fredag 9 april 2010

Ett företagsammare Sverige!

Folkpartiet liberalerna arbetar inför nästa mandatperiod med att i samråd med företagare ta fram ett antal politiska åtgärder som vi tror skulle göra skillnad för mindre och växande företag. Vi fokuserar på fyra breda områden som kan sammanfattas med fyra K:n; Kunskap, Kapital, Konkurrens och Krångel.

(En komprimerad version av texten publiceras idag på Dagens Industris debattsida).

I helgen håller vi en Företagarriksdag. Företagare är inbjudna att vara med och diskutera problem och möjligheter men även att prioritera bland möjliga åtgärder för ett företagsammare Sverige.

Kunskap. En nyckelfråga för fler konkurrenskraftiga företag är högre och mer relevant kunskap och inhemsk kompetens. Betänk att före detta fattiga länder idag examinerar mängder av kompetenta studenter och de gör snabba framsteg inte bara i standarproduktion utan i kunskapsintensiva branscher. Grunden ska vara en skola som fokuserar på mer kunskap och arbetsro. Universitet och högskolor ska ha elitambitioner både i sin utbildning av studenter, och när det gäller forskning. Politiken ska främja att FoU lättare kan omsätts till lönsamma affärsidéer och företagande.

I de flesta av våra konkurrentländer kan företag få skatterabatt vid satsningar på forskning och utveckling. Det bör prövas även i Sverige. Skatterabatter för att temporärt importera utländska experter behöver förenklas och bli mer gynnsam. För att attrahera personer med rätt kompetens att lämna en trygg anställning och ta steget över till delat risktagande i ett företag bör beskattningen av personaloptioner sänkas.

Lärlingsanställningar, med lägre ingångslön för yrkesutbildning på arbetsplatsen kan ge intresserade företag möjlighet att odla fram skräddarsydd praktisk kompetens och öka ungas möjligheter att få in en for på arbetsmarknaden.

Kapital. Även goda affärsidéer faller i dag för att det är knappt med riskkapital i tidiga, riskfyllda utvecklingsfaser. Vi menar att det är angeläget att underlätta för nya företag genom att göra det mer förmånligt för "affärsänglar" att satsa kapital, engagemang och kunnande i nytt företagande.

Politikers lösning har länge varit att inrätta ytterligare någon statligt finansierad rådgivnings- eller finansieringsorganisation. Vi anser att det behövs injektioner av statligt riskkapital, men det behövs även en gallring och uppstramning av dagens vildvuxna flora av statliga stöd och rådgivningsverksamhet.

Det bör införas ett riskkapitalavdrag hos enskilda för att uppmuntra att mer privata medel investeras i riskfyllda företagsprojekt. Här måste hänsyn till gällande EU-regler om statsstöd, dock. Fokus för statens finansieringsverksamhet får inte heller ligga nära reguljär expansion, investering och drift. Sådant ska affärsbankerna riskbedöma och låna ut till.

Konkurrens. Det behövs fler och öppnare marknader för mer privat företagsamhet. Privata initiativ och ökad valfrihet inom vård och omsorg skapar nya möjligheter (och arbetsgivare!), särskilt för kvinnors företagande.

Privata företag ska ha rätt att utmana produktion och service som idag drivs i offentlig regi, och privata företagare ska ha rätt att bli bedömda på lika villkor när de anser sig kunna leverera varor och tjänster med samma eller bättre kvalitet till konkurrenskraftiga priser.

Krånglet är frustrerande. Regeringen lägger ett antal avkrångelförslag, t ex om slopad revisionsplikt för 250 000 företag. Det är bra och måste följas av fler och djärvare grepp.

Om detta och mer därtill ska Folkpartiets Företagarriksdag handla.

Författarna är riksdagsledamöter:
Liselott Hagberg, Nyköping, vice talman, näringsutskottet
Carl B Hamilton, Stockholm, ordf. näringsutskottet
Agneta Berliner, Västerås, skatteutskottet
Hans Backman, Hofors, arbetsmarknadsutskottet
Gunnar Andrén, Stocksund, finansutskottet

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är stor skillnad för entreprenörer och företagare att kunna satsa egna pengar istället för andras.

Att få behålla mer av de egna pengarna är därför avgörande. Istället för att dessa först skall gå in i offentliga kassor för att sedan delas ut som bidrag inkluderande en byråkrat som klänger på entreprenörens rygg.

Göran Fredriksson

gosh sa...

Angående diskussioner om att främja konkurrensen så undrar jag om ni diskuterade "inlåsning"? Med inlåsning menar jag olika typer av trix företag använder för att behålla kunden allternativt att kunden skall välja andra produkter från det företaget men som inte baserar sig på produkters kvalitet eller värde.
Låt säga att ICA som normalt säljer matvaror, de startar även en bank. De som väljer och spara pengar på ICA’s bank får en extra rabatt på matvarorna.
Eller om en mobiloperatör försöker få kunden att skriva på avtal där kunden förbundit sig och betala en avgift 24 månader framåt.
Banker som försöker fånga kunder med dyra avgifter för att lösa ett lån om man vill lägga om dem i andra banker.

Finns många exempel på olika inlåsningsknep från större aktörer för att konkurrera ut andra, ofta mindre företag som måste leva på bättre kvalitet och duktighet.

Inlåsning är destruktivt för ett vitalt företagande med bra utveckling.

Konkurrensverket borde få muskler för att kunna avgöra om ett företags strategi för att låsa in kunden baseras på produktens kvalitet eller om det tekniken tvärtom förhindrar andra företags produkter att säljas även om deras produkter är bättre.
Inlåsning från större företag är även förödande för småföretagandet.

gosh sa...

När det gäller kunskap så måste lärarkvaliteten höjas. Spelar ingen roll vad man gör i övrigt om lärare är för dåliga.

Så länge intagningskraven på lärare är så låga som de är idag (det har ju blivit ett yrke för de som inte orkar jobba eller vill göra karriär) så kommer elever bli därefter.

Att mäta en lärares resultat måste bli möjligt. Duktiga lärare skall premieras lönemässigt, dåliga lärare får sämre betalt och de allra sämsta kan inte få fortsätta undervisa.

En duktig lärare är duktig på att lära ut.

Skolan måste även sluta mobba de elever som är för duktiga (tycker skolan är för lätt). Det är dödstråkigt och gå till skolan om man inte känner att man lär sig något och det är en typ av elev som skolan borde kunna ta vara på.