EU-kommissionen rekommenderar Sverige att bl a fasa ut ränteavdragen och hyresregleringen.

EU-kommissionen är - precis som riksbankschefen Stefan Ingves och undertecknad - oroad över hushållens höga skuldsättning. Sålunda skriver EU-Kommissionen i sin årliga ekonomiska utvärdering av Sverige, som publicerades idag, bland annat att:

"Den höga skuldsättningen i den privata sektorn (235 % av BNP för 2012) fortsätter att vara ett orosmoment. Hushållens skuldsättning, som ligger runt 80 % av BNP eller cirka 170 % av den disponibla inkomsten, har inte stabiliserats förrän på senare tid och kommer troligtvis inte att sjunka på kort sikt med tanke på den fortsatta kredittillväxten och den långsamma amorteringstakten på bostadslån. Den gällande avdragsrätten för utgiftsräntor och den låga årliga fastighetsskatten gör att den svenska bostadsbeskattningen gynnar skuldsättning, vilket bidrar till den höga lånenivån." (min kursivering.)

Det är glädjande att EU Kommissionen påminner svenska beslutsfattare om riskerna med den alltför höga belåningen. Vi är inte osårbara. Det kan gå åt skogen!

Dessutom påpekar Kommissionen att minskade ränteavdrag i beskattningen är det bästa metoden för att minska hotet med alltför hög hushållsupplåning.

Tyvärr kommer rekommendationen på denna punkt knappast att få någon praktisk effekt förrän möjligen under nästa mandatperiod eftersom det idag finns en koalition av partier över blockgränsen mot minskade ränteavdrag och mot tydliga åtgärder för en tydlig, trovärdig stabilisering av hushållsupplåning.

Idag vägrar riksbanken att sänka räntan inte därför att inflationen är för hög utan för att hushållsupplåningen är för hög. Så vad kan vi andra göra för att hjälpa riksbanken att sänka räntan?

Det införda utlåningstaket på 85 procent slår särskilt mot dem som köper sin första bostad. Det är en olycklig effekt, naturligtvis. Ett amorteringstvång på bostadslån är inte heller bra eftersom det kan leda till att de med sämst ekonomi - till exempel dem som blir arbetslösa eller sjuka - tvingas ta upp dyrare lån för att amortera ned sina billigare bostadslån.

 

Det bästa sättet att enbart strama åt hushållens upplåning är genom minskade ränteavdrag i skattesystemet. Att minska avdragen har den eftersträvade effekten att kyla av enbart hushållsupplåningen och därmed möjliggöra för riksbanken att släppa fram en lägre ränta som gynnar hela ekonomin: som stimulerar företagen, investeringarna och håller uppe efterfrågan på arbetskraft.

 

Om boräntan är 5 procent, och skatten på inkomst av kapital fasas ut från dagens 30 till 25 procent, och därmed ränteavdragen med lika mycket, motsvarar det en räntehöjning med blygsamma ca 0,25 procent. Om regeringen idag lade fram ett förslag om en sådan minskning av ränteavdragen och riksbanken som resultat sänkte med, säg, 0,5-0,75 procent tjänar hushållen alltså på omläggningen, liksom - naturligtvis- företagen, fackföreningarna och a-kassorna. Arbetslinjen värnas.

 

Det är just nu - vid dagens redan extremt låga räntor - som det är bäst och billigast för alla, men särskilt de högbelånade, att genomföra denna skatteförändring. Är man ändå inte nöjd med denna åtgärd, som främst verkar mot högräntelånen, kan riksdagen samtidigt höja barnbidragen eller sänka inkomstskatten, som det planerade ett femte jobbskatteavdraget. Dessa åtgärder subventionerar inte låntagande, märk väl.

 

Sänkt skatt på kapital har även en viktig näringspolitisk betydelse. Idag har OECD-länderna i genomsnitt en skatt på kapitalinkomst om cirka 17 procent, att jämföras med Sveriges nästan dubbla, 30 procent. Detta missgynnar svenskt ägande, innovationer och entreprenörskap. Om man sänker skatten får svenska företag tillgång till mer riskkapital från svenska aktiesparare utan krångliga, snedvridande statliga riskkapitalavdrag eller andra statsstöd. Företagen blir mindre låneberoende, de kan öka sin soliditet, och de står starkare i framtida kristider.

 

Placerare som investerar hemmavid, där de känner risker och förutsättningar bättre än utländska placerare, är dessutom erfarenhetsmässigt mer långsiktiga i sina placeringar, och kräver något lägre avkastning. Detta gynnar alla i Sverige.