Mitt förslag om en sänkning av kapitalskatten och ränteavdragen och den därtill kopplade reavinstskatten på bostäder får en neutral eller positiv effekt på nettoinkomsten för alla grupper, tvärtemot vad kritikerna påstår, skriver Carl B Hamilton (FP), och stöder sig på beräkningar från Riksdagens utredningstjänst.
(Artikel publicerad i Dagens Industri den 21/2. Beräkningarna gjorda av Riksdagens utredningstjänst, som omnämns i texten, bifogas i sin helhet som en särskild fil till mitt nyhetsbrev Hamiltons Blandning, som du kan prenumerera på här: http://ks2.folkpartiet.se/Public/NewsletterSubscription.aspx?nid=1YJ0E61.)
Mitt av bl a DI uppmärksammade förslag att sänka kapitalinkomstskatten och ränteavdragen har kritiserats med fördelningspolitiska argument. Slentrianmässigt antas att sänkt kapitalskatt, lägre flyttskatt och lägre ränteavdrag är fördelningspolitiskt negativt. Den enkla bilden stämmer dock inte med verkligheten.
Inte ens de kortsiktiga fördelningseffekterna är de som fördelningsfokuserade debattörer antar. Riksdagens utredningstjänst (RUT) har på mitt uppdrag analyserat de fördelningspolitiska effekterna av en sänkning av kapitalskatten och ränteavdragen från 30 till 25 procent fr.o.m. januari 2012, samt en sänkning av den därtill kopplade reavinstskatten vid bostadsförsäljning från 22 till 18 procent. Analysen inkluderar alla personer över 19 år som har inkomst. Personerna grupperas i tio lika stora inkomstgrupper, s.k. deciler. I decil 1 finner vi de tio procent som har lägst inkomst, och i decil 10 tiondelen med högst inkomst.
RUTs analys - som bygger på samma modell som används i finansdepartementet och Konjunkturinstitutet (kallad FACIT) - visar att en sänkning av kapitalskatt, ränteavdrag och reavinstskatt i genomsnitt har en neutral eller positiv effekt på nettoinkomsten för alla inkomstgrupper!
Inkomstförändringarna är påfallande små. I förhållande till den egna inkomsten innebär enbart det sänkta ränteavdraget en minskning av nettoinkomsten mellan 0,1 och 0,3 procent för alla inkomstgrupper. Den sammantagna effekten av sänkt skatt och ränteavdrag är svagt positiv för alla inkomstgrupper (mellan +0,1 och +0,3 procent av inkomsten). För de tio procent rikaste och de tio procent fattigaste är dock inkomstökningen något större. Anledningen till den positiva nettoeffekten för dem med lägst inkomst är att de, tvärtemot gängse uppfattning, i Sverige idag är nettosparare och därför tjänar något på en sänkt skatt på sparande.
Dessa tal är genomsnitt. Hur en enskild individ påverkas av förändringen beror naturligtvis på den egna kombinationen av lån och kapitalinkomster. Av de trettio procent av befolkningen över 19 år som har lägst inkomster påverkas 72 procent positivt eller inte alls av den föreslagna förändringen. Ser man till den halva av befolkningen som har lägst inkomster, är det 63 procent som påverkas positivt eller inte alls av förändringen. Det är främst hushåll med inkomster något över genomsnittet (decil 6 till 10) som påverkas negativt - 64 procent, men som andel av inkomsterna är försämringarna för de flesta synnerligen små.
Den kortsiktiga, statiska kostnaden för staten är ca 7 mdr kr, varav 2,7 mdr kommer från den sänkta reavinstbeskattningen vid bostadsförsäljningar. Den senare siktar in sig på det stora behovet av ökad rörlighet på bostadsmarknaden, främst i storstadsområdena.
Dessutom: Ett sänkt ränteavdrag och ökad rörlighet på bostadsmarkanden gör att Riksbanken inte behöver höja räntan och räntebanan lika snabbt för att kyla av bostadsmarknaden. Lägre och senare räntehöjningar är en ekonomisk lättnad för alla låntagare, inklusive alla företag som därmed får en högre anställnings- och investeringsförmåga.
Det nu stigande svenska ränteläget påverkar svensk ekonomi också genom en annan kanal. Sverige som plats för placering av kapital utvecklas nu starkt jämfört med omvärlden; vi har en snabb BNP-tillväxt, urstarka statsfinanser, och en stabil politik.
Få - om något - valutaområde uppvisar idag lika attraktiva egenskaper. Sverige blir därmed alltmer lockande för världens placeringar av pensions- och företagssparande. Det kan tyckas roligt, men kortsiktigt är myntets baksida att svenska kronan nu drar iväg och ökar i värde (apprecieras). Trenden skärps med varje räntehöjning eftersom de ökar avkastningen på kapital placerat i Sverige. En snabb och skarp appreciering blir ofrånkomligen ett slag mot svensk export, jobbtillväxt och lönebetalningsförmåga. Det finns därför starka skäl att med de medel som står oss politiker till buds, att agera så att behovet av ytterligare, breda styrräntehöjningar minskar.
När man även tar hänsyn till dessa effekter förändras den fördelningspolitiska analysen av mitt skatteförslag ytterligare i positiv riktning. Sammantaget visar analysen att skattesänkningsförslaget både gynnar ekonomin i stort, bostadsmarknaden och, med god marginal, de flesta hushåll.
Och då har jag ändå inte nämnt det viktigaste: förslaget genomfört leder till ökat svenskt ägande och långsiktigt fler svenska investeringar i globala konkurrensen med snabbväxande ekonomier som Kina och Indien.
Carl B Hamilton, professor och ekonomisk-politisk talesman (FP)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar