Kan Sannfinländarnas typ av framgång hända också i Sverige?

1. Sannfinländarna har vunnit i det finska riksdagsvalet bl a på sitt motstånd mot att Finland ska delta i fler ekonomiska räddningsaktioner av andra EU-länder.

Finland har under flera år varit mera skeptiskt till ekonomiska räddningsaktioner än Sverige, men har ändå deltagit när det kommit till kritan. Att förstå den större motviljan är en första nyckel till förståelse varför Sannfinländarnas budskap har en klangbotten i Finland som nog ändå inte finns i Sverige.


I Finland kan man sålunda få sig påpekat även av andra än Sannfinländare att efter självständigheten för snart 100 år sedan tog det nya Finland stora lån i USA för att kunna importera nödvändighetsvaror som livsmedel. Men då - minsann - var det inget annat land som hjälpte Finland - trots stora umbäranden och elände efter inbördeskriget - att betala tillbaka de amerikanska lånen.

Samma sak efter andra världskriget. Finland påtvingades av Sovjet stora krigsskadestånd, men inget annat land hjälpte Finland att betala dessa dryga skadestånd, trots nöd, folkomflyttningar, och arbetslöshet.

I början av 1990-talet genomgick Finland en svårt ekonomisk kris som bl a medförde kraftig upplåning utomlands. Inget annat land hjälpte heller denna gång Finland med återbetalningen. Så varför ska Finland nu hjälpa slarviga länder som Grekland och Portugal?

(Dock Finland medverkade beträffande Lettland och Island - båda utanför euroområdet - och även Grekland och Irland.)

Sverige har inte gjort dessa historiska erfarenheter av tunga återbetalningar till utlandet.

2. Finlands starkt EU-positiva hållning har varit betingad av oro för den stora grannen i öster. EU-medlemskapet 1995 var en logisk fortsättning på politiken sedan 1950-talet att så snart tillfälle gavs söka koppla ihop Finland med de europeiska och internationella samarbetssträvandena: Nordiska rådet, EFTA, FN, OECD, osv. för att på så sätt uppnå en mer med demokratierna i väst sammantvinnad, och därmed mer skyddad, position för Finland.

Min prognos är att i det ögonblick Ryssland igen skulle uppfattas som hotfullt mot Finlands oberoende ställning kommer de nationalistiska Sannfinländarnas stöd att smälta ihop till absolut ingenting.

Åtgärder från ryskt håll kan t ex ta formen av trakasserier vad gäller energiförsörjningen, handeln, cyber-säkerhet, och liknande. Sannfinländarnas framgång kan ses som en lyx som Finlands väljare kostar på sig eftersom skuggan från öster nu är ovanligt ljus.

I Sverige har vi inte samma stormaktsskuggade läge för vårt land.

3. Är ändå inte Sverigedemokraterna (SD) mer råbarkade nationalister än Sannfinländarna?

Tre exempel från EU-nämndens möten: SD är emot att Sverige deltar i några överstatliga arrangemang, som EU, och är emot att Sverige engagerar sig i omvärlden. Sverige bör lämna EU, enligt SD.

Sålunda är SD emot inte bara att Sverige är med i FN/Natoinsatsen i Libyen utan även att alla andra länder ingripit. Det bästa vore om inbördeskriget rullade på utan utländsk inblandning. FN-principen om världssamfundets "skyldighet att skydda" - som vuxit fram ur erfarenheterna av Balkankrigen, Rwanda, Darfur, m fl kriser, accepteras inte av Sverigedemokraterna.

SD är emot att medborgare, som studenter och dissidenter, från diktaturens Vitryssland, får lättnad i visumreglerna för att kunna resa till EU-länder.

SD är emot överstatligt gränsöverskridande rättspolitiskt samarbete (polis, åklagare, lagstiftning) för att hindra gränsöverskridande brottslighet (knark, traffiking, bedrägerier, . terrorism, osv.). SD menar att gränsöverskridande brottsbekämpning ska ske på andra sätt än överstatligt samarbete - oklart dock vilka andra sätt.

I valet mellan att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och överstatlighet är det alltså för SD viktigare att bekämpa överstatlighet än brottslighet.

SD är dock för EU:s överstatlighet på ett område, nämligen EU-ländernas samarbete för att skydda EU:s yttre gränser. Just det överstatliga samarbetet stödjer SD.

Jag har svårt att tro att den här typen av råbarkade samarbetsfientliga ståndpunkter skulle kunna vinna 15-20 procent av väljarna vid ett riksdagsval i Sverige.