fredag 5 juli 2013

Vaccinering mot (S)-Dambergs slarv med statistiken!

Mikael Damberg, socialdemokraternas gruppledare och därmed främste företrädare i riksdagen, gör några påståenden om Sverige i en DN-debattartikel onsdagen den 3 juli. Det finns anledning att varna och vaccinera mot Dambergs påståenden eftersom han är missvisande selektiv i sin beskrivning av utvecklingen ( http://www.dn.se/debatt/hog-tid-att-ifragasatta-regeringens-skonmalande/ ).

 
1. ”Det blir fler som ska försörjas av allt färre. Sysselsättningsgraden har minskat från 66,8 procent i januari 2007 till 65,6 procent i maj 2013.”

 
För det första har Sverige en mycket hög sysselsättningsgrad jämfört med andra EU-länder. Enligt Eurostat hade Sverige näst efter Holland den allra högsta sysselsättningsgraden inom EU det fjärde kvartalet 2012 (åldersgruppen 15-64 år). Sverige är också ett av få EU-länder som har haft ett ökat antal sysselsatta personer sedan krisen inleddes (bara Tyskland, Österrike och Belgien hade högre procentuell ökning i antalet sysselsatta).

 
För det andra känns januari 2007 som ett godtyckligt val av startdatum för att jämföra sysselsättningsgrad. Varför inte jämföra med hur det såg ut i september 2006? Gör man det blir skillnaderna mindre.

 
För det tredje beror minskningen i huvudsak på demografiska faktorer - vi har fått fler äldre i befolkningen.  Damberg utgår ifrån utvecklingen för gruppen mellan 15-74 år. Sysselsättningsgraden har legat still för dem mellan 15-64 år (om man jämför med januari 2007, men jämfört med september 2006 har sysselsättningsgraden ökat) och för dem över 65 har sysselsättningsgraden ökat betydligt (från ca 10 till 14 procent).  Sammantaget så har dock alltså sysselsättningsgraden för dem mellan 15 och 74 år minskat, eftersom vi fått fler över 65 i befolkningen. Det är dock mycket positivt att sysselsättningsgraden för de äldre har ökat så mycket som den faktiskt har gjort. Att fler äldre väljer att jobba längre beror sannolikt på bl.a. jobbskatteavdraget för pensionärer, d.v.s. regeringens politik.

 
Med tanke på den ekonomiska krisen och att vi har ett betydligt sämre konjunkturläge nu jämfört med vid maktskiftet 2006 så har sysselsättningsgraden sammantaget hållits uppe bra. Dessutom har befolkningen ökat väsentligt i storlek under de här åren (sysselsättningsgraden räknas ut som andelen sysselsatta av befolkningen) och antalet sysselsatta ökat med ca 230 000 personer (maj 2013 jämfört med september 2006, säsongsrensat).

 
2. "Den svenska arbetslösheten ligger på över åtta procent och är högre än i jämförbara länder."

 
Påståendet stämmer i huvudsak, även om det beror på vilka länder man jämför med. Vi har samma arbetslöshetsnivå som t.ex. Finland och Storbritannien, men högre än Tyskland, Holland och Danmark (första kvartalet 2013).

Sverige har dock en låg långtidsarbetslöshet jämfört med många andra EU-länder, något som Damberg inte nämner. 2012 var det 1,5 procent av den svenska arbetskraften som var långtidsarbetslös, medan EU-snittet låg på 4,6 procent. Sverige hade därmed den nästa lägsta andelen långtidsarbetslösa i hela EU (näst efter Österrike).

 
Sverige har också det allra högsta arbetskraftsdeltagandet bland alla EU-länder (4e kvartalet 2012). Fler som är ute på arbetsmarknaden kan göra det svårare att få ner arbetslösheten, men gör också att fler har möjlighet att komma i arbete.

 
Något som bidrar till att dra upp den svenska arbetslösheten är den höga ungdomsarbetslösheten. Ser man enbart till arbetslösheten för dem mellan 25 och 74 år, d.v.s. de exkluderar unga, är skillnaderna inte lika stora och Sverige ligger ungefär i nivå med länder som Holland och Danmark.

Den svenska ungdomsarbetslösheten, i sin tur, drivs delvis upp av att vi har en hög andel heltidsstudenter som söker jobb. Arbetslöshetstalen för heltidsstudenter ligger i Sverige långt över nivåerna i många andra länder, medan skillnaderna i arbetslöshet inte är alls lika stora om man jämför ungdomsarbetslösheten hos icke-studenter. De flesta av de svenska studenterna söker dock deltids- eller extrajobb och de studerande är ofta arbetslösa väldigt korta perioder. 45 procent av de arbetslösa studenterna är det i en månad eller mindre. Länder med omfattande lärlingsprogram, såsom Österrike och Tyskland, har betydligt lägre ungdomsarbetslöshet. En förklaring till det är att lärlingar som får någon form av ekonomisk ersättning alltid räknas som sysselsatta, även om de letar jobb. I Tyskland utgjorde lärlingarna år 2011 över 30 procent av alla i åldern 15 till 24 år som var sysselsatta. I Sverige räknas en person som går yrkesgymnasium men söker sommarjobb som arbetslös.

 
Man kan också notera att Damberg låter bli att ta upp att Sverige har haft den snabbaste ekonomiska tillväxten inom EU mellan 2007 och 2012 av jämförbara EU-länder, snabbare än t.ex. Tyskland och Österrike.  

 

1 kommentar:

gruelse sa...

Om man ska jämföra arbetsmarknaden bör man jämföra samma tidsperiod mellan två årtal. Första kvartalet 2006 och 2013 styrde en sosseregering respektive Alliansen. De åldersintervall man använder i Eurostatsammanhang är huvudsakligen 15-24 år och 15-74 år.

Arbetslösheten inrikesfödda 15 - 24 år i kvartal 1:
* 2006___23,0 %
* 2013___24,8 %
Arbetslösheten utrikesfödda 15 - 24 år i kvartal 1:
* 2006___36,0 %
* 2013___41,2 %

Sysselsättningsgraden inrikesfödda 15 - 24 år i kvartal 1:
* 2006___34,8 %
* 2013___38,6 %
Sysselsättningsgraden utrikesfödda 15 - 24 år i kvartal 1:
* 2006___29,7 %
* 2013___24,9 %

Arbetslösheten inrikesfödda 15 - 74 år i kvartal 1:
* 2006___6,9 %
* 2013___6,9 %
Arbetslösheten utrikesfödda 15 - 74 år i kvartal 1:
* 2006___14,1 %
* 2013___16,7 %

Sysselsättningsgraden inrikesfödda 15 - 74 år i kvartal 1:
* 2006___65,9 %
* 2013___66,3 %
Sysselsättningsgraden utrikesfödda 15 - 74 år i kvartal 1:
* 2006___54,9 %
* 2013___56,7 %

Källa: http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/Produkt.asp?produktid=AM0401&lang=1

Tidpunkterna, första kvartalet 2006 och första kvartalet 2013, är valda för att få ett kvitto på Alliansens s.k. Arbetslinje. Det är remarkabla skillnader mellan inrikesfödda och utrikesfödda. Man ser att visserligen har sysselsättningsgraden ökat för utrikesfödda 15-74 år, men det har också arbetslösheten gjort.

Mot bakgrund av ovanstående tabell, är det oärligt främst gentemot de inrikesfödda skattebetalarna, att hävda i den politiska retoriken, att invandringen behövs för att rädda välfärden och finansiera en allt mer åldrande befolkning.

Ungdomssiffrorna för de utrikesfödda implicerar en mycket olycksbådande framtid för konungariket Sverige!

Den allt större andelen utrikesfödda ungdomar, som ej deltar i arbetsmarknaden, måste ju också försörjas av skattebetalarna.

Och ändå så hyllar majoriteten av Riksdagens politiker invandringen, vilket är än mer skrämmande.