(Publicerad i SvD den 30 april 2010.)
Trots att Sverige ännu inte är medlem fullt ut i eurosamarbetet bör vi bidra i den gemensamma krishanteringen i Europa. Det är dags att blicka framåt och agera, skriver de liberala europaparlamentarikerna Olle Schmidt (FP) och Wolf Klinz (FDP) samt folkpartiets talesperson för ekonomi- och näringspolitik, Carl B Hamilton (FP).
Den grekiska budgetkrisen har nått en kulmen. Räntorna på grekiska statsobligationer är högre än de någonsin varit sedan införandet av euron. Nästan alla europeiska länder påverkas nu av krisens efterdyningar.
En ökande ekonomisk osäkerhet i Europa skulle också drabba Sverige. Nu är därför hög tid för både EU och den svenska regeringen att agera. Vi tycker det vore rimligt att den svenska regeringen bidrar mer aktivt för att hela EU utformar en lösning för Grekland.
Den akuta krisen väcker frågan om hur EU ska hantera eventuella liknande kriser i framtiden. Grekerna har helt klart levt över sina tillgångar under många år, fuskat, och har underlåtit att följa stabilitets- och tillväxtpaktens regler och de har inte säkerställt en återhållsamhet i landets löneutveckling. Nu bör vi ställa oss frågan hur vi ska hantera en liknande situation om den uppkommer på andra håll.
Det är svårt att bedöma huruvida ett snabbare beslut av EU:s finansministrar kunde ha stoppat spekulationsvågen. Men det står klart att EU reagerade på krisen som om den vore den första lånekris som någonsin inträffat.
Från att euron infördes som gemensam valuta har både anhängare och skeptiker sett problemet med att penning- och skattepolitiken inte är helgjutet konstruerad. Penningpolitiken överfördes till europeiska centralbanken medan skattepolitiken hör till medlemsstaternas kompetenssfär. I avsaknad av en gemensam skattepolitik antog man inom EU istället den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten.
I praktiken har denna pakt två svaga punkter:
. Trots att det finns klara regler har den praktiska tillämpningen av dessa regler undergrävts. Tyskland och Frankrike har brutit mot kriterierna under flera års tid. De har därmed skickat signalen att pakten inte tas på allvar. Tyskland har viftat undan de varningar som getts och konkreta sanktioner har det över huvud taget inte varit tal om. Pakten har blivit tandlös.
. Pakten har en ensidig inriktning på offentliga finanser. Andra aspekter som finansiell stabilitet och konkurrenskraft finns bara med indirekt.
Den nuvarande krisen i Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien visar tydligt att skuldfällan inte bara slår igen i stater som brutit mot stabilitets- och tillväxtpaktens regler, som Grekland. Även ett land som Spanien, som följt stabilitets- och tillväxtpakten har drabbas. Spanien hade innan den globala krisen till och med ett budgetöverskott - men hade samtidigt en mycket snabbt växande skuldsättning i privata sektorn som sedan genom bankkriser och räddningsaktioner "flyttades över" till offentlig skuldsättning. Spanien står nu inför dramatiskt stigande arbetslöshet efter att fastighetsprisbubblan spruckit.
Vi ser ett behov av åtgärder på tre nivåer:
1. Stabilitets- och tillväxtpaktens efterlydnad måste återställas. Stater som bryter mot pakten ska mista sin rösträtt rörande budgetunderskott och beslut om krisåtgärder och riskera indragna EU-medel (jordbruks-, struktur- och sammanhållningsfonderna).
2. Euroområdet måste utveckla en mekanism som automatiskt slår till i krissituationer. Det skall inte vara någon bail-out. Att mobilisera internationella valutafonden (IMF) räcker inte men vi stöder förslaget att IMF ska delta som partner i räddningsaktioner, med IMFs tekniska expertis och årtionden av erfarenhet. Ekonomiskt stöd till ett medlemsland i kris kan innebära att ett mottagarland, åtminstone tillfälligt, kan bli tvunget att ge upp en del av sin suveränitet vad gäller skatte-, och lönepolitik, arbetsmarknadsfrågor, social trygghet, etcetera. Det ska inte uteslutas att borgenärer kan bli tvungna att bidra genom skuldavskrivningar.
3. För det tredje, till paktens kriterier ska man lägga nya regler om åtgärder mot finansiell instabilitet och förebyggande åtgärder mot gränsöverskridande bankkriser.
Även Sveriges regering behövs för att driva på för striktare europeiska regler och ett europeiskt komplemet till IMF, som gör att det som hänt i Grekland inte ska kunna hända igen. Sverige och Norden har här en viktigare roll att spela än genom lån och krediter till våra europeiska grannar.
Europasamarbetet handlar i grunden om solidaritet och ett gemensamt ansvar för Europa. Fortfarande bär vår kontinent på minnet av nationalismens fasansfullheter. Därför har de fel, som tror att eurons problem kommer att splittra EU. Tvärtom.
Grekland kommer inte att lämnas därhän.
Redan idag kan vi se kraven - och önskemålen - på att EU-samarbetet fördjupas. Här bör Sverige vara med fullt ut. Annars kommer Sverige att förlora än mer i inflytande.
WOLF KLINZ ,europaparlamentariker från Tyskland (FDP), ordförande i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
OLLE SCHMIDT (FP) ,europaparlamentariker, ledamot i Ekonomiutskottet och gruppledare för liberalerna (ALDE) i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
CARL B HAMILTON (FP), riksdagsman, ordförande i näringsutskottet, talesman för ekonomi- och näringspolitik.
fredag 30 april 2010
onsdag 28 april 2010
Km-skatten dubbel i städerna. Ger dyrare mjölk och mat samt minst 700 färre skogsjobb.
I städerna blir oppositionens km-skatt dubbelt högre än offentligt redovisat. Skatten medför bl a dyrare mjölk, mat och andra varor med väsentligt transportinnehåll. Vissa industrier – som skogs – tvingas minska avverkning och produktion, med 700-1000 färre jobb som följd. Km-skatten är krånglig, dyr och integritetskränkande dessutom.
Oppositionens km-skatt dubbelt högre i städerna. Det har inte uppmärksammats att den skattesats som oppositionen angivit för den nya km-skatten är den genomsnittliga skattesatsen, dvs. 1,40 kr/km. För alla lastbilar och väljare i städer och andra tätorter ligger dock den tänkta skattsatsen dubbelt så högt, nämligen på 2,80 kr/km. Det framgår av den studie som oppositionen utgår från och som den efter valet tydligen vill förverkliga (”Kilometerskatt för lastbilar”, SIKA Rapport 2007:2).
Kilometerskatt är en skatt på lastbilstransporter med en relativt liten effekt på utsläppen av koldioxid jämfört med t ex bensin- och dieselskatt.
Dyrare mjölk och mat med km-skatt.
Det finns många branscher som kör med stora lastbilar i mera tättbefolkade delar av landet. All handel och distribution får ökade kostnader som kommer att vältras över på kunderna. (En ökad gränshandel kan delvis hålla tillbaka denna effekt i gränsbygder.) En km-skatt på 2,80 kr/km för t ex mejerilastbilar kommer att vältras över på konsumenterna. Mjölk hämtas från gårdar till mejerierna varifrån mjölk, ost, smör mm sedan distribueras ut till butiker. Km-skatten medför inte bara högre mjölkpris, utan allmänt sett högre matpriser eftersom mejeriprodukter ingår i många livsmedel.
Höjda mjölk- och matpriser slår särskilt mot familjer med flera barn. Många mejerivaror är nödvändighetsvaror, dvs. de nästan måste konsumeras av låginkomsttagare. Ju fler barn desto mer drabbas man av högre mejerivarupriser. Relativt sett drabbas låginkomsthushåll mer än hushåll med högre inkomst.
700-1000 färre jobb i skogsbruk och skogsindustri.
Eftersom skogsindustriprodukter prissätts på världsmarknaden kan kostnadsökningen inte vältras över på kunderna utan näringen tvingas anpassa sig genom att ta bort de minst lönsamma delarna av verksamheten. Det innebär, i detta fall, att sluta avverka i områdena med högst transportkostnader, dvs. de längst bort belägna skogarna. På basis av data från Skogsforsk, och under antagande om den lägre (nedsatta) km-skatten (ca 90 öre/km), har jag beräknat att därmed skulle mellan 700 och 1000 årsjobb försvinna.
Den jobbförlusten är naturligtvis särskilt allvarligt i regioner med redan från början svag sysselsättning, som skogslänen. Lönebetalningsförmågan hos skogsföretag som anställer kvarvarande personer skulle dessutom minska.
Andra branscher med stora transportkonton är kemikalie-, gruv- och stålindustrin. Inte heller dessa kan utan vidare vältra över kostnadsökningen på kunderna utan får specialisera sig på de lönsammaste delarna.
