Oppositionen satsar på dyrkad guldkalv istället för på ekonomins kassako.

Receptet mot exportindustrins konjunkturnedgång är inte en permanent ökning av offentliga sektorn!

Oppositionen möter den kortsiktiga finanskrisen med förslag om en långsiktig utökning offentliga sektorn. Det är inte kris- eller konjunkturpolitik. Socialdemokraterna satsar t ex permanent 6 mdr kr mer varje år på kommunerna. Vänsterpartiet vill gå ännu längre.

Men det akuta problemet för svensk ekonomi är att den privata sektorn anställer, säljer och producerar för lite. I detta läge är det riskfyllt, som oppositionen föreslår, att ge offentliga sektorn en långsiktig och permanent nivåhöjning samtidigt som skatteintäkterna från företag och kapitalinkomster drastiskt minskar. Oppositionens agerande bäddar för strukturella budgetunderskott eftersom gapet skulle vidgas mellan en för liten inhemsk privat produktion och permanent ökade offentliga utgifter.

Antalet utbildningsplatser som S föreslår är orealistiskt. Länens samordnare, kommunerna och högskolorna har redan av regeringen fått det antal platser som de själva anser att de kan hantera utan kvalitetsproblem. S förslag leder till förvaring istället för meningsfull utbildning.

Att som S öka marginalskatten både genom avtrappat jobbskatteavdrag och dubbel värnskatt straffar människors möjlighet och vilja ”att förverkliga sina bästa stämningars längtan” (Hjalmar Branting) till utbildning och förkovran. Även MP och V vill höja marginalskatterna.

Samtidigt vet alla som funderat över globaliseringens konsekvenser för Sverige att mer och bättre utbildning framdeles är det viktigaste konkurrensmedlet för Sverige i världen. Med S dubbla marginalskattehöjningar skulle Sverige få världens i särklass högsta marginalskatter. Det är inte så man bygger en kunskapsnation med framtidens jobb och utvecklingsarbete. Kineser och indier har långt mer än hälften kvar! Med S förslag ökar risken för att Sverige och Kina har bytt plats på de internationella rankinglistorna om 20-30 år.

Oppositionen är dessutom splittrad på tre helt centrala områden: inkomstskatterna, a-kassan och sjukförsäkringen.

Beträffande skatterna får alla som arbetar höjd skatt med oppositionens förslag. Alla tre vill avskaffa fjärde steget i jobbskatteavdraget. V accepterar inga av de fyra jobbskatteavdragen och inte heller det finanspolitiska ramverket. Alla tre vill höja marginalskatterna. V vill höja skatten för pensionärer med en inkomst över 32 000 kr/mån. S vill sänka skatten utöver regeringen med ca 3 mdr kr (regeringen: 3,5 mdr kr).

Beträffande a-kassan är S och V osjälvständigt LO-styrda i sina ställningstaganden, medan MP ännu inte är helt LO-styrt. LO visar sig än en gång vara en tung sängkamrat hos vänstertrojkan, och som skall inordnas i framtida budgetöverenskommelser.

I sjukförsäkringspolitiken är oppositionspartierna också splittrade, men har det gemensamt att de inte ens vill försöka mer energiskt och kreativt med åtgärder för återgång till arbete och rehabilitering. Tragiskt.




Nedan återfinns min medarbetare Katarina Bergkvists sammanfattning av oppositionens alternativ.

Oppositionens skuggbudgetar

Inget samlat besked i viktiga frågor

Oppositionspartierna lämnar inget samlat besked i de viktigaste frågorna. De har olika uppfattning om inkomstskatterna, arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.

Inkomstskatterna:

• De som jobbar får höjd skatt med oppositionens förslag. Alla partierna vill avskaffa det fjärde steget i jobbskatteavdraget.

• Partierna har ingen gemensam modell för skattepolitiken. (V) vill införa ett höjt grundavdrag, (MP) och (S) modifiera jobbskatteavdraget på olika vis.

• Alla partierna vill höja marginalskatterna för de med utbildning och lite högre inkomster. Hur mycket är det dock inte överens om.

• Vänsterpartiet vill införa en hård straffbeskattning på utbildning med kraftigt höjda marginalskatter för alla som tjänar mer än 20 000 kronor i månaden.

• (S) och (MP) accepterar de 3 första stegen i jobbskatteavdraget, men de vill införa en ny avtrappning av jobbskatteavdraget på inkomster över 45 000 kronor. (S) vill även införa en ytterligare skatt på inkomster över 115 000 kronor i månaden.

• (S) skatthöjningar för de med högre inkomster drar endast in 1 miljard kronor till statskassan. De svenska marginalskatterna, som redan är världens högsta, ska alltså bli ännu högre men till mycket liten nytta för statsfinanserna.


Pensionärerna:

• Oppositionen ger inget samlat besked.

• Deras ekonomiska politik riskerar rasera grunden för sunda statsfinanser, tillväxt och därmed ge en svagare utveckling av pensionsinkomsterna och kvalitén i välfärden.

• Vänsterpartiet vill ha höjd skatt för alla pensionärer som tjänar över 32 000 kronor i månaden.

(V) jämställer alla inkomster skattemässigt (se ovan). Pensionärer med låga inkomster får skattesänkningar, medan pensionärer med inkomster över 32 000 kronor i månaden får skattehöjningar. (S) inför ytterligare skattesänkningar för pensionärer som kostar 3 miljarder utöver det som regeringen satsar. (MP) gör andra prioriteringar och inför ytterligare skattesänkningar för 1 miljard mer än regeringen.

A-kassan:

• (MP) anser att det är för dyrt att genomföra större förändringar nu under lågkonjunkturen och vill vänta till 2012. A-kasseavgiften ska dock bli enhetlig.

• (S) och (V) följer LO och vill höja ersättningsnivåerna och sänka a-kasseavgiften med en gång. I (S) förslag kostar detta 14 miljarder kronor och i (V):s förslag 20 miljarder kronor.

Svaga gemensamma förslag

Oppositionen lämnar endast gemensamma förslag om mindre områden, där de redan tidigare kommit överens. Det handlar om utbildning, stöd för miljöfordon, utvidgat ROT-avdrag, ändrad fastighetsskatt (dock marginella ändringar) och effektivisering av statliga myndigheter.

Det är tydligt att de inte klarat av att komma överens i viktiga frågor.

Utbildningspolitiken


• Regeringen satsar stort på utbyggnad av högskoleplatser (10 000 platser), Komvux (18 000 platser) och på Yrkesvux och yrkeshögskola.

• Utöver det vill oppositionen ha mer platser på alla områden, bland annat 10 000 fler platser på Komvux och 2500 fler platser på högskolan.

• En sådan utbyggnad är inte realistisk och riskerar leda till sämre utbildningskvalitet.

Regeringens utökning av platser baseras på analys av behov och praktiska förutsättningar för utbyggnad med bibehållen kvalitet. Regeringen har utgått för hur många fler platser som högskolorna angett att de klarar av, samt de regionala samordnarnas uppskattning av hur många utbildningsplatser som behövs i regionen. Dessa önskemål är i stort sett tillgodosedda.

Därmed känns oppositionens föreslagna utbildningssatsningar som en pappersprodukt som, om den genomförs, riskerar att försämra kvalitén i utbildningarna.

Ekonomisk politik

• (V) accepterar fortfarande inte det finanspolitiska ramverket. Detta trots att de ingått överenskommelse med (S) om att ramverket ska följas.

• Det skapar osäkerhet kring om en vänsterregering kan sköta de offentliga finanserna.

• Höjda ersättningar för att inte arbeta ger sämre drivkrafter att komma åter till arbetslivet. Det blir färre som är med och bidrar, vilket ger mindre resurser till välfärden.

• Oppositionen möter den kortsiktiga finanskrisen med en långsiktig utökning av den offentliga sektorn. Socialdemokraterna satsar t ex permanent 6 mdr kr mer varje år på kommunerna. Vänsterpartiet vill gå ännu längre.

• Oppositionens politik leder till färre i arbete samtidigt som utgifterna ökar. Det riskerar att skapa långsiktiga budgetunderskott och ohållbara statsfinanser.

Oppositionspartiernas förslag innebär en ekonomisk omfördelning från dem som jobbar till de med bidrag. Det ska löna sig sämre att arbeta, särskilt för de med utbildning och därmed lite högre inkomster. Det rimmar illa med socialdemokraternas retorik om ”jobben först” (titeln på S motion).