är sålunda av stort allmänintresse att veta var Gustav Fridolin står politiskt. Höger, vänster eller kameleont? Här skall beskrivas några olika linjer som Fridolin förefaller företräda.
Fridolin väljs tillsammans med den pratglada Åsa Romson eller mera ordkarga och tydligare Mikaela Valterson. Kommer han att kunna dra jämt lika bra med bägge? Även detta berörs nedan.
Min slutsats är att Miljöpartiets väljare står rejält till vänster, och gör så i nära samklang med värderingarna hos Gustav Fridolin och likatänkande Åsa Romson. Frågan som ställts om MP är liberalt kan besvaras med en tydligt nej.
Budskapet från EU-nämnden.
I riksdagens EU-nämnd redovisar partierna sina åsikter vid sammanträden nästan varje fredag. Har man som jag suttit ordförande vid sammanträdena får man så småningom en ganska god uppfattning om partiernas positioner i de många frågorna på nästan alla politikområden.
I nämnden företräds miljöpartiet vanligtvis av Gustav Fridolin, ordinarie ledamot, och Åsa Romson, ersättare. Jag har inte kunnat upptäcka några som helst åsiktskillnader dem emellan.
Tvillingförhållande med V.
Intressant är att miljöpartiet och vänsterpartiet - normalt företrätt av den potentiellt nye ledaren Jonas Sjöstedt - har närmast identiska politiska uppfattningar i alla frågor. Från alla dessa sammanträden, med långa dagordningar av många punkter på alla politikområden, kan jag faktiskt bara påminna mig ett enda tillfälle när vänsterpartiet och miljöpartiet inte haft samma hållning. (Då togs nog MP-beslutet om positionen å andra sidan på högre nivå.)
Tvärtom har MP och V brukat ha sammanfallande åsikt, har hållit med varandra och understött varandra i diskussionerna. Reserverar sig vänsterpartiet mot regeringens politik - ja då hakar miljöpartiet regelmässigt på. Reserverar sig miljöpartiet - ja då hakar vänsterpartiet på. Miljöpartiet och vänsterpartiet är som siamesiska tvillingar i EU-nämnden.
Återgång till EU-fientlighet med Fridolin och Romson?
Tvillingförhållandet kan tyckas konstigt med tanke på att de nuvarande språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson år 2009 satte igång en partiintern process som mildrade partiets EU-fientliga hållning och avskaffade utträdeskravet i MP:s partiprogram lagom till valet 2010. Var det åsiktsbytet enbart ett opportunistiskt drag inför valmanskåren? Den frågan är motiverad eftersom EU-omsvängningen i partiprogrammet inte alls märkts i EU-nämnden. I vardagens EU-politiska ställningstaganden är miljöpartiet lika EU-fientligt som förr, och intar samma EU-fientliga ståndpunkter som vänsterpartiet.
Går detta att belägga? Javisst. Det som sägs vid sammanträdena i EU-nämnden upptecknas stenografiskt och blir offentligt efter ca två veckor. Då läggs de stenografiska anteckningarna ut på EU-nämndens webbplats. Den som vill göra sig omaket att läsa vad som sker i nämnden, läs på länken: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3750_ !
Slutsatsen av Gustav Fridolin och Åsa Romsons agerande i EU-nämnden är de att tycker likadant, och tycker samma som vänsterpartiet. Det kan bli en återgång till en EU-fientlig MP-linje i europafrågorna.
Budskapet i Dagens Industri
Dagens Industris läsekrets, som sannolikt är betydligt mer borgerlig än socialdemokratisk, kunde den 26 april läsa en stort uppslagen intervju med Gustav Fridolin. Där markerar han tydligt mot rödgrönt framtida samarbete, dvs. sänder en tydlig allianspositiv signal till DI:s i huvudsak borgerliga läsare:
"Det rödgröna samarbetet är dött" och "kommer inte att återuppstå".
Nye S-ledaren Håkan Juholt har "inte imponerat på Fridolin. Talet på S-kongressen . var en besvikelse tycker Gustav Fridolin." Inom kort ska Fridolin ge ut en bok som "är en uppgörelse med [miljöpartiets] tillväxtfientliga ådra och ett försök att sluta fred med den svenska industrin". En rad av klockrent borgerliga budskap, alltså. (Boken recenseras för övrigt i DN den 18 maj).
Slutsatsen av Gustav Fridolins intervju i Dagens Industri 26/4 är att Fridolin skulle ligga nära Alliansen i sina politiska åsikter.
Budskapet i tidskriften Tiden
Den socialdemokratiska idétidskriften Tidens läsekrets, som med säkerhet är betydligt mer socialdemokratisk än borgerlig, har haft en intervju med Gustav Fridolin. Där säger Fridolin något som passar Tidens läsare som hand i handske:
"Socialdemokraterna är inte mina motståndare, varken ideologiskt eller politiskt". "Vi kompletterar varandra. Socialdemokraterna är trygga och fast förankrade i historien, [medan] Miljöpartiet är ett mer framtidsinriktat parti. Tillsammans kan vi utgöra ett vinnande lag." (citaten från Svenska Dagbladet den 27 april 2011).
Slutsatsen av Gustav Fridolins intervju i tidskiften Tiden är att Fridolin skulle ligga nära socialdemokraterna i sina politiska åsikter.
Budskapet i tidningen Dagen.
Tidningen Dagens läsekrets är nästan uteslutande aktivt kristna, kan man utgå från. Jag skulle dessutom tro att äldre kristdemokratiska väljare är överrepresenterade i läsekretsen. I en intervjun den 12 april har Gustav Fridolin en from och äldrepostiv framtoning.
"Jag vill gärna erbjuda mitt barn den tilliten till Gud och tron som jag har. . Gick till att man [jag] faktiskt kände en tro och kände en samhörighet med Gud. Den möjligheten vill jag såklart erbjuda mitt barn." På frågan om Jesus svarar Fridolin "En stark person och trygg vän".
"Det är en stor brist att vi inte har fler ålderspensionärer i riksdagen. Det innebär en erfarenhet som inte tas tillvara."
En tydlig vänstervridning av MP i SVT:s Valu om MP 1991-2010.
I SVT:s vallokalundersökning (Valu) har man ställt frågan "Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster-högerskapa. Var någonstans skulle Du placera Dig själv?"
Om man begrundar svaren på denna över tiden likalydande fråga åren 1991 till 2010 kan man se en tydlig vänstervridning bland miljöpartiets väljare.
1991 och 1994 var andelen "Vänster" 43 och 45 procent. Andelen 2006 och 2010 ökade till 72 och 73 procent. Andelen "Höger" har under samma tid gått från 14 procent (1991) till blygsamma 4 procent (2010). Om man lägger ihop andelarna för "Höger" och "Varken eller" har den sammanlagda andelen sjunkit från 57 procent (1991 och 1994) till bara 27 och 28 procent 2006 och 2010.
Avslutning och slutsats.
Vi är tillbaka till min inledande observation från EU-nämnden. Miljöpartiets väljare står rejält till vänster, och gör så i nära samklang med värderingarna hos Gustav Fridolin och Åsa Romson. I motsats till vad många kanske tror har de avgående språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson samlat ett allt mer vänsterattraherande parti.
Fridolin väljs tillsammans med den pratglada Åsa Romson eller mera ordkarga och tydligare Mikaela Valterson. Kommer han att kunna dra jämt lika bra med bägge? Även detta berörs nedan.
Min slutsats är att Miljöpartiets väljare står rejält till vänster, och gör så i nära samklang med värderingarna hos Gustav Fridolin och likatänkande Åsa Romson. Frågan som ställts om MP är liberalt kan besvaras med en tydligt nej.
Budskapet från EU-nämnden.
I riksdagens EU-nämnd redovisar partierna sina åsikter vid sammanträden nästan varje fredag. Har man som jag suttit ordförande vid sammanträdena får man så småningom en ganska god uppfattning om partiernas positioner i de många frågorna på nästan alla politikområden.
I nämnden företräds miljöpartiet vanligtvis av Gustav Fridolin, ordinarie ledamot, och Åsa Romson, ersättare. Jag har inte kunnat upptäcka några som helst åsiktskillnader dem emellan.
Tvillingförhållande med V.
Intressant är att miljöpartiet och vänsterpartiet - normalt företrätt av den potentiellt nye ledaren Jonas Sjöstedt - har närmast identiska politiska uppfattningar i alla frågor. Från alla dessa sammanträden, med långa dagordningar av många punkter på alla politikområden, kan jag faktiskt bara påminna mig ett enda tillfälle när vänsterpartiet och miljöpartiet inte haft samma hållning. (Då togs nog MP-beslutet om positionen å andra sidan på högre nivå.)
Tvärtom har MP och V brukat ha sammanfallande åsikt, har hållit med varandra och understött varandra i diskussionerna. Reserverar sig vänsterpartiet mot regeringens politik - ja då hakar miljöpartiet regelmässigt på. Reserverar sig miljöpartiet - ja då hakar vänsterpartiet på. Miljöpartiet och vänsterpartiet är som siamesiska tvillingar i EU-nämnden.
Återgång till EU-fientlighet med Fridolin och Romson?
Tvillingförhållandet kan tyckas konstigt med tanke på att de nuvarande språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson år 2009 satte igång en partiintern process som mildrade partiets EU-fientliga hållning och avskaffade utträdeskravet i MP:s partiprogram lagom till valet 2010. Var det åsiktsbytet enbart ett opportunistiskt drag inför valmanskåren? Den frågan är motiverad eftersom EU-omsvängningen i partiprogrammet inte alls märkts i EU-nämnden. I vardagens EU-politiska ställningstaganden är miljöpartiet lika EU-fientligt som förr, och intar samma EU-fientliga ståndpunkter som vänsterpartiet.
Går detta att belägga? Javisst. Det som sägs vid sammanträdena i EU-nämnden upptecknas stenografiskt och blir offentligt efter ca två veckor. Då läggs de stenografiska anteckningarna ut på EU-nämndens webbplats. Den som vill göra sig omaket att läsa vad som sker i nämnden, läs på länken: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3750_ !
Slutsatsen av Gustav Fridolin och Åsa Romsons agerande i EU-nämnden är de att tycker likadant, och tycker samma som vänsterpartiet. Det kan bli en återgång till en EU-fientlig MP-linje i europafrågorna.
Budskapet i Dagens Industri
Dagens Industris läsekrets, som sannolikt är betydligt mer borgerlig än socialdemokratisk, kunde den 26 april läsa en stort uppslagen intervju med Gustav Fridolin. Där markerar han tydligt mot rödgrönt framtida samarbete, dvs. sänder en tydlig allianspositiv signal till DI:s i huvudsak borgerliga läsare:
"Det rödgröna samarbetet är dött" och "kommer inte att återuppstå".
Nye S-ledaren Håkan Juholt har "inte imponerat på Fridolin. Talet på S-kongressen . var en besvikelse tycker Gustav Fridolin." Inom kort ska Fridolin ge ut en bok som "är en uppgörelse med [miljöpartiets] tillväxtfientliga ådra och ett försök att sluta fred med den svenska industrin". En rad av klockrent borgerliga budskap, alltså. (Boken recenseras för övrigt i DN den 18 maj).
Slutsatsen av Gustav Fridolins intervju i Dagens Industri 26/4 är att Fridolin skulle ligga nära Alliansen i sina politiska åsikter.
Budskapet i tidskriften Tiden
Den socialdemokratiska idétidskriften Tidens läsekrets, som med säkerhet är betydligt mer socialdemokratisk än borgerlig, har haft en intervju med Gustav Fridolin. Där säger Fridolin något som passar Tidens läsare som hand i handske:
"Socialdemokraterna är inte mina motståndare, varken ideologiskt eller politiskt". "Vi kompletterar varandra. Socialdemokraterna är trygga och fast förankrade i historien, [medan] Miljöpartiet är ett mer framtidsinriktat parti. Tillsammans kan vi utgöra ett vinnande lag." (citaten från Svenska Dagbladet den 27 april 2011).
Slutsatsen av Gustav Fridolins intervju i tidskiften Tiden är att Fridolin skulle ligga nära socialdemokraterna i sina politiska åsikter.
Budskapet i tidningen Dagen.
Tidningen Dagens läsekrets är nästan uteslutande aktivt kristna, kan man utgå från. Jag skulle dessutom tro att äldre kristdemokratiska väljare är överrepresenterade i läsekretsen. I en intervjun den 12 april har Gustav Fridolin en from och äldrepostiv framtoning.
"Jag vill gärna erbjuda mitt barn den tilliten till Gud och tron som jag har. . Gick till att man [jag] faktiskt kände en tro och kände en samhörighet med Gud. Den möjligheten vill jag såklart erbjuda mitt barn." På frågan om Jesus svarar Fridolin "En stark person och trygg vän".
"Det är en stor brist att vi inte har fler ålderspensionärer i riksdagen. Det innebär en erfarenhet som inte tas tillvara."
En tydlig vänstervridning av MP i SVT:s Valu om MP 1991-2010.
I SVT:s vallokalundersökning (Valu) har man ställt frågan "Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster-högerskapa. Var någonstans skulle Du placera Dig själv?"
Om man begrundar svaren på denna över tiden likalydande fråga åren 1991 till 2010 kan man se en tydlig vänstervridning bland miljöpartiets väljare.
1991 och 1994 var andelen "Vänster" 43 och 45 procent. Andelen 2006 och 2010 ökade till 72 och 73 procent. Andelen "Höger" har under samma tid gått från 14 procent (1991) till blygsamma 4 procent (2010). Om man lägger ihop andelarna för "Höger" och "Varken eller" har den sammanlagda andelen sjunkit från 57 procent (1991 och 1994) till bara 27 och 28 procent 2006 och 2010.
Avslutning och slutsats.
Vi är tillbaka till min inledande observation från EU-nämnden. Miljöpartiets väljare står rejält till vänster, och gör så i nära samklang med värderingarna hos Gustav Fridolin och Åsa Romson. I motsats till vad många kanske tror har de avgående språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson samlat ett allt mer vänsterattraherande parti.
söndag 15 maj 2011
Danska regeringen över gränsen!
- Liberaler och EU-anhängare kan inte acceptera att Schengensamarbetet försvagas. Det passfria Europa är något av det bästa EU har åstadkommit för vanligt folk. På denna punkt måste vi vara kristallklara.
- Eventuella beslut om nyinsatta gränspersonkontroller skall tas på EU-nivå och ska godkännas av medlemsländerna. Den undantagsregel som finns får inte exploateras och utvidgas. Redan är vi på ett sluttande plan med agerandet från Italien, Frankrike och Danmarks sida.
- Schengensamarbetet får inte undermineras av inrikespolitiska manövrar i enskilda medlemsländer.
- Jag är naturligtvis bestört och djupt skeptisk till de motiv som danska regeringen framfört för sina åtgärder. Det stinker nyinsatta personkontroller lång väg.
Låt oss slippa instämma i Shakespeare's "There is something rotten in the state of Denmark"!
Läs Olle Schmidts engagerade och tankeväckande artikel i gårdagens GP! http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.626310-olle-schmidt-risk-for-ett-slutet-europa?
Enligt danska regeringen handlar förslaget om att inrätta en permanent kontroll vid den danska tullen av varor för att komma åt kriminalitet. Som sådant har det inte direkt påverkan på schengenöverenskommelsen, som endast reglerar personer.
Men som förslaget är utformat, dvs. att det ska vara en permanent förstärkning vid gränsen av tullpersonal och polis samt videoövervakning, är de danska åtgärderna högst tveksamma. Inte bara vid en stram formell bedömning förefaller de syfta till nyinsatta gränskontroller. Åtgärden är i så fall varken är i linje med Schengenöverenskommelsen eller Schengenandan.
Det är även möjligt att agerandet strider mot EU-fördraget om fri rörlighet av varor. Enligt fördraget får man inte ha systematiska kontroller av varor eller personer.
Kommissionens ordförande Barroso har talat med danska statsministern och kommissionen har skickat brev till danska regeringen med krav på för ytterligare klargörande. Det är mycket viktigt att den danska regeringen i samråd med kommissionen ser över förslaget på nytt i ljuset av omvärldens invändningar. Kommissionen "står redo att hjälpa till" men kommer också att vidta de åtgärder som behövs för att garantera respekten för EU:s europeiska överenskommelser.
Det är viktigt att liberaler inte tiger eller hukar i denna fråga!
- Eventuella beslut om nyinsatta gränspersonkontroller skall tas på EU-nivå och ska godkännas av medlemsländerna. Den undantagsregel som finns får inte exploateras och utvidgas. Redan är vi på ett sluttande plan med agerandet från Italien, Frankrike och Danmarks sida.
- Schengensamarbetet får inte undermineras av inrikespolitiska manövrar i enskilda medlemsländer.
- Jag är naturligtvis bestört och djupt skeptisk till de motiv som danska regeringen framfört för sina åtgärder. Det stinker nyinsatta personkontroller lång väg.
Låt oss slippa instämma i Shakespeare's "There is something rotten in the state of Denmark"!
Läs Olle Schmidts engagerade och tankeväckande artikel i gårdagens GP! http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.626310-olle-schmidt-risk-for-ett-slutet-europa?
Enligt danska regeringen handlar förslaget om att inrätta en permanent kontroll vid den danska tullen av varor för att komma åt kriminalitet. Som sådant har det inte direkt påverkan på schengenöverenskommelsen, som endast reglerar personer.
Men som förslaget är utformat, dvs. att det ska vara en permanent förstärkning vid gränsen av tullpersonal och polis samt videoövervakning, är de danska åtgärderna högst tveksamma. Inte bara vid en stram formell bedömning förefaller de syfta till nyinsatta gränskontroller. Åtgärden är i så fall varken är i linje med Schengenöverenskommelsen eller Schengenandan.
Det är även möjligt att agerandet strider mot EU-fördraget om fri rörlighet av varor. Enligt fördraget får man inte ha systematiska kontroller av varor eller personer.
Kommissionens ordförande Barroso har talat med danska statsministern och kommissionen har skickat brev till danska regeringen med krav på för ytterligare klargörande. Det är mycket viktigt att den danska regeringen i samråd med kommissionen ser över förslaget på nytt i ljuset av omvärldens invändningar. Kommissionen "står redo att hjälpa till" men kommer också att vidta de åtgärder som behövs för att garantera respekten för EU:s europeiska överenskommelser.
Det är viktigt att liberaler inte tiger eller hukar i denna fråga!
tisdag 10 maj 2011
Oppositionen vill "avskaffa fas 3".
Det kan låta nog så enkelt att bara ta ett beslut i riksdagens arbetsmarknadsutskott om att avskaffa fas tre i jobb och utvecklingsgarantin. Simsalabim! Och vad händer sedan?
Till att börja med förmodar jag att arbetsmarknadsutskottets borgerliga ledamöter med stöd av minoritetsskyddet i riksdagsordningen kräver att finansutskottet yttrar sig om de ekonomiska följderna av "avskaffandet".
Så är nämligen reglerna. Eftersom oppositionen står i begrepp att tillstyrka ett förslag som kan få stora konsekvenser både för de offentliga budgetarna och för svensk samhällsekonomi slår riksdagsordningens bestämmelser till, om ansvarsvarstagande för olika förslags ekonomiska konsekvenser (4 kap. 8 § första stycket andra meningen).
Det nödvändiggör att oppositionen presenterar ett gemensamt alternativ till regeringens politik, vilket dock förutsätter att alternativet inte formuleras så fluffigt och vagt att det inte går att analysera och räkna på. Om det senare skulle bli fallet kan regeringen känna sig ganska fri att göra en egen bedömning, naturligtvis.
Vi i alliansen kommer självklart att på olika sätt - och detta är ett sådant - att pressa oppositionen att så konkret som möjligt formulera sitt alternativ till en förbättrad fas 3.
Det finns ingen tulipanaros, men naturligtvis förbättringsmöjligheter i regler, praxis och handläggning beträffande människorna i "fas 3". Men luras inte med att det finns någon enkel lösning.
Till att börja med förmodar jag att arbetsmarknadsutskottets borgerliga ledamöter med stöd av minoritetsskyddet i riksdagsordningen kräver att finansutskottet yttrar sig om de ekonomiska följderna av "avskaffandet".
Så är nämligen reglerna. Eftersom oppositionen står i begrepp att tillstyrka ett förslag som kan få stora konsekvenser både för de offentliga budgetarna och för svensk samhällsekonomi slår riksdagsordningens bestämmelser till, om ansvarsvarstagande för olika förslags ekonomiska konsekvenser (4 kap. 8 § första stycket andra meningen).
Det nödvändiggör att oppositionen presenterar ett gemensamt alternativ till regeringens politik, vilket dock förutsätter att alternativet inte formuleras så fluffigt och vagt att det inte går att analysera och räkna på. Om det senare skulle bli fallet kan regeringen känna sig ganska fri att göra en egen bedömning, naturligtvis.
Vi i alliansen kommer självklart att på olika sätt - och detta är ett sådant - att pressa oppositionen att så konkret som möjligt formulera sitt alternativ till en förbättrad fas 3.
Det finns ingen tulipanaros, men naturligtvis förbättringsmöjligheter i regler, praxis och handläggning beträffande människorna i "fas 3". Men luras inte med att det finns någon enkel lösning.
torsdag 5 maj 2011
Ja till EU-gemensam företagsskattebas - nej till (S)pöken mitt på dagen.
Sverige bör bejaka och delta i utformandet av en EU-gemensam företagsskattebas!
Socialdemokraternas samgående idag (i riksdagens skatteutskott) i denna fråga med de EU-skeptiska partierna SD, V och MP är företagsfientligt, ansvarslöst och än en gång ett uttryck för partiets ointresse för hur välstånd skapas.
Det är uppenbarligen viktigare för Socialdemokraterna att söka nita regeringen än att långsiktigt underlätta för svenska företag som är internationellt verksamma. Det innebär långsiktigt färre anställda och sämre lönebetalningsförmåga i många av dessa företag.
En gemensam företagsskattebas i EU ger möjlighet för företagen, om de så önskar (frivilligt!), att använda sig av en 28:e skattebas istället för att tvingas hantera alla de olika skattesystem som gäller i de EU-länder där företagen är verksamma.
Agerandet är företagsfientligt eftersom denna möjlighet till en gemensam skattebas efterfrågas av svenska företag och deras organisationer, och skulle särskilt gynna små- och medelstora företag. De har som bekant särskilt svårt att hantera juridiskt och administrativt skattekrångel.
Ur statens synpunkt blir det mindre skattefusk genom att dagens manipulationer med internprissättningen i koncerninterna affärer elimineras.
För FP är det viktigt att stödja arbetet i EU med en gemensam företagsskattebas, och att bekämpa dem som vill se spöken på ljusa dagen och vill skrämma väljare.
Socialdemokraternas samgående idag (i riksdagens skatteutskott) i denna fråga med de EU-skeptiska partierna SD, V och MP är företagsfientligt, ansvarslöst och än en gång ett uttryck för partiets ointresse för hur välstånd skapas.
Det är uppenbarligen viktigare för Socialdemokraterna att söka nita regeringen än att långsiktigt underlätta för svenska företag som är internationellt verksamma. Det innebär långsiktigt färre anställda och sämre lönebetalningsförmåga i många av dessa företag.
En gemensam företagsskattebas i EU ger möjlighet för företagen, om de så önskar (frivilligt!), att använda sig av en 28:e skattebas istället för att tvingas hantera alla de olika skattesystem som gäller i de EU-länder där företagen är verksamma.
Agerandet är företagsfientligt eftersom denna möjlighet till en gemensam skattebas efterfrågas av svenska företag och deras organisationer, och skulle särskilt gynna små- och medelstora företag. De har som bekant särskilt svårt att hantera juridiskt och administrativt skattekrångel.
Ur statens synpunkt blir det mindre skattefusk genom att dagens manipulationer med internprissättningen i koncerninterna affärer elimineras.
För FP är det viktigt att stödja arbetet i EU med en gemensam företagsskattebas, och att bekämpa dem som vill se spöken på ljusa dagen och vill skrämma väljare.
måndag 2 maj 2011
Socialdemokraternas ekonomiska motion. Berget födde en råtta.
Tala om mismatch! Åtgärderna i socialdemokraternas vårbudget är osannolikt futtiga med tanke på partiets storvulna tal och löften om nya jobb, full sysselsättning och arbetslöshet under fem procent.
"Reformutrymme" kräver arbete och företagande. Men .
Den främsta bristen i Socialdemokraternas motion är annars att de inte talar om arbete, företagare eller näringsliv som grundläggande förutsättning för fler jobb och högre inkomster.
Socialdemokraterna döljer att "reformutrymme" och skatteinkomster kräver mer arbete och ett blomstrande företagande, dvs. växande skattebaser. När skattebaser, inte bara skattesatser, förs in i resonemanget tvingas fram vem och hur skatter betalas.
S politik leder ofrånkomligen till högre skatter.
Varje utebliven skattesänkning idag 2011 blir till ett S-löfte om skattehöjning i valrörelsen 2014. Om S successivt skulle acceptera alla Alliansens skattesänkningar och utgiftsökningar - som man gjort hittills med bl a jobbskatteavdragen - blir nämligen utrymmet för ökade utgifter i valet 2014 endast "reformutrymmet" (dvs. en del av BNP-tillväxten) just det året. Om de offentliga satsningarna skall bli större ("tiotals miljarder kronor" som S-ledaren Juholt undslapp sig den 26/4) krävs skattehöjningar eller utgiftsnedskärningar i offentlig sektor.
S vill öka offentliga utgifterna -- men på vad och hur mycket?
Ett reformpaket på "tiotals miljarder kronor" utan innehållsförteckning annonserade Håkan Juholt den 29 april. "Någon form av förmögenhetsskatt" skall också införas. Det betyder i praktiken höjd skatt på fastigheter eftersom det i Sverige är landets fastigheter som är i stort sett hela dess beskattningsbara förmögenhet. Om fastigheter skulle undantas från socialdemokraternas nya förmögenhetsskatt finns i praktiken föga kvar att beskatta.
Pensionerna i farozonen.
Mer pengar till pensionärerna utlovas mellan raderna, men hur det skall finansieras och åstadkommas politiskt är höjt i dunkel.
Det finns dock bara en väg till högre inkomster, inklusive pensioner: mera arbete för den idag förvärvsarbetande generationen, dvs. den generation av vilka endast 22 procent röstade på socialdemokraterna i valet 2010. De ska tydligen till valet 2014 få löfte om en ökad börda för pensionerna. Det kan alltså bli mindre än 22 procent i valet för S 2014.
För mig är S hantering av pensionerna sedan Juholt tillträdde en upprörande slafsighet i en så utomordentligt viktig fråga.
Strategin är att undvika kritik genom otydlighet.
Det finns många löften i socialdemokraternas vårmotion, men få ledtrådar hur politiken blir i praktiken, eller hur skattehöjningarna skall utformas och hur de kommer att slå mellan olika människor och företag. S strategi är tydligen att försöka undgå kritik genom att vara otydliga, svävande och vaga. Det är mycket provocerande.
Barnfattigdom.
Barnfattigdom angrips på flera olika sätt men som samhällsproblem bäst genom fler jobb för föräldrarna och inte främst och enbart genom mer och fler bidrag, som föreslås i S vårmotion.
Juholt undkommer inte skatterna som ämne.
Eftersom Alliansen bestämmer skattepolitiken under mandatperioden, t ex att restaurangmomsen kommer att vara sänkt år 2014, finns inte dessa budgetpengar kvar för S att spendera på utgiftsökningar om inte S åter höjer t ex restaurangmomsen, dvs. skattehöjning. Så kommer det att vara i valet 2014 beträffande varje skattesänkning som Alliansen genomför, och det är därför som skattepolitiken är en så central konfliktpunkt mellan Alliansen och oppositionen. Det kommer aldrig Juholt undan genom att klaga på media och oppositions fokus i den ekonomisk-politiska debatten.
Mismatch på arbetsmarknaden och "kompetenskommission".
Att det är brist på arbetskraft driver ned arbetslösheten. Det är bra, men S försöker göra detta till en belastning. Myntets andra sida är ju att omsvängningen i konjunkturen har varit extremet snabb på varu- och tjänstemarknaden, och arbetsmarknaden hänger inte riktigt med lika snabbt.
De åtgärder som görs på arbetsmarknaden måste därför utformas så att de inte låser in arbetskraft i aktiviteter som förvärrar matchningsproblem där de finns. T ex får inte utbildningssatsningar hålla kvar arbetsföra i klassrummen när de borde vara i företagens verkstäder. Det är en delikat avvägning för myndigheterna att göra, men knappast en ideologisk fråga. En "kompetenskommission" som S vill ha skulle bara försena arbetsmarknadens omställning och byråkratisera åtgärdshanteringen i riktning mot gamla mastodont-AMS.
Nej till exportstöd.
Alliansen vill att oppositionen tar tillbaka sin neddragning på regeringskansliet och inte maskera dess skadliga effekter genom förslag om "exportstöd". Dessutom bortser S från växelkursen som viktigare fråga i sammanhanget.
Lägre elpriser - javisst, men det blir högre elpriser med S politiken!
Socialdemokraterna driver en politik som i praktiken leder till högre elpriser. Det försöker man nu dölja genom tal om översyn av avregleringen av elmarknaden. Partiets inriktning på mindre elproduktion och mindre utbud av el genom kärnkraft, mindre möjlighet till import av el (dvs. nej till nya kablar), fokus på allt dyrare vindkraft, och krav på nya kablar inom landet (som betalas av kunderna) leder alltihop till en långsiktigt väsentligt högre nivå på elpriserna.
Bara i ett kunskapsfientligt inriktat parti kan sådan elprispopulism tillåtas att härska.
"Reformutrymme" kräver arbete och företagande. Men .
Den främsta bristen i Socialdemokraternas motion är annars att de inte talar om arbete, företagare eller näringsliv som grundläggande förutsättning för fler jobb och högre inkomster.
Socialdemokraterna döljer att "reformutrymme" och skatteinkomster kräver mer arbete och ett blomstrande företagande, dvs. växande skattebaser. När skattebaser, inte bara skattesatser, förs in i resonemanget tvingas fram vem och hur skatter betalas.
S politik leder ofrånkomligen till högre skatter.
Varje utebliven skattesänkning idag 2011 blir till ett S-löfte om skattehöjning i valrörelsen 2014. Om S successivt skulle acceptera alla Alliansens skattesänkningar och utgiftsökningar - som man gjort hittills med bl a jobbskatteavdragen - blir nämligen utrymmet för ökade utgifter i valet 2014 endast "reformutrymmet" (dvs. en del av BNP-tillväxten) just det året. Om de offentliga satsningarna skall bli större ("tiotals miljarder kronor" som S-ledaren Juholt undslapp sig den 26/4) krävs skattehöjningar eller utgiftsnedskärningar i offentlig sektor.
S vill öka offentliga utgifterna -- men på vad och hur mycket?
Ett reformpaket på "tiotals miljarder kronor" utan innehållsförteckning annonserade Håkan Juholt den 29 april. "Någon form av förmögenhetsskatt" skall också införas. Det betyder i praktiken höjd skatt på fastigheter eftersom det i Sverige är landets fastigheter som är i stort sett hela dess beskattningsbara förmögenhet. Om fastigheter skulle undantas från socialdemokraternas nya förmögenhetsskatt finns i praktiken föga kvar att beskatta.
Pensionerna i farozonen.
Mer pengar till pensionärerna utlovas mellan raderna, men hur det skall finansieras och åstadkommas politiskt är höjt i dunkel.
Det finns dock bara en väg till högre inkomster, inklusive pensioner: mera arbete för den idag förvärvsarbetande generationen, dvs. den generation av vilka endast 22 procent röstade på socialdemokraterna i valet 2010. De ska tydligen till valet 2014 få löfte om en ökad börda för pensionerna. Det kan alltså bli mindre än 22 procent i valet för S 2014.
För mig är S hantering av pensionerna sedan Juholt tillträdde en upprörande slafsighet i en så utomordentligt viktig fråga.
Strategin är att undvika kritik genom otydlighet.
Det finns många löften i socialdemokraternas vårmotion, men få ledtrådar hur politiken blir i praktiken, eller hur skattehöjningarna skall utformas och hur de kommer att slå mellan olika människor och företag. S strategi är tydligen att försöka undgå kritik genom att vara otydliga, svävande och vaga. Det är mycket provocerande.
Barnfattigdom.
Barnfattigdom angrips på flera olika sätt men som samhällsproblem bäst genom fler jobb för föräldrarna och inte främst och enbart genom mer och fler bidrag, som föreslås i S vårmotion.
Juholt undkommer inte skatterna som ämne.
Eftersom Alliansen bestämmer skattepolitiken under mandatperioden, t ex att restaurangmomsen kommer att vara sänkt år 2014, finns inte dessa budgetpengar kvar för S att spendera på utgiftsökningar om inte S åter höjer t ex restaurangmomsen, dvs. skattehöjning. Så kommer det att vara i valet 2014 beträffande varje skattesänkning som Alliansen genomför, och det är därför som skattepolitiken är en så central konfliktpunkt mellan Alliansen och oppositionen. Det kommer aldrig Juholt undan genom att klaga på media och oppositions fokus i den ekonomisk-politiska debatten.
Mismatch på arbetsmarknaden och "kompetenskommission".
Att det är brist på arbetskraft driver ned arbetslösheten. Det är bra, men S försöker göra detta till en belastning. Myntets andra sida är ju att omsvängningen i konjunkturen har varit extremet snabb på varu- och tjänstemarknaden, och arbetsmarknaden hänger inte riktigt med lika snabbt.
De åtgärder som görs på arbetsmarknaden måste därför utformas så att de inte låser in arbetskraft i aktiviteter som förvärrar matchningsproblem där de finns. T ex får inte utbildningssatsningar hålla kvar arbetsföra i klassrummen när de borde vara i företagens verkstäder. Det är en delikat avvägning för myndigheterna att göra, men knappast en ideologisk fråga. En "kompetenskommission" som S vill ha skulle bara försena arbetsmarknadens omställning och byråkratisera åtgärdshanteringen i riktning mot gamla mastodont-AMS.
Nej till exportstöd.
Alliansen vill att oppositionen tar tillbaka sin neddragning på regeringskansliet och inte maskera dess skadliga effekter genom förslag om "exportstöd". Dessutom bortser S från växelkursen som viktigare fråga i sammanhanget.
Lägre elpriser - javisst, men det blir högre elpriser med S politiken!
Socialdemokraterna driver en politik som i praktiken leder till högre elpriser. Det försöker man nu dölja genom tal om översyn av avregleringen av elmarknaden. Partiets inriktning på mindre elproduktion och mindre utbud av el genom kärnkraft, mindre möjlighet till import av el (dvs. nej till nya kablar), fokus på allt dyrare vindkraft, och krav på nya kablar inom landet (som betalas av kunderna) leder alltihop till en långsiktigt väsentligt högre nivå på elpriserna.
Bara i ett kunskapsfientligt inriktat parti kan sådan elprispopulism tillåtas att härska.
söndag 1 maj 2011
Socialdemokratin och 1:a majtalen. Kritik från verkligheten.
Den främsta bristen i Socialdemokraternas 1:amajtal är att de aldrig talar om skattebaser utan bara om skatter. Därmed talar man inte heller om arbete, företag och företagare eller näringsliv. Man döljer att skatteinkomster kräver arbete och företagande, dvs. skattebaser. När skattebaser, inte bara skattesatser, förs in i resonemanget tvingas fram vem och hur skatter betalas.
Skattesänkningar är för S bortkastade pengar. Sällan har det sagts så tydligt som 1 maj 2011. Om man låter bli skattesänkningar finns det mer pengar att fördela på t ex ökade bidrag. Sänkt restaurangmoms – som S nu går emot – anser Juholt främst ger billigare Toast Skagen, och bryr sig inte om att nämna effekten på sysselsättningen – inte minst för unga. I socialdemokratins värld ser man det finfina i att de som får skattepengar (kommuner t ex) kan konsumera mer, vilket kan ge jobb i både privat och offentlig sektor. Men de enskilda och företag som får skattesänkningar kan också öka sitt sparande (och sin konsumtion). Det ger ökade investeringar via ökad utlåning via banker, pensionsfonder, riskkapitalbolag, osv. Det är alltså en vrångbild att som t ex Tommy Waidelich presenterar, genom att ställa skattesänkningar mot ökade investeringar. Skillnaden mellan Waidelich och mig är att han vill att staten skall bestämma investeringarna, medan jag vill att människornas efterfrågan på marknaden skall bestämma mer av investeringarna.
Tommy Waidelich vill att staten skall ge kommunerna mer pengar för att skapa sommarjobb. Det gjorde staten förra året, men i år har konjunkturen vänt, näringsliv och företag går bättre och bättre, kommunerna har snabb tillväxt i skattebaserna, en kanonbra ekonomi och kan finansiera alla sommarjobb de vill utan bidrag från staten. Oberoende av konjunkturläge skall tydligen staten vara den som betalar. Pengar till sommarundervisning vid universiteten finns redan i ett permanent ett system, och om Wadelich nu menar att de anslagen inte räcker med tanke på efterfrågan från studenter få vi väl se.
Juholt och Waidelich säger att "Fas 3" i jobb och utvecklingsgarantin ska avskaffas om S får bestämma. Men ska någonting annat då komma istället? Ja, traineeplatser och meningsfulla arbetsuppgifter. Men det gäller ju även i ”Fas 3”! Så vad är nytt?
Blir socialdemokraternas vallöfte 2014 att väljarna får ökade möjligheter till oändlig sjukskrivning och frånvaro från arbete ända in i döden?
Enligt TT:s referat säger varken Juholt eller Waidelich något om arbetsrätten. Den är tydligen perfekt trots att de flesta utanför LO ser den som en viktig orsak till ungdomsarbetslösheten. Om något vill Juholt - enligt Ekots referat - höja lönen för unga på arbetsmarknaden. Ska de som saknar drivkraft att söka jobb alltså få mer betalt än de som går till jobbet ändå?
Det saknas också analys av det internationella läget och motiven utifrån läget i Libyen för socialdemokraternas reträtt från världssamfundets av FN definierade skyldighet att skydda mänskliga rättigheter i Libyen. De motiv som Juholt anger är rent inrikespolitiska.
Enligt TT:s och Ekots referat vidrör de två inte heller frågan om Sveriges deltagande i euro-pluspakten. Det är sorgligt och beklämmande.
Skattesänkningar är för S bortkastade pengar. Sällan har det sagts så tydligt som 1 maj 2011. Om man låter bli skattesänkningar finns det mer pengar att fördela på t ex ökade bidrag. Sänkt restaurangmoms – som S nu går emot – anser Juholt främst ger billigare Toast Skagen, och bryr sig inte om att nämna effekten på sysselsättningen – inte minst för unga. I socialdemokratins värld ser man det finfina i att de som får skattepengar (kommuner t ex) kan konsumera mer, vilket kan ge jobb i både privat och offentlig sektor. Men de enskilda och företag som får skattesänkningar kan också öka sitt sparande (och sin konsumtion). Det ger ökade investeringar via ökad utlåning via banker, pensionsfonder, riskkapitalbolag, osv. Det är alltså en vrångbild att som t ex Tommy Waidelich presenterar, genom att ställa skattesänkningar mot ökade investeringar. Skillnaden mellan Waidelich och mig är att han vill att staten skall bestämma investeringarna, medan jag vill att människornas efterfrågan på marknaden skall bestämma mer av investeringarna.
Tommy Waidelich vill att staten skall ge kommunerna mer pengar för att skapa sommarjobb. Det gjorde staten förra året, men i år har konjunkturen vänt, näringsliv och företag går bättre och bättre, kommunerna har snabb tillväxt i skattebaserna, en kanonbra ekonomi och kan finansiera alla sommarjobb de vill utan bidrag från staten. Oberoende av konjunkturläge skall tydligen staten vara den som betalar. Pengar till sommarundervisning vid universiteten finns redan i ett permanent ett system, och om Wadelich nu menar att de anslagen inte räcker med tanke på efterfrågan från studenter få vi väl se.
Juholt och Waidelich säger att "Fas 3" i jobb och utvecklingsgarantin ska avskaffas om S får bestämma. Men ska någonting annat då komma istället? Ja, traineeplatser och meningsfulla arbetsuppgifter. Men det gäller ju även i ”Fas 3”! Så vad är nytt?
Blir socialdemokraternas vallöfte 2014 att väljarna får ökade möjligheter till oändlig sjukskrivning och frånvaro från arbete ända in i döden?
Enligt TT:s referat säger varken Juholt eller Waidelich något om arbetsrätten. Den är tydligen perfekt trots att de flesta utanför LO ser den som en viktig orsak till ungdomsarbetslösheten. Om något vill Juholt - enligt Ekots referat - höja lönen för unga på arbetsmarknaden. Ska de som saknar drivkraft att söka jobb alltså få mer betalt än de som går till jobbet ändå?
Det saknas också analys av det internationella läget och motiven utifrån läget i Libyen för socialdemokraternas reträtt från världssamfundets av FN definierade skyldighet att skydda mänskliga rättigheter i Libyen. De motiv som Juholt anger är rent inrikespolitiska.
Enligt TT:s och Ekots referat vidrör de två inte heller frågan om Sveriges deltagande i euro-pluspakten. Det är sorgligt och beklämmande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
