torsdag 10 maj 2012

Höjd skatt på riskkapitalister dåligt för Sverige.

Nu har direktörerna vaknat. Bättre sent än aldrig. Jag tänker naturligtvis på dagens debattartikel i Dagens Industri (10/5).

Det är en god idé att då och då ställa sig frågan vad som är bra för Sverige, och kanske inte alltid sömngångaraktigt gå med flocken och bara fokusera på enkel - och ibland felaktigt analyserad- fördelningspolitik. Det gäller just beskattningen av riskkapitalister.

Som bekant bör en analys innehålla minst tre aspekter på ett ekonomiskt politiskt problem: effekten på tillväxten, fördelningen och ekonomins stabilitet.

De krav gentemot riskkapitalister som sedan en längre tid drivs av Skatteverket - vars förra överdirektör nu sitter i ledningen för den politiska oppositionen - skulle om de går igenom leda till att utländskt riskkapital inte längre investeras i Sverige, och att svenskt riskkapital i större utsträckning investeras utomland. Är det bra för Sverige? Ska vi bry oss om en sådan konsekvens?

Om skatteverket får igenom sina krav i de processer som man nu driver - och rättsläget är alltså inte alls självklart - höjs skatten för en riskkapitalist från ca 25 procent till 85-90 procent när skatter och sociala avgifter betalats. Samtidigt är den jämförbara skattesatsen i omvärlden 15-30 procent (Danmark är ett undantag med 56 procent).

Självklart kommer med en skatt på 85-90 procent utländska fonder och andra sparare som söker projekt att investera i, att gå Sverige förbi och investera i projekt i andra länder.

Regeringens förslag var att tillämpa regler som Sverige redan har för fåmansbolag på riskkapitalisters inkomster. Nu är det förslaget tillbakadraget.

Mera allmänt gäller frågan om det är bra för Sverige att skatter här i landet ligger på en konkurrenskraftig nivå, eller är det bättre att driva upp nivån, ta konsekvensen och välkomna att en del företag inte finner det lönsamt att finnas här? Att mindre av det växande globala sparandet hamnar här, att färre investeringar görs här, och att fler istället görs i andra (konkurrerande) länder?

Jag som trodde att Sverige skulle möta framtiden med satsningar på innovationer, entreprenörer och växande företag som - i sin tur - skulle ge fler högproduktiva jobb och investeringar. Så har det ju i allmänna programmatiska termer låtit i debatten under senare tid även från S-oppositionen.

Men hittills har jag haft fel, dessvärre. Sverige ska möta framtiden med världens högsta marginalskatter och bortdrivande av riskkapitaliser från landet. Dåligt.

2 kommentarer:

Yvonne Rosenthal sa...

Instämmer ! Själva ordet riskkapitalist väcker troligtvis mycket negativa associationer - förmodligen tänker många på kapitalister som riskerar andras pengar. Kapitalist har dessutom en negativ klang i sig. Riskkapitalister är ett slags " affärsänglar" med pengar och kompetens som kan satsa pengar där banker inte alltid självklart ställer upp. Det är absolut inte helt lätt att låna pengar i bank till en nystartad rörelse om man saknar privata säkerheter som villa/ bostadsrätt. Låna av Almi och liknade - mot mina principer eftersom de är om möjligt än mindre affärsmässiga. För Almi och liknande som Tillväxtverk är låntagarens kön, sexuella läggning, etnicitet av avgörande betydelse - affärsidé. Jo, bygdens väl och ve förstås. Jag raljerar, överdriver men är faktiskt också allvarlig: Riskkapitalister behövs - många gånger har dessa personer själva arbetat ihop sina pengar genom företagande och begriper sig på företagande vilket sällan bankpersonal gör och sällan eller aldrig statliga myndigheter. Vi behöver flera företag som växer . Yvonne Rosenthal

Erik sa...

Dina tre aspekter på ett ekonomiskt problem rimmar illa med din uppfattning i eurofrågan.Varken
effekten på tillväxten,
fördelningen eller den ekonomiska stabiliteten kan väl sägas korrelera med införande av euron i ett land.
Det är dags att öppna ögonen herr Hamilton och inse att du har haft katastrofalt fel i eurofrågan.