Krånglig och dyr skatt.
Oppositionen vill införa en nedsatt km-skatt för vissa regioner eller, kanske, enbart för skogstransporter. Detta är en typ av differentiering som dock inte något annat land vågat sig på. I länder med km-skatt har skatten differentierats beroende på fordonstyp – inte regionalt eller efter typ av gods. Syftet har framför allt varit att minska belastningen i trånga alpdalar.
Administrationskostnaden i Sverige för att dra in ca 4 mdr kr i km-skatt blir mycket hög och skulle ligga – baserat på en studie av Vägverket – någonstans mellan en och två mdr kr/år. Ju fler undantag och differentieringar, desto högre blir administrationskostnaden. Det innebär att oppositionens föreslagna km-skatt är en skatteadministrativ mardröm: ineffektiv och för samhällsekonomin skadlig.
Storebror Skatteverket ser dig!
Storebror Skatteverket ser dig! Så blir det om den regionalt och branschmässigt variabla kilometerskatten införs. Varje lastbil måste förses med GPS-utrustning så att Skatteverket kan registrera var varje lastbil och chaufför i varje ögonblick befinner sig. Dessutom ska registreras om lasten eller lastbilen är av skogsindustrikaraktär - eftersom den branschen ska förmånsbehandlas - eller om bilen kör annat slags gods. Skatteverkets övervakning krävs inte bara av anställda förare utan även av åkare som är småföretagare med egen lastbil.
Ingen matrast, kisspaus eller tupplur skulle undgå att registreras av Staten och Skatteverket. Med GPS-utrustningen avläser apparaturen - med möjlighet till evig lagring i Skatteverkets register - var i landet du kör, när du kör, pauser, övernattningar och rimligen också vilken slags väg du kör på. Den lastbil som inte kör på allmän väg kan inte tvingas betala skatt.
Oppositionens km-skatt dubbelt högre i städerna. Det har inte uppmärksammats att den skattesats som oppositionen angivit för den nya km-skatten är den genomsnittliga skattesatsen, dvs. 1,40 kr/km. För alla lastbilar och väljare i städer och andra tätorter ligger dock den tänkta skattsatsen dubbelt så högt, nämligen på 2,80 kr/km. Det framgår av den studie som oppositionen utgår från och som den efter valet tydligen vill förverkliga (”Kilometerskatt för lastbilar”, SIKA Rapport 2007:2).
Kilometerskatt är en skatt på lastbilstransporter med en relativt liten effekt på utsläppen av koldioxid jämfört med t ex bensin- och dieselskatt.
Dyrare mjölk och mat med km-skatt.
Det finns många branscher som kör med stora lastbilar i mera tättbefolkade delar av landet. All handel och distribution får ökade kostnader som kommer att vältras över på kunderna. (En ökad gränshandel kan delvis hålla tillbaka denna effekt i gränsbygder.) En km-skatt på 2,80 kr/km för t ex mejerilastbilar kommer att vältras över på konsumenterna. Mjölk hämtas från gårdar till mejerierna varifrån mjölk, ost, smör mm sedan distribueras ut till butiker. Km-skatten medför inte bara högre mjölkpris, utan allmänt sett högre matpriser eftersom mejeriprodukter ingår i många livsmedel.
Höjda mjölk- och matpriser slår särskilt mot familjer med flera barn. Många mejerivaror är nödvändighetsvaror, dvs. de nästan måste konsumeras av låginkomsttagare. Ju fler barn desto mer drabbas man av högre mejerivarupriser. Relativt sett drabbas låginkomsthushåll mer än hushåll med högre inkomst.
700-1000 färre jobb i skogsbruk och skogsindustri.
Eftersom skogsindustriprodukter prissätts på världsmarknaden kan kostnadsökningen inte vältras över på kunderna utan näringen tvingas anpassa sig genom att ta bort de minst lönsamma delarna av verksamheten. Det innebär, i detta fall, att sluta avverka i områdena med högst transportkostnader, dvs. de längst bort belägna skogarna. På basis av data från Skogsforsk, och under antagande om den lägre (nedsatta) km-skatten (ca 90 öre/km), har jag beräknat att därmed skulle mellan 700 och 1000 årsjobb försvinna.
Den jobbförlusten är naturligtvis särskilt allvarligt i regioner med redan från början svag sysselsättning, som skogslänen. Lönebetalningsförmågan hos skogsföretag som anställer kvarvarande personer skulle dessutom minska.
Andra branscher med stora transportkonton är kemikalie-, gruv- och stålindustrin. Inte heller dessa kan utan vidare vältra över kostnadsökningen på kunderna utan får specialisera sig på de lönsammaste delarna.
Krånglig och dyr skatt.
Oppositionen vill införa en nedsatt km-skatt för vissa regioner eller, kanske, enbart för skogstransporter. Detta är en typ av differentiering som dock inte något annat land vågat sig på. I länder med km-skatt har skatten differentierats beroende på fordonstyp – inte regionalt eller efter typ av gods. Syftet har framför allt varit att minska belastningen i trånga alpdalar.
Administrationskostnaden i Sverige för att dra in ca 4 mdr kr i km-skatt blir mycket hög och skulle ligga – baserat på en studie av Vägverket – någonstans mellan en och två mdr kr/år. Ju fler undantag och differentieringar, desto högre blir administrationskostnaden. Det innebär att oppositionens föreslagna km-skatt är en skatteadministrativ mardröm: ineffektiv och för samhällsekonomin skadlig.
Storebror Skatteverket ser dig!
Storebror Skatteverket ser dig! Så blir det om den regionalt och branschmässigt variabla kilometerskatten införs. Varje lastbil måste förses med GPS-utrustning så att Skatteverket kan registrera var varje lastbil och chaufför i varje ögonblick befinner sig. Dessutom ska registreras om lasten eller lastbilen är av skogsindustrikaraktär - eftersom den branschen ska förmånsbehandlas - eller om bilen kör annat slags gods. Skatteverkets övervakning krävs inte bara av anställda förare utan även av åkare som är småföretagare med egen lastbil.
Ingen matrast, kisspaus eller tupplur skulle undgå att registreras av Staten och Skatteverket. Med GPS-utrustningen avläser apparaturen - med möjlighet till evig lagring i Skatteverkets register - var i landet du kör, när du kör, pauser, övernattningar och rimligen också vilken slags väg du kör på. Den lastbil som inte kör på allmän väg kan inte tvingas betala skatt.
måndag 26 april 2010
Ineffektiv och integritetskränkande kilometerskatt föreslagen idag
Ineffektiv och integritetskränkande kilometerskatt föreslagen idag av vänstertrojkan, men den är redan utredd och avvisad.
Det finns inga gratis infrastrukturinvesteringar! Att trixa med en ny km-skatt är ineffektivt, integritetskränkande och dessutom fel för klimatet. Det medför sänkt lönsamhet och minskad lönebetalningsförmåga i industrin.
Fem mdr kr/år intecknas.
Att ”låna i Riksgälden” är naturligtvis ingen finansiering av en offentlig utgift utan det är ett sätt att förskjuta finansieringen till framtiden; att inteckna framtiden. Tidpunkterna inträffar när räntor och amorteringar ska betalas. Svenska staten har brukat göra sådant här endast undantagsvis och på villkor att det funnits en tydlig monetär avkastning på det som regeringen lånar till.
Om en Sahlinregering lånar 55 mdr kr och räknar med att lånet ska amorteras över 20 år med lika summa varje år ska alltså drygt 5 mdr kr per år (vid en ränta om ca 5 procent) antingen sparas, skatter höjas, eller tillväxtens reformutrymme tas i anspråk. Vänstertrojkan intecknar alltså framtida reformutrymme, skattehöjningar eller besparingar.
Km-skatt är dyr och integritetskränkande.
Den stora intäktskällan i vänstertrojkans förslag idag är införandet 2013 av en kilometerskatt (km-skatt), med en intäkt (netto) om ca 4 mdr kr/år. Nu ska man veta att frågan om att införa km-skatt i Sverige redan tidigare har analyserats, utretts och avvisats. Resultatet blev nämligen att en sådan skatt skulle innebära så höga administrationskostnader att dess införande inte står i proportion till intäkterna, förutom komplikationen med åkare som kör över gränserna. Staten måste därför dra in betydligt mer än 4 mdr kr/år i km-skatt för att också finansiera administrationen av skatten.
Skatten betalas av många företag och hushåll.
Skatten betalas av åkarna men dess effekter vidareförs som högre priser på det gods som transporteras, och som lägre efterfrågan på alla varor och tjänster, men särskilt lastbilar. Skatten skulle få som konsekvens att regelkrånglet ökar väsentligt för företag och företagare.
Mona Sahlin sade vid pressträffen att km-skatten är bra för klimatet. Det är oriktigt. Det som skadar klimatet är utsläppen av koldioxid från motorerna och det bromsar man genom höjd CO2-skatt och inte genom en km-skatt.
Storebror Skatteverket ser dig!
Storebror Skatteverket ser dig! Så blir det om den regionalt och branschmässigt variabla kilometerskatten införs. Varje lastbil måste förses med GPS-utrustning så att Skatteverket kan registrera var varje lastbil och chaufför i varje ögonblick befinner sig. Dessutom ska registreras om lasten eller lastbilen är av skogsindustrikaraktär – eftersom den branschen ska förmånsbehandlas – eller om bilen kör annat slags gods. Skatteverkets övervakning krävs inte bara av anställda förare utan även av åkare som är småföretagare med egen lastbil.
Ingen matrast, kisspaus eller tupplur skulle undgå att registreras av Staten och Skatteverket. Med GPS-utrustningen avläser apparaturen – med möjlighet till evig lagring i Skatteverkets register – var i landet du kör, när du kör, pauser, övernattningar och rimligen också vilken slags väg du kör på. Den lastbil som inte kör på allmän väg kan inte tvingas betala skatt.
Variant på km-skatt finns redan.
Att införa km-skatt innebär en dubblering av system som redan finns. Utländska åkare måste nämligen likabehandlas med svenska. För att säkerställa detta krävs särskilda åtgärder vid gränsen. För att undvika sådant monsterkrångel finns redan ett europeiskt system om gränsöverskridande fordonsbeskattning det s.k. "Eurovinjett"-direktivet. Det direktivet gäller fordonsskatter, vägtullar och vägavgifter för fordon som är avsedda för godstransporter på väg och har en högsta tillåten bruttovikt på minst 12 ton; länk http://europa.eu/legislation_summaries/internal_market/single_market_for_goods/motor_vehicles/interactions_industry_policies/l24045b_sv.htm).
Början på uppluckring av budgetreglerna?
Utgiften för t ex infrastruktur faller under utgiftstaket och upplåningen skulle inte bli annorlunda än all annan statens upplåning. Vad Vänstertrojkan försöker är att hitta en smitväg undan dagens budgetregler och luckra upp den budgetdisciplin som så väl har tjänat Sverige i krisen. Alliansen säger bestämt nej till att bryta mot budgetlagens reglerverk eller att ändra det såsom ligger i vänstertrojkans förslag.
Det finns inga gratis infrastrukturinvesteringar! Att trixa med en ny km-skatt är ineffektivt, integritetskränkande och dessutom fel för klimatet. Det medför sänkt lönsamhet och minskad lönebetalningsförmåga i industrin.
Fem mdr kr/år intecknas.
Att ”låna i Riksgälden” är naturligtvis ingen finansiering av en offentlig utgift utan det är ett sätt att förskjuta finansieringen till framtiden; att inteckna framtiden. Tidpunkterna inträffar när räntor och amorteringar ska betalas. Svenska staten har brukat göra sådant här endast undantagsvis och på villkor att det funnits en tydlig monetär avkastning på det som regeringen lånar till.
Om en Sahlinregering lånar 55 mdr kr och räknar med att lånet ska amorteras över 20 år med lika summa varje år ska alltså drygt 5 mdr kr per år (vid en ränta om ca 5 procent) antingen sparas, skatter höjas, eller tillväxtens reformutrymme tas i anspråk. Vänstertrojkan intecknar alltså framtida reformutrymme, skattehöjningar eller besparingar.
Km-skatt är dyr och integritetskränkande.
Den stora intäktskällan i vänstertrojkans förslag idag är införandet 2013 av en kilometerskatt (km-skatt), med en intäkt (netto) om ca 4 mdr kr/år. Nu ska man veta att frågan om att införa km-skatt i Sverige redan tidigare har analyserats, utretts och avvisats. Resultatet blev nämligen att en sådan skatt skulle innebära så höga administrationskostnader att dess införande inte står i proportion till intäkterna, förutom komplikationen med åkare som kör över gränserna. Staten måste därför dra in betydligt mer än 4 mdr kr/år i km-skatt för att också finansiera administrationen av skatten.
Skatten betalas av många företag och hushåll.
Skatten betalas av åkarna men dess effekter vidareförs som högre priser på det gods som transporteras, och som lägre efterfrågan på alla varor och tjänster, men särskilt lastbilar. Skatten skulle få som konsekvens att regelkrånglet ökar väsentligt för företag och företagare.
Mona Sahlin sade vid pressträffen att km-skatten är bra för klimatet. Det är oriktigt. Det som skadar klimatet är utsläppen av koldioxid från motorerna och det bromsar man genom höjd CO2-skatt och inte genom en km-skatt.
Storebror Skatteverket ser dig!
Storebror Skatteverket ser dig! Så blir det om den regionalt och branschmässigt variabla kilometerskatten införs. Varje lastbil måste förses med GPS-utrustning så att Skatteverket kan registrera var varje lastbil och chaufför i varje ögonblick befinner sig. Dessutom ska registreras om lasten eller lastbilen är av skogsindustrikaraktär – eftersom den branschen ska förmånsbehandlas – eller om bilen kör annat slags gods. Skatteverkets övervakning krävs inte bara av anställda förare utan även av åkare som är småföretagare med egen lastbil.
Ingen matrast, kisspaus eller tupplur skulle undgå att registreras av Staten och Skatteverket. Med GPS-utrustningen avläser apparaturen – med möjlighet till evig lagring i Skatteverkets register – var i landet du kör, när du kör, pauser, övernattningar och rimligen också vilken slags väg du kör på. Den lastbil som inte kör på allmän väg kan inte tvingas betala skatt.
Variant på km-skatt finns redan.
Att införa km-skatt innebär en dubblering av system som redan finns. Utländska åkare måste nämligen likabehandlas med svenska. För att säkerställa detta krävs särskilda åtgärder vid gränsen. För att undvika sådant monsterkrångel finns redan ett europeiskt system om gränsöverskridande fordonsbeskattning det s.k. "Eurovinjett"-direktivet. Det direktivet gäller fordonsskatter, vägtullar och vägavgifter för fordon som är avsedda för godstransporter på väg och har en högsta tillåten bruttovikt på minst 12 ton; länk http://europa.eu/legislation_summaries/internal_market/single_market_for_goods/motor_vehicles/interactions_industry_policies/l24045b_sv.htm).
Början på uppluckring av budgetreglerna?
Utgiften för t ex infrastruktur faller under utgiftstaket och upplåningen skulle inte bli annorlunda än all annan statens upplåning. Vad Vänstertrojkan försöker är att hitta en smitväg undan dagens budgetregler och luckra upp den budgetdisciplin som så väl har tjänat Sverige i krisen. Alliansen säger bestämt nej till att bryta mot budgetlagens reglerverk eller att ändra det såsom ligger i vänstertrojkans förslag.
fredag 23 april 2010
Kilometerskatt är integritetskränkande. Skatteverket GPS-registrerar dig i varje ögonblick!
En kilometerskatt kränker integriteten och innebär extrema administrationskostnader för företagen och staten, samt dubblerar ett system som redan finns. När man ska minska utsläppen av CO2 ska man använda skatt på bränslet, dvs bensinskatt, och inte någon km-skatt. Att som MP hänvisa till "lån i Riksgälden" som finansiering av utgifter är inget annat än en smitväg runt de svenska budgetreglerna som ju syftar till att omöjliggöra en grekisk budgetutveckling i Sverige.
Storebror Skatteverket ser dig! Så blir det om den variabla kilometerskatten införs och som Vänstertrojkan (S,V,MP) föreslår (TT 21/4). Varje lastbil måste förses med GPS-utrustning så att Skatteverket kan registrera var varje lastbil och chaufför i varje ögonblick befinner sig. Skatteverkets övervakning krävs inte bara av anställda förare utan även av åkare som är småföretagare med egen lastbil.
Ingen matrast, kisspaus eller tupplur skulle undgå att registreras av Staten och Skatteverket. Med GPS-utrustningen avläser apparaturen för möjlighet till evig lagring i Skatteverkets register var i landet du kör, när du kör, pauser, övernattningar och rimligen också vilken slags väg du kör på. Den lastbil som inte kör på allmän väg kan inte tvingas betala skatt.
Frågan om att införa km-skatt i Sverige har tidigare analyserats, och avvisats. Resultatet blev nämligen att en sådan skatt skulle innebära så höga administrationskostnader att de inte står i proportion till intäkterna och miljövinsten.
Skatten är företagsfientlig genom att regelkrånglet ökar väsentligt för företag och företagare.
Att införa km-skatt innebär en dubblering av system som redan finns. Utländska åkare måste nämligen likabehandlas med svenska. För att säkerställa detta krävs särskilda åtgärder vid gränsen. För att undvika sådant monsterkrångel finns redan ett europeiskt system om gränsöverskridande fordonsbeskattning det s.k. "Eurovinjett"-direktivet.
Direktivet gäller fordonsskatter, vägtullar och vägavgifter för fordon som är avsedda för godstransporter på väg och har en högsta tillåten bruttovikt på minst 12 ton; länk http://europa.eu/legislation_summaries/internal_market/single_market_for_goods/motor_vehicles/interactions_industry_policies/l24045b_sv.htm).
Varken staten eller någon regering kan "ta lån i Riksgälden" och påstå att det skulle vara en ny finansieringsmöjlighet, som t ex Karin Svensson-Smith (MP) uppger till TT (21/4). Utgiften för t ex infrastruktur faller under utgiftstaket och upplåningen skulle inte vara annorlunda än all annan statens upplåning. Vad Miljöpartiet istället försöker med är att hitta en smitväg undan budgetreglerna och därmed luckra upp den budgetdisciplin som så väl har tjänat Sverige i krisen. Alliansen säger bestämt nej till att bryta mot budgetlagens reglerverk eller att luckar upp det för "lån från framtiden" à la Miljöpartiet.
Sist men inte minst. Om man vill minska utsläppen av koldioxid -- vilket jag verkligen menrar att man ska göra så snabbt och mycket som möjligt! - ja då är det fossila bränslen man ska minska användningen av, dvs lägga skatt på bensin (och fossilgas). Klimathotet talar för högre bensin och dieselskatt, men inte km-skatt!
En kilometerskatt kränker integriteten och innebär extrema administrationskostnader för företagen och staten, samt dubblerar ett system som redan finns. När man ska minska utsläppen av CO2 ska man använda skatt på bränslet, dvs bensinskatt, och inte någon km-skatt. Att som MP hänvisa till "lån i Riksgälden" som finansiering av utgifter är inget annat än en smitväg runt de svenska budgetreglerna som ju syftar till att omöjliggöra en grekisk budgetutveckling i Sverige.
Storebror Skatteverket ser dig! Så blir det om den variabla kilometerskatten införs och som Vänstertrojkan (S,V,MP) föreslår (TT 21/4). Varje lastbil måste förses med GPS-utrustning så att Skatteverket kan registrera var varje lastbil och chaufför i varje ögonblick befinner sig. Skatteverkets övervakning krävs inte bara av anställda förare utan även av åkare som är småföretagare med egen lastbil.
Ingen matrast, kisspaus eller tupplur skulle undgå att registreras av Staten och Skatteverket. Med GPS-utrustningen avläser apparaturen för möjlighet till evig lagring i Skatteverkets register var i landet du kör, när du kör, pauser, övernattningar och rimligen också vilken slags väg du kör på. Den lastbil som inte kör på allmän väg kan inte tvingas betala skatt.
Frågan om att införa km-skatt i Sverige har tidigare analyserats, och avvisats. Resultatet blev nämligen att en sådan skatt skulle innebära så höga administrationskostnader att de inte står i proportion till intäkterna och miljövinsten.
Skatten är företagsfientlig genom att regelkrånglet ökar väsentligt för företag och företagare.
Att införa km-skatt innebär en dubblering av system som redan finns. Utländska åkare måste nämligen likabehandlas med svenska. För att säkerställa detta krävs särskilda åtgärder vid gränsen. För att undvika sådant monsterkrångel finns redan ett europeiskt system om gränsöverskridande fordonsbeskattning det s.k. "Eurovinjett"-direktivet.
Direktivet gäller fordonsskatter, vägtullar och vägavgifter för fordon som är avsedda för godstransporter på väg och har en högsta tillåten bruttovikt på minst 12 ton; länk http://europa.eu/legislation_summaries/internal_market/single_market_for_goods/motor_vehicles/interactions_industry_policies/l24045b_sv.htm).
Varken staten eller någon regering kan "ta lån i Riksgälden" och påstå att det skulle vara en ny finansieringsmöjlighet, som t ex Karin Svensson-Smith (MP) uppger till TT (21/4). Utgiften för t ex infrastruktur faller under utgiftstaket och upplåningen skulle inte vara annorlunda än all annan statens upplåning. Vad Miljöpartiet istället försöker med är att hitta en smitväg undan budgetreglerna och därmed luckra upp den budgetdisciplin som så väl har tjänat Sverige i krisen. Alliansen säger bestämt nej till att bryta mot budgetlagens reglerverk eller att luckar upp det för "lån från framtiden" à la Miljöpartiet.
Sist men inte minst. Om man vill minska utsläppen av koldioxid -- vilket jag verkligen menrar att man ska göra så snabbt och mycket som möjligt! - ja då är det fossila bränslen man ska minska användningen av, dvs lägga skatt på bensin (och fossilgas). Klimathotet talar för högre bensin och dieselskatt, men inte km-skatt!
söndag 18 april 2010
Politiska och ekonomiska konsekvenser av vulkanutbrottet och flygstoppet.
Politiska och ekonomiska konsekvenser av vulkanutbrottet och flygstoppet.
Vad är de ekonomiska och politiska konsekvenserna av vulkanutbrottet och flygstoppet?
Svar: En liten negativ BNP-effekt på kort sikt, men enorm negativ BNP-effekt om stoppet fortsätter under längre tid. På 1800-talet var vulkanen aktiv i 13-14 månader vilket inte kan uteslutas även denna gång.
Rimligen blir det även politiska återverkningar av en större kris med möjliga konsekvenser för utgången av t ex det svenska valet om askmolnet skulle ligga kvar i månader.
Just nu kastas konkurrensförhålladen i ekonomi och näringsliv snabbt om. Om vulkanen i veckor och månader fortsätter med oförändrad styrka och vindarna går mot Europa skapas nya förmögenheter hos dem som förmår fånga tillfällets möjligheter och utraderas tillgångar och förmögenheter hos dem som sitter fast med tillgångar och affärsupplägg som snabbt förlorar i värde eller blir helt värdelösa. De med inkomster över genomsnittet drabbas sannolikt något mer i sin egenskap av både resenärer och kapitalägare än den övriga befolkningen.
Banker och finansföretag som är specialiserade på finansiering av bland annat flygplan tvingas se värdet av sina panter smälta ihop. Den ekonomiska effekten påminner om en bristande husprisbubbla: människor och företag som drabbas blir fattiga, kan inte betala räntor och amorteringar på sina lån, och en kris sprider sig till finansmarknader inriktade på de aktuella tillgångarna (flygplan, och flygets och resandets många direkta och indirekta kringverksamheter).
Om askmolnet och krisen blir utdragen får det politiska konsekvenser. En kompetent hanterad kris, ett agerande som ingjuter trygghet hos väljarna och som får dem att känna stolthet över sin ledare, gynnar sittande ledare och regeringar. Sålunda gynnades Göran Persson ställning genom hans beslutsamma ledarskap i samband med 9/11 och flygplanen som flögs in i World Trade Centre i New York, medan Göran Persson förlorade förtroende genom sitt och regeringens okänsliga och inkompetenta agerande efter tsunamikatastrofen.
Miljöpartiets program innehåller bland annat kravet på att flyg söder om Sundsvall bör läggas ned. MP:s program har hastigt förverkligas. Det kan omöjligen gynna partiet. Dess historia av stolliga förslag kommer åter upp till debatt, och förstärks av partiets förnyade krav på s.k. friår.
Låt oss dela upp frågan vulkanutbrottets ekonomiska effekter i tre stycken delfrågor: konsekvenser för stabilitet (kortsiktig effekt), tillväxt, och fördelning.
Kortsiktig effekt.
På kort sikt drabbas flygbolag och resenärer. Det leder till produktionsbortfall för flygindustrin och dess underleverantörer, som bensinbolag, cateringföretag, taxi, flygplatsbolag, reparation och underhållsföretag, osv. Dessa förluster kan delvis tas igen senare, dvs. högre flygproduktion i vid mening kan med viss fördröjning ändå i efterhand sannolikt kompensera för en stor del av de inställda flighterna och förlusterna i kringverksamheten. Motsvarande gäller många resenärer som tänkt resa i tjänsten. Värdet av deras inställda tjänsteresor, och framför allt förlorade produktiv arbetstid, kan innebära en stor förlust på kort sikt, men kan sannolikt tas igen senare (övertid), eller direkt ersättas med telefon och e-post.
Något som dock inte kan tas igen är förstörda färskvaror som brukar flygtransporteras, som blommor, tomater och andra trädgårdsprodukter (även de som är kvar hos producenten). Ett annat exempel är vissa sjuktransporter. Om patienterna inte kan förflyttas vid viss tidpunkt kanske behandlingen överhuvudtaget inte kan sättas in.
Semester- och fritidsresenärers inställda resor leder till BNP-bortfall på de orter de tänkt semestra, naturligtvis, t ex svenska semesterorter för utlänningar som Åre och Stockholm: Färre hotellnätter och restaurangbesök. Å andra sidan, de i Sverige strandade personerna - besökare såväl som sverigeboende - tvingas att bo mer på hotell och äta mer ute i Sverige, eller öka sin vardagsefterfrågan på varor och tjänster. Resenärernas egen förlust är en förlust för BNP i den mån de inställda flighterna sänker deras framtida produktivitet i arbetslivet. En viss BNP-förlust uppstår p.g.a. att vårtrötta svenskar blir mindre pigga framöver.
Det finns vinnare också. Bussar, färjor och tåg ersätter flyg. Hotell runt flygplatser blir välbokade, osv. Ett positivt tillskott till BNP, alltså.
Nettot på kort sikt: en liten BNP-förlust, men mycket besvär, besvikelser och svordomar.
Tillväxt.
Om askmolnet under många kvartal och år slår ut flyget blir de ekonomiska förlusterna enorma. En hel bransch slås ut och tvingas stänga ned, gå i likvidation eller konkurs. En stor kapitalförstöring inträffar, inte bara för flyget och dess underleverantörer utan för alla företag och resande som byggt sin verksamhet på vår livsstil, byggd på frekventa och pålitliga flygtransporter av gods och människor. Stora investeringar som gjorts blir värdelösa och ägarkapital utraderas.
Istället tvingas man i alla länder avdela stora resurser under många år för investeringar i alternativ infrastruktur, dvs. i mer väg-, järnväg och båttransporter.
Fördelning.
Genomsnittinkomsten för resenärer är sannolikt något högre än genomsnittet för befolkningen, även om skillnaden numera nog är ganska liten jämfört med förr.
Om det blir stor kapitalförstöring drabbas kapitalägare i företag (och staten) mer än de som saknar kapital, eller har kapital nedlagt t ex i sin bostad. Förmodligen har ägare i företag högre inkomst och förmögenhet än övriga. Slutsats: sannolikt drabbas medel- och höginkomsttagare mer än låginkomsttagare. De förra kan dessutom drabbas i sin egenskap av kapitalägare.
Läs mina kommentarer i Dagens Industri
Vad är de ekonomiska och politiska konsekvenserna av vulkanutbrottet och flygstoppet?
Svar: En liten negativ BNP-effekt på kort sikt, men enorm negativ BNP-effekt om stoppet fortsätter under längre tid. På 1800-talet var vulkanen aktiv i 13-14 månader vilket inte kan uteslutas även denna gång.
Rimligen blir det även politiska återverkningar av en större kris med möjliga konsekvenser för utgången av t ex det svenska valet om askmolnet skulle ligga kvar i månader.
Just nu kastas konkurrensförhålladen i ekonomi och näringsliv snabbt om. Om vulkanen i veckor och månader fortsätter med oförändrad styrka och vindarna går mot Europa skapas nya förmögenheter hos dem som förmår fånga tillfällets möjligheter och utraderas tillgångar och förmögenheter hos dem som sitter fast med tillgångar och affärsupplägg som snabbt förlorar i värde eller blir helt värdelösa. De med inkomster över genomsnittet drabbas sannolikt något mer i sin egenskap av både resenärer och kapitalägare än den övriga befolkningen.
Banker och finansföretag som är specialiserade på finansiering av bland annat flygplan tvingas se värdet av sina panter smälta ihop. Den ekonomiska effekten påminner om en bristande husprisbubbla: människor och företag som drabbas blir fattiga, kan inte betala räntor och amorteringar på sina lån, och en kris sprider sig till finansmarknader inriktade på de aktuella tillgångarna (flygplan, och flygets och resandets många direkta och indirekta kringverksamheter).
Om askmolnet och krisen blir utdragen får det politiska konsekvenser. En kompetent hanterad kris, ett agerande som ingjuter trygghet hos väljarna och som får dem att känna stolthet över sin ledare, gynnar sittande ledare och regeringar. Sålunda gynnades Göran Persson ställning genom hans beslutsamma ledarskap i samband med 9/11 och flygplanen som flögs in i World Trade Centre i New York, medan Göran Persson förlorade förtroende genom sitt och regeringens okänsliga och inkompetenta agerande efter tsunamikatastrofen.
Miljöpartiets program innehåller bland annat kravet på att flyg söder om Sundsvall bör läggas ned. MP:s program har hastigt förverkligas. Det kan omöjligen gynna partiet. Dess historia av stolliga förslag kommer åter upp till debatt, och förstärks av partiets förnyade krav på s.k. friår.
Låt oss dela upp frågan vulkanutbrottets ekonomiska effekter i tre stycken delfrågor: konsekvenser för stabilitet (kortsiktig effekt), tillväxt, och fördelning.
Kortsiktig effekt.
På kort sikt drabbas flygbolag och resenärer. Det leder till produktionsbortfall för flygindustrin och dess underleverantörer, som bensinbolag, cateringföretag, taxi, flygplatsbolag, reparation och underhållsföretag, osv. Dessa förluster kan delvis tas igen senare, dvs. högre flygproduktion i vid mening kan med viss fördröjning ändå i efterhand sannolikt kompensera för en stor del av de inställda flighterna och förlusterna i kringverksamheten. Motsvarande gäller många resenärer som tänkt resa i tjänsten. Värdet av deras inställda tjänsteresor, och framför allt förlorade produktiv arbetstid, kan innebära en stor förlust på kort sikt, men kan sannolikt tas igen senare (övertid), eller direkt ersättas med telefon och e-post.
Något som dock inte kan tas igen är förstörda färskvaror som brukar flygtransporteras, som blommor, tomater och andra trädgårdsprodukter (även de som är kvar hos producenten). Ett annat exempel är vissa sjuktransporter. Om patienterna inte kan förflyttas vid viss tidpunkt kanske behandlingen överhuvudtaget inte kan sättas in.
Semester- och fritidsresenärers inställda resor leder till BNP-bortfall på de orter de tänkt semestra, naturligtvis, t ex svenska semesterorter för utlänningar som Åre och Stockholm: Färre hotellnätter och restaurangbesök. Å andra sidan, de i Sverige strandade personerna - besökare såväl som sverigeboende - tvingas att bo mer på hotell och äta mer ute i Sverige, eller öka sin vardagsefterfrågan på varor och tjänster. Resenärernas egen förlust är en förlust för BNP i den mån de inställda flighterna sänker deras framtida produktivitet i arbetslivet. En viss BNP-förlust uppstår p.g.a. att vårtrötta svenskar blir mindre pigga framöver.
Det finns vinnare också. Bussar, färjor och tåg ersätter flyg. Hotell runt flygplatser blir välbokade, osv. Ett positivt tillskott till BNP, alltså.
Nettot på kort sikt: en liten BNP-förlust, men mycket besvär, besvikelser och svordomar.
Tillväxt.
Om askmolnet under många kvartal och år slår ut flyget blir de ekonomiska förlusterna enorma. En hel bransch slås ut och tvingas stänga ned, gå i likvidation eller konkurs. En stor kapitalförstöring inträffar, inte bara för flyget och dess underleverantörer utan för alla företag och resande som byggt sin verksamhet på vår livsstil, byggd på frekventa och pålitliga flygtransporter av gods och människor. Stora investeringar som gjorts blir värdelösa och ägarkapital utraderas.
Istället tvingas man i alla länder avdela stora resurser under många år för investeringar i alternativ infrastruktur, dvs. i mer väg-, järnväg och båttransporter.
Fördelning.
Genomsnittinkomsten för resenärer är sannolikt något högre än genomsnittet för befolkningen, även om skillnaden numera nog är ganska liten jämfört med förr.
Om det blir stor kapitalförstöring drabbas kapitalägare i företag (och staten) mer än de som saknar kapital, eller har kapital nedlagt t ex i sin bostad. Förmodligen har ägare i företag högre inkomst och förmögenhet än övriga. Slutsats: sannolikt drabbas medel- och höginkomsttagare mer än låginkomsttagare. De förra kan dessutom drabbas i sin egenskap av kapitalägare.
Läs mina kommentarer i Dagens Industri
fredag 16 april 2010
Ur askan i elden? Ekonomiska konsekvenser av vulkanutbrottet.
Vad är de ekonomiska konsekvenserna av flygstoppet orsakat av vulkanutbrottet på Island? Svar: Liten BNP-effekt på kort sikt, men en enorm BNP-effekt på längre sikt, med stor kapitalförstöring och en incitaments(marknads)styrd omläggning av produktion och livsstil. De med inkomster över genomsnittet drabbas något mer i sin egenskap av både resenärer och kapitalägare än den övriga befolkningen. Oklar könseffekt. Miljöpartiets program för flyget förverkligas om flyget stoppas under lång tid!
Låt oss dela upp frågan vulkanutbrottets effekter i tre stycken delfrågor: konsekvenser för stabilitet (kortsiktig effekt), tillväxt, och fördelning.
Kortsiktig effekt.
På kort sikt drabbas flygbolag och resenärer. Det leder till produktionsbortfall för flygindustrin och dess underleverantörer, som bensinbolag, cateringföretag, taxi, flygplatsbolag, reparation och underhållsföretag, osv. Dessa förluster kan delvis tas igen senare, dvs. högre flygproduktion i vid mening kan med viss fördröjning ändå i efterhand sannolikt kompensera för en stor del av de inställda flighterna och förlusterna i kringverksamheten. Motsvarande gäller många resenärer som tänkt resa i tjänsten. Värdet av deras inställda tjänsteresor, och framför allt förlorade produktiv arbetstid, kan innebära en stor förlust på kort sikt, men kan sannolikt tas igen senare (övertid), eller direkt ersättas med telefon och e-post.
Något som dock inte kan tas igen är förstörda färskvaror som brukar flygtransporteras, som blommor, tomater och andra trädgårdsprodukter (även de som är kvar hos producenten). Ett annat exempel är vissa sjuktransporter. Om patienterna inte kan förflyttas vid viss tidpunkt kanske behandlingen överhuvudtaget inte kan sättas in.
Semester- och fritidsresenärers inställda resor leder till BNP-bortfall på de orter de tänkt semestra, naturligtvis, t ex svenska semesterorter för utlänningar som Åre och Stockholm: Färre hotellnätter och restaurangbesök. Å andra sidan, de i Sverige strandade personerna - besökare såväl som sverigeboende - tvingas att bo mer på hotell och äta mer ute i Sverige, eller öka sin vardagsefterfrågan på varor och tjänster. Resenärernas egen förlust är en förlust för BNP i den mån de inställda flighterna sänker deras framtida produktivitet i arbetslivet. En viss BNP-förlust uppstår p.g.a. att vårtrötta svenskar blir mindre pigga framöver.
Det finns vinnare också. Bussar, färjor och tåg ersätter flyg. Hotell runt flygplatser blir välbokade, osv. Ett positivt tillskott till BNP, alltså.
Nettot på kort sikt: en liten BNP-förlust, men mycket besvär, besvikelser och svordomar.
Tillväxt.
Om askmolnet under många kvartal och år slår ut flyget blir de ekonomiska förlusterna enorma. En hel bransch slås ut och tvingas stänga ned, gå i likvidation eller konkurs. En stor kapitalförstöring inträffar, inte bara för flyget och dess underleverantörer utan för alla företag och resande som byggt sin verksamhet på vår livsstil, byggd på frekventa och pålitliga flygtransporter av gods och människor. Stora investeringar som gjorts blir värdelösa och ägarkapital utraderas.
Istället tvingas man i alla länder avdela stora resurser under många år för investeringar i alternativ infrastruktur, dvs. i mer väg-, järnväg och båttransporter.
Miljöpartiets program för flyget förverkligas!
Fördelning.
Den fördelningspolitiska effekten på kort sikt för dem i servicesektorn 'flygtransporter' är sannolikt att kvinnor drabbas något litet mer än män. Det gäller naturligtvis inte bara flygvärdinnor och deras manliga kollegor, vilket kanske är det första man tänker på, utan också all service på marken. Men - å andra sidan - de som lastar planen är vanligtvis män. Om man inkluderar all flygets verksamhet är sålunda gendereffekten inte helt lättanalyserad, och oklar.
Genomsnittinkomsten för resenärer är sannolikt något högre än genomsnittet för befolkningen, även om skillnaden numera nog är ganska liten jämfört med förr.
Om det blir stor kapitalförstöring drabbas kapitalägare i företag (och staten) mer än de som saknar kapital, eller har kapital nedlagt t ex i sin bostad. Förmodligen har ägare i företag högre inkomst och förmögenhet än övriga.
Slutsats: sannolikt drabbas kvinnor i produktion av flygtjänster (i vid mening) något litet mer än män, och i konsumtionen av flygtjänster drabbas medel- och höginkomsttagare mer än låginkomsttagare. De förra kan dessutom drabbas i sin egenskap av kapitalägare.
Låt oss dela upp frågan vulkanutbrottets effekter i tre stycken delfrågor: konsekvenser för stabilitet (kortsiktig effekt), tillväxt, och fördelning.
Kortsiktig effekt.
På kort sikt drabbas flygbolag och resenärer. Det leder till produktionsbortfall för flygindustrin och dess underleverantörer, som bensinbolag, cateringföretag, taxi, flygplatsbolag, reparation och underhållsföretag, osv. Dessa förluster kan delvis tas igen senare, dvs. högre flygproduktion i vid mening kan med viss fördröjning ändå i efterhand sannolikt kompensera för en stor del av de inställda flighterna och förlusterna i kringverksamheten. Motsvarande gäller många resenärer som tänkt resa i tjänsten. Värdet av deras inställda tjänsteresor, och framför allt förlorade produktiv arbetstid, kan innebära en stor förlust på kort sikt, men kan sannolikt tas igen senare (övertid), eller direkt ersättas med telefon och e-post.
Något som dock inte kan tas igen är förstörda färskvaror som brukar flygtransporteras, som blommor, tomater och andra trädgårdsprodukter (även de som är kvar hos producenten). Ett annat exempel är vissa sjuktransporter. Om patienterna inte kan förflyttas vid viss tidpunkt kanske behandlingen överhuvudtaget inte kan sättas in.
Semester- och fritidsresenärers inställda resor leder till BNP-bortfall på de orter de tänkt semestra, naturligtvis, t ex svenska semesterorter för utlänningar som Åre och Stockholm: Färre hotellnätter och restaurangbesök. Å andra sidan, de i Sverige strandade personerna - besökare såväl som sverigeboende - tvingas att bo mer på hotell och äta mer ute i Sverige, eller öka sin vardagsefterfrågan på varor och tjänster. Resenärernas egen förlust är en förlust för BNP i den mån de inställda flighterna sänker deras framtida produktivitet i arbetslivet. En viss BNP-förlust uppstår p.g.a. att vårtrötta svenskar blir mindre pigga framöver.
Det finns vinnare också. Bussar, färjor och tåg ersätter flyg. Hotell runt flygplatser blir välbokade, osv. Ett positivt tillskott till BNP, alltså.
Nettot på kort sikt: en liten BNP-förlust, men mycket besvär, besvikelser och svordomar.
Tillväxt.
Om askmolnet under många kvartal och år slår ut flyget blir de ekonomiska förlusterna enorma. En hel bransch slås ut och tvingas stänga ned, gå i likvidation eller konkurs. En stor kapitalförstöring inträffar, inte bara för flyget och dess underleverantörer utan för alla företag och resande som byggt sin verksamhet på vår livsstil, byggd på frekventa och pålitliga flygtransporter av gods och människor. Stora investeringar som gjorts blir värdelösa och ägarkapital utraderas.
Istället tvingas man i alla länder avdela stora resurser under många år för investeringar i alternativ infrastruktur, dvs. i mer väg-, järnväg och båttransporter.
Miljöpartiets program för flyget förverkligas!
Fördelning.
Den fördelningspolitiska effekten på kort sikt för dem i servicesektorn 'flygtransporter' är sannolikt att kvinnor drabbas något litet mer än män. Det gäller naturligtvis inte bara flygvärdinnor och deras manliga kollegor, vilket kanske är det första man tänker på, utan också all service på marken. Men - å andra sidan - de som lastar planen är vanligtvis män. Om man inkluderar all flygets verksamhet är sålunda gendereffekten inte helt lättanalyserad, och oklar.
Genomsnittinkomsten för resenärer är sannolikt något högre än genomsnittet för befolkningen, även om skillnaden numera nog är ganska liten jämfört med förr.
Om det blir stor kapitalförstöring drabbas kapitalägare i företag (och staten) mer än de som saknar kapital, eller har kapital nedlagt t ex i sin bostad. Förmodligen har ägare i företag högre inkomst och förmögenhet än övriga.
Slutsats: sannolikt drabbas kvinnor i produktion av flygtjänster (i vid mening) något litet mer än män, och i konsumtionen av flygtjänster drabbas medel- och höginkomsttagare mer än låginkomsttagare. De förra kan dessutom drabbas i sin egenskap av kapitalägare.
fredag 9 april 2010
Ett företagsammare Sverige!
Folkpartiet liberalerna arbetar inför nästa mandatperiod med att i samråd med företagare ta fram ett antal politiska åtgärder som vi tror skulle göra skillnad för mindre och växande företag. Vi fokuserar på fyra breda områden som kan sammanfattas med fyra K:n; Kunskap, Kapital, Konkurrens och Krångel.
(En komprimerad version av texten publiceras idag på Dagens Industris debattsida).
I helgen håller vi en Företagarriksdag. Företagare är inbjudna att vara med och diskutera problem och möjligheter men även att prioritera bland möjliga åtgärder för ett företagsammare Sverige.
Kunskap. En nyckelfråga för fler konkurrenskraftiga företag är högre och mer relevant kunskap och inhemsk kompetens. Betänk att före detta fattiga länder idag examinerar mängder av kompetenta studenter och de gör snabba framsteg inte bara i standarproduktion utan i kunskapsintensiva branscher. Grunden ska vara en skola som fokuserar på mer kunskap och arbetsro. Universitet och högskolor ska ha elitambitioner både i sin utbildning av studenter, och när det gäller forskning. Politiken ska främja att FoU lättare kan omsätts till lönsamma affärsidéer och företagande.
I de flesta av våra konkurrentländer kan företag få skatterabatt vid satsningar på forskning och utveckling. Det bör prövas även i Sverige. Skatterabatter för att temporärt importera utländska experter behöver förenklas och bli mer gynnsam. För att attrahera personer med rätt kompetens att lämna en trygg anställning och ta steget över till delat risktagande i ett företag bör beskattningen av personaloptioner sänkas.
Lärlingsanställningar, med lägre ingångslön för yrkesutbildning på arbetsplatsen kan ge intresserade företag möjlighet att odla fram skräddarsydd praktisk kompetens och öka ungas möjligheter att få in en for på arbetsmarknaden.
Kapital. Även goda affärsidéer faller i dag för att det är knappt med riskkapital i tidiga, riskfyllda utvecklingsfaser. Vi menar att det är angeläget att underlätta för nya företag genom att göra det mer förmånligt för "affärsänglar" att satsa kapital, engagemang och kunnande i nytt företagande.
Politikers lösning har länge varit att inrätta ytterligare någon statligt finansierad rådgivnings- eller finansieringsorganisation. Vi anser att det behövs injektioner av statligt riskkapital, men det behövs även en gallring och uppstramning av dagens vildvuxna flora av statliga stöd och rådgivningsverksamhet.
Det bör införas ett riskkapitalavdrag hos enskilda för att uppmuntra att mer privata medel investeras i riskfyllda företagsprojekt. Här måste hänsyn till gällande EU-regler om statsstöd, dock. Fokus för statens finansieringsverksamhet får inte heller ligga nära reguljär expansion, investering och drift. Sådant ska affärsbankerna riskbedöma och låna ut till.
Konkurrens. Det behövs fler och öppnare marknader för mer privat företagsamhet. Privata initiativ och ökad valfrihet inom vård och omsorg skapar nya möjligheter (och arbetsgivare!), särskilt för kvinnors företagande.
Privata företag ska ha rätt att utmana produktion och service som idag drivs i offentlig regi, och privata företagare ska ha rätt att bli bedömda på lika villkor när de anser sig kunna leverera varor och tjänster med samma eller bättre kvalitet till konkurrenskraftiga priser.
Krånglet är frustrerande. Regeringen lägger ett antal avkrångelförslag, t ex om slopad revisionsplikt för 250 000 företag. Det är bra och måste följas av fler och djärvare grepp.
Om detta och mer därtill ska Folkpartiets Företagarriksdag handla.
Författarna är riksdagsledamöter:
Liselott Hagberg, Nyköping, vice talman, näringsutskottet
Carl B Hamilton, Stockholm, ordf. näringsutskottet
Agneta Berliner, Västerås, skatteutskottet
Hans Backman, Hofors, arbetsmarknadsutskottet
Gunnar Andrén, Stocksund, finansutskottet
(En komprimerad version av texten publiceras idag på Dagens Industris debattsida).
I helgen håller vi en Företagarriksdag. Företagare är inbjudna att vara med och diskutera problem och möjligheter men även att prioritera bland möjliga åtgärder för ett företagsammare Sverige.
Kunskap. En nyckelfråga för fler konkurrenskraftiga företag är högre och mer relevant kunskap och inhemsk kompetens. Betänk att före detta fattiga länder idag examinerar mängder av kompetenta studenter och de gör snabba framsteg inte bara i standarproduktion utan i kunskapsintensiva branscher. Grunden ska vara en skola som fokuserar på mer kunskap och arbetsro. Universitet och högskolor ska ha elitambitioner både i sin utbildning av studenter, och när det gäller forskning. Politiken ska främja att FoU lättare kan omsätts till lönsamma affärsidéer och företagande.
I de flesta av våra konkurrentländer kan företag få skatterabatt vid satsningar på forskning och utveckling. Det bör prövas även i Sverige. Skatterabatter för att temporärt importera utländska experter behöver förenklas och bli mer gynnsam. För att attrahera personer med rätt kompetens att lämna en trygg anställning och ta steget över till delat risktagande i ett företag bör beskattningen av personaloptioner sänkas.
Lärlingsanställningar, med lägre ingångslön för yrkesutbildning på arbetsplatsen kan ge intresserade företag möjlighet att odla fram skräddarsydd praktisk kompetens och öka ungas möjligheter att få in en for på arbetsmarknaden.
Kapital. Även goda affärsidéer faller i dag för att det är knappt med riskkapital i tidiga, riskfyllda utvecklingsfaser. Vi menar att det är angeläget att underlätta för nya företag genom att göra det mer förmånligt för "affärsänglar" att satsa kapital, engagemang och kunnande i nytt företagande.
Politikers lösning har länge varit att inrätta ytterligare någon statligt finansierad rådgivnings- eller finansieringsorganisation. Vi anser att det behövs injektioner av statligt riskkapital, men det behövs även en gallring och uppstramning av dagens vildvuxna flora av statliga stöd och rådgivningsverksamhet.
Det bör införas ett riskkapitalavdrag hos enskilda för att uppmuntra att mer privata medel investeras i riskfyllda företagsprojekt. Här måste hänsyn till gällande EU-regler om statsstöd, dock. Fokus för statens finansieringsverksamhet får inte heller ligga nära reguljär expansion, investering och drift. Sådant ska affärsbankerna riskbedöma och låna ut till.
Konkurrens. Det behövs fler och öppnare marknader för mer privat företagsamhet. Privata initiativ och ökad valfrihet inom vård och omsorg skapar nya möjligheter (och arbetsgivare!), särskilt för kvinnors företagande.
Privata företag ska ha rätt att utmana produktion och service som idag drivs i offentlig regi, och privata företagare ska ha rätt att bli bedömda på lika villkor när de anser sig kunna leverera varor och tjänster med samma eller bättre kvalitet till konkurrenskraftiga priser.
Krånglet är frustrerande. Regeringen lägger ett antal avkrångelförslag, t ex om slopad revisionsplikt för 250 000 företag. Det är bra och måste följas av fler och djärvare grepp.
Om detta och mer därtill ska Folkpartiets Företagarriksdag handla.
Författarna är riksdagsledamöter:
Liselott Hagberg, Nyköping, vice talman, näringsutskottet
Carl B Hamilton, Stockholm, ordf. näringsutskottet
Agneta Berliner, Västerås, skatteutskottet
Hans Backman, Hofors, arbetsmarknadsutskottet
Gunnar Andrén, Stocksund, finansutskottet
tisdag 6 april 2010
Avtalsrörelse, kommunpengar och hotet mot Metall – Ett obevakat samband.
I Sverige pågår två processer samtidigt: en avtalsrörelse och en kommunalekonomisk återhämtning. Båda bevakas av media. Men sambandet dem emellan observeras inte: Det som av SKL och oppositionen förespråkas på det kommunala området hotar att skapa ännu högre arbetslöshet bland bl. a Metalls medlemmar.
Kommunernas ekonomi har återhämtat sig oväntat snabbt.
Plus sju miljarder kr 2010 och plus 13 miljarder kr 2011. Kommunerna kan nu långt bättre stå på egna ben utan extra stödinsatser från staten. Kommunsektorns ekonomi bedöms vara i balans 2011 även utan det extra konjunkturstödet på 17 miljarder kr som av regeringen infördes tillfälligt 2010 (TT 6/4). Det bättre ekonomiska läget beror på ökade skatteintäkter för kommunerna från arbete, dvs. lägre arbetslöshet och högre sysselsättning än som förutsågs vid jultid 2009. En del av det tillfälliga stödet – fem miljarder kr – låter dock regeringen ligga kvar som en permanent statsbidragsökning till kommunerna. Netto kommer alltså kommunerna ur finanskrisen med fem miljarder kr mer i statsbidrag per år. Inte illa med tanke på att BNP under tiden minskat med fem procent och idag alltjämt ligger en bra bit under BNP-nivån 2008.
Bättre ekonomi – ett dråpslag?
De snabbt ökade egna skatteintäkterna och den större självständigheten från staten är ett dråpslag mot kommunerna. Eller …?
Beskedet är "ett hårt slag" mot sektorn säger Mats Kinnwall, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) till SVTs Rapport (6/4). Om information om snabbt ökade intäkter är ”ett hårt slag” för SKL undrar man vad ett bra besked skulle kunna vara. Samma sak gäller Monica Green (S): ”Ett dystert besked” enligt Green i en riksdagsdebatt med finansminister Anders Borg (6/4).
Tidigare stod de gröna för ”Small is beautiful”. Nu gäller i praktiken ”Big Green Government”. Maria Wetterstrand (MP) ser sålunda enbart svårigheter med det minskade behovet av konjunkturstöd: ”Problemet med det här [stödet] som regeringen gav i år var just att det var så väldigt begränsat och att inget besked gavs om framtiden. När regeringen ger ett så väldigt tillfälligt stöd som den gjorde nu, utan besked för nästkommande år, då har kommunerna inte [haft] möjlighet att fastanställa människor för de pengarna för att de vet att pengarna riskerar att försvinna. Därför har kommunerna inte vågat använda sig av de här resurserna”, säger Maria Wetterstrand (SR Ekot 6/4).
Nu har varken pengar ”försvunnit”, eller varit menade att försvinna. De har tack och lov ersatts av en ökning i kommunerna egna skatteintäkter. Tanken att regeringen för lång tid bör binda upp sig, som Wetterstrand säger, i sin konjunkturpolitik, strider också mot själva tanken med en konjunkturpolitik: att insatserna bör öka i lågkonjunktur, och minska i högkonjunktur.
Måhända menar dock Wetterstrand något annat, nämligen att kommunerna långsiktigt, och oberoende av konjunkturläge, bör bindas hårdare till staten genom att de i ökad utsträckning bör finansieras genom permanenta statsbidrag. Wetterstrand hamnar sålunda – inte helt oväntat – närmare V, och allt längre från sitt partis tidigare mera stats-skeptiska ideologiska inriktning. (Andra exempel på samma ideologiska reflex finns i MP:s nyligen publicerade ”Valmanifest”.)
Den rödgröna oppositionen kommer att presentera förslag inom kort som innebär större statsbidrag till kommuner och landsting, jämfört med regeringens budgetförslag. V nämner belopp i samma storleksordning som i år, dvs. tolv miljarder mer än regeringen för 2011 (SR Ekot). MP vill dels ha ett tillfälligt konjunkturstöd på tre miljarder nästa år och två miljarder 2012, plus riktade bidrag på cirka sex miljarder om året, dvs. plus nio miljarder 2011 (SR Ekot). Socialdemokraternas ekonomiska talesman, Thomas Östros, vill ännu inte specificera hur mycket mer han anser att kommunerna bör få (SR Ekot).
Hotet mot Metall.
Om regeringen inte skulle dra ned på statsstödet till kommunerna nu när konjunkturen snabbt vänder kommer det att driva upp lönerna i kommunsektorn. Höga permanenta statsbidrag, utformade för lågkonjunktur men tillämpade även i högkonjunktur, spiller sannolikt inte över i fler anställda utan sannolikt istället i högre löner hos idag kommunanställda. Detta är säkert både efterlängtat och känns välmotiverat för dessa, men medför en löneglidning över till den konkurrensutsatta sektorn – medlemmarna i Metall, Pappers, etc. – som dessa branscher inte kan vältra över på kunder utomlands. Istället skulle Metall och andra konkurrensutsatta få plikta med fortsatt lågkonjunktur i sina branscher och högre arbetslöshet. Fortsatt stora permanenta statsbidrag skulle sålunda skapa sysselsättningsfarliga riktmärken för anställda, företagare och företag i internationell konkurrens.
Därför bör ingen regering permanenta dagens konjunkturanpassade högre statsbidrag till kommunerna. Inte heller Alliansregeringen.
Kommunernas ekonomi har återhämtat sig oväntat snabbt.
Plus sju miljarder kr 2010 och plus 13 miljarder kr 2011. Kommunerna kan nu långt bättre stå på egna ben utan extra stödinsatser från staten. Kommunsektorns ekonomi bedöms vara i balans 2011 även utan det extra konjunkturstödet på 17 miljarder kr som av regeringen infördes tillfälligt 2010 (TT 6/4). Det bättre ekonomiska läget beror på ökade skatteintäkter för kommunerna från arbete, dvs. lägre arbetslöshet och högre sysselsättning än som förutsågs vid jultid 2009. En del av det tillfälliga stödet – fem miljarder kr – låter dock regeringen ligga kvar som en permanent statsbidragsökning till kommunerna. Netto kommer alltså kommunerna ur finanskrisen med fem miljarder kr mer i statsbidrag per år. Inte illa med tanke på att BNP under tiden minskat med fem procent och idag alltjämt ligger en bra bit under BNP-nivån 2008.
Bättre ekonomi – ett dråpslag?
De snabbt ökade egna skatteintäkterna och den större självständigheten från staten är ett dråpslag mot kommunerna. Eller …?
Beskedet är "ett hårt slag" mot sektorn säger Mats Kinnwall, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) till SVTs Rapport (6/4). Om information om snabbt ökade intäkter är ”ett hårt slag” för SKL undrar man vad ett bra besked skulle kunna vara. Samma sak gäller Monica Green (S): ”Ett dystert besked” enligt Green i en riksdagsdebatt med finansminister Anders Borg (6/4).
Tidigare stod de gröna för ”Small is beautiful”. Nu gäller i praktiken ”Big Green Government”. Maria Wetterstrand (MP) ser sålunda enbart svårigheter med det minskade behovet av konjunkturstöd: ”Problemet med det här [stödet] som regeringen gav i år var just att det var så väldigt begränsat och att inget besked gavs om framtiden. När regeringen ger ett så väldigt tillfälligt stöd som den gjorde nu, utan besked för nästkommande år, då har kommunerna inte [haft] möjlighet att fastanställa människor för de pengarna för att de vet att pengarna riskerar att försvinna. Därför har kommunerna inte vågat använda sig av de här resurserna”, säger Maria Wetterstrand (SR Ekot 6/4).
Nu har varken pengar ”försvunnit”, eller varit menade att försvinna. De har tack och lov ersatts av en ökning i kommunerna egna skatteintäkter. Tanken att regeringen för lång tid bör binda upp sig, som Wetterstrand säger, i sin konjunkturpolitik, strider också mot själva tanken med en konjunkturpolitik: att insatserna bör öka i lågkonjunktur, och minska i högkonjunktur.
Måhända menar dock Wetterstrand något annat, nämligen att kommunerna långsiktigt, och oberoende av konjunkturläge, bör bindas hårdare till staten genom att de i ökad utsträckning bör finansieras genom permanenta statsbidrag. Wetterstrand hamnar sålunda – inte helt oväntat – närmare V, och allt längre från sitt partis tidigare mera stats-skeptiska ideologiska inriktning. (Andra exempel på samma ideologiska reflex finns i MP:s nyligen publicerade ”Valmanifest”.)
Den rödgröna oppositionen kommer att presentera förslag inom kort som innebär större statsbidrag till kommuner och landsting, jämfört med regeringens budgetförslag. V nämner belopp i samma storleksordning som i år, dvs. tolv miljarder mer än regeringen för 2011 (SR Ekot). MP vill dels ha ett tillfälligt konjunkturstöd på tre miljarder nästa år och två miljarder 2012, plus riktade bidrag på cirka sex miljarder om året, dvs. plus nio miljarder 2011 (SR Ekot). Socialdemokraternas ekonomiska talesman, Thomas Östros, vill ännu inte specificera hur mycket mer han anser att kommunerna bör få (SR Ekot).
Hotet mot Metall.
Om regeringen inte skulle dra ned på statsstödet till kommunerna nu när konjunkturen snabbt vänder kommer det att driva upp lönerna i kommunsektorn. Höga permanenta statsbidrag, utformade för lågkonjunktur men tillämpade även i högkonjunktur, spiller sannolikt inte över i fler anställda utan sannolikt istället i högre löner hos idag kommunanställda. Detta är säkert både efterlängtat och känns välmotiverat för dessa, men medför en löneglidning över till den konkurrensutsatta sektorn – medlemmarna i Metall, Pappers, etc. – som dessa branscher inte kan vältra över på kunder utomlands. Istället skulle Metall och andra konkurrensutsatta få plikta med fortsatt lågkonjunktur i sina branscher och högre arbetslöshet. Fortsatt stora permanenta statsbidrag skulle sålunda skapa sysselsättningsfarliga riktmärken för anställda, företagare och företag i internationell konkurrens.
Därför bör ingen regering permanenta dagens konjunkturanpassade högre statsbidrag till kommunerna. Inte heller Alliansregeringen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
