Varning för skakig ekonomi med SD som vågmästare.

Vi lever i en ekonomiskt orolig omvärld. Finanskrisen har övergått i budgetkris i många länder som fortfarande har otillräckliga åtgärdsprogram. Det innebär att det finns krav på marknaden att finansiera en fortsatt stor statlig upplåning i många länder. Det gäller inte bara Europa utan även USA. Vad detta i slutändan leder vet ingen idag, bara att stora anpassningar förr eller senare måste göras. Bankerna står ostadigt i många länder, med övermodig utlåning till låntagare med svag återbetalningsförmåga. Även i Sverige har vi sett finansiella aktörer med okontrollerat risktagande i bagaget.

Sannolikt kommer ett antal av dessa europeiska och amerikanska banker att gå omkull, och det kan utlösa nya bankkriser. Sådana har vi sett kan sprida sig över gränserna genom att finansiella marknader och banker är gränsöverskridande. Kriser kan därmed komma tillbaka även av detta skäl. Det finns faror även för vårt land i detta scenario.

Idag varnar också Internationella Valutafonden för just dessa faror.

Slutsats: Vi måste se till att vi säkrar en stark och beslutsför riksdag som möjliggör en långsiktig och internationellt trovärdig ekonomisk politik i Sverige som säkrar stabilitet i Sverige även om det skulle komma ännu en kris utomlands ifrån.

Detta är bakgrunden till riksdagsvalet om en vecka och den kommande mandatperioden till 2014.

Om vi får ett parlamentariskt läge med SD som tungan på vågen har vi en vågmästare som är populist: dvs. gärna samtidigt kräver lägre skatter och högre offentliga utgifter och - följaktligen - budgetunderskott.

För svensk ekonomi skulle detta innebära ökad osäkerhet om den ekonomiska politiken och möjligheterna att driva en kraftfull och stabil ekonomisk politik som säkrar jobben, inkomsterna och investeringar under mandatperioden.

Möjligheterna för god tillväxt, låg inflation och räntor, investeringar, och reformer blir mer oförutsägbara. Beslutsfattare och marknaden hatar osäkerhet, och kan bli mer avvaktande beträffande investeringar i byggen, maskiner, anställningsbeslut och andra långsiktiga åtaganden.


Vi lärde av 90-talskrisen att ett populistparti som vågmästare i förlängningen kan leda till stora ekonomiska problem för vanligt folk, för företag, för kommuner och landsting. Sådana problem vill vi inte ha tillbaka.

Ett populistiskt vågmästarparti kan leda till misstro hos dem som ska låna ut pengar till Sverige och kan i förlängningen leda till större statlig upplåning och högre räntor.
I ett internationell ekonomiskt krisläge, som mycket väl kan återkomma, är detta naturligtvis dåliga nyheter för svenska hushåll och företag. En vågmästarroll för SD får svåröverblickbara konsekvenser för jobben, inkomsterna och, i värsta fall, i förlängningen även för räntorna.

Slutsats: Vi måste se till att vi säkrar en stark och beslutsför riksdag som möjliggör en stabil och långsiktig ekonomisk politik i Sverige. Bland annat därför bör SD inte komma in i riksdagen.