EU-uppgörelsen: Början på slutet av Europas skuldkris. En god cirkel kan starta?

Uppgörelsen i natt är förhoppningsvis början på slutet av Europas skuldkris. Den gynnar vanligt folk i Europa, inklusive Sverige. Det ser nu litet ljusare ut för alla dem som annars med en alleuropeisk bankkris hade blivit arbetslösa, fått sämre inkomster, högre räntor och högre skatter. Nu finns istället ljusare förutsättningar och större ekonomiskt lugn och ro för vanligt folk i hela Europa.

Uppgörelsen är också mycket tysk och nordeuropeisk i sin utformning. Den innehåller delar som har varit viktiga för välskötta länder med arga väljare, som Tyskland, Nederländerna och Finland – t ex när det gäller hanteringen av banker. Därmed sagt att uppgörelsen i allt väsentligt ligger i linje med Sveriges syn.

Kraven på högre krav på kapitaltäckning – 9 procent år 2012 – bör av svenska banker vara väl förutsett, och det är i sammanhanget ett måttligt belopp som bör kunna kan tas ur vinsterna det senaste året.

Räddningsfonden och lösningen för privata bankers obligationsförluster (100 mdr euro) är inte okomplicerade och inte heller färdigförhandlade i för ägarna viktiga avseenden. Icke desto mindre, och för oss viktigast, kommer räddningsfonden sannolikt att kunna fungera som en mur kring annars konkursade banker – främst i Grekland – mot svallvågorna från den grekiska nedskrivningen och andra trovärdighetsproblem.

Ororsmolnet är framför allt Italiens hittills bristande reformförmåga – ett partipolitiskt ledningsproblem snarare än ekonomiskt problem – och Greklands ovissa förmåga till långsiktigt högre tillväxt. För dessa länder, liksom Portugal, är det sannolikt en lång väg till lägre underskott och skulder, som dock skulle underlättas enormt om de nu kommer in i en god cirkel med reformer, ökad tilltro hos investerare, lägre räntor, och successivt ökat politiskt stöd för ännu fler reformer. Föredömen är Irland, Lettland och Island. I bakgrunden finns dock den utökade räddningsfonden.

Uppgörelsen handlar om underskott och skulder. Dessa beror på varje lands ekonomiska politik. Om ett land driver en oförsiktig ekonomisk går det illa, helt oberoende av vilket valutasystem man valt.

Utgången av skuldkrisen kommer att befästa trenden med fördjupat samarbete mellan en mindre grupp länder som Sverige inte tillhör. Det gäller åtgärder för kontroll av skulder och budgetunderskott.

Med tanke på Sveriges mycket långgående ekonomiska integration – konjunkturmönster, handel, finansiella marknader, regleringar av finanssektorn, osv – är euro-17-ländernas exkluderande samarbete ett växande bekymmer för vårt land.

I rum där vi inte finns med kommer det att fattas beslut med långsiktiga verkningar för oss, och beslut som sannolikt inte tar hänsyn till Sveriges särskilda förutsättningar och långsiktiga behov. Därför är det naturligt när tiden är mogen att Sverige går med i eurosamarbetet.