Socialdemokraterna luras mest om ungdomsjobben.

Socialdemokraterna går till val på fler jobb för Sveriges unga. Men leder deras politik till detta? Knappast.

Vi har granskat Socialdemokraternas två viktigaste förslag för att få ner ungdomsarbetslösheten – ett ”utbildningskontrakt” och en ”90-dagarsgaranti”.

Utbildningskontrakt?

Socialdemokraterna vill att alla ungdomar utan gymnasieexamen som skriver in sig på Arbetsförmedlingen måste skriva under det som Socialdemokraterna kallar ett utbildningskontrakt och förbinda sig att läsa in gymnasiekompetens med högskolebehörighet, ibland i en kombination med andra åtgärder. Hållhaken på ungdomarna för att de ska följa kontraktet är att de annars blir av med t.ex. a-kassa eller försörjningsstöd (socialbidrag). ”Utbildningen är ett krav för att få ekonomiskt stöd från samhället.”, skriver S i sin budgetmotion (de skriver ”samhälle” men menar a-kassor, stat och kommun.)

Men hållhaken är vid närmare betraktande väldigt klen. Enligt Riksdagens utredningstjänst, RUT, var det i augusti förra året endast ca 14 procent av de inskrivna på Arbetsförmedlingen mellan 18 och 24 år som hade rätt till a-kassa. 

Hur många av de arbetslösa ungdomarna som får socialbidrag finns inga färska siffror på, men enligt Långtidsutredningen (2011) var det 2008 ca 25 procent av de inskrivna på Arbetsförmedlingen i åldern 20-24 som fick socialbidrag. Inkluderar man även yngre ungdomar blir andelen rimligen ännu lägre. 

Därmed får en stor majoritet av de arbetslösa ungdomarna inte någon ersättning alls från politiskt styrda kassor. De kan därmed heller inte som sanktion berövas någon ersättning. Därför har de allra flesta ungdomar inga ekonomiska skäl att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Socialdemokraternas kontrakt riskerar snarare att leda till att ungdomar helt sonika låter bli att skriva in sig på Arbetsförmedlingen för att slippa dras in i något tvång. Resultatet kan bli att de ungdomar som kanske har störst behov av stöd inte får någon hjälp alls, utan riskerar hamna i långvarigt utanförskap.

En viktig praktisk rättvisefråga är också vad som händer med dem som får behålla t ex sin a-kassa när de läser på Komvux, men sedan hoppar av. Blir de återbetalningsskyldiga? Utan återbetalningskrav finns varken en hake på ungdomarna att fullfölja utbildningen, eller rättvisa i systemet. Samtidigt kan återbetalningskrav bli ett besvärligt ekonomiskt problem för unga som har svårt med skolan, och hjälper dem knappast att få jobb.  

Nu under 2014 vänder konjunkturen uppåt. Allt fler unga får ett riktigt arbete med lön. Chanserna till jobb ökar alltså – för dem som faktiskt söker ett jobb, vill säga. Att i detta alltmer positiva konjunkturläge tvinga tusentals lågomotiverade unga att avstå från jobb och istället studera verkar vara dålig tajming. Hur tänkte man?

Folkpartiet anser att alla utan gymnasieexamen ska ha en rätt att läsa in gymnasiekurserna på Komvux, oavsett var man bor. Arbetslösa mellan 20 och 24 år som väljer att läsa in grundskole- och gymnasiebetyg har också rätt till ett högre studiebidrag jämfört med andra studenter för att göra det mer attraktivt för dem att ta steget (6600 kr/mån att jämföra med 1600 kr/mån för andra). Men det är individen, inte politiker, som bör ha sista ordet när det passar bäst att plugga.

90-dagarsgaranti?

Socialdemokraternas andra paradnummer för att få ner ungdomsarbetslösheten är 90-dagarsgarantin. Unga ska efter max tre månader få utbildning, praktik eller andra ”åtgärder”. Just i ett uppåtgående konjunkturläge riskerar det att låsa in ungdomar i ineffektiva offentliga insatser samtidigt som många har goda chanser att få jobb om de får rätt stöd, och fortsätter aktivt att söka jobb.

90-dagarsgarantin har sin tyngdpunkt på olika reguljära utbildningar, som högskola och Komvux. Ungdomar som varit utan jobb i mer än tre månader ska kunna plugga på t.ex. högskolan med bibehållen a-kassa. För alla dem som skuldsätter sig hos CSN för att finansiera sin utbildning kommer det att upplevas som djupt orättvist att vissa klasskamrater får samma utbildning betald. Ett liknande upplägg har också redan prövats och skapade då stora legitimitetsproblem. Risken är stor att unga som jobbar ser till att bli arbetslösa en tid, för att sedan få sin utbildning betald. Det skapar ett system som uppmuntrar till osund bidragsplanering.

Det enda i 90-dagarsgarantin som ens liknar riktiga jobb är en hårt subventionerad variant av regeringens yrkesintroduktionsanställningar.  Men S-förslaget kan enligt Finansdepartementet falla på att det inte är tillåtet enligt EU:s statsstöd-regler. I så fall finns inget kvar i garantin som innebär ett riktigt jobb.

Ett snarlikt upplägg som socialdemokraternas nu aktuella ungdomsgaranti testades i Sverige under Göran Perssons tid som statsminister, och med klent resultat. Då hette åtgärden ”hundradagarsgarantin” och var kommunernas ansvar. Enligt utvärderingen av Institutet för Arbetsmarknads- och Utbildningspolitisk Utvärdering (IFAU) hade garantin sämre effektivitet än Arbetsförmedlingens normala insatser för att hjälpa ungdomar till jobb.

Tills sist: Socialdemokraterna vill, om de vinner valet, höja skatterna kraftigt på alla ungdomsjobb och särskilt på dem i restaurang och cateringbranschen, för att på så sätt finansiera ökade utgifter för bidrag och ams-politik. Det leder till färre riktiga ungdomsjobb och fler unga förpassas istället ut i konstgjorda åtgärder och utbildningar. Det är i grunden fel väg att gå. 

 

Carl B Hamilton

Christer Nylander

Riksdagsledamöter (FP), talespersoner för ekonomisk politik och arbetsmarknadsfrågor.