MP-språkrör förspråkar tygblöjor, sänker basindustri och pappersmasseproduktion.

 

(Med anledning av Miljöpartiets kongress som pågår i helgen.)

MP-språkröret Åsa Romson ser helst att svensk pappersindustri lägger ner: ”Jag är inte jätteglad i att svenska värdefulla träråvaror görs till blöjor och näsdukar och att vi exporterar pappersmassa”, sa Romson till Dagens Industri (den 12 mars 2014). Men bebisar behöver blöjor och förkylda behöver snyta sig. Vill MP tvinga alla att övergå till tygblöjor? Svensk skogsindustri ger tiotusentals människor både inkomst och jobb, och bär upp många regioner och samhällen. Dessutom är det naturligtvis bra med exportinkomster. Det Romson säger visar att partiet alltjämt lever kvar i en teknikfientlig lekstuga, utan kontakt med samhällsekonomiska kostnader och intäkter och utan respekt för vanligt folks arbetsuppgifter.

 

MP och Romson skulle förstöra basen för svensk välfärd med tesen att skogsindustrin produkter är mindre värda, och kanske till och med saknar existensberättigande. Skogsråvara har flera användningsområden. Det är stolligt att hävda att det är mera värdefullt för svenska folket att elda upp Sveriges skog som ”transportbränsle” än att vidareförädla den till bland annat konsumentprodukter. Det vore både oekonomiskt, oetiskt och klimatförstörande.

 

Miljöpartiet vill i sin budget chockhöja elpriset för industri och hushåll genom högre skatter på energi och minskat utbud el. Partiet vill lägga ned kärnkraften: två reaktorer av Sveriges tio vill man lägga ned inom fyra år. Då ska man komma ihåg att svensk industri är mycket energiintensiv. Chockhöjda elpriser kommer att driva basindustrins investeringar, produktion och jobb från Sverige.

 

Folkpartiet vill tvärtom: behåll och förnya utsläppsfri elproduktion, förädla skogen och låt fossila bränslen ligga kvar i jorden.

Miljöpartiets politik skulle slå ut Medelpad och Sveriges skogsindustri.

(Publicerad i Sundsvalls Tidning 23 maj 2014)   Om den rödgröna trojkan vinner flest röster i riksdagsvalet i september kommer sannolikt S-ledaren Stefan Löfven att samregera med Miljöpartiet (MP). Då ska man veta att MP:s politik innebär nedläggning av den skogsindustriella basen för bland annat Sundsvallsområdet. Därför är därför hög tid att närmare granska vad en S-MP regering skulle betyda för företagen, jobben och välståndet. Väljarna måste få veta vad som väntar dem vid en rödgrön valseger.   Det är stor skillnad mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Miljöpartiets skatte- och avgiftspolitik har udden tydligt riktad mot industri och varuproduktion. Socialdemokraternas udd är mot tjänstesektorn och den ekonomiska basen för pensionärernas ekonomi.   Miljöpartiet planerar stora skattehöjningar på det mesta som rör sig: Det ska bli dyrare att åka bil, och att utföra transporter på lastbil och flyg. Dessutom ska vägsatsningar ersättas av ett fokus på mer cykelvägar. Utbyggd kollektivtrafik är förvisso viktigt, men kan ofta inte ersätta lastbils- och personbilstransporter. Men framför allt planerar Miljöpartiet att chockhöja elpriset för industri och hushåll genom högre skatter på energi och minskat utbud el. Partiet vill lägga ned kärnkraften: två reaktorer av Sveriges tio vill man lägga ned inom fyra år. Då ska man komma ihåg att svensk industri är mycket energiintensiv. Chockhöjda elpriser kommer att driva basindustrins investeringar, produktion och jobb från Sverige.   Men den effekten av MP:s politik bekymrar inte Miljöpartiet. Språkröret Åsa Romson ser till exempel helst att svensk pappersindustri lägger ner: "Jag är inte jätteglad i att svenska värdefulla träråvaror görs till blöjor och näsdukar och att vi exporterar pappersmassa", sa Romson till Dagens Industri (den 12 mars 2014). Men svensk skogsindustri ger tiotusentals människor både inkomst och jobb, och bär därtill upp många regioner och samhällen, till exempel Sundsvall.   Varför driver MP och Romson att skulle det vara mera värdefullt för svenska folket att elda upp Sveriges skog som transportbränsle än att vidareförädla den? Det vore långsiktigt oekonomiskt och klimatförstörande. Folkpartiet vill tvärtom: behåll kärnkraften, förädla skogen och låt fossila bränslen ligga kvar i jorden.   Carl B Hamilton, ekonomisk och energipolitisk talesperson, Folkpartiet liberalerna

Skicka en kommentar >>> Prenumeration kan anmälas direkt på http://www.folkpartiet.se/carlssnyhetsbrev

Behåll kärnkraften och låt kolet ligga! Kommentar till MP:s EU-klimatprogram.

MP:s program för lägre utsläpp och ett ”kolfritt Europa” är inte trovärdigt eftersom partiet hellre lägger ned kärnkraften än minskar koldioxidutsläppen i Europa.

 

Tag Polen! Det är EU:s klimatvärsting med sin stora stenkolsförbränning. Polen vill bygga kärnkraft men det är MP emot. Miljöpartiets slogan ”låt kolet ligga” övertrumfas av MP:s andra slogan ”lägg ned kärnkraften”, och resultatet blir ökade koldioxid utsläpp.

 

Kärnkraft kan också öka oberoendet av gasimport från Ryssland. (Uran, olja och gas i LNG-form kan importeras från en rad andra länder än Ryssland.)

 

MP:s önskan om att ”förbjuda allt kol 2030” låter sig svårligen göras utan att partiet redovisar alternativen och dess kostnader. Ingenting kommer att hända om inte kostnader och intäkter av olika alternativ kommer upp på bordet, och frågan om hur man vill hantera sol- och vindkrafts intermittenta produktionstekniker. Att kärnkraftsreaktorer är dyra räcker inte för att döma ut dem. Frågan är om de är lönsamma under de 70-100 år som de skulle komma att producera basel.

 

Om kärnkraften läggs ned i Sverige blir alternativet som baskraft sannolikt en massivt ökad import till Sverige av allt billigare fossilgas från omvärlden, och därmed ökade globala utsläpp av koldioxid. Vad kostar det?

 

Det är glädjande att MP är för ett fördjupat EU-samarbete i energipolitiken i en s.k. energiunion, men allt hänger på innehållet i en sådan unions politik. Ökade möjligheter till handel med energi – särskilt el och gas – är bra.

 

FP är sedan början av 1970-talet för en gemensam koldioxidskatt i EU. Priset på utsläppsrätter (inom ETS) är idag bara en bråkdel av vad det borde vara för att fungera som en effektiv broms på utsläppen. Eftersom förnybar energi som mål inte nödvändigtvis effektivt minskar koldioxidutsläppen bör förnybarmål inte vara bindande. Pensionärernas pengar i olika sparformer och fonder ska inte användas för andra mål än bästa möjliga avkastning och pensioner.

S vill göda byggherrar med SBAB

(Artikel publicerad i Dagens Industri den 12 maj 2014.)

 

Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven föreslår att helstatliga bostadsbanken SBAB ska förses med 3 mdr kr i kapitaltillskott och därigenom bli ”en motor i kapitalförsörjningen” av byggsektorn.

 

Men enbart billigare byggkrediter skulle inte ge fler bostäder, men väl större vinster för byggbolagen. Det är självklart att byggbolagen till S ”angett att ett viktigt skäl till att det byggs för litet är bristen på kapital”. Men det råder ingen kapitalbrist i Sverige, utan tvärtom ett överflöd. Sverige exporterar kapital år efter år, vilket visat sig i fleråriga bytesbalansöverskott.

 

De projekt som stupar på avkastningskraven vid rekordlåga 0,75 procents riksbanksränta bör sannolikt inte genomföras, även om byggbolagen hos S klagat på för ”höga avkastningskrav på marknaden”.

 

Istället klämmer skon på annat håll: Att det byggs för litet – på den punkten har naturligtvis Löfven rätt – beror inte på kapitalbrist utan på en rad andra faktorer som utdragna planprocesser, fördyrande bestämmelser; dvs. för många regleringar. Om man, som Löfven, tillhandahåller subventionerade krediter, och häller statliga pengar ned i en starkt reglerad marknad kommer vinsterna av detta att fortsätta ned i de regleringskunniga byggbolagens fickor. Löfvens förslag stärker större byggbolags oligopolvinster, men resulterar knappast i fler bostäder eller lägre hyror.

 

Finansieringen då? Förslaget är att staten ska öka SBABs kapitalbas med 3 mdr kronor. Pengarna tas från andra statliga företag. Sedan ska SBAB med detta som grundplåt låna upp ytterligare 30 mdr kr.

 

Att brandskatta andra statliga bolag genom ägarkrav på extra utdelningar minskar dessa bolags inbetalningar till staten (större budgetunderskott, Magdalena Andersson!) och förstör incitamenten i statens styrning av sina företag. Går statliga företag med vinst ska den hux flux kunna överföras till subventionerad verksamhet. En ökad politisering av skötseln av statliga företag är helt fel.

 

Socialdemokraternas påstående att stödet inte är något statligt branschstöd kommer naturligtvis att skärskådas av EU:s konkurrensmyndighet. Det tar 1-2 år, och sedan underkänner med stor sannolikhet EU-kommissionen förslaget.

 

Alliansregeringens avregleringslinje är en bättre väg att gå för att minska bostadsbristen. Den typen av åtgärder bör snabbas upp. Synd att inte Löfven krävde det!

 

Carl B Hamilton, ekonomisk-politisk talesperson (FP)

Löfvens förslag om billigare byggkredter genom SBAB fel på alla sätt.

Löfvens (S) förslag om billigare byggkrediter med SBAB ger varken fler lägenheter eller lägre hyror, men väl ökade vinster hos byggbolagen.

 

Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven på första maj:

 

Stefan Löfvens SBAB-satsning med billigare byggkrediter skulle inte ge fler bostäder, men väl större vinster för byggbolagen. Det råder ingen kapitalbrist i Sverige utan tvärtom ett överflöd. De projekt som stupar på avkastningskraven vid rekordlåga 0,75 procents riksbanksränta bör sannolikt inte genomföras. (Löfven: för ”höga avkastningskrav på marknaden”).

 

Istället klämmer skon på andra håll: Att det byggs för litet – på den punkten har Löfven helt rätt – beror inte på kapitalbrist utan på en rad andra faktorer som kvävande och utdragna planprocesser, krångliga fördyrande bestämmelser; dvs. för många regleringar. Om man som Löfven föreslår bara tillhandahåller billigare (subventionerade) krediter kommer vinsterna av detta stöd att gå rakt ned i de regleringskunniga byggbolagens fickor, stärker deras (av regleringarna) skyddade oligopolvinster, och resulterar varken i fler bostäder eller lägre hyror.

 

Alliansregeringens avregleringslinje – med ett effektivare utnyttjande av existerande bostadsbestånd, och enklare och billigare nybyggnadsregler – är rätt väg att gå för att minska bostadsbristen. Den typen av åtgärder bör snabbas på ytterligare. Skulle oppositionen vinna valet skulle däremot bostadsbristen förvärras eftersom deras felaktiga kapitalbrist-analys i en starkt reglerad marknad är helt fel väg att gå.

 

Förslaget är dessutom att staten ska öka SBABs kapitalbas med 3 mdr kronor. Sedan ska SBAB med denna bas kunna låna upp ytterligare 30 mdr kr. Det kan ett statligt bolag – med staten i ryggen – göra ändå. Att brandskatta välskötta statliga bolag genom krav på ökade utdelningar minskar dessa bolags inbetalningar till staten, medför lägre statliga intäkter, och förstör incitamentsstrukturen i dessa bolag. Går de med vinst ska den överföras till stöd för (subvention av) SBAB:s kreditgivning.

En utvidgad politisering av skötseln av statliga företag återintroduceras i svenskt politiskt liv.