Avtalsrörelse, kommunpengar och hotet mot Metall – Ett obevakat samband.

I Sverige pågår två processer samtidigt: en avtalsrörelse och en kommunalekonomisk återhämtning. Båda bevakas av media. Men sambandet dem emellan observeras inte: Det som av SKL och oppositionen förespråkas på det kommunala området hotar att skapa ännu högre arbetslöshet bland bl. a Metalls medlemmar.

Kommunernas ekonomi har återhämtat sig oväntat snabbt.

Plus sju miljarder kr 2010 och plus 13 miljarder kr 2011. Kommunerna kan nu långt bättre stå på egna ben utan extra stödinsatser från staten. Kommunsektorns ekonomi bedöms vara i balans 2011 även utan det extra konjunkturstödet på 17 miljarder kr som av regeringen infördes tillfälligt 2010 (TT 6/4). Det bättre ekonomiska läget beror på ökade skatteintäkter för kommunerna från arbete, dvs. lägre arbetslöshet och högre sysselsättning än som förutsågs vid jultid 2009. En del av det tillfälliga stödet – fem miljarder kr – låter dock regeringen ligga kvar som en permanent statsbidragsökning till kommunerna. Netto kommer alltså kommunerna ur finanskrisen med fem miljarder kr mer i statsbidrag per år. Inte illa med tanke på att BNP under tiden minskat med fem procent och idag alltjämt ligger en bra bit under BNP-nivån 2008.

Bättre ekonomi – ett dråpslag?

De snabbt ökade egna skatteintäkterna och den större självständigheten från staten är ett dråpslag mot kommunerna. Eller …?

Beskedet är "ett hårt slag" mot sektorn säger Mats Kinnwall, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) till SVTs Rapport (6/4). Om information om snabbt ökade intäkter är ”ett hårt slag” för SKL undrar man vad ett bra besked skulle kunna vara. Samma sak gäller Monica Green (S): ”Ett dystert besked” enligt Green i en riksdagsdebatt med finansminister Anders Borg (6/4).

Tidigare stod de gröna för ”Small is beautiful”. Nu gäller i praktiken ”Big Green Government”. Maria Wetterstrand (MP) ser sålunda enbart svårigheter med det minskade behovet av konjunkturstöd: ”Problemet med det här [stödet] som regeringen gav i år var just att det var så väldigt begränsat och att inget besked gavs om framtiden. När regeringen ger ett så väldigt tillfälligt stöd som den gjorde nu, utan besked för nästkommande år, då har kommunerna inte [haft] möjlighet att fastanställa människor för de pengarna för att de vet att pengarna riskerar att försvinna. Därför har kommunerna inte vågat använda sig av de här resurserna”, säger Maria Wetterstrand (SR Ekot 6/4).

Nu har varken pengar ”försvunnit”, eller varit menade att försvinna. De har tack och lov ersatts av en ökning i kommunerna egna skatteintäkter. Tanken att regeringen för lång tid bör binda upp sig, som Wetterstrand säger, i sin konjunkturpolitik, strider också mot själva tanken med en konjunkturpolitik: att insatserna bör öka i lågkonjunktur, och minska i högkonjunktur.

Måhända menar dock Wetterstrand något annat, nämligen att kommunerna långsiktigt, och oberoende av konjunkturläge, bör bindas hårdare till staten genom att de i ökad utsträckning bör finansieras genom permanenta statsbidrag. Wetterstrand hamnar sålunda – inte helt oväntat – närmare V, och allt längre från sitt partis tidigare mera stats-skeptiska ideologiska inriktning. (Andra exempel på samma ideologiska reflex finns i MP:s nyligen publicerade ”Valmanifest”.)

Den rödgröna oppositionen kommer att presentera förslag inom kort som innebär större statsbidrag till kommuner och landsting, jämfört med regeringens budgetförslag. V nämner belopp i samma storleksordning som i år, dvs. tolv miljarder mer än regeringen för 2011 (SR Ekot). MP vill dels ha ett tillfälligt konjunkturstöd på tre miljarder nästa år och två miljarder 2012, plus riktade bidrag på cirka sex miljarder om året, dvs. plus nio miljarder 2011 (SR Ekot). Socialdemokraternas ekonomiska talesman, Thomas Östros, vill ännu inte specificera hur mycket mer han anser att kommunerna bör få (SR Ekot).

Hotet mot Metall.

Om regeringen inte skulle dra ned på statsstödet till kommunerna nu när konjunkturen snabbt vänder kommer det att driva upp lönerna i kommunsektorn. Höga permanenta statsbidrag, utformade för lågkonjunktur men tillämpade även i högkonjunktur, spiller sannolikt inte över i fler anställda utan sannolikt istället i högre löner hos idag kommunanställda. Detta är säkert både efterlängtat och känns välmotiverat för dessa, men medför en löneglidning över till den konkurrensutsatta sektorn – medlemmarna i Metall, Pappers, etc. – som dessa branscher inte kan vältra över på kunder utomlands. Istället skulle Metall och andra konkurrensutsatta få plikta med fortsatt lågkonjunktur i sina branscher och högre arbetslöshet. Fortsatt stora permanenta statsbidrag skulle sålunda skapa sysselsättningsfarliga riktmärken för anställda, företagare och företag i internationell konkurrens.

Därför bör ingen regering permanenta dagens konjunkturanpassade högre statsbidrag till kommunerna. Inte heller Alliansregeringen.