Stefan Löfven (S) har idag
presenterat ”Vallöfte: 90-dagarsgaranti för alla unga”.
De upplägg som
Socialdemokraterna presenterar för ”90-dagarsgarantin” kan inte fungera. De
åtgärder som ungdomarna ska sättas in i kommer antingen inte gå att genomföra i
praktiken, eller kommer inte att fungera såsom S-ledaren Stefan Löfvén
planerar.
Kravet på att ungdomar ska ingå
utbildningskontrakt och annars förlora ersättning faller på att de flesta av
dessa ungdomar inte uppbär något ekonomiskt stöd alls från det offentliga. De
kan helt enkelt istället låta bli att gå till arbetsförmedlingen, och –
dessvärre – istället fastna i utanförskap.
Den mest
omfattande åtgärden, 30 000 traineeplatser, går enligt EU-regler om
statsstöd inte att subventionera på det sätt och utsträckning som
Socialdemokraterna föreslår. Om det ändå skulle bli första regeringsbeslutet,
kommer kommuner och landsting sannolikt att senare tvingas betala tillbaka de
otillåtna statsstöden.
För det första: 13 000
utbildningskontrakt.
Unga ska tvingas läsa in gymnasiet,
oavsett om de själva vill eller ej. Annars ska – enligt S – det ”ekonomiska
stöd från samhället” dras in eller nekas. Men bara 25 procent uppbär något
stöd från offentliga kassor, och för de under 20 år är andelen ännu lägre.
(Källa: Långtidsutredningen 2011). Hotet biter sålunda inte på 75 procent av
målgruppen. Socialdemokraternas villkor kan tvärtom göra att ungdomar avstår
från att skriva in sig på arbetsförmedlingen för att undvika att utsättas för
tvång. Därmed kan de istället hamna i ett långvarigt utanförskap, dvs. stjälpa
istället för hjälpta.
För det andra: 32 000
traineejobb i offentlig verksamhet.
För dessa traineejobb skall utgå
”full lön enligt kollektivavtal”, skriver Socialdemokraterna. Magdalena
Andersson (S) har sagt till TT, DN, DI m fl media att lönen för dessa
traineejobb ska ”fullt ut finansieras av staten” (dvs. 100 procent).
Traineejobben ska införas direkt vid ett eventuellt rödgrönt regeringstillträde
(”första regeringsbeslutet”).
Det låter sturskt, men då ska man
veta att sådan här subventionering av jobb – även i offentlig sektor – ska
prövas och eventuellt godkännas av EU-kommissionen eftersom det är ett
statsstöd. Eftersom vi misstänkte att upplägget inte står i full samklang med
EU:s statsstödsregler har FP låtit Riksdagens utredningstjänst (RUT) göra en
juridisk utredning av precis denna fråga (S-förslaget är ju inte nytt).
RUT drar i sin utredning (se nedan)
slutsatsen att högst 50 procents subvention av lönen är tillåten enligt
EU:s statsstödsregler, och i enlighet med de rättsfall som domstolen avgjort
under senare år. Om Socialdemokraterna struntar i regelverket kommer i
slutändan EU-domstolen med stor sannolikhet att döma att kommuner och landsting
att återbetala 50 procent av stödet till staten. Det lär därför inte bli så
många kommuner som är pigga på att ta emot traineer. Den absolut mest
omfattande åtgärden i 90-dagarsgarantin riskerar därmed att falla platt till
marken och inte gå att genomföra.
För det tredje: Kostnaden för
90-dagarsgarnatin.
Enligt Socialdemokraterna ska det
kosta 6 mdr kronor per år att införa 90-dagarsgarantin. Socialdemokraterna
uppger att den kostnaden fanns redovisad redan i höstbudgeten 2013. Men S säger
inte hela sanningen.
Hösten 2013, sålunda, avsatte
Socialdemokraterna 5 miljarder kronor som ett ”första steg” i
90-dagarsgarantin, och det innebar då att alla som varit arbetslösa i mer än 6
månader skulle omfattas av garantin. Nu ska enligt S blott en miljard
ytterligare räcka till att täcka in alla unga som varit utan jobb i mer än 3
månader. Det är en märklig kalkyl. Att inte mer pengar tillförs förklaras
troligen med en kraftig ambitionsminskning i vad personerna i garantin ska få
göra.
Bilaga:
Mer precist skriver RUT: ”Så vitt [Riksdagens]
utredningstjänst kan avgöra är ett statligt stöd för t.ex. traineetjänster i
äldreomsorgen i Sverige förenligt med EU:s statsstödsregler – eller rättare
sagt kan undantas enligt gruppundantagsförordningen och behöver inte anmälas –
om stödet riktar sig till arbetstagare mellan 15-24 år och om detta stöd medför
en nettoökning av antalet arbetsplatser och att anställningen fortlöper under
en minimiperiod som är förenlig med ett kollektivavtal. Lönekostnaderna är
under dessa förutsättningar stödberättigande under ett år men stödnivån av
lönen får inte vara högre än 50 procent. Sammanlagt får inte heller stödet vara
högre än tröskelvärdet, som uppgår till 5 miljoner kr per företag och år.” (RUT
PM Dnr 2014:1265).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar