Sverige har i ett internationellt perspektiv fortfarande höga skatter. I
länder med ett så högt samlat skatteuttag som Sveriges är ekonomin extra känslig
för hur och vad vi beskattar. Det betyder att skatter i vissa fall kan sänkas
och ge skjuts åt sysselsättning och tillväxt och den vägen öka skatteintäkterna
till stat och kommuner.
De skattesänkningar som Alliansregeringen genomfört har framför allt varit på
områden där skatterna varit skadligt höga för tillväxt och välstånd. Ett smart
utformat skattesystem ska ta in tillräckligt mycket pengar till bland annat
välfärden, men ska samtidigt så litet som möjligt hämma de välståndsbildande
krafterna.
Regeringen har lyckats väl med denna balansgång. Totala skatteintäkterna är
idag drygt 50 mdr kr större än 2006 (rensat för inflation). Det beror på att den
ekonomiska tillväxten trots krisen varit hygglig och högst bland OECDs
europeiska medlemsländer. Utgifterna för vård, skola och omsorg är idag ca 70
mdr kr större än 2006 (rensat för inflation). Det är en ökning med 11 procent.
Offentliga utgifter är idag ca 50 procent av BNP. Denna andel är densamma sedan
2006, och förutses ligga still under kommande år. Antalet kommunanställda i
"välfärden" har ökat med ca 20 000 personer sedan 2006. Regeringen har
alltså kunnat satsa på välfärden samtidigt som vissa skatter har sänkts.
Även om jobbskatteavdrag och sänkt pensionärsskatt har en central roll i den
nyligen presenterade budgeten, har det varit utgiftssatsningar som dominerat
Alliansregeringens budgetar under mandatperioden. Totalt sett har nära 60
procent av det samlade s.k. reformutrymmet lagts på ökade offentliga utgifter,
medan ca 40 procent har gått till skattereformer.
Alliansen har också värnat sammanhållningen i landet. Inkomstklyftorna har
varit oförändrade. Sverige var år 2012 EU-landet med lägst andel av befolkning
som levde med "allvarligt låg materiell standard" enligt Eurostat. Antalet
personer som lever under sådana svåra villkor har minskat med 42 procent eller
80 000 personer under Alliansregeringen. Andelen barn i Sverige som lever i
"allvarligt låg materiell standard" är 1,3 procent, och det är lägst andel i EU
(Eurostat). 98 procent av svenska barn går i världens, sannolikt, bästa
förskola, som naturligtvis kan bli ännu bättre. Den ekonomiska utvecklingen
under Alliansens tid vid makten har haft "anmärkningsvärt gynnsamma
fördelningseffekter", enligt oberoende Finanspolitiska rådet (maj 2013).
Samtidigt har svenska hushåll sett en kraftig ökning av pengar i plånboken.
De disponibla inkomsterna ökade med ca 15 procent 2006-11. Hushållen har också
haft den största konsumtionsökningen - 11,5 procent - bland alla jämförbara
EU-länder.
Sammantaget visar det att Alliansregeringens skattesänkningar inte har lett
till mindre resurser till välfärden, än mindre utarmat den. Tvärtom har de varit
en förutsättning för högre tillväxt och mer pengar att satsa på skola, vård och
omsorg. Inkomstökningarna har också inneburit större marginaler och mer frihet
för de allra flesta hushåll.
Alltså: Det är inte högre skattesatser som säkrar offentlig-finansierad
välfärd och jämlika levnadsvillkor, utan en god ekonomisk tillväxt och ett
skattesystem som inte hämmar arbete och investeringar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar