FP-kommentar på Magdalena Andersson presentation av S budgetfinansieringsalternativ.

Falsk bildsättning om statsfinansernas styrka

 

Talet om att stabiliteten i statsfinanserna skulle vara i farozonen och på glid stämmer inte. Statsskulden är ca 41 procent av BNP och prognosticeras nå 31 procent 2018. Även om den prognosen skulle slå fel, och skulden ’bara’ sjunka med hälften, dvs. till 36 procent, är ändå statsfinanserna ohyggligt stabila i både ett europeiskt och historiskt perspektiv. Det finns gott om utrymme för en finanspolitik som håller uppe sysselsättningen och nere arbetslösheten om tillväxten skulle sjunka. Intäktsbortfall från räntesnurror, lägre utdelningar från statliga företag, mm, ändrar inte detta faktum. Och om hotet om kraftigt ökad statsskuld vore verkligt, varför accepterar Socialdemokraterna de fem jobbskatteavdrag som man hela tiden kritiserat men i själva verket står bakom, om än med sex månaders fördröjning. Dessutom vill S luckra upp tidsgränser och disciplinerande bestämmelser i sjukförsäkring och A-kassa. Det om något riskerar att urholka statsfinanserna. Andersson hotbild är därför falsk.

 

Att ta bort dagens skatterabatter för unga har inte samma effekt som att aldrig införa dem. Det leder till färre jobb och de svagaste drabbas först.

 

Om man som S vill tar bort sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt restaurangmoms ökar företagens lönekostnader med 15-20 mdr kr/år. Självklart påverkar den stora kostnadsökningen företagens lönsamhet och möjlighet att ha anställda, och företagen kommer att tvingas avskeda. Var tror S annars att företagen ska få alla dessa pengar ifrån? I tjänstenäringarna är lönekostnaderna den stora utgiftsposten.

 

Effekten av att ta bort dagens skatte/avgiftsrabatter för unga har inte heller samma effekt som att aldrig införa dem, som är den åtgärd som olika institutioner har utvärderat. Det går därför inte att från dessa dra slutsatsen att det inte kommer att försvinna några jobb när kostnaderna att anställa höjs. 

 

Om en regering avskaffar dagens nedsättning blir effekten på kort och medellång sikt annorlunda: Vi har nu haft dessa nedsättningar under ett antal år. Arbetsmarknaden har anpassat sig till dem. Rimligen har nedsättningarna vid det här laget spillt över i en högre lön än eljest för bl.a. unga personer. Om man nu skulle avskaffa nedsättningen resulterar detta inte bara i ett antal färre jobb i de aktuella företagen – dvs. sysselsättningen blir lägre och ungdomars löneläge pressats i de aktuella företagen genom socialdemokraternas åtgärd – men även löneläget för alla unga personer pressas under denna fleråriga anpassningstid (utbudet av unga arbetssökande ökar). Dessutom, de personer som i första hand får erfara mindre efterfrågan på sina tjänster och färre jobb är de unga med svag förankring på arbetsmarknaden – t ex de med svag utbildning och utlandsfödda.

 

Andersson påstår att de höjda anställningskostnaderna skulle uppvägas av Socialdemokraternas ”90-dagarsgaranti” för unga, som innebär olika åtgärder och utbildning för unga. Garantin kostar ”i ett första steg” ca 5 mdr kr, dvs. en 1/3 eller ¼ av de ökade skatteintäkterna från höjda arbetsgivaravgifter och höjd restaurangmoms. Lite småsummor satsas på ”aktiv näringspolitik”. Men den sammantagna bilden är en kraftig åtstramning för företagssektorn, som kommer slå mot sysselsättningen. Dessutom är 90-dagarsgarantin inte sysselsättning i privat sektor utan ”ams-jobb”, och liknande, och de är erfarenhetsmässigt – tvärt emot vad Andersson hävdar – ingen effektiv väg in på arbetsmarknaden.

 

En stor andel av de överblivna pengarna används istället till högre bidrag, som i de flesta fall motverkar ökad sysselsättning. Därtill – och mycket viktigt – Socialdemokraternas förslag om borttagande och uppmjukning av tidsgränser i sjukförsäkring och A-kassa ger lätt en okontrollerbar ökning av statens utgifter som kan springa iväg till stora statsfinansiella utgifter, som biter sig fast. 

 

Att det är företagen som skapar jobben märktes inte på Magdalena Andersson idag. Inte en enda gång hörde jag henne nämna orden företag och företagare.