onsdag 18 december 2013

Bra med bankunion. Sverige bör gå med snarast när analysen är gjord.

Folkpartiet är stark principiell anhängare av EU:s bankunion. Vi ska i positiv anda analysera den lösning som beslutas vid EU:s finansministermöte. Folkpartiet vill inte bara att Sverige ska stödja bildandet av bankunionen, utan också att Sverige ska gå med i bankunionen snarast när analysen är gjord.

Vi ska som land alltid eftersträva att sitta med vid de bord där beslut fattas som påverkar oss. Så även denna gång. Vi ska inte njuggt och mästrande sitta på vår kant, och ännu mindre sitta utanför. Man kan se vårt deltagande i en bankunion som deltagande i en ömsesidig försäkringslösning. För Sverige finns tre tydliga risker och starka egenintressen.


Sverige är ett land med fyra stora - kanske i kris alltför stora? - gränsöverskridande banker. Därför är det ett svenskt intresse att en bankunion bildas som kan hantera såväl det faktum att vi har stora banker som att de är gränsöverskridande. Det intresset skulle finnas även utan EU och euron. Nu har vi dock situationen med fyra svenska banker som är djupt involverade i euroländer - Finland, Estland, Lettland och Litauen -, och flera icke-euroländer, som Danmark och Polen. (Båda dessa två är för övrigt principiella anhängare av i första hand bankunion men även euromedlemskap.)

Exempel på problem utan bankunion: Var och en bör fråga sig hur den svenska delen av Nordea - en mycket stor bank i Sverige men med finska ägare och med ECB som tillsynsmyndighet i bakgrunden - vid kris skulle hanteras. Vems pengar skulle tas i anspråk, och hur ska besluten tas? Någon form av gränsöverskridande bankunion behövs.  

För det andra är en bankunion utomordentligt viktig för Sveriges kunder i Europa. Om de länder som svenska företag vill sälja till får problem på grund av sina banksystem och sin finansiella stabilitet kan det drabba hela EU, inklusive Sverige. Glöm inte lärdomen från den finansiella nära-döden upplevelsen hösten-vintern 2008-09! Det kan medföra instabilitet och bortfall av efterfrågan, och värsta fall lågkonjunktur under lång tid. Det drabbar jobb, tillväxt och investeringsvilja i bland annat Sverige. 

Jovisst, det finns en rad juridiska och ekonomiska frågor kvar att bestämma beträffande EU:s bankunion. Beslutsfattandet i bankunionen får inte bli för krångligt. Det finns krav på snabbhet i beslutsfattandet när en bank är på fallrepet. I knäckfrågorna om förmånsordningen när pengar ska skjutas till - först ägarna, sedan obligationsinnehavarna, nationella stödfonder, nationella skattebetalare, gemensamma EU-pengar, andra länder och IMF - har Sverige samma intresse av att undvika att betala andras bräckliga banker som t ex aktivistiska nordeuropeiska euroländer som Nederländerna, Finland och Tyskland - förutom icke-euroländerna Polen och Danmark. Sverige är inte unikt!

Uppgörelsen innebär också att Tyskland satt stopp för möjligheten för banker och deras regeringar att räkna med att enkelt rekvirera EU-pengar, och att frågor om villkor och återbetalningskrav nu lagts på bordet.


För det tredje bör vi höja blicken. I dagens EU med nationalistiska partier på högerkanten - med mer eller mindre främlingsfientliga program - växer sig allt starkare har Sverige ett intresse - efter måttet av sin förmåga - att söka ekonomiskt-politiskt stabilisera Europa. Varför skulle Sverige inte ta ansvar för detta som andra europeiska länder, genom en bankunion?

Att motverka extremism, uppgivenhet och arbetslöshet som förstärks av ekonomisk instabilitet och låg tillväxt är viktigt, och även Sverige har att ta ansvar. Vi har också tagit sådant ansvar i samband med kriserna i Lettland, Island och Irland när Sverige genom riksdagen lånat till dessa länder i kris.


Att stödja bildandet av bakunionen, och att så snart som möjligt gå med i bankunionen gynnar både oss själva och övriga Europa.

Carl B Hamilton, riksdagsledamot och ekonomisk-politisk talesperson (FP), professor i internationell ekonomi

Inga kommentarer: