Vänsterpartiet ställer ultimatum och omöjliggör på förhand rödgrön trepartiregering. Vad händer då?

Jonas Sjöstedts huvudbudskap är att han inte accepterar att sitta i en regering som tillåter vinster i välfärden, och ställer ett lagstadgat avskaffande av vinst i välfärden som ultimatum för V:s regeringsdeltagande efter eventuell valframgång. Detta omöjliggör en långsiktigt stabil regering under Stefan Löfvens (S) ledning. Vad händer då?

 I princip alla andra frågor kan Sjöstedt tänka sig att kompromissa om i diskussioner om en rödgrön regering, men inte i frågan om vinster. På den punkten var han idag vid presentationen av V:s ”valplattform” mycket tydligt med V:s position (7 april).

 

Vad betyder detta för en eventuell rödgrön regering? Om de rödgröna får fler mandat än Alliansen finns två huvudscenarier.  Det ena är att Vänsterpartiet släpps in i regeringen, kanske eftersom S inte kan stå emot trycket från LO i bl.a. frågan om vinster i välfärden (se Aftonbladet debatt den 7 april: ”Dags för lagar mot vinster i välfärden” av LO:s 1e v ordf Tobias Baudin).

 

Det skulle sannolikt innebära en katastrof för de tusentals företagen inom skolan, äldreomsorgen, barnomsorgen m.m. Intresset för att driva företag i dessa branscher skulle smälta bort. Samtidigt är det tusentals elever och brukare som i dag är nöjda med vad dessa välfärdsföretag levererar. Därför är frågan sannolikt ingen opinionsvinnare när vinstförbudet väl ska omsättas i praktiken, snarare tvärt om.

 

Välfärdsföretagen har över 200 000 anställda motsvarande ca 160 000 heltidstjänster. Det är över 300 000 barn och ungdomar som går i privat ägda förskolor och skolor. Att redovisa antalet brukare för vård- och omsorgsföretagen är mer komplicerat. Dock finns det ca 10 000 privata vård- och omsorgsföretag med färre än 19 anställda.

 

Situationen kan bli kaotisk när tusentals företag drar sig ur välfärdssektorn och enheterna ska kommunaliseras. Men det kan ske först efter det att företagen fått ersättning av kommunerna för deras övertagande (se grundlagen). Hur skall V finansiera kommunernas övertagande av skolor, barnomsorg, äldreomsorg, mm?

 

Ett annat scenario är att Stefan Löfvén inte accepterar Vänsterpartiets ultimatum, utan inser att dessa företag behövs för att kunna garantera en god välfärd, och att V därför inte ges någon plats i en S-ledd regering. Det skulle innebära att Löfvén får bilda en S-MP-regering som har ett extremt svagt stöd i riksdagen. I den avgränsade frågan om vinst i välfärden kan S förmodligen göra upp med de borgerliga partierna, men i övriga frågor sitter Vänsterpartiet med trumf på hand, och har en S-ledd regerings överlevnad och handlingskraft i riksdagen i sina händer vid varje votering. Det blir en regering som kommer att åka på väldigt många nederlag i riksdagen, bli skamfilad och som kommer att ha en långt mycket svagare ställning än den nuvarande minoritetsregeringen. Vänsterpartiets agerande rimmar illa med Löfvéns tal om att bilda en stark regering.  

 

Något som betonas mer i V:s valplattform än i tidigare budgetmotioner är ståndpunkten ”Korta arbetstiden”. Sålunda: ”Under mandatperioden vill vi utreda och lämna konkreta förslag för att stegvis genomföra en arbetstidsförkortning.” Vi bör därmed vänta oss att en eventuell rödgrön regering innebär färre arbetade timmar, och därmed mindre resurser till både privat och offentligfinansierad välfärd, och – märk väl – lägre långsiktig sysselsättning i svensk ekonomi.

 

Vänsterpartiets valplattform innehåller i övrigt inte mycket nytt. V listar en lång rad satsningar som ligger i linje med vad som fanns med i deras budgetmotion i höstas (d.v.s. mer pengar till allt). Men i plattformen sägs ingenting om finansieringen, kanske ett försök att få fokus på pengaregnet utan att behöva nämna de massiva skattehöjningarna.