torsdag 8 september 2011

Stå utanför eurosamarbetet skadar Sverige. Av Jan Björklund med flera av oss.

(En något komprimerad version av artikel i Svenska Dagbladet den 8 september 2011 kl 17:07.)

SKULDKRISEN De politiska spelreglerna för euroländerna måste stramas åt. Vad Europa ­behöver nu är mer av gemensam finanspolitik, inte mindre. Successivt ökar därför också priset för Sverige att stå utanför, skriver folkpartitopparna Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Carl B Hamilton och Olle Schmidt.

Socialdemokraterna förefaller vända det europeiska samarbetet ryggen. Partiets ekonomiska talesperson Tommy Waidelich har gjort klart att ett svenskt deltagande i den mest centrala delen av det europeiska samarbetet – euron – är uteslutet under överskådlig tid. [Partiledaren Håkan Juholt har sedermera preciserat detta till tidigast 2018, som om det vore en fråga om vad klockan är]. S-omsvängningen står inte bara i strid med långsiktiga svenska intressen, det är också ett brott mot partiets linje i europafrågan sedan Ingvar Carlssons tid som partiledare.


Det går nämligen inte att komma ifrån att euron numera är kärnan i det europeiska samarbetet. Utan den reduceras ekonomiska samarbetet till ett frihandelsområde, mindre långtgående och mindre betydelsefullt än den politiska union som med en gemensam valuta möter globaliseringens utmaningar.


Skulle svenska socialdemokraters attityd spridas till fler länder i Europa går vi en dyster framtid till mötes. Effekterna på sammanhållning, handel, välstånd och demokrati inom unionen skulle bli dramatiska. Misslyckas det europeiska samarbetet att möta de utmaningar som vår världsdel står inför får vi inte bara instabilitet och en sämre välståndsutveckling. Vi riskerar också att få se andra politiska aktörer, med en svag förankring i grundläggande liberala värderingar, vinna terräng på bekostnad av de som i dag leder Europa.


Vår kontinent befinner sig i en djup skuldkris. Bara genom tät samverkan inom EU kan vi lägga en bättre framtida grund för stabil och långsiktig ekonomisk utveckling. Det kräver att EU-länderna betalar av på skulderna, reformerar arbetsmarknaden, gör det mer lönsamt att jobba och satsar mer på högre utbildning och forskning. Den inre marknaden måste fortsätta utvecklas.


Konstruktionen kring euron har inte varit fel, men dessvärre har flera länder tillåtit sig att bryta mot regelverket. Det har straffat och därmed har den politiska kontrollen tappat kraft. En given slutsats av skuldkrisen är att förutom de sanktioner mot länder med oreda i finanserna som räntemarknaden osentimentalt och skarpt ska dela ut, så behöver stramare politiska spelregler sättas upp och följas av alla länder.


Men kraven måste skärpas och konsekvenserna bli mer kännbara för ett land som bryter mot gemensamma regelverk. Vi ser framför oss ett antal åtgärder för att på lång sikt skapa stabilitet i det europeiska ekonomiska samarbetet.


Budget i balans över konjunkturcykeln bör lagregleras i euroländer på liknande sätt som i Sverige. Behovet av korrekt statistik behöver mötas genom att Eurostat får mer muskler.


Länder som bryter mot stabilitetspakten bör möta sanktioner. Det är också rimligt att sanktioner mot den som bryter mot reglerna verkställs automatiskt och att ansvaret för sanktionerna ligger på EU-kommissionen.


Till detta kommer att lån från ESM (den nya permanenta stabilitetsmekanismen) kombineras med krav på motprestationer i form av strukturreformer. Kommissionens granskning av och inflytande över medlemsländernas budget- och reformstrategier behöver skärpas och de rekommendationer som ges följas upp noggrant.


Däremot är euroobligationer fel väg att gå. Sådana skulle leda till att ett lands statsskuld blir ett gemensamt ansvar för eurozonen. Konsekvensen är bland annat högre räntor för skötsamma länder och minskade incitament för reformer i länder med ekonomiska problem.


Detta är i allra högsta grad frågan om mer av gemensam finanspolitik [i form av gemensam kontroll av länders skulder, upplåningsbehov och budgetunderskott. Däremot inte budgetens innehåll, t ex om man satsar på arbetsmarknadspolitik, socialförsäkringar eller försvar].

Det innebär också att euroländerna blir mer integrerade och får en ökad tyngd i unionen. Länder som vänder sig bort från samarbete och som inte deltar i euron kommer att förlora inflytande. Sverige bör därför delta mer aktivt i det europeiska samarbetet.


Ett första steg vore ett svenskt medlemskap i europluspakten, där 23 länder ingår och som syftar till att stärka samordningen av den ekonomiska politiken. Inom ramen för pakten åtar sig varje land att vidta åtgärder för att främja konkurrenskraft, sysselsättning och sunda statsfinanser. Sverige bör också säga ja till det fortsatta arbetet med en gemensam europeisk bolagsskattebas.


När EU stramat upp det finanspolitiska regelverket är ett medlemskap för Sverige i den gemensamma valutan naturligt. För att kunna ta tillvara våra egenintressen ska vi vara med vid de bord där beslut tas som påverkar vårt land.


Socialdemokraterna väljer den motsatta vägen – nej till eurosamarbetet. I bästa fall är Waidelichs euroutspel ett utslag av populism i det akuta stämningsläget. I så fall kanske Socialdemokraterna svänger tillbaka när skuldkrisen är över. I sämsta fall har partiet långsiktigt skaffat sig en mer europakritisk hållning. Det vore mycket allvarligt för Sverige.

Europa kommer genom tuffa åtgärder att ta sig genom krisen. Det sker i detta nu genom åtaganden om skattehöjningar och utgiftsminskningar, mer samarbete och mer av gemensam finanspolitik. Successivt ökar därför priset för Sverige att stå utanför. Folkpartiet värnar Sveriges inflytande i Europa. Vårt land bör tillhöra Europas kärna och där driva frågor som är viktiga för vårt land och vår kontinent.


JAN BJÖRKLUND (FP) vice statsminister

BIRGITTA OHLSSON (FP) europaminister

CARL B HAMILTON ekonomiskpolitisk talesman (FP)

OLLE SCHMIDT europaparlamentariker (FP)

9 kommentarer:

Micke sa...

Hur ska euron räddas? Om Italien faller så faller också euron. Italien är världens tredje största låntagare. Italien går inte att rädda. Det är för mycket pengar.
Dessutom ligger Greklands ettåriga obligationer (andrahandsmarknaden) på en kurs som ger en ränta på ca 97%.

Anonym sa...

Hej
Jag har läst ditt inlägg och håller med om att det behövs stramare regler och kännbarare åtgärder mot dem som bryter mot dessa.
Problemet blir ju att man kan inte "straffa" sig ur ett problem.
Om Land A inte uppfyller kraven så kan man inte införa sanktioner emot det efter som det bara bidrar till att försämra ekonomin i landet, vägen till ett fungerande system är inte bestraffning eller sanktioner utan belöningen, länder som inte uppfyller kraven blir utan stöd från Eu. Bönder som inte klarar sig utan Eu stöd etc, blir drivkraften landets egen intresse skall göra så att man håller sig innom ramarna inte rädslan för sanktioner eller straff.

Anonym sa...

Skrämmande åsikter av dessa fp politiker som inte förstått fakta.Euron kommer aldrig att införas i Sverige tack och lov

Anonym sa...

FP samlar Sveriges arroganta bladder tomtar av oändlig uppblåst aningslös självgod- osympatisk- och dumhet.

Det är alltid omöjligt att veta om deras vanvettiga hittepåPK-tankar är konkurrenskraftigt uteslutande knasironi och satir eller vad?

FP är Sveriges fantasiskräckregemte av konsekvent inkonsekventa själsligt kliniskt döda superduperegoister.

Men vad kan man vänta av ett Sverige som valt att sätta en fd YOFF som utb.minister? -Nästa steg blir väl isåfall Satan själv som Statsminister.

Spännande!

Anonym sa...

Det är helt självklart att vi ska gå med just nu.Helst imorgon så att vi hinner med att dras ned i den stora eouo kraschen. Det har aldrig varit mer förvirring i denna artikel som så träffande heter Hamilton BLANDNING.

Tidigare liberal sa...

Ojojoj.. Att vara euro-kramare tidigare var väl en sak, men att vara det nu när systemet har visat sig vara ett rabiessmittat nationalekonomiskt monster, trotsar allt förstånd.

Tycker regalskeppet Vasa är en bra liknelse, extremt stort, dyrt och pråligt, men samtidigt fundamentalt felbyggt vilket gör att det naturligtvis kapsejsar på jungfrufärdens första ordentliga vindpust.

Skeppet har nu slagsida och sjunker fort. Passagerarna vill rädda sig men kapten Fritz med besättning förnekar och vägrar fira ner räddningsbåtarna. I detta läget vill folkpartisterna lämna torra, varma, fasta land, ta med sig familjesilvret, simma ut och för att få anställning som tolftestyrman. Allt för att inte "förlora inflytande" på det sjunkande fartyget.

Därmed försvann allt förtroende för detta parti - vilka fruktansvärt enfaldiga pajasar!!

Mattias sa...

Folkpartiet älskar att använda sig av skräpmetaforer typ "det är bättre att sitta i en stor båt en i en liten eka när det stormar på havet". Själv skvalpar jag mycket hellre runt i en liten men sjöfärdig båt än en läckande atlantångare med 17 kaptener som inte kan komma överrens om hur man ska manövrera skorven.

Carl B Hamilton, hur orkar du fortfarande argumentera för euron? Alla de skräckargument som du och andra på jasidan slängde er med i folkomröstningen var bara lösa boliner. Alla, eller nästan alla, farhågor som vi på nejsidan lyfte, och som då avfärdades, har redan slagit in eller är på väg att göra det. I detta läge vill du och några andra kamikazer i folkpartiet att vi ska gå med i euron, för att.... ja varför? Så att vi ska vara en fluga på väggen i de rum där Sarkozy och Merkel fattar de avgörande besluten över en kopp café au lait och en croissant? För att svenska skattebetalare ska pytsa ut miljader till grekland, pengar som vi med största sannolikhet aldrig kommer att se röken av igen (med krympande ekonomi och ett underskott på 160% av BNP är det bara en tidsfråga innan de ställer in betalningarna). Det "skräckscenario" som du och de andra artikelförfattarna beskriver, där EU utan euron reduceras till "ett frihandelsområde, mindre långtgående och mindre betydelsefullt än den politiska union som med en gemensam valuta möter globaliseringens utmaningar", är precis vad vi andra helst av allt vill se istället för det växande byråkratiska monster i Bryssel som europas skattebetalare göder.

Om ni inte lyckades vinna en folkomröstning 2003, när jasidans bluffargument fortfarande inte var avslöjade, hur är det tänkt att ni ska vinna en ny eventuell omröstning efter det här spektaklet? Svenska folket var klokt nog att rösta nej senast, och jag är helt övertygad om att det kommer att göra det rätta nästa gång också. Därefter kan vi förhoppningsvis begrava frågan för gott.

P.s. heder åt dig att du tillåter kritiska kommentarer på din blogg, och vad man än tycker om din eurofanatism så är du defintivit inte någon som vänder kappan efter vinden och hänfaller dig åt populism. Respekt. D.s.

Anonym sa...

Jag rostade for Euron.
Jag rostar alltid borgerligt med tva senaste valen pa Folkpartiet.

Denna artikel gor mig dock konfunderad och osaker. Jag hade ju fel om Euron. Hade jag ocksa fel om Folkpartiet?
En trygg uppfattning om nagon som delade mina asikter om vad som var logiskt, ratt och riktigt. Suck. Det har tvingar mig att gora mig oppen for andra alternativ. Kanske stodrosta pa KD (igen). Why!?

René sa...

Det tycks inte bara vara Euron som har fått en finansiell härdsmälta utan även herrarna JAN BJÖRKLUND (FP), BIRGITTA OHLSSON (FP), CARL B HAMILTON (FP) och OLLE SCHMIDT (FP)
På Carl B Hamiltons blogg framhåller dessa herrar, med en dåres envishet, att Sverige skall gå med i Eurosamarbetet med syfte att stärka samordningen av den ekonomiska politiken i Euroområdet. Inte ens Tyskland tycks vara mäktig detta problem och dessutom sätter den tyska författningen stopp för att Tyskland skulle kunna delta i en gemensam räddningsaktion. I hela resonemanget glömmer dessa herrar bort att Europa består av olika ekonomiska kulturer som är djupt rotade och som endast en diktatur råder över, om ens en diktatur klarar detta problem.

MVH
René Lundström
Långgatan 23 F
23031 Svedala
Tel: 040-403153
Mob: 0705-403153
reneisvedalas blogg hos Passagen Blogg