Oppositionspartierna - framför allt socialdemokraterna - hamrar just nu i
debatten in två budskap: Regeringen sänker skatten med lånade pengar, heter det,
och regeringen sänker skatten istället för att satsa på välfärden. Men
vilseledande och grundlösa påståenden blir inte sanna för att de upprepas ofta.
Så låt mig göra ett försök till intellektuell renhållning och börja med frågan
om att låna.
Påstående: "Regeringen lånar till skattesänkningar".
Det är riktigt att regeringen, liksom oppositionen, föreslår att staten ska
gå med underskott 2014, och att underskottet ska täckas genom upplåning i
Sverige och utomlands. Alla partier är idag inställda på att låna till nästa års
budget. Regeringen, för sin del, avser låna ca 1,5 procent av BNP, vilket är
hälften av EU:s gränsvärde på 3 procent. Det är under överskådlig tid ofarligt
att låna på denna nivå med Sveriges ca 40 procentiga skuld, som är mindre än
hälften av EU-genomsnittet, och långt under EU:s rekommenderade maxvärde på 60
procent.
I själva verket vore det direkt olämpligt att inte låna i dagsläget
eftersom det lånefinansierade underskottet håller uppe den inhemska efterfrågan
och håller nere arbetslösheten. Dessutom är riksbanksräntan idag så låg att
ytterligare räntesänkningar sannolikt har en begränsad stimulerande effekt. Som
bekant vill Riksbanken därtill inte sänka räntan med hänvisning till hushållens
höga skuldsättning.
Det är alltså helt fel i dagens konjunkturläge att tala om "lånade pengar"
på ett nedsättande eller avståndstagande sätt. Dessutom vill även
oppositionspartierna låna för att finansiera underskotten i sina budgetförslag.
Lägg också märke till att varken regering eller opposition lånar till
"skattesänkningar" utan till att täcka statsbudgetens underskott. Det går inte
att öronmärka statens upplåning till just skattesänkningar eller, för den delen,
just a-kassan eller något annat. Lånebeloppet 2014 blir dessutom ca tre gånger
större än de sänkta inkomstskatterna.
Regeringen sänker inkomstskatten därför att det behövs en vitamininjektion i
ekonomin, dvs. en korrekt konjunkturåtgärd i lågkonjunktur. Tidigare har det
framför allt varit Riksbankens uppgift att med räntepolitiken kalibrera den
inhemska efterfrågan. Men - ärligt talat - vi vet inte när, eller om, vi
någonsin kommer tillbaka till en värld där det är möjligt att återgå till en
tydlig rollfördelning mellan regering (finanspolitik) och riksbank
(räntepolitik).
Nu sänker inte regeringen inkomstskatten enbart av konjunkturskäl, utan även
av långsiktiga strukturella skäl: på sikt blir det ett större utbud av
jobbsökande personer och arbetstimmar genom en lägre inkomstskatt. Det stärker
de långsiktiga välståndsbildande krafterna i svensk ekonomi.
torsdag 3 oktober 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar