Skäl att baxna inte bara inför SDs invandringspolitik!

Fokusera inte bara på Sverigedemokraternas (SD) invandringspolitik, som de själva gör. Då missar vi nämligen partiets exceptionella ståndpunkter på en rad andra politikområden; ståndpunkter som är väl så frånstötande som i fråga om invandring.

(Artikeln har publicerats kl 07.00 den 30 maj på Svenska Dagbladets webbplats Brännpunkt.)

SD har sålunda en utrikespolitik som är extremt osvensk och i strid med klassiska svenska intressen. SD gillar Rysslands utrikespolitiska agerande mer än skyddet av våra nära grannar, SD är emot frihandel och därmed våra exportföretag, och SD prioriterar olja och kommers framför stöd till demokrati och mänskliga rättigheter. Det framgår av partiets inlägg och skriftliga reservationer i riksdagens EU-nämnd (s.k. avvikande meningar). Från maj 2011 finns följande tre exempel:

Sverige och EU bör stödja Ryssland i dess konflikter med sina grannar!
Frågan gällde EUs framtida agerande i Södra Kaukasus, som är ett område fullt av frusna konflikter och ett alltid närvarande ryskt inflytande och strävan efter dominans. Många av oss minns Rysslands ockupation av norra Georgien, som alltjämt pågår. Nu vill EU-länderna återigen stödja en försoningsprocess i regionen. Detta är dock SD emot:

Margareta Sandstedt (SD) säger sålunda i EU-nämnden: ”När det gäller konflikter är det bra om vi har så goda relationer till Ryssland som möjligt. Är vi med och stöder [en försoningsprocess] när det gäller den här typen av länder kan det bli en ganska ansträngd relation till Ryssland. Det kan kanske bli litet instabilt. Vi anmäler avvikande mening på den här punkten.” Inlägget föranleder naturligtvis kommentarer från andra i nämnden och SDs företrädare Sandstedt förtydligar sig: ”Vi ska liksom inte störa våra relationer till Ryssland, utan vi ska vara litet försiktiga när det gäller den här typen av länder.” På utrikesminister Carl Bildts direkta fråga om SDs hållning ”axiomatiskt” gäller alla Rysslands grannländer svarar Sandstedt olycksbådande: ”Det är bara det här, just nu i alla fall.” (stenografiska uppteckningar den 20/5 2011).

På sin blogg följer Sandstedt upp sitt ställningstagande i EU-nämnden och kallar Kaukasus för Rysslands ”bakgård” och undrar varför EU ”ska väcka den ryska björnen”: ”då nu EU har ett sådant vagt motiv [som att ”ge lite mänskligt stöd till motparten och exponera litet demokrati”] är det motiverat att fråga varför i herrans namn man envisas med att vara konfliktlösare med risk att störa en supermakt som är stark både militärt och ekonomiskt.” (den 21/5 2011)

Sverige och EU bör motarbeta WTO och frihandel!
Frågan gällde Sveriges och EU:s deltagande i försöken att få fart på de internationella frihandelsförhandlingarna inom WTO, den s.k. Doharundan. Sandstedt säger om ökad frihandel att ”baksidan är att skyddet för svenska arbetstagare, konsumenter och företag kan bli sämre i och med att förhandlingarna kan leda till att inhemsk produktion minskar. Då går vi mot ökad risk för arbetslöshet, och det är ju precis tvärtom mot vad vi vill ha.” Om WTO och Dohaförhandlingarna menar SD att ”Vi delar inte heller riktigt regeringens oro över att de avslutade förhandlingarna skulle kunna skada världsekonomin. Det handlar mer om G20-länderna. De har mycket större betydelse för världsekonomin.” Avslutningsvis sammanfattar Sandstedt SDs avvikande mening som så: ”Vi anser att Doha-förhandlingarna medverkar till en snedvriden konkurrens som kan komma att hota arbetstillfällen.” (den 6/5 2011)

Stöd för mänskliga rättigheter bör underordnas kommersiella hänsyn!
Frågan gällde om EU – i likhet med bl. a. Sverige och USA – regelbundet ska inventera situationen för mänskliga rättigheter i världens olika länder. Det motsätter sig dock SD: ”EUs utrikestjänst (EEAS) ska inte lägga så mycket tid och kraft på den här frågan. … Vi måste faktiskt acceptera att det finns vissa kulturella skillnader mellan länderna. Ibland kanske vi måste acceptera det också för att kunna vinna vissa fördelar. Det handlar om att vi handlar med olja, mineraler och sådana saker. Vi har en avvikande mening på denna punkt!”

Tanken att mänskliga rättigheter är universella värden delas alltså inte av SD, och SD står därmed rimligen inte heller bakom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. SD går emot viktig positiv trend i världspolitiken att lägga allt större vikt vid mänskliga fri- och rättigheter, och att omvärlden inte längre accepterar kränkningar av dessa rättigheter i enskilda länder, som Libyen.

Sammanfattningsvis: SD är inte bara exceptionellt vad gäller synen på invandring utan även Ryssland, frihandel och värdet av mänskliga rättigheter.

Carl B Hamilton, ordförande i riksdagens EU-nämnd, FP.
Nämndens stenografiska uppteckningar finns att läsa på riksdagens webbplats